I lördags åkte Angelica, Maria, Julia och jag till Hong Kong. Vårt flyg gick från Da Nang vid 10.30 på förmiddagen. Vår sista vecka i på kursen sammanföll med veckan där APEC hade sina konferenser där både Trump och Putin skulle närvara. APEC står för Asia pacific economic cooperation och är ett ekonomiskt samarbete mellan länder i regionen. Vårt flygplan stod bredvid några av USAs flygplan men vi såg aldrig Air Force One, men det gjorde Ann Cecile när hon skulle flyga några timmar senare. Kändes väldigt konstigt att vara så nära Trump och veta hur spänt det är mellan honom och andra ledare. Annars tänker man när man läser om dem i nyheterna att dem är så långt bort.

Vi landade vid halv 2 i Hong Kong och hade planerat att ta en Uber, men det gick inte att beställa en bil via appen. Så efter att ha gått runt mer all packning ett tag satte vi oss ned och åt på McDonalds innan vi tog expresståget, för att sen byta till tunnelbanan och åka tre stationer. Det var mycket smidigare än vad vi föreställt oss. Allt var väldigt tydligt markerat och allt flöt på bra trots att det var mycket människor. Stor skillnad i jämförelse med SL/SJ. Vi åkte till Causeway Bay där vi bokat boende via AirBnB. Vårt borden låg på 6:e våningen och det fanns ingen hiss, så vi fick bära upp allt bagage själva. Boendet var en 1:a, men vi fick ändå bra plats, vi spenderade ändå inte mycket tid där förutom för att sova. Vi fick inte igång lyset så vi fick kontakta hyresvärden som skickade en person som hjälpte oss.

Bilden nedanför är på vår trappuppgång! Väldigt oklart att det är lägenheter högst i byggnaden.

Efter att lämnat allt bagage gick vi ut för att se oss omkring. Hong Kong var betydligt mer smalt än vad jag föreställt mig. Det var en blandning mellan nybyggt och gamla byggnader där det var butiker och bostäder blandat. Restauranger, caféer, butiker och andra businesses låg i vad som såg ut som gamla bostäder med balkonger. Ofta låg butiker på markplan och sen kunde det vara kontor eller bostäder och sen helt plötsligt var det en frisersalong. Väldigt stor blandning och mix i alla byggnader. Det tog ett tag att hitta då man var tvungen att leta efter trappuppgången som inte alltid var tydligt skyltad. Vi hittade ett café där vi satte oss och spelade lite spel och tog något att dricka. Därefter försökte vi hitta ett ställe att äta middag på. Från att ha kommit från billiga Vietnam till Hong Kong där priserna är som hemma var vi nöjda med att hitta ett matställe som var billigt även med Hong Kong mått. Stället vi hamnade på var som en blandning av resturang och snabbmatsställe.

Mätta och belåtna efter middagen köpte vi lite snacks och gick tillbaka till vårt boende då vi alla var trötta. Butikerna i Hong Kong öppnade senare än hemma i Sverige och hade således öppet till 22-23-tiden. Eftersom vi bodde precis vid ett köpcentrum, tunnelbanestation och gata med en massa butiker kunde man höra bruset från gatan. Men det var inget som störde. Sängarna på boendet var motsatt från sängarna i Hoi An, det kändes som att sova på ett moln eftersom dem var så mjuka.

Vi åkte från Hoi An tidigare på grund av att det regnade, när vi kom till Da Nang blev det sol och varmt igen. När vi åkte till Hong Kong var det lite halvdåligt väder. På söndagen ställde vi klockan på 8 för att inte sova bort hela dagen. Vi gick till Starbucks för att dels dricka något och dels för att kunna snylta på deras wifi. Efter det åkte vi tunnelbana till Hong Kong museum of history. Väldigt stort och välgjort museum som tog med en på en tidsresa från stenar på det som flera tusen år senare skulle bli det Hong Kong vi känner idag. Jag började känna mig förkyld redan på fredagen och blev sämre under helgen. Blev jättehes och hängig med lite feber till och från. Men det stoppade oss inte från att vara ute hela dagen.

Vid lunch var vi färdiga på museet och åkte till en stor shoppinggata där Maria hittat en butik på internet som sålde musik med dem band hon lyssnar på. Men innan vi började leta efter det köpcentret åt vi lunch på Pizza Hut, vi blev förvånade över hur "fancy" dem hade inrett det. Det såg ut att ha kunnat vara en lite finare lunchrestaurang och inte alls snabbmatsställe.

Efter att ett bra tags letande hittade vi fram till Sino center där Maria kunde köpa sina skivor gick vi runt lite och hittade ett annat köpcenter där Julia bestämde sig för att klippa håret då det bara kostade 250 Hongkongdollar vilket är lite mer än 250 svenska kronor. Medan hon klippte håret gick jag och Angelica på Declathon där jag hittade ett par tighta badshorts till bra pris som jag tänkte ha när jag surfar på Bali över jul.

Efter shopping och klippning fortsatte vi vidare för att leta efter Forever 21 och HM. Efter ytterligare shopping och besök på Starbucks försökte vi hitta en nattmarknad som skulle ha street food. Tyvärr var det inte mycket till marknad eller street food. Vi hamnade på ett nedgånget sea food ställe, men det var förvånansvärt mycket turister för att vara så sjaskigt ställe. Men maten var rätt god och billig dessutom. Klockan var runt 10 när vi var hemma igen så vi var ute i närmare 12 h, så vi sov ovaggade allihopa.

Vi började måndagen på samma sätt som lördagen med besök på Starbucks innan vi satte igång med dagens planer. Först ut var ett besök vid "big Buddha". För att ta sig dig behövde vi åka tunnelbana och sedan linbana. Det går att åka buss också, men från tunnelbanan och upp till toppen skulle det ta dubbelt så lång tid som med linbanan. Det tog väldigt lång tid för oss att komma upp till Buddhan då det var kö för att köpa biljetter och sen ytterligare köande för att komma med linbanan. Precis som när vi var på museet började jag frysa och få feberkänning. Men det gick över efter att det börjat regna så att regnponchon åkte på igen och vi började gå i trapporna upp till Buddhan. Det var väldigt fin utsikt där uppifrån trots regnet.

