Listor

Blev utmanad av http://Nouw.com/welcometosuziesworld

Att svara på dessa frågor 😊

Fem saker jag inte kan leva utan:

1. Janne är ingen sak men får en första plats ändå 😊

2. Nosspray får väl erkänna mitt missbruk 😱

3. Kaffe ☕ men det vet väl de flesta redan 😂

4. Vasselinburken och den används till munnen 😉

5. Min plattång annars skulle jag se ut som ett penntroll.

Fem saker jag skulle vilja göra i mitt liv :

1. Flytta till annan stad 🌆

2. Resa, jag vill se världen uppleva. 🌎

3. Jag vill för första gången gifta mig och det med Janne.

4. Ge ut en bok 📖 men den är på gång nu.

5. Bada i ett vattenfall, har alltid haft en dröm om det 🐳

Fem saker jag är värdelös på :

1. Vara tyst 🙊

2. Sova 😴

3. Ha tålamod, finns ingen som slarvar så mycket som jag 😂

4. Att sitta still när jag pratar i telefon 📱

5. Låta Janne läsa 📚 haha

Fem saker jag är rädd för :

1. Att Janne ska lämna mig

2. Att något skulle hända mina bröder.

3. Ormar, rena skräcken

4. Köra om lastbilar 🚛

5. Att någon i min närhet blir riktigt sjuk 💗


Jag tackar för denna utmaning och skickar den vidare till:

http://Nouw.com/lottashullerombuller

http://Nouw.com/lilbabustyle

http://Nouw.com/jesslifedaybyday


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Övergrepp, Överlevnad

Jag vaknar med ett ryck, helt säker på att du finns i rummet, i sängen, bredvid mig, jag tycker mig känna din andedräkt, jag känner skräcken. Men så kommer jag tillbaka till verkligheten, tänder lampan och minns att det är annat nu, jag är vuxen. Det var bara en mardröm som en gång var min verklighet. Jag går upp sätter på kaffebryggaren och tänker jag är fri nu. Det kommer aldrig försvinna men nyckeln är att tillåta sig att sörja den del av mig de tog ifrån mig som barn. Jag tittar mig i spegeln ser trots allt en ganska glad och pigg tjej, jag tänker stolt det är över nu, du klarade dig.

Likes

Comments

Min sambo, Känslor, Stress, Vänner kommer och går

Idag skulle jag träffa en vän jag inte sett på ca ett år, jag hade lite ärenden jag skulle göra på stan så vi skulle ses där. När jag vaknade imorse började redan paniken komma att kommer jag orka kan jag ljuga säga att jag är sjuk? Nej jag bestämde mig för att gå eftersom hon skulle bli så besviken annars. Jag som är snabb som en iller i affärerna och hon långsam som en snigel gör att vi inte är så samspelta i butikerna. Hon pratar hela tiden om hur dåligt hon mår i sin diabetes och värk i kroppen, jag känner mig som en idiot för jag kan inte FOKUSERA jag har fullt sjå att ha koll på alla människor alla ljud allt som händer runt omkring. Tillslut slår hjärtat så hårt att jag tänker att nu dör jag också här bland allt jädra folk, börjar må illa, blir yr, svårt att andas. Frågar Janne om han kan komma och möta mig påvägen hem. Så fort jag ser honom lugnar jag ner mig, han vet hur jag är, han vet vad jag klarar och inte. Han gör mig trygg helt enkelt. Men usch vad jag hatar detta hade ju ingen energi kvar sen utan somnade helt utmattad i hans famn. Tur jag har en vän som jag kan gå på stan med, Annika vet hur jag är och även om hon inte är riktigt lika knäpp som mig så funkar hon oftast likadant i affärer, fika är nog det vi ska göra istället 😂


Likes

Comments

Tanken på att dö

Dagen då jag fyllde 15 år, så gick jag till skolan och där blev jag firad av mina fina vänner. De hade gjort kladdkaka och jag fick en snöglob eller vad de heter ni vet en sådan där som man skaka så snöa det, jag hade vid något tillfälle sagt att jag så gärna ville ha en sådan och så hade de köpt en. Blev så glad att tårarna rann på mig, de fick mig att känna mig speciell.

