View tracker

Ibland är det svårt att skriva, att få ut sina innersta tankar och det har jag velat göra några gånger den sista tiden men inte velat skriva om dom här. Därför har jag varit tyst sista tiden har inte riktigt orkat skriva om allt.

Fick frågan återigen här om dagen att det skulle vara intressant om jag skrev om hur jag kunnat ta mig igenom all skit och ändå kunna uppskatta livet, skratta och busa som ett barn. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är som gjort att jag kan göra det, tror att det var enda sättet att överleva att försöka hitta de där små sakerna och tänka att idag är det en riktigt bra dag eftersom jag fick skratta tillsammans med min bästa vän, eller idag är det en bra dag för att hen hälsade trevligt på mig. Jag har velat ge upp flera gånger men någonstans hittat det där lilla extra att kämpa för. Jag ville inte bli som dom, jag ville visa att jag kunde överleva. Jag tror att man lär sig på något hemskt sätt att anpassa sig, man lär sig överleva de onda slagen, de hårda orden, den psykiska terrorn, jag tror att jag varit expert på att stänga av, att försöka inte gräva i det som gjort mest ont. Det är väl på gott och ont, men än så länge har det funkat.

Min pojkvän som har en blogg här på nouw också svenskapache har skrivit och tecknat bilden som är med idag. Det är tillsammans med honom jag kommer så småningom ge ut min bok. Har lovat er flera gånger nu att bli mer aktiv men ska försöka bli det igen är bara lite jobbigt att gräva i allt gammalt ibland det väcker mycket men ni får gärna fråga eller komma med förslag på inlägg så ska jag se vad jag kan göra. Stor kram till er alla 💗

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

För några år sedan så ringde min mamma mig och bad mig komma bort och fika. Jag tar bilen bort och undrar vad hon nu ska släppa för bomb, hon ber mig ju inte komma och fika utan anledning, hon vill ju alltid ha något utav mig. När jag väl kommit dit och fått mitt kaffe så säger mamma att hon ska gifta sig men denna gång utomlands, hon säger att de belånat huset och bestämt sig för att ta med alla ungar med respektive utomlands och så ska de gifta sig där. Men efter ett tag frågar hon om jag kan vara hundvakt då det är ju bara en vecka de ska vara borta. Jag tror jag stängde av helt eftersom jag bara säger javisst det kan jag vara. Jag sätter mig i bilen och åker hem några dagar senare ringer min mormor mig och frågar hur jag känner mig eftersom hon fått höra att jag inte fick följa med på resan, då går det upp för mig att detta kanske inte är normalt man kanske tar med sig alla barn på en resa man kanske inte tar med respektive om man inte har råd att ta med alla ungar. Jag känner att jag får en klump i halsen medan jag pratar med mormor men låtsas som vanligt att jag inte bryr mig. Men detta är något som tagit mig ganska hårt faktiskt, man känner sig verkligen bortvald och oälskad. Konstigt nog så följde jag med min mamma för att leta bröllopsklänning och allt annat som hör bröllop till. När hon kom hem från resan fick jag ett bröllopsfoto och ett kort där alla var samlade och så säger hon, tänkte att du skulle tycka det var roligt att ha ett foto på hela familjen samlad.

Likes

Comments

View tracker

Dagen började bra, riktigt bra och avslutades med platt fall. Sådana dagar är jobbiga men man får väl försöka lära sig något av dom. Det va inget allvarligt egentligen men kunde blivit eller bli. Det ska väl vara så här antar jag men inget kul har varit lite mycket sådana här dagar sista tiden. Det mesta är väl mitt eget fel antar jag att jag målar den där fan på väggen. Jag blir så trött på mig själv att jag ska vara så förbannat känslig ibland. Det blir nog bra tillslut bara en jobbig kväll där jag återigen var tvungen att få ur mig lite. Jag är bara extra känslig just nu har varit lite mycket av allt sista månaderna men jag är snart på rätt väg igen. Just det jag fyller ju år imorgon så jag hoppas det blir en lugn dag, det är faktiskt det enda jag önskar mig nu 🎂😊