Vi åkte linbanan ner igen och började ta oss tillbaka mot centrala Hong Kong då vi bokat en kvällstur med båt för att se Hong Kong skyline. Men innan det gick vi till Gap där jag köpte en tröja för att slippa frysa under båtturen. Eftersom Hong Kong är väldigt kompakt med alla byggnader hade dem byggt en supersmart gång över bilvägarna där man kunde gå utan att behöva stanna eller se sig om för trafik, väldigt smidigt. Vi hittade stället där vi kunde hämta ut våra förbokade biljetter och sedan kunde vi gå på båten. Inkluderat i priset ingick en dricka och vad som såg ut som en rispuffskaka. Båten avgick 18.15 precis när det mörknat till ordentligt. Det var väldigt maffigt att se alla byggnader upplysta med sina neonskyltar och att åka båt var det perfekta sättet att se allt samtidigt. Båtturen varade i 1h så efter båten gick vi tillbaka in mot de mer centrala delarna för att äta på ett ställe med bra vegetarisk mat, eftersom både Angelica och Julia är vegetarianer. På vägen gick vi förbi affärskvarteren där vi stannade till på Apple, Maria behövde få plast på sin telefon som hon råkade tappa på båten så att skärmen sprack. På samma sätt som dem byggt gångbana över bilvägarna hade dem byggt rullband så att man slapp gå i backarna. Smart om man är lat, men ännu smartare för att slippa köer av människor på små ytor.

Att bara vistas i Hong Kong är väldigt inspirerande, man ser så mycket människor med olika klädstilar att man själv vill byta ut sin egna garderob. Trots att det bar runt 25-26 grader ute var det skönt med långbyxor. Så fort man går in på en resturang eller affärer har dem vridit på ACn för fullt, så det slutar alltid med att man tillslut fryser.

En annan sak som slog mig efter att vi besökte museet var att det stod flera gånger att människor från Guangdong provinsen och huvudstaden Guangzhou, som är provinsen jag kommer ifrån flyttat till Hong Kong av olika anledningar. När vi rörde oss runt i Hong Kong slog det mig att jag var lik människorna runt omkring mig och att jag inte var annorlunda. Inte för att jag brukar känna mig annorlunda hemma över huvudtaget, men när vi var där så var det Julia och Angelica som är blonda som stod ut i mängden. På sätt och vis kändes det skönt att vara en i mängden av en majoritet.

Tisdagen var vår sista dag och mitt, Maria och Julias flyg tillbaka till Vietnam gick vid halv 2 så vi åkte efter frukost till flygplatsen. Angelicas flyg hem till Sverige gick inte förrän på kvällen så hon hade lite tid kvar att upptäcka Hong Kong på. Det var väldigt kul att få avsluta med några dagar tillsammans med dem människor som jag flög till Vietnam med från Arlanda. Det är en av dem roligaste sakerna med att resa och göra något som detta, att träffa en nya vänner som man delar en massa roliga minnen med. Dock känns det jobbigare för varje person jag sagt hejdå till då det innebär att jag snart reser ensam. Även om jag sett fram emot att få lite egentid så känns det läskigt och spännande på samma gång över att resa själv. Men som med alla förändringar så tänker hjärnan att det är bättre att försöka klamra sig fast vid det man är van med, men när man väl tagit steget så känns det väldigt bra så man vet att man klarar det. I värsta fall om det blir tråkigt eller jobbigt är det bara att jag bokar en flygbiljett hem tidigare.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag lördag den 11 november är kursen officiellt avslutad i Vietnam. Gruppuppgiften är inlämnad och nu är det bara en hemtenta som ska skrivas innan utvecklingsstudier 1 är avklarad. Senaste två veckorna 2.5 veckorna har spenderats på gruppuppgiften. Vi blev som planerat nästan helt färdiga förutom lite små fix nästan en vecka innan deadline. Det vi däremot inte kunde göra som planerat var att kunna sola och chilla. Vädret ville något helt annat.

Istället för att vara kvar i Hoi an dem sista dagarna åkte Maria, Julia, Marit och jag till Danang. Marit flög vidare till Kambodja medan vi andra tog in på hotell. Det var så skönt att komma till ett hotell med rena och torra lakan, ett fräscht badrum och ordentligt täcke. Eftersom det regnar så mycket dem senaste två veckorna har allt känts fuktigt. Vårt badrum började lukta och det började komma mer mögel på väggarna. När vi kom till Danang följde vi med och vinkade av Marit på flygplatsen. Det känns så konstigt att säga hejdå nu när man levt tillsammans med varandra i princip 24/7. Bland det värsta jag vet är att säga hejdå, även om jag vet att vi kommer ses igen. Som tur är har vi lite resor inplanerade till våren och avståndet mellan Norge och Sverige är inte så stort. Efter att ha bott 10 veckor i en liten ort i Vietnam med människor runt sig hela tiden har man skapat sig själv en liten bubbla med rutiner och vanor. Därför är det dubbla känslor nu när det är slut. Man längtar efter att få vara lite själv, samtidigt som man fasar lite över det. Även om man har varit trött på varandra så är det som bortglömt nu när man vet att det kommer dröja innan man ses igen.

Det känns skönt att lämna Hoi An då man dem senaste veckorna känts sig färdig med byn och tiden känts långsammare än i början. Tror mycket att det hade att göra med att man sett det mesta kring Hoi An. Därför känns det kul att resa vidare nu och se och uppleva nya ställen. Å andra sidan så känns det ändå lite sorgligt då det varit ens hem och vardag dem senaste 10 veckorna. Innan jag börjar skriva på uppsatsen har jag några dagars semester. Angelica, Maria, Julia och jag åker till Hongkong i några dagar. Det är extra roligt att vi fyra som flög tillsammans från Arlanda när vi skulle till Vietnam nu avslutar denna resa med några dagar tillsammans. Efter Hongkong flyger jag, Julia och Maria till Hanoi där vi har en sista dag ihop innan Julia åker till Sapa i norra Vietnam, medan Maria och jag har ytterligare tre dagar i huvudstaden. Därefter flyget Maria hem till Stockholm och jag flyger vidare till Siem reap i Kambodja där planen är att skriva hemtentan.

Men nu ska vi turista järnet i Hongkong och njuta av lite ledigt!

Likes

Comments

Lördag.
I lördags fortsatte det att regna precis som tidigare dagar, men det regnade mer intensivt. Samtidigt som det började att blåsa. Tyfonen Damrey drog in över dem södra och centrala delarna av Vietnam.

Söndag.
Det har regnat betydligt mer dem senaste dagarna vilket gjort att vattennivån successivt har höjts i floden. Redan i gamlebyn hade det börjar svämmat över tidigare förra veckan, men till helgen efter en massa regn hade översvämningen spridit sig till vår gata. Vi hade tänkt att äta frukost på Baskin Robbins på söndagen, och då började det komma en massa vatten på gatan. Kanske 15-20cm så det gick fortfarande att cykla, om än lite trögt. Vi tog oss in i regnet till gamlebyn där marknaden hade flyttat upp ett par gator. Ju längre in i gamlebyn vi cyklade desto mer vatten kunde vi se på gatorna ner mot floden. Till och med båtarna kom in på en av gågatorna högst upp. Ner mot gatan där Baskin Robbins ligger såg vi en man som hade vatten upp till bröstet. Visserligen var han vietnames och inte superlång, men tillräckligt lång för att vi skulle inse att det inte var någon idé att fortsätta.

