Igår kom min syster hit på middag. Hon är så himla viktig i mitt liv. Vi kan vara ganska olika på många sätt, vilket gör att vi ofta kan ge varandra nya bra infallsvinklar på saker. Men vi är nog också väldigt väldigt lika. Igår bollade vi både det ena och det andra länge. Vi åt vietnamesiska vårrullar med jordnötsdipp (BÄSTA) och drack ett glas bubbel.


Jag har som regel för mig själv att minst en sak per dag ska vara något som känns givande för mig. Jag försöker trappa upp mitt sociala och aktiva liv långsamt långsamt. Och just nu räcker det med en aktivitet per dag. Såhär ser tillexempel denna vecka ut:

Måndag: En sväng till fotografiska museet. Jag kikade på utställningarna en kort stund och sedan satte jag mig och kollade ut över vattnet och skrev.

Tisdag: Skridskoskola! Jag lär barn från 5 och uppåt att åka skridskor och det är det mest givande jag gör just nu. De ger mig en sådan glädje.

Onsdag: Middag med syster.

Torsdag: Biljard med en vän. Om jag blir för trött ska vi ta en promenad.

Fredag: Ska kila över till mina nära vänner två minuter ifrån mig för lugnt häng och middag.

Lördag: Tjejfest. Vi är ett tiotal tjejer som ska samlas för häng och dans. Jag är med så länge jag orkar.

Söndag: Långpromenad med en vän.

Såhär ser de flesta veckorna ut. Utöver detta går jag en promenad per dag (detta är min absolut bästa terapi), besök på stressmottagning ett par ggr i veckan och hushållssysslor. Detta räcker gott och väl för att jag ska känna mig som att jag jobbat en hel dag och mina energidepåer är slut.

TIPS OCH TRICKS

  • Boka inte in mer än en sak per dag. Låt det vara så under en lång tid. Kommer det en dag där du börjar känna dig riktigt uttråkad och fortfarande är pigg efter dessa aktiviteter kan du börja fylla på med mer.
  • Ransonera. Gör BARA saker som verkligen känns uppfyllande. Om du känner i hela magen att det är något du vill göra/en person du vill träffa är det helt rätt. Känns det lite gnagande ångestigt är det inte rätt. Välj din energi med omsorg.
  • Om du kan, ta en promenad per dag. Den behöver inte vara lång, men viktigt är att få frisk luft och lite dagsljus. Gå flera korta om du vill. Jag försöker gå en lite raskare promenad och en lite lugnare, meditativ promenad.
  • Utöver detta, försök ha så lite krav som möjligt. Gör det du orkar och känner för. Det är okej att streck-kolla Vänner i flera timmar (det enda min hjärna orkar med just nu).

Simma lugnt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

En av mina största utmaningar under den här utmattningen är det sociala. Förra gången jag var sjuk var jag det under en så kort period att jag inte hann reflektera över det. Jag var hemma, vilade, blev bättre snabbt, bytte jobb och sen kom sommaren och jag fungerade precis som innan. Den här gången blev jag mycket sjukare, och således är min sjukskrivning också längre. Detta har gett mig tid att ställas inför så många fler situationer där jag behövt känna efter och tacka nej än förra gången.

Att bli sjuk förknippas ofta med ångest, då man inte fungerar som innan. För min del handlade den här ångesten om min skam och skuld över att inte kunna finnas till som vanligt för mina nära och kära, men också ångest över att inte orka göra sådant jag vet att jag mår bra av. Jag var tvungen att bli totalt uppslukad av det fakto att jag skulle fungera en vanlig dag, och mitt fokus blev tvunget att handla om bara mig. Detta är något jag inte är van vid, vilket också förmodligen är en stor del till varför jag är sjuk nu. Denna balans måste jag såklart hitta, men jag kommer alltid vilja vara en vän/syster/dotter som orkar lyssna på andras historier, som vill ta initiativ till kontakt och umgänge och som i alla fall ibland är pigg och alert när man ses (man måste kunna vara låg och trött också, men balansen ni vet). Allt detta försvann när jag blev sjuk, jag orkade helt enkelt inte, och detta gjorde mig ledsen. Jag kände inte igen mig själv. När jag sen blev piggare och började kunna föra in socialt umgänge sakta men säkert, kom skulden över att inte orka med allt. Ett problem som sjuk är att man kan ha helt olika energinivåer från dag till dag, och när jag orkade träffa en person den ena dagen men inte en annan veckan efter kom skulden över mig. Det handlade ju inte om att jag prioriterade bort någon eller något, utan min energi den dagen var ur balans.