Vi hade bestämt att de skulle komma hem till mig senare så skulle vi äta tårta som jag hade gjort dagen innan och så skulle vi iväg på fest. Jag cyklar hem från skolan och känner mig riktigt lycklig, glad över att ha dessa vänner i mitt liv. När jag närmar mig vår lägenhet ser jag att pappa sitter utanför och bordet är fullt med flaskor. Han vrålar och vart fan har du varit då? Han var så äckligt full och påtänd att jag förstod att detta kommer inte funka jag kan inte ta hem mina vänner idag, klockan var ju bara tre och han var sådan här redan nu. Jag ställer ifrån mig cykeln tittar på honom och så säger jag lite spydigt, du vet att jag fyller år idag va? Mamma kommer ut och ger mig ett kort i det står det som de brukar göra varenda födelsedag, Grattis på födelsedagen du ska få en slant vid ett senare tillfälle. Jag tackar och så tar jag av mig skorna och går in i köket och tar fram min snöglob från väskan, jag skulle så gärna vilja visa vad jag fått, men gör det inte utan låter den stå kvar och hoppas på att de ska fråga mig. Jag ringer upp en av mina vänner och säger att vi får ses på festen istället och skyller på att min bror blivit magsjuk. Jag tar en bit av tårtan och sätter mig vid tv:n en stund, rätt var det är kommer pappa infarande och jag hinner inte fatta vad det är men han börjar riva runt i lådor, kasta ut saker och är totalt galen. Jag ställer mig upp frågar vad han håller på med, han vänder sig om och är svart i blicken han tar tag om min hals och trycker till samtidigt som han säger att jag är en otacksam ungjävel. Jag börjar känna paniken komma, undrar hur jag ska ta mig loss helt plötsligt så kastar han iväg mig in i byrån och jag ramlar ihop på golvet, jag lägger mig som jag brukar göra i fosterställning med armarna täckta över huvudet för att han inte ska kunna komma åt och sparka mig i huvudet. Han sparkar bara till mig i ryggen och går sedan därifrån, jag hör hur han håller på ute i köket och rätt som det är hör jag en smäll och sen att han går ut ur lägenheten.

När jag återhämtat mig går jag ut i köket för att se vad det var som small, jo det var min snöglob, den låg där på golvet och vattnet i den hade läckt ut. Jag satte mig på golvet och kramade om mina knän och kände klumpen i halsen. Jag önskade så att jag var någon annanstans, någonstans där inte smärta inte fanns.

I julas så fick jag ett paket av Janne och gissa vad det var i det paketet 💗

Likes

Comments

Vardag, Stress

Hej på er!

Jag tog ledigt en vecka innan jag börjar på nya jobbet, tänkte i söndags när jag gick av att gud så bra nu kommer jag hinna med massor. Nu är det onsdag och vad har jag gjort? 😱 Idag ska jag till nya jobbet och presentera mig men innan det måste jag städa ur kyl och frys, även färga håret. Imorgon ska jag träffa en kompis jag inte sett på evigheter men måste vara hemma till tre för testa att handla mat via nätet, jag som varit emot det insåg att jag sparar tid och pengar och slipper stressen i affären med allt folk. Men ni förstår jag behöver rensa, städa, tvätta fönster, göra fint i sovrummet och balkongen, sen tänkte jag att denna vecka när jag hade så mycket tid då skulle jag hinna blogga, svara på kommentarer, göra sidor till boken men eh har aldrig varit så frånvarande från bloggen som nu typ 😂 stressad blir jag men tro inte att jag skiter i er det är bara att dygnet är för kort.

Hur har ni det? Blir ni stressade av bloggen ibland?