Istället cyklade vi till Dingo Deli som ligger åt andra hållet bort från den värsta översvämningen. Dem har väldigt god västerländsk mat, det är en australiensare som äger stället. Såklart var inte vi dem enda i Hoi An som tänkt äta där. Men som tur var fanns det plats. Nu när vi håller på att skriva vår gruppuppsats har vi suttit på Dingo i 3 dagar och bara skrivit. Vi möttes upp där vid 8-9 tiden och sen tog vi något att äta när vi kom och sen även lunch. Jag har ätit Big Brekkie alla 3 dagar, väldigt gott, men sjukt mättande så efteråt vill man bara lägga sig ner och sträcka ut magen.

Regnet fortsatte att ösa ner och vi insåg att det nog var bäst att börja ta sig hemåt. Varken jag eller Julia har varit med om något liknande, så det var tur att Marit sa åt oss att bunkra. Vi köpte vatten, toapapper, nudlar och en massa snacks. Alla gator kring Balance Café hade svämmat över. På ca. 3h när vi varit borta hade vattennivån ökat till ca. 30cm på gatorna runt Balance. Ännu högre vatten var det in i dem smala gränderna till husen där Maria och Marit bor. Eftersom vattnet inte har någonstans att ta vägen där så blir såklart vattennivån högre än på dem större gatorna kring mitt och Julias hus.

Charlotte och Julia köpte för länge sen en badring som vi nu tyckte var en bra idé att använda. Jag och Julia tog med den och vadade fram i vattnet till Marit. Det var väldigt strömt på vissa ställen och vattennivån varierade. På gatan till Marit hade vi vatten nästan upp till midjan. Efter att vi hälsat på hos Marit åkte jag i badringen på vägen tillbaka. Tidigare har man aldrig sett så många gå istället för att åka moped. Alla hade på sig regnponcho och vadade fram i vattnet. En granne till Marit var riktigt rutinerad och hade en båt parkerad hos sig. När vi kom fram till vår gata precis utanför vår grind åkte jag lite till i ringen. Även här hade vattnet stigit lite till på den korta tiden vi varit ute.

På eftermiddagen kunde vi se från vårt vardagsrum hur vattnet kom
Närmare för varje timma. Ett tag var vi lite oroliga, men vi behövde bara oroa oss för vattennivån på vår bakgård, då det är därifrån vattnet skulle komma in till oss. Men vi hade ungefär 15cm till godo när vi gick och lade oss.

Första bilden är från när vi cyklar in till gamlebyn för att äta frukost. Det spöregnar och vattnet blir djupare ju längre ner på gatan vi cyklar. Vattnet är någon decimeter djupt så det går fortfarande att cykla.

Den andra bilden är vår gata när vi kommer hem från Dingo Deli vid 1-2 på eftermiddagen. Då hade vattnet stigit betydligt.

Julia och jag var ute med badring. Vi gick till Marits hus där vattnet var betydligt djupare än hos oss.

Måndag.
Jag vakande vid 4-tiden och kunde inte somna om för att hundarna skällde och hönsen kacklade. Somnade inte om förrän jag hunnit lyssna på två poddavsnitt och liven på candy crush var slut. Detta var vid klockan 7 på morgonen. Vaknar sedan till av att någon knackar på dörren. Det är landlord och hans fru som frågar om vi har frukost och erbjuder sig att ge oss nudlar. Men vi hade som tur var köpt oss ett par paket så vi tackade nej. Sen någon timme senare när vi somnat om, hör vi någon som ropar våra namn. Då kommer Duy med frukost till oss. Toastbröd med stekt ägg och lite nudlar. Väldigt gott, för nu var klockan närmare 10. Vi hade strömavbrott i ungefär 30 minuter men det gick över fort. Efter en stund kom han tillbaka med Banh Mi, vilket är bröd med pålägg. Mätta och belåtna tittade vi sen på Ensam hemma 3.

Egentligen hade vi möte med Laura som gett oss feedback på gruppuppsatsen, men pågrund av vädret och allt vatten blev det inställt. Men vi satte oss och gick igenom några av kommentarerna på eftermiddagen. Vattnet var fortsatt högt, men till skillnad från nästan alla andra husen kunde vi ändå ta oss ut om vi ville utan att ha vatten upp till hakan. Så vid halv 5 gick Julia, juni och jag ut för att köpa mat och snacks. Vinh och Duy kom med mat till oss men vi ville ha "riktig" mat som int svar snabb nudlar eller bröd. Strömmen var mycket starkare än vad den tidigare varit och vattnet gick fortfarande en bit upp på låret. Vi gick till Skolgatan där vi hittade minimart där vi köpte snacks och sedan en resturang där vi köpte med oss mat hem. Men det tog ett tag för maten att bli färdig så det han bli mörkt ute. Vi hade tur att det inte blev strömavbrott, i så fall hade det varit farligt för oss att gå hem för vi hade inte sett vart vi gick. Men turligt nog lös gatlamporna.

Marit kom över till vårt hus. Hennes hus hade fått in vatten, så toaletterna hade slutat fungera på bottenvåningen och dem fick försöka hålla sig på övervåningen. I jämförelse med det hade jag och Julia en väldig tur som inte fått in något vatten alls och samtidigt hade en fungerande toalett.

Vi började planera för att försöka ta oss till Danang dagen efter för att komma bort från allt vatten i Hoi An. Så efter vi ätit började vi packa. Det är först då man inser hur mycket saker man har. Framförallt när man har väldigt begränsad plats för all packning. Vid 9-tiden började det spöregna igen men vattennivån hade ändå sjunkit lite så vi höll tummarna för att det skulle fortsätta i den riktningen.

Julia tar en bild på mig och Juni när vi är påväg för att köpa mat.

Tisdag.
När jag vakande vid 8 kunde man höra hur dom höll på att sopa och spola vatten på vår bakgård. Vilket betyder att vattnet dragit som bortåt. På framsidan av huset ut mot stora gatan hade vattnet dragit ut nästan hela vägen från vår lilla uppfart. På kvällen innan vi gick och lade oss hade vi vatten ända upp till sista trappsteget på förstukvisten. Under dagen försvann vattnet successivt timme för timme.