Likes

Comments

Som ni kanske förstått så har jag sista tiden inte mått så bra, det har varit mycket som hänt med jobb, familj och kärlek. Orken har varit slut och även om jag har haft mycket jag velat spy ur mig så har jag inte velat skriva det här. Jag har sista tiden känt mig ganska ensam till och från. Har funderat mycket och för mig är det aldrig bra med för mycket tid till tankar jag går ofta ner mig i sådant som har varit, vilket får mig att känna mig som det där lilla barnet igen. Jag fyller även år snart vilket brukar vara en tid med ångest för mig, jag säger en dag min familj kan komma på kalas men oftast kommer ingen. Jag vet ju så har det alltid varit. Ja ni ser vilket deprimerande tycka synd om mig inlägg 😂😉

Det har bara varit mycket ett tag och det känns inte som jag riktigt kan få landa förrän nästa grej börjar. Ni som brukar läsa mina inlägg vet att tron på andra människor inte är den bästa alltid och jag kan bara säga att det tar tid att kunna lita. Jag var tvungen att bara få ha ett sånt här flum inlägg. Men det blir bra tillslut det löser sig alltid men vissa dagar är bara lite mer mörka än andra.

Likes

Comments

Idag är det en sådan där dag man önska inte fanns. En sådan där dag då allt känns lite extra tufft. Jag vet ju att allt blir bra men just idag behöver jag bara få spy ur mig. Va tillbaka första dagen på jobbet idag och allt är sig likt, min arbetsplats är speciell. Det är så många ledartyper på ett och samma ställe att det blir bara pannkaka. Vi jobbar på ett boende för personer med psykisk ohälsa och det är skrämmande att man inte ser varför vi är på jobbet. Att vi är där för att lägga vår energi på de som bor där men istället så tjafsar personalen och mobbar, beter sig som småungar, pinsamt att jobba där. Det blir ett problem för mig eftersom jag inte är någon ledartyp och kan ha svårt att säga ifrån. Men när jag säger ifrån och ställer mig bakom de boende så får jag flera i personalgruppen emot mig. Idag kände jag mig nästan mobbad av någon som jag en gång såg som min vän. Jag blir så ledsen och besviken att det ska behöva vara så. Idag kände jag att jag inte vill gå tillbaka får ångest bara jag tänker på det och då har jag alltid älskat mitt jobb och de som bor där men personalen tar för mycket energi.

Jag känner mig ganska skör just nu, och vet inte vem jag ska lita på. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv och det känns jobbigt att jag inte har en plan som jag brukar ha. Ja usch vad deprimerande inlägg men det är bara en sån dag och jag var tvungen att skriva av mig.

Likes

Comments

Satt igår och tittade igenom kort, jag har inte många kort från min barndom men det finns några få iallafall.  Jag hade långt lockigt hår ända ner till rumpan när jag var 13år. Men så efter att jag hade träffat en pojke utan tillåtelse, så blev pappa arg och "råkade"  slita bort bitar av mitt hår.  Den smärtan usch, kan nästan känna den än idag.  Man kan knappt lägga huvudet emot kunden för att det är så ömt.  Tårarna forsade och han menade på att det inte var meningen när han äntligen var klar.  Jag fick klippa av mitt långa fina hår till så kort att jag inte fick upp det i tofs ens.  Jag kände mig kränkt, mamma sa att jag hade velat klippa av mig håret för att någon kändis hade kort hår.  Jag var så arg på att varje gång jag såg mig i spegeln så blev det en påminnelse om att han ännu en gång hade lyckats förnedra mig.

Jag hatade mitt korta hår och jag hatade att han ännu en gång hade vunnit. 

