Jag skrev om Manrepeller, aka Leandra Medine, för några dagar sedan och läste nu om hennes graviditet . Hon gick ut med det i November men jag hade inte läst det (fast jag hade misstänkt att hon var gravid på bilder). Men jag visste att hennes resa till bebis inte hade varit enkel. Hon har skrivit väldigt ärligt om det på sin blogg bland annat.

Jag delar för att jag tyckte hon skrev så väldigt bra om ofrivillig barnlöshet. Även om jag inte har varit med om det så är det på något vis alltid närvarande. Kanske för att jag dras till berättelser om kvinnor som vill ha barn men som inte kan bli gravida och det är lätt att sätta sig in i känslan. Kanske för att vi vet att vi vill ha ett syskon och jag känner mig så oerhört ödmjuk inför det faktum att det inte är någon självklarhet. Hur, när och om jag ska bli gravid igen funderar jag på var och varannan dag.

Barn har alltid varit en ganska central del i min bild av min egen framtid och jag hade haft svårt att acceptera om det inte blivit så. Jag vet att barn inte är en rättighet och att det är några mer eller mindre väsentliga bitar som ska falla på plats först, samtidigt som det också kan vara så oerhört enkelt.

Jag hoppas vi ska dela med oss lite av våra egna resor till "moderskap" i podden snart. Stay tuned! Så länge kan man följa Leandra's resa och läsa mycket, mycket mer om föräldraskap här (och få massa stiltips på köpet!).


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Elin, Martina, Ally och moi.

Here we go again hörrni! Nytt avsnitt av Amerikabrevet ute nu (där poddar finns) och den här gånger pratar vi om vänskap.

En flytt till ett annat land innebär ju att man lämnar en massa härliga människor bakom sig och att man mitt i allt det nya ska försöka hålla kvar och ta hand om de vänner man har i Sverige. Jag är ganska dålig på att hålla kontakten men tycker samtidigt om att höras. Inte minst när man upptäcker att relationen känns precis som den alltid har gjort. Det är kvittot på riktigt bra vänskap enligt mig.

I USA har jag kompisdejtat en hel del. Jag tycker det är kul, och jag har definitivt blivit bättre på det. Oftast sker det med andra svenskar eftersom det är så mycket lättare att ta kontakt, man har "svenskheten" gemensamt. Men man vill ju samtidigt hitta vänner som man verkligen gillar på riktigt, inte bara för att man råkar dela samma språk och kultur. Då är det perfekt att ha barn. Jag har raggat en hel del i lekparkerna runt där vi bor. Lite creepy jag vet, men barn är det bästa "hundtricket".

Oavsett om det är svenskar eller amerikaner eller någon annan nationalitet, så tycker jag om att hitta nya vänner i "vuxen" ålder. Jag tycker faktiskt att det känns mer rimligt att kompisdejta nu eftersom man har lite bättre koll på ens egen person. Mindre tid att hänga, javisst, men det är något annat som har förändrats. Man är inte påväg på samma sätt. Ens vänner är inte lika starkt kopplat till status eller att vara cool, vilket jag nog har upplevt tidigare i livet (gud jag är bara 30, låter som om jag är urgammal!). Man är inte sina vänner, och det är ok.

Bilden är en shout out till Martina som var med när vi satte idén till podden som senare blev Amerikabrevet men tyvärr har flyttat hem... baksidan med att bo utomlands förövrigt, för många är det inte permanent.

Likes

Comments

... avsnitt två av Amerikabrevet! Min och mina tjejers nya podcast om livet i NYC som svensk, mamma, tjej, kvinna, bosslady, rockstar: you name it! Vi jobbar på att få in den glammiga sidan av livet här, än så länge har det blivit realism, så att säga. Vi har snackat om jämställdhet, mål, nojjor och smutsiga tunnelbaneperronger men självklart kommer den även att fyllas av kändisskvaller, trendspaningar och en och annan barrunda, som t.ex. när Elin gned sig mot Reese och jag (nästan) spottade Gigi! 40 ljuva minuter som sagt.

Seriösa brudar. Älskar tapeten.