Lika fascinerande att vattnet steg av tyfonen, lika fascinerande är det hur snabbt vattnet kan försvinna. Man inser hur liten man är på jorden och vilken enorm kraft vädret kan ha. Även hur begränsad man är när man är instängd i huset på grund av för mycket vatten. Dock hade jag och Julia i vårt hus minst problem då vi hade fungerande toalett, vatten, och inget vatten som kommit in i huset. Vi kunde dessutom gå ut om vi ville, man man var inte speciellt sugen på att gå ut i vattnet mer än man verkligen var tvungen.


På morgonen vid klockan 8. Och sen senare vid klockan 11. Man ser hur vattnet har sjunkit undan lite och mitten av vägen blivit synlig.

Likes

Comments

En uppdatering på vad som hänt den senaste tiden. Förra veckan var vår sista vecka med föreläsningar. Vår föreläsare Jonathan hade dubbelföreläsningar vilket betydde att vi hade föreläsningar från 08.00 till ungefär 11.30. Tidigare veckor har vi endast haft en föreläsning så förra veckan var man lite tröttare. Även om man sitter ner i 3.5h så tar det mycket koncentration och särskilt när föreläsaren svävar iväg litegrann från ämnet. Då gäller det att hänga med så man inte missar något.

I fredags spelade jag, Julia, Marit och Jimmy biljard. Det höll på att sluta i ett tredje världskrig. Både Jimmy och Marit är tävlingsmänniskor och samtidigt lite dåliga förlorare. Båda höll på att diskutera spelreglerna och om man fick ändra reglerna mitt i spelet eller inte. Jag och Julia försökte mest balansera situationen. Hursomhelst förlorade jag och Jimmy då han lyckats få ner den svarta kulan två (!!) gånger. Känns lite komiskt nu i efterhand eftersom vi alla var överens om regeln som säger att man förlorar spelet om man har ner den svarta kulan. Inte mycket man kan argumentera om.

Förra veckan regnade det en del på morgonen och förmiddagen men som tur var kom solen fram på eftermiddagen. Temperaturen har legat kring 27-29 grader. Trodde aldrig att man skulle tycka att det var svalt, men på kvällen övervägde man att ta på sig en kofta. Till helgen och lördagen kom i alla fall solen och värmen tillbaka. Vi passade på att lägga oss i solen vid poolen till en resort. Det var Julia och Marit som hittade stället och vi får bada så länge vi köper något från deras resturang. Skönt med lite omväxling och slippa all sand man får med sig hem från stranden.

Jag har sett flera tennisbanor kring Hoi An och bokade en bana på lördagen. Jimmy, Marit, Julia och jag spelade. Tyvärr fanns bara två racket så vi kunde inte spela dubbelmatch, men vi turades om att spela. Det är jobbigare än det ser ut. Det är mycket start och stopp, på det sättet liknar det ishockey. Först tänkte vi boka 2h men 1h räckte gott och väl. Man känner sig väldigt duktig efteråt när man tränat. Tidigare i veckan började jag och Marit med att träna med en 7 minuters app på mobilen där man gör en övning 30-45 sekunder och sen vilar 10 sekunder. Vi hade en idé om att göra det varje dag tills vi åker härifrån. Vi klarade det i tre dagar. Men det är väl ändå tanken som räknas?!

Senaste tiden har vi ätit väldigt mycket Banh Mi vilket är bröd med fyllning. Ofta är det sallad, kött och lite olika chilis. Vi var på nattmarknaden på kvällen och då passade jag på att äta lite street food. Eftersom det inte är så mycket tid kvar måste man passa på, kan inte skjuta upp saker och ting längre. Så jag åt bananpannkaka, grillspett med fläsk, chips på pinne och små gröna äpplen. Vet inte om det är för att man äter ute och går samtidigt, men allt smakade väldigt gott.

Ett av våra favoritställen i Hoi An är Bread break. Där har dom Baskin Robbin glass och billiga och goda smörgåsar. Tydligen har dem en takterrass med jättefin utsikt över alla hustaken i old town.

Det finns flera olika stånd på gatorna där man kan köpa banh mi ifrån.

Snart är vecka 8 slut och vi har bara 2 veckor kvar. Denna vecka har vi inte haft några föreläsningar utan enbart fokuserat på våra gruppuppgifter. Vår grupp skriver om "Female business owners" där vi fokuserar både hur det är att vara kvinnlig ägare, men också den sociala attityderna kring detta. Vi har intervjuat 5 olika personer denna vecka. En spa ägare, en som äger ett minimart, en café ägare, en hantverks butik och en som syr kläder. Eftersom vi är fem i gruppen har vi en var att ansvara över. Jag har hon som säljer måttbeställda kläder. Jag har köpt en bikini och fyra klänningar hos henne. Dem andra har också beställt en hel del så vi har lärt känna henne rätt bra. Hon pratar och skämtar väldigt mycket så när vi inte vet vad vi ska göra brukar vi cykla till hennes affär och bara hänga. Ofta slutar det med att någon beställt något så vi måste åka dit dagen efter för att prova.

Vårt mål till fredag är att alla ska ha skrivit en sammanfattning på sin intervju och gjort en struktur för vår uppsats. Den liknar gymnasiearbetet man gjorde på gymnasiet där man måste göra sin egna research och strukturera på ett visst sätt.

Denna vecka har även en del mail om synpunkter och klagomål skickats till kulturstudier. Vi kanske har varit sena med att uppmärksamma dessa, men å andra sidan är det på tiden att någon reagerar. I grund och botten är det brist på respekt för andra människor som varit orsaken. Till exempel att man varit sen till föreläsningar. Men nu har bland annat det tagits upp med hela gruppen och förhoppningsvis blir det bättring. Även om det bara är seminariet på torsdagar som hela klassen ses, annars jobbar alla i sina grupper.

Det är MS. Dung som jag har ansvarar för när vi gör intervjuerna. Vi åkte moppe till en tygaffär där hon visade mig mer tyger till en klänning jag sydde upp.

Likes

Comments

Här kommer äntligen ett inlägg om huset där vi bor. Har tänkt visa er ända sedan vi kom hit, men det har alltid varit något som kommit i vägen. Bättre sent än aldrig! :)

Utanför vårt Home Stay. Här utanför brukar vi ställa våra cyklar.

När man går in genom ytterdörren kommer man in i ett vardagsrum. Eftersom det är trämöbler som saknar dynor gör det väldigt ont i rumpan att sitta där en längre stund, så det är sällan att någon sitter där.