 

Likes

Comments

Jag skulle tro att jag är runt nio år och mamma, pappa och jag skulle åka över till Köpenhamn med båten.  Jag älskade att åka båt ​,det var så spännande och mysigt.  Jag hade fått tio enkronor av pappa så ställde jag mig vid den enarmade banditen och började spela, rätt var det va så rasslade till och ut kom massor pengar, jag var över lycklig hoppade upp och ner och ropade ser du pappa jag vann 😊 Han började snabbt samla ihop pengarna jag hade vunnit och sa att det var ju hans kronor jag spelat för.  Med glansiga ögon tittade jag ner och förstod att jag inte skulle få en krona till, det stod en tant bredvid och spelade och hon tittade på mig och gav mig några kronor så jag kunde få spela lite till.  Jag gav henne ett leende och tackade för pengarna.  Pappa tittade med svarta ögon på tanten men sa inget.  Han tog pengarna och gick till en ny spelmaskin.  

Trots allt så fanns det någon som alltid såg mig,  den där tanten anar inte hur viktig hon nog varit i min uppväxt att jag fick se att det fanns snälla människor och att alla inte var som mina föräldrar.  

Likes

Comments

Hej på er! 

Nu har jag varit borta ett tag igen, har haft svårt att skriva, har inte haft någon ork. Det är mycket som hänt sista månaderna och nu tror läkaren att jag lider av utmattning bland annat.  De sista månaderna har jag börjat plocka bort människor ur mitt liv, jag har rensat på energi tjuvar.  Tyvärr insåg jag att jag inte hade så många kvar, jag har en vän som står kvar i alla lägen.  Men det är inte lätt att plocka bort, jag känner mig elak trots att jag nu vet att de aldrig skulle finnas för mig när jag behöver dom. Jag har känt mig väldigt elak flera gånger om nu, att krossa en annan människas hjärta är elakt. Jag känner mig så kall och vidrig, jag har funderat på i natt om jag bara gör skada. Det har aldrig varit min mening att göra någon annan illa.  

Oj vad flum detta blev, hade inte min dagbok i närheten och var tvungen att skriva av mig lite.  det har varit tufft en tid och kommer säkert fortsätta vara men det blir bra med tiden.  Jag önskar er alla en trevlig helg och skickar över en stor kram till er 💝 

Likes

Comments

Gabriellas sång, jag lyssnade på den om och om igen när den kom.  Jag blir verkligen rörd till tårar när jag hör den, en misshandlad kvinna som kommer tillbaka starkare och tagit kontrollen över sitt liv igen,  att finna lyckan och att äntligen få känna sig fri.

  Att känna sig inlåst, att känna sig död att vara en fånge, du försöker le men ögonen har slutat glittra, hjärtat känns tomt,  det känns som du har en blyklump på bröstet och du gör allt för att få luft.  När du en dag kommer ifrån detta helvete så har man möjligheten att själv välja om man vill se tillbaka och älta och en dag låta det äta upp dig, eller om du istället ska leva dag för dag. När jag gick igenom mitt helvete så drömde jag efter frihet, frihet att kunna gå till affären att köpa mat utan att behöva bry mig om det skulle kosta för mycket, frihet att kunna komma in i mitt eget hem och inte få stryk,  frihet att vakna på morgonen och veta att jag inte kommer få höra vilken värdelös människa jag är,  frihet att kunna plocka mina blommor utan att någon skulle slänga ut dom på marken bara för att såra,  kunna köpa mig ett par byxor utan att få skäll över att jag spenderat för mycket pengar på mig själv, frihet att vakna varje morgon och inte längre ha ont i magen. 

Jag vet att många av mina läsare just nu går igenom ett  helvete och jag vill bara säga att en dag är det er tur att må bra och jag hoppas den kommer snart.  Vill skicka en stor kram till er alla 💗

Likes

Comments

Jag är just nu på semester några dagar i Kroatien, Zadar. jag njuter av god mat och lagom värme och det är så underbart vackert här med. Skriver mer när jag är hemma igen. Stor kram på er alla fina 💗

Likes

Comments