Ute på Acast, varför inte lyssna nu?

Likes

Comments

Exiting Left Bank , ett bra ställe om man har sovande barn med sig... bredvid det omåttligt populära, mindre barnvänliga men o så härliga Aria.

Bra hårdag ser jag.

Regnigt NYC. Vi hann med ett stopp på Anine Bing som har en fin liten butik på Bleecker och ATP som har en outlet på Perry Street. Ingen shopping for mig dock, duktiga jag!

Likes

Comments

Nu är första avsnittet släppt! Jag, Ally och Elin har jobbat på detta så länge, ända sedan vi sågs första gången för snart ett år sedan. Det kändes helt självklart att vi skulle göra podden ihop, trots att vi inte kände varandra. Men är det något som jag har blivit bättre på, på senaste tiden så är det att bara köra. Passa på när energin finns där istället för att grubbla sönder och samman. Inte för att vi har varit så kaxiga hela tiden, självklart har vi haft kalla fötter och ställt hårda krav på att det ska vara helt perfekt från början osv. Men tillslut måste man lita på att det man gjort är bra nog och det bästa av allt är att jag känner att vi bara kommer bli bättre och bättre. Som en tomatsås som får puttra under lock. Det är vi det!

Första avsnittet Mål vs Mal ligger ute nu på Acast och Itunes: acast.com/amerikabrevet.

Följ oss också på Insta at amerikabrevet!

Likes

Comments

För en vecka sedan idag klädde vi ut Juno till en ren...

...som blev tydligare när mössan anlände med posten samma eftermiddag, #stressen

Jag var taggad till tusen över att fira Junos första Halloween. Förra året var vi bortresta och året innan låg hon i magen. Känns fint att skola in henne i denna tradition tidigt!

Eh, håller hårt i klubban?

Juno fattade galoppen snabbt och missade inte ett endaste stopp, överallt var hon och räckte fram sin pumpa.

Vi sprang på våra vänner: Andrew, Erica och Charlie.

Ambitiöst. Nästa år funderar jag på att köpa ett dinosaurieskelett från Home Depot och ställa utanför oss. Ja, det finns.

Glad i hågen, dock klädde jag inte ut mig i år vilket var en miss.

OBS killen i fönstret :O

Den här lilla flickan, bästa Waldo. För att inte tala om killen på trappen, det är kul när föräldrarna också kan bjucka lite.

En dagen efter bild, så sjukt nöjd med matchningen!

Likes

Comments

Idag körde jag och gubben spontan dagsdejt på Butcher's Daughter i West Village. Det är inte ofta jag lägger upp en selfie men jag kände mig lite extra modig idag eftersom jag blivit med hatt. Så det så.
Årets härligaste höstdag som ni ser....
"Do not feed the pigeons, they're already stuffed" word.
Sen hämtade vi J på dagis.
Jag tycker hon borde uppskatta Halloween lite mer. Hon är ju trots allt Amerikan. Vad har vi gjort för fel?
Jag är glad att jag kan använda henne som motvilligt alibi "man gör det ju för barnens skull" hehe.

Likes

Comments

Hemma på vår gata i stan.

Jag kan inte tro att vi bott i NYC tre år nu! Times flies eller hur var det? Snart är det dags att påbörja ett nytt kapitel. Allt hart gått så bra för oss hittills, går så bra för oss. Tobias har ett jobb som han trivs med och vi har bästaste Juno, fina vänner, en jättebra lägenhet i ett mysigt område. Ändå finns känslan där, ängsligheten om att det bara är på låns. Att vi snart kommer vara tvungna att packa våra väskor och flytta hem igen med svansen mellan benen. Än så länge känns det inte som att vi har lyckats här och jag undrar om det någonsin kommer kännas så? Den här staden ger och den tar, tar, tar. Just nu väntar vi på vårt permanenta uppehållstillstånd och det vill. aldrig. komma. Utan det kan vi varken fortsätta jobba eller bo här.

Så håll tummarna nu! Vi är inte klara än, lite till bara! Så är jag nöjd. Lovar.

Likes

Comments