Vart börjar man när man bestämmer sig rakt av att helt plötsligt bli offentlig? När man plötsligt bestämmer sig för att bryta tabun och diskutera kring unga tjejer med Aspergers? Jag lever i en värld av oförstående människor. En värld jag vill bryta.

Jag lever kring människor vars normalitet är att gå till jobbet, gå hem, umgås med familjen och ha en fullkomligt vanlig stabilitet i livet tex. Vad de visar på ytan åtminstone. Ett liv jag inte lever,
för jag vill ha det annorlunda utefter mina behov och jag är annorlunda och jag kan inte ha det på ett annat sätt än annorlunda för då kommer livet inte funka för mig. Jag avviker från samhällets normer och ideal eftersom jag fungerar inte likt alla andra. Detta kommer min blogg handla om, detta skall ni som läser få följa och förstå, hur det känns att vara en outsider som försöker bli en insider av dagens samhälle, en tjej som försöker hitta sig själv.

Vi alla lever med människor som tex vet hur de skall starta en dialog med någon annan, hur man avslutar dialogen och konsten att läsa av den andras kroppsspråk. Med människor som vet hur man skaffar vänner, partners och upprätthåller relationer, med människor som per automatik kan sortera bort ljud, dofter och känslor vid behövliga tillfällen. Sådant jag har fått "träna" upp under uppväxten för det aldrig riktigt har fallit naturligt för mig. Saker folk inte tänker på, tänker vi med Aspergers på. Hjärnan vilar aldrig.

Jag har fått rå-studerat ämnen som kroppsspråk och läst alla möjliga böcker skrivna av psykiatriker om hur man kan läsa av folk. Jag har googlat saker som "hur skaffar man vänner" och "hur förstår man människor" för jag har aldrig vetat.

Men jag gillar inte att säga "Hej, jag har Aspergers. vill du försöka förstå mig utefter ett papper, så det underlättar?"
Nej, så vägrar jag tala. För du kan inte förstå mig genom att bara läsa ett papper. Du kan inte förstå någon individ med Aspergers eller någon annan med diagnos utefter ett papper. Du kan inte förstå en individ utan en diagnos om individen själv inte framför kunskapen om sina egna funktioner och behövliga möjligheter. En diagnos på papper må vara en grund kanske men den grunden är inte individen.

Tänk det vackert, så ses vi i nästa inlägg.

Likes

Comments