Till vänster i rummet är det en oklar möbel. Det ser ut som att det är ett lägre långbord i två delar som man sedan ställt samman. Eftersom internet bara når i vardagsrummet och det sovrum som ligger närmast är det ofta på det stora bordet vi sitter när vi ska använda wifi.

Efter vardagsrummet är det en gång till den andra delen av huset. Dock är det väldigt opraktiskt när det regnar för gången saknar tak så det blir väldigt blött. I gången finns en liten fiskdamm med en massa småfiskar och en större silvrig fisk.

I den andra delen ligger köket och två sovrum till på varsin våning. På övervåningen där handdukarna hänger bor två norskorna Kaja och Juni. Ovanför deras sovrum finns ett sovloft men det är tomt med möbler så ingen bor där.

Det första man ser efter gången är trappan till höger upp till övervåningen och vårt kylskåp. Rakt fram är köket. Det finns knappt inga köksredskap så köket används nästan aldrig. Endast till att ibland koka vatten om någon äter snabbnudlar.

Till vänster är dörren in till mitt och Julias rum. Julia tyckte vi behövde en dörrskylt.. och som jag skrivit tidigare så är Marit så ofta hos oss att hon också har sitt namn på dörren :)

Vi har ett badrum på rummet vilket är väldigt skönt. Alla rum har inte det. Det tog någon vecka innan vi förstod att man kunde få varmvatten om man slog på en strömbrytare. Så innan duschade vi i kallvatten, å andra sidan var det rätt skönt eftersom det var så himla varmt i början när vi kom hit. Om man jämför med andras badrum är vårt "fräscht". Det enda negativa är att man inte kan stänga fönstret och dom eldar sina sopor utanför så röklukt kommer in i badrummet.

Vi har en stor garderob där vi kan hänga upp kläder och lufta. Då det lätt blir instängt och dålig luft. Nu har regnperioden börjar litegrann och regnponchon är din bäste vän. Jag och Marit hittade regnponchos på ett apotek i Danang som är i mer gummiliknande material och som är extra långa så man kan hänga framsidan över cykelstyret. Dessutom är det reflexer och en skärm så man slipper få regnet rakt i ögonen.

Själva rummet är rätt stort. Julias säng är den som är närmast fönstret. I rummet förutom två sängar har vi ett mindre bord och två träfåtöljer/stolar. Men ingen sitter i dem utan vi har kläder och andra sker där. Vi har även hängt upp en tvättlina så att vi kan torka handdukar och underkläder på rummet istället för att låta det hänga ute. Eftersom det är högre luftfuktighet kan det ta tid för tvätten att torka, men på rummet har vi AC så luften är lite torrare. Vi betalar 1 350 000 Vietnamesiska Dong vilket är ungefär 485kr i månaden för AC.

Det varierar i olika home stay vad man har för säng och sängkläder. Vissa har bara ett lakan som täcke och jag och Julia har tjockare fleecefiltar. Vi behöver inte tvätta sängkläderna själva, men vi får byta själva. Madrassen är delad i tre mindre delar och kändes i början väldigt hård. Men nu efter sju veckor har man vant sig och nu tycker jag den är helt okej.

Likes

Comments

Innan vi åkte till Kuala lumpur hade vi tittat runt på saker man kunde göra och bestämde oss för att åka till Batu Caves som ligger ca. En mil utanför själva stadskärnan. Eftersom vi bara hade två hela dagar på oss att hinna göra allt vi ville åkte vi från hotellet vid kvart över 8. Resan till Batu Caves gick fortare än vi trott tack vare att det knappt inte var någon trafik ute. Så vi kom fram strax innan 9. Det första man ser är en stor Buddha i guld och en lång och brant trappa upp till grottan. På håll ser det mer ut som en stor stenbumling än ett berg. Eftersom klockan inte var så mycket hade inte busslassen med kinesiska och japanska turister hunnit komma dit än. På lördagen var vädret bättre och solen kom fram på förmiddagen. Men på morgonen var det molnigt och prefekt väder för att gå upp till grottan innan solen hunnit börja värma.


Vid lunchtid åkte vi tillbaka in till Pavillion och mötte upp Marit som tagit lite sovmorgon för att äta lunch. Vi alla ville ha olika mat i food court . Jag valde sushi som jag varit sugen på ett tag. Väldigt billigt och väldigt gott. Därefter gick vi lite till i dem affärer vi inte hunnit med dagen innan, hittade ett par svarta skor med hjärtan. Låter inte så snyggt men jag tyckte dem var rätt söta. Sedan gick vi till Petronas Twin Tower. Då var det mitt på dagen och solen värmde på bra så det var väldigt svettigt. Men vi han ta lite bilder innan vi var tvungna att ta skydd inne i ACn på det shoppingcenter som ligger invid Petronas. Där hade dem Häagen-dazs glass som var väldigt god.

Efter glassen åkte vi tillbaka till hotellet och chillade. Maria och Julia tog en nap på rummet medan jag och Marit slappade vid poolen. Känns så lyxigt att kunna åka iväg och få uppleva så många nya platser och städer. Något jag verkligen uppskattar och är glad över att kunna göra!

Efter poolen gjorde vi oss iordning och tog en taxi tillbaka till shoppingcentret vid Petronas och gick i butikerna där. Hittade en T-shirt klänning och ett par vita tygskor på HM. Det jag köpte under helgen var 3 (!) par skor och en klänning. Inte alls det jag trott på förhand. Sällan man hittar så mycket skor. Under helgen var det mycket ansiktsprodukter och lotions som köptes då allt var billigare där än vad det är hemma. Även Vietnam var lite dyrare i jämförelse.

Efter att Julia färgat sina ögonbryn åkte vi till Hard Rock Café och åt middag. Jag beställde BBQ kyckling och fick in två stora kycklingvingar, så mätt blev jag. Marit åt Fajitas, Maria tog club sandwich och Julia en vegetarisk hamburgare. Maten var god, men servicen var väldigt dålig. Vi hade tre olika servitörer och förrätten som Marit beställt kom samtidigt som huvudrätten. Sen när Julia ville beställa vatten glömde den första servitören bort det så vi fick fråga en annan.

Vårt flyg hem på söndagen gick innan lunch så efter middagen hängde vi lite på mitt och Marits hotellrum innan vi gick och lade oss. Sista natten i mjuk säng på ett tag. På söndagen lämnade vi hotellet vid 8-tiden så att vi hade gott om tid på flygplatsen. Som tur var hade vi inga förseningar eller strul denna gång. Innan vi gick genom säkerhetskontrollen åt vi frukost på starbucks då vi visste att det inte fanns så mycket att välja på efteråt.