Likes

Comments

Barn och bröder

Ni som har följt mig ett tag vet att jag inte kommer föda barn, att jag inte har orken längre. Men här om dagen när jag satt och tittade på film och det var en scen med en kvinna som födde barn så kommer det ändå en viss sorg över mig, jag kommer aldrig få känna det där, jag kommer aldrig ha någon som finns där resten av livet, någon som kommer från mig, jag kommer aldrig få uppleva de känslor ni gjorde när barnet kom. Med mina bröder har jag gjort mycket som sagt skola, sjukhus, mat, månadspeng, samtal om vad man får och inte får göra, blommor och bin, torkat rumpor, tårar, älskar obeskrivligt mycket, ja ni vet det mesta en förälder gör, men jag har aldrig fött dom, jag har aldrig ammat dom, ja ni förstår vad jag menar.

Jag vet att jag har gjort valet själv och jag tror inte att viljan finns att uppfostra ett barn till, jag kan snart tänka på mig själv, mina bröder klarar sig nu de har skaffat flickvän och en egen liten familj. Men klart att jag nån gång har tänkt att om livet hade varit annorlunda för några år sedan och jag hade träffat Janne då, så hade vi kanske skaffat oss ett kärleksbarn men det har hänt för mycket, och nu börjar jag känna mig trött och sliten, jag vill tänka på mig själv, göra sånt jag bara drömt om. Jag kan vara arg på min biologiska pappa, min styvpappa och mamma det känns som de berövat mig chansen till att få egna barn, men som jag sa till Janne imorse att livet är bra nu, jag är tacksam för det och jag är så tacksam över att jag fått se mina bröder växa upp till två fina unga män. Jag är tacksam över att jag träffat Janne någon likasinnade att vi vill åt samma håll och att vi drömmer om att få se oss om i världen. Hade jag fått barn för några år sedan hade allt sett annorlunda ut och jag hade antagligen inte träffat mannen i mitt liv. Det låter kanske konstigt men idag väljer jag mig, oss, det är dags för mig och Janne att göra vad vi vill.

Likes

Comments

Ångest, Känslor

Du skriker efter hjälp men ingen svarar. Hjärtat kramas åt, du skakar i hela kroppen, du kämpar efter att få luft, det känns som att du ska dö.

Hur övergreppen har påverkat mitt känsloliv kanske har ni samma känslor? Jag har haft svårt att bråka med den jag varit tillsammans med ofta av rädsla för att inte bli omtyckt, bli lämnad. Jag har varit rädd för maktpersoner, svårt att vara mig själv i närheten av dom och blir ofta tystlåten. Jag kan stänga in mig, vill bara vara själv och då gråter jag men ingen får se. Sover dåligt vaknar av minsta lilla ljud. Jag lärde mig att aldrig visa vad jag kände. När jag tar av mig kläderna kan jag än idag be Janne vända sig om för att jag känner mig äcklig, ful. Jag har varit undergiven i mina tidigare förhållanden gjort allt för att de inte ska se mig som värdelös. Haft svårt att koncentrera mig och har ofta flyktkänslor, får lite panik om jag inte har en flyktväg något jag tränar på nu tillsammans med Janne för ni förstår för första gången i mitt liv så har jag ingen flyktväg, vilket också kan skrämma mig ibland få mig att känna mig ensam men jag klarar mig ur det och jag har tur att Janne försöker lugna mig i de situationerna. Hur har ni det, har ni sådana här känslor bland människor eller i kärlekslivet?