TIPS OCH TRICKS

Dessa punkter tror jag är viktiga att ha i åtanke när man är sjuk, men det kan också vara skönt för omgivningen att ha något att förhålla sig till;

  • För en utmattad person krävs det ofta mycket mer energi än vanligt i sociala sammanhang. För min del handlade det om, och i mångt och mycket handlar om, att jag blir väldigt trött av en vanlig konversation. För mig är det viktigt att inte exkludera mig från konversationer men jag försöker berätta för mina nära att det inte handlar om ointresse när jag ”svävade iväg” och verkade oengagerad utan det är helt enkelt min hjärnas sätt att säga stopp, nu räcker det. Säg att du vill vara med och vill bli inbjuden till konversationer, men att du kanske blir trött fort.

  • Bara för att en utmattad person orkar vara med på vissa tillställningar såsom fester, middagar etc. betyder inte det att man är frisk. Ofta har personen lagt mycket energi på att göra sig i ordning och förbereda sig mentalt för den psykiska ansträngning det är. Min skuld handlade ofta om att jag skämdes över att jag kunde ha kul medans jag var sjuk, för jag tänkte att folk skulle misstro min sjukdom. Om jag orkar dricka en öl med en vän ute orkar jag la jobba eller? Det är tyvärr inte så svart eller vitt. För mig handlar min sjukskrivning om att få till så mycket normalitet som möjligt, genom att hitta på saker som jag brukade när jag orkar. Men jag är fortfarande alldeles för sjuk för att jobba.

  • Om du lever i närheten av en person med utmattning kan det säkert vara svårt att veta hur man ska bete sig. Tänk om den sjuke pushar mer än vad den orkar? Vad kan man göra för att hjälpa till? För har det utan tvekan varit lättast när mina nära sagt till mig att det är okej att vara upp och ner och att det är kravlöst. Jag kan ofta vänta med att tacka ja till en aktivitet tills samma dag den är, då dom vet att jag inte vet min energinivå. I början var jag orolig för att de skulle sluta bjuda in mig till saker eftersom jag i de flesta av fallen behövde tacka nej. Jag tror det bästa är att ha en öppen dialog om det. Fråga den sjuke hur denne vill ha det. Vill den kunna bestämma sig sent? Fråga vad du kan göra för att underlätta. Säg till personen att det är okej att backa ur, och att det är okej att bryta om man blir trött. I vissa fall vill man inte säga detta själv på grund av skulden, och då kan det vara skönt att få höra det. För min egna del hjälpte det mycket att prata med vänner om det här. Jag berättade att jag väldigt gärna vill bli inbjuden till saker, för en dag kommer jag att orka. Genom att bli inkluderad fast utan krav kunde jag verkligen känna efter vad jag orkade och behövde.

  • Att våga orka när man inte orkar våga. Ibland behöver man pusha sig själv fast man inte tror man orkar. Man måste testa att tacka ja till saker, även om det innebär både en och två bakslag. Jag minns särskilt en händelse i somras, jag var bjuden på kräftskiva och hade sett fram emot den kvällen väldigt länge. Jag hade inte gjort många knop på flera veckor och laddade verkligen upp med energi för att kunna träffa vänner och få känna mig som en frisk Elin. När dagen väl kommer har jag noll energi och får ångest över hur jag ska orka. Jag valde att ställa in. Jag fick då ännu mer ångest då jag visste att jag behövde få träffa mina vänner. Här hade jag nog behövt hoppa in i en kalldusch, slänga på mig något jag känner mig fin i och begett mig iväg. När kvällen väl kom insåg jag att jag hade behövt den där kvällen, även om det bara handlade om några timmar.



Det syns inte alltid utanpå att man är sjuk. Denna bild är tagen i mitten av maj, när mina stressymptom började bli som värst. Jag skulle på födelsedagsfest