Säkerheten är inte som den är hemma när man går genom säkerhetskontrollen. Hemma måste man lägga vätska i plastpåsar, men här finns inga. Och det är inte heller någon som kollar hur stora flaskorna är. En Anna klasskamrat kunde ta med sig en petflaska med vatten utan problem. En annan skillnad var att det inte var någon som kollade när människorna gick genom metalldetektorn utan det gick igenom 4-5 personer tätt efter varandra. På sätt och vis känns det lite läskigt då det kan vara orsaken att det händer något när man väl är uppe i luften. Men så kan man inte riktigt heller tänka för då skulle man nog aldrig våga flyga igen.

Likes

Comments

Torsdag.
Vi åkte till Kuala lumpur över långhelgen. Egentligen hade vi seminarium i torsdags morse men vårt flyg gick 12.35 från Danang så vi missade det. Som vanligt när vi är ute och flyger blev flyget ca. 45 min försenat. Vi landade i Kuala lumpur vid 5-tiden och tog en taxi direkt till Ikea för att äta middag. Jag har saknat kokt potatis och blev lite besviken när det endast fanns potatismos. Men den smakade förvånansvärt gott. Vi plockade även på oss äppeljuice, en choklad -och en mandeltårta. Marit såg fram emot kanelbullarna men tyvärr fanns inte dem heller, men hon hittade pepparkakor så hon var nöjd.
Det är tur att Ikea finns över hela världen när man längtar efter svensk mat och snacks. Det bästa botemedlet mot hemlängtan är att åka till Ikea och se svenska namn, svensk mat och att alla Ikea är organiserade på samma sätt vilket gör att man känner sig hemma eftersom man hittar.

Det finns tydligen två Ikea i Kuala lumpur och det vi var på verkade vara det nyare av dem och när vi skulle åka därifrån till vårt hotell hade vi lite problem att hitta en taxi. Men tillslut lyckades vi vinka in en taxi som kunde köra oss till hotellet. Vi bodde på Doubletree by Hilton, vi ville bo alla fyra tillsammans men det gick inge då vi hade två dubbelrum. Eftersom Jag delade rum med Maria i Ho Chi Minh City och med Julia hemma i Vietnam bodde jag och Marit tillsammans denna gång. Det var såå skönt att få sova i en säng med rena vita lakan, fluffigt täcke och mjuk madrass. Vi alla som som stockar! På hotellet hängde vi på vårt rum ett tag innan vi gick och lade oss för att orka med alla våra inplanerade saker.

Fredag.
Jag och Marit hade pratat om att gå upp tidigt gå runt och se oss omkring på fredagen, men det var bara jag som orkade vakna. Men det gjorde inte inget. Lika mycket som vi sett fram emot ordentliga sängar såg vi fram emot en ordentlig dusch. Den senaste veckan har vi inte haft något vatten pågrund av att staten i Vietnam stänger av vattnet när det regnar för mycket för att inte söt/salt vatten ska blandas. Efter en lång dusch kunde jag lägga mig i sängen igen och kolla färdigt på säsong 4 av Orange Is The New Black. Kändes väldigt lyxigt.

Vid 10-tiden var det dags för mig och Julia att ta oss mot mötesplatsen för den interaktiva food touren vi bokat i förväg som startade klockan 11. Vi tog en Uber till den tågstation vi trodde var rätt, men det visade sig vara en station fel. Men som tur var hade vi tid på oss så vi han åka till den rätta stationen och ändå vara i tid. Det var Julia och jag samt ett par från Nya Zeeland/England som skulle delta. Vi började med att gå från tågstationen mot Little India och där fick vi prova ett te som dracks i plastpåsar antingen kallt eller varmt. Smakade väldigt gott. Det började smått regna kort därefter men som tur var hade vi kollat upp vädret innan turen började så vi hade köpt ett varsitt paraply. Längst med vägen stannade vi vid olika "sights" där våra två guider berättade lite historia vilket var väldigt intressant. Vi stannade till vid en blommarknad där vi tjejer fick ett armband av jasminblommor. Vid det här laget regnade det väldigt mycket. Alla stopp vi gjorde utom dem två där vi satt ner och åt mat var olika streetfood stånd. Där fick vi prova olika snacks och mer eftersätts liknande saker att äta. Det första "matstoppet" var en indisk food court där vi åt med handen vilket var lite speciellt. Framförallt eftersom det känns märkligt att kladda ner handen och äta. Maten var väldigt god, och till det fick vi någon typisk indisk läsk/saft och en form av pannkaka till efterrätt. Det andra stället vi satte oss ner och åt på var det sista stoppet för turen som avslutades i China town. Där åt vi olika nudlar, en soppa och kött. Vi är rätt vana och börjar bli lite less på nudlar efter att ha varit i Vietnam ett par veckor. Men det var gott och kul att testa andra sorters nudelrätter.

Det var jätteroligt att gå runt och se delar av Kuala Lumpur som vi annars inte gått runt i samtidigt som vi fick prova en massa olika mat och höra mer om staden. Ett väldigt bra sätt att få en inblick i det lokala i ett land bortom det mest självklara turiststråken.

Vi var färdiga med turen runt 3-tiden och åkte till en pavillion som är en stor shopping mall där vi mötte upp Maria och Marit dom shoppat medan vi åt mat. Eftersom det regnat i princip hela vår tur var både jag och Julia väldigt blöta om fötterna så det blev jakt efter nya skor. Vi gick till ett annat shoppingcenter som hade mer asiatiska märken och en nöjespark inne i shoppingcentret. Nöjesparken var anledningen till att vi gick dit, i övrigt var det ingen butik man kände igen. Mycket kändes som att det var kopior av märkesvaror som hade fått en finare skyltning och display. Jag hittade tillslut ett par nya tygskor och det var väldigt skönt att kunna byta och låta fötterna torka. Tårna var som russin efter att man badat lite för länge.

Vi kom strax innan fem till nöjesparken. Det fanns inte så många attraktioner och i princip alla snurrade bara runt. Jag är inget jättefan av karuseller då jag är både höjdrädd och mår illa av att åka långa rulltrappor. Men jag följde ändå med dem andra att åka den stora bergochdalbanan som gick runt i hela nöjesparksdelen. Det var tre loopar och högt upp var den. Allt det som jag INTE gillar, men vem blir impad av en fegis? Jag satt bredvid Marit i vagnen näst längst fram. Det var läskigt och det kom några tårar under färden. Men det var inte ledsna tårar utan mer som kroppens sätt att reagera på att utmanat sina rädslor. Efteråt var jag ändå glad att jag faktiskt vågat åka och att dem andra peppade. Jag fick välja vad vi skulle åka därnäst och det blev radiobilarna :)

Efter ungefär två timmar i nöjesparken var klockan rätt mycket så vi åkte tåget tillbaka till Pavillion där vi fortsatte gå i affärer och äta middag. Vi hamnade tillslut på en italiensk resturang för att äta nått annat än asiatisk mat. Maten smakade sådär, men det var billig så det kändes ändå okej. När vi ätit färdigt åkte vi tillbaka till hotellet och gjorde gnuggis-tatueringar och satte på ansiktsmasker.

Likes

Comments

Här kommer en kort intervju/presentation av några av mina vänner här i Vietnam. Det är Julia och jag som delar rum, men Maria och Marit hänger hos oss hela tiden så dom räknas som extended roommates :)

Namn: Julia Anastasia Utne
Smeknamn: Juju
Ålder: 23
Stjärntecken: Vattuman
Bor: Stockholm

Favoritresemål: Toscana, Rom och Berlin
Morgon eller kvällsmänniska: Både och
Dominerande färg i garderoben: Svart!
Det bästa med kursen i Vietnam: att det är ett viktigt ämne med syftet att förbättra människors liv.... och klasskompisarna såklart.
Pinsammaste minnet: när jag föll pladask på ansiktet på yogan här i Hoi an och alla skrattade :')
Önskar i julklapp: En string-hylla

Min favorit:
- Maträtt: Allt som är frukost
- Musik: Hello, med Adele
- Film: Föredrar serier... trueblood forever

1 snabb fråga:
Alltid ha ett ovårdat och fett hår eller alltid ha fläckar på kläderna?
- fläckiga kläder







Namn: Marit Eriksen
Smeknamn: Prinsessan
Ålder: 24
Stjärntecken: Vattuman
Bor: Luftrummet ovanför Skandinavien (flygvärdinna på SAS)

Favoritresemål: Karibien, Singapore & Oman
Morgon eller kvällsmänniska: Kvällsmänniska
Dominerande färg i garderoben: Vitt
Det bästa med kursen i Vietnam: Att jag träffat Julia, Maria och Filippa
Pinsammaste minnet: När seminarieledaren pratade hela klassmötet i en avstängd mikrofon utan att märka det
Önskar i julklapp: Gopro Hero 6

Min favorit:
- Mat: tacos och chokladfondant
- Musik: kygo
- Film: boot camp

1 snabb fråga:
Anordna en middag där alla blir matförgiftade eller ha influensan i ett år?
- matförgifta gästerna







Namn: Maria Brunned
Smeknamn: -
Ålder: 19
Stjärntecken: Vädur
Bor: Stockholm

Favoritresemål: Tokyo och London
Morgon eller kvällsmänniska: Kvällsmänniska
Dominerande färg i garderoben: Svart
Det bästa med kursen i Vietnam: Att jag träffat er!
Pinsammaste minnet: När jag skulle ringa och söka sommarjobb så hamnade jag i voicemail och fuckade upp det. Fick aldrig komma på intervju
Önskar i julklapp: Nytt tv-spel

Min favorit:
- Mat: Fried Rice, gärna hemmagjord
- Musik: K-pop
- Film: You name

1 snabb fråga:
Äta flingor med gammal mjöl eller äta en omelett gjord på gamla ägg?
- äta äckliga flingor






Likes

Comments

Nu har vecka 5 passerat och vi är halvvägs genom kursen här i Vietnam. Tiden har gått väldigt fort. Det känns som att jag varit här betydligt längre och att jag känt människorna här i flera år. Ett gott tecken på att jag trivs antar jag. Det brukar sägas att "smekmånadsfasen" håller i sig i ungefär 1 månad där allt är nytt och spännande och man hinner inte tänka så mycket, man bara är. Och det känns verkligen som att det stämmer.

Den senaste veckan har varit lite upp och ner. Kan litegrann bero på pms och att alla känslor förstärks här eftersom man umgås med andra människor nästan 24/7. Men också att man har börjat tröttna på butikerna och marknaden, alla säljer samma saker. Jag skulle inte byta mina vänner här mot någonting men ibland är det skönt att bara vara ensam en stund och bara vara. Att gå ut på resturang är inte heller lika "spännande" längre så vi har börjat äta mer mat hemma. Till exempel snabbnudlar eller att beställa hem mat. Kan låta som lyxproblem att tröttna på att äta på resturang, men jag uppskattar att kunna laga mat hemma själv.

Eftersom vi bara har skola fram till lunch och sen 1-2 artiklar att läsa så har vi väldigt mycket fritid. Vilket är jätteskönt för att man har möjlighet att göra vad man vill. Men det ger en också mycket tid att tänka. Speciellt nu när allt nytt har lagt sig och man börjat känna sig hemma här i Hoi An. Så denna vecka har jag börjat tänka mer på alla där hemma och vad som händer där. Även om jag börjat sakna familj och vänner nu så längtar/vill jag inte hem, utan det är personerna jag saknar. Jag vet också att tiden går så snabbt och att vi snart ses. Tur att FaceTime och whatsapp finns, hur överlevde man innan det egentligen?

Helgen har varit väldigt bra. I lördags åkte jag, Angelica, Mia och Jimmy till danang och besökte den vita Buddha statyn, krigsmuseet och sen hängde vi på stranden. Angelica, Mia och jag surfade. Vågorna var väldigt små så det var perfekt eftersom det var ett tag sen vi surfat. På kvällen åt vi på Hola Taco och drack margaritas innan vi cyklade till en livebar. Väldigt trevligt!

På söndagen var alla inbjudna till ett vietnamesiskt bröllop. Dottern till en av ägarna av dem home stay vi bor i gifte sig. Bröllopsfesten varade i ungefär två timmar över lunch. Under den tiden serverades en massa mat och öl. Det skålades hela tiden. Underhållningen som verkar vara väldigt vanlig här i Asien var karaoke. Alla bord fick en lapp där man kunde skriva ner en låt man ville sjunga och sen presenterade konferenciern personen som fick gå upp på scenen. Väldigt intressant om man jämför med bröllop hemma. Även antalet bröllopsgäster skiljer sig, det sades att det var upp mot 300 gäster bjudna. Vet inte om det stämmer men det var väldigt många gäster där. Antalet kan bero på att vänners vänner, grannar osv. Också blir bjudna.
Bröllop här är väldigt påkostade gällande filmer/bilder på brudparet. Man ser par som tar bilder lite överallt, både här i Hoi An men även i Danang. Hela festen kändes väldigt kommersiell och det kunde lika gärna varit någons 50-årsfest med tanke på ljudnivån på den musik som spelades och hur lite personlig känsla det var. Det enda som påminde om att det var ett bröllop var filmen och bilderna på bröllopsparet som rullade på skärmen bakom scenen. Hursomhelst, väldigt kul att fått uppleva ett vietnamesiskt bröllop och hur det kan gå till i andra kulturer.