Likes

Comments

Tankar, Överlevnad

Hur gör man för att våga känna tillit igen, tillit till människor, till livet. Har man känt svek, blivit trampad på gång på gång så kan det vara väldigt svårt att våga lita på en annan människa igen, eller livet faktiskt. Har du färska brännmärken så kan du vara rädd om hjärtat, något har gjort så ont att det har känts som du skulle gå sönder. Man vill helst inte släppa in någon eller något då som kan göra mer skadad, du vill ju aldrig känna så igen, för om du skulle det hur ska du då kunna orka laga dig själv. Men vi vet alla att vågar vi inte släppa in så blir livet väldigt tomt och ensamt. Men hur gör man då, hur ska man våga släppa in igen? Om vi börjar med tilliten till livet går vi och funderar hela tiden att snart händer det något, med min otur kommer en bomb snart slå ner, helvetet brakar lös. Men ska vi gå och tänka så hela tiden så är det vääääldigt svårt att hitta meningen med livet, man känner sig aldrig nyfiken på livet bara rädd för det. Tillit till livet tror jag är något man får träna upp att försöka hitta det positiva i vissa situationer att snabbt försöka tänka bort det negativa som slår emot en. Hm lättare sagt än gjort, jag har beroende på mitt mående lättare ibland för att tänka positivt men ibland kommer katastrof tänket. När det handlar om tillit till människor så är det svårare eftersom man aldrig kan veta om en människa vill än illa, men man måste tänka att varje ny människa är ett oskrivet blad. Oavsett hur många fullklottrade sidor man har i sin bok sedan innan, så har inte just den här personen varit med så han eller hon kan omöjligt lastas för det som hänt tidigare. Alla förtjänar att få starta på noll och inte behöva ta ansvar för eller utsättas för effekterna av de skador som någon annan har gjort emot en. Jag tror det är viktigt att när du väl bestämt dig för att släppa in en ny människa så gör det med ett öppet hjärta, jag vet hur oerhört svårt det är och hur mycket man sätter på spel, hur rädd man är. Men jag vet att tilliten till människor och livet kan vara väldigt svår att hitta igen och ni kommer ha många prövningar så som osäkerhet, svartsjuka, katastrof tankar men jag tror att det går att hitta det där igen. Vi måste våga släppa in, hur ska vi annars kunna leva.

Lite tankar så här på morgonen, har varit en jobbig helg och beslutade mig för att inte gå in på bloggen, mycket tankar och nära till tårar. Men idag är det bättre igen.

Likes

Comments

Min sambo

Det är något, något speciellt, något så starkt, något jag aldrig tidigare känt. Du får mig fortfarande alldeles knäsvag, jag kan inte sluta kika på dig när du sover. Jag kan inte sluta le när jag pratar om dig och jag är så stolt över att du är min. Du är verkligen min klippa, min trygghet, den jag kan luta mig emot när det är jobbigt. Det är svårt att försöka beskriva med ord den kärlek jag känner till dig. Jag älskar varje stund med dig, jag älskar hur du tar i mig, jag älskar hur du talar till mig, jag älskar hur du ser på mig. Du får mig att må bra, du får mig att känna mig levande igen. Jag älskar att du låter mig vara ett barn igen, att du låter mig vara det knas jag är. Tack älskling för att du finns, för all den kärlek du ger mig. Du är den sista, den enda, du är min stora kärlek 💕

Likes

Comments

Övergrepp, Sex

Jag tror många som varit utsatta för övergrepp/ sexuellt våld skulle behöva prata om sex efteråt, hur man känner och även om man varit utsatt så kan man vilja ha ett bra sexliv. Men för att läka behöver man prata. Jag märkte själv att jag hade svårt att tala om för mina tidigare partner vad jag ville och inte. Det var svårt att tillåta sig att bli tillfredsställd och det tog många år innan jag blev av med känslorna kring skammen. Jag hade svårt att slappna av och jag var rädd för vad min partner skulle tycka om mig, var jag konstig, gjorde jag det inte tillräckligt bra, är jag ful, äcklig. Det tog många år att börja acceptera att jag var värd bättre, jag hade rätt att få njuta av det och det var inte bara jag som skulle tillfredsställa. Övergrepp sätter spår i en men det påverkar inte nödvändigtvis varje aspekt av ens liv. Ingen har rätt att ta ifrån dig din själ, din lust, det som är du. Du har rätt till att leva oavsett vad dessa människor har gjort emot dig. Min revansch har varit att jag idag kan njuta, men visst vägen dit har varit vääääldigt lång men jag hittade rätt tillslut, jag hittade tryggheten. Vi som på ett eller annat sätt varit utsatta har rätt att känna, rätt att må bra, rätt till att leva igen.

Likes

Comments