Likes

Comments

Den stora examinationen vi gör här i Vietnam är en gruppuppgift där vi ska göra vår egna research som underlag. Gruppuppgiften utgör 40 procent av slutbetyget, dem andra 60 procenten är en hemtentamen. För att få testa på att göra intervjuer där språket kan vara ett hinder åkte vi fredag till lördag på en field trip till Katu village som ligger ca. 3.5 timme från Hoi An. Förutom oss från Kulturstudier åkte 11 lokala engelskstuderande vietnameser med oss och fungerade som tolkar.

På tisdagen kände jag att jag började bli förkyld precis som alla andra av dem jag umgås med, så det var bara en tidsfråga innan jag också skulle bli sjuk. På onsdagen hade vi dubbellektioner med en rätt tråkig föreläsare, och jag känner ju längre tiden går hur jag börjar få feber. Dem andras feber hade gått över efter ungefär ett dygn och en massa sömn så jag hoppades att detsamma skulle gälla mig. När jag vaknade på torsdagen kände jag att febern var kvar, men som tur var hjälpte Ipren och jag kände mig betydligt bättre. Utan ipren hade jag inte orkat gå på föreläsningen. Som tur var var febern borta på fredagen när det var dags för Field trip. Jag var bara lite hängig och hade fortfarande huvudvärk, men det kunde jag stå ut med.

Påvägen till Katu village stannade vi på ett ställe för morgonkaffe. Dem hade två stora ormar som man fick hålla i. Eftersom jag inte är något fan av ormar så tog jag tyvärr inga bilder från caféet. Vi kom fram till byn vid lunchtid. För att komma till byn var man tvungen att gå över en bro som gungade och sviktade lite väl mycket i min smak! :) det första vi gjorde var att äta lunch i deras långhus byggt huvudsakligen i bambu. Det var även där hälften av oss skulle sova, den andra hälften fick sova i en annan by 15 km längre upp då vi inte fick plats allihopa i en och samma by.

Efter lunch började vi med att göra våra intervjuer. Min grupp hade fått "Gender" och vi undersökte hur uppdelningen av arbetssysslor i hemmet var mellan män och kvinnor. De vietnamesiska studenterna gick i första till fjärde året vilket gjorde att deras engelskakunskaper varierade. Även om den tjej som skulle översätta åt oss var duktig för att gå första året så blev det svårt för oss att ställa våra intervjufrågor och samtidigt få "bra" svar tillbaka. På kvällen åt vi allihopa middag inne i långhuset och därefter hade byborna en dansuppvisning kring en lägereld. Väldigt kul och intressant att se. Därefter gick vi tillbaka in i långhuset där några av byborna spelade musik med olika instrument. Alla instrument var egentillverkade och inget jag sett tidigare. då jag aldrig sett något av dem tidigare. Vid det här laget var klockan runt 8 på kvällen, men man var riktigt trött ändå. Tror det var värmen och alla intryck. Hälften av klassen åkte vidare till by nummer två för övernattning. Vi som stannade kvar i by nummer ett började sätta upp myggnät. Vi fick ta med oss egna kuddar, filtar och liknande hemifrån. Eftersom vi inte var så sugna på att ta med kudden och filten från sängen köpte jag och Julia kudde i Da Nang när vi var där för att köpa snacks inför resan. Istället för filten köpte vi silkespåse på marknaden i Hoi An. Vi hade fått höra att det kunde bli kallt på natten, men det var såå varmt även om solen gått ner och det var kväll. Så silkespåsen räckte gott och väl. Jag fick nog bättre sömn än dem flesta, men man var lite öm i kroppen när man vaknade. Det var ändå inte så farligt att sova på bambugolv som jag trodde. Däremot vaknade man varje gång man skulle byta sida eller röra sig i sömnen. Men det är en erfarenhet i sig att ha sovit i en bambuhydda.

På lördagen packade vi ihop och åkte vidare till by nummer två, där dem andra sovit och sen tillsammans åkte vi till ett större samhälle för att äta frukost. På vägen till by nummer två blev jag riktigt åksjuk. Jag blir väldigt lätt åksjuk, räcker med att åka en riktigt lång rulltrappa så blir jag illamående. Men förutom det så kör dem här i Vietnam som galningar. En annan skulle sakta ner och anpassa hastigheten efter att vägarna är gropiga, smala och krokiga. Men chaufförerna här gasar på som om det vore det motsatta. Som tur var gick det över efter lite frukost i magen. Efter att alla ätit frukost åkte vi tillbaka till by nummer två och fortsatte med våra intervjuer, dessutom bytte vi tolkar så min grupp fick en kille som gick fjärde och sista året och kunde således bättre engelska. Det underlättade våra intervjuer avsevärt och vi fick ut mer av varje intervju. Andra dagen han vi med fem intervjuer i jämförelse med tre från dagen innan. Innan vi skulle åka hem åt vi lunch i ett liknande långhus som vi sov i. På vägen hem stannade vi till vid ett vattenkraftverk där det helt random stod en ko fastbunden vid ett träd.

Innan vi gjorde våra intervjuer trodde jag att det skulle vara större skillnader i vad män och kvinnor utförde för sysslor. Men det visade sig att det egentligen inte var så stora skillnader. Även om det var männen i huvudsak som skötte jordbruk var kvinnor i stor utsträckning också delaktiga där och hade jordbruk som en av sina huvuduppgifter. I hushållet trodde jag som normen, att kvinnor ensamma skötte alla hushållssysslor. Men männen var delaktiga där och hjälpte till om kvinnan tex. Var upptagen med annat. Många uppgav att det var 50-50 uppdelat. Vi fick dock inte reda på om det var lika uppdelat hela tiden eller om det gällde en viss syssla tex. Städning av bostaden. Det hade varit intressant att kunna ställa mer djupgående frågor men det var svårt pågrund av språket och att vi var tvungna att prata genom en tolk. I Vietnam är det vanligt att kvinnan har ansvar för pengarna även om mannen är den största inkomstkällan. Vilket är rätt intressant. Å andra sidan var kvinnor mer benägna att ha flera arbetsuppgifter då dem hjälpte till att laga mat när turister kom och besökte byn. Medan männen kunde sitta hemma och titta på tv.

Det var väldigt intressant att få komma ut och se hur livet kunde se ut i mindre byar på landsbygden där jordbruk fortfarande var huvudsysslan.

Likes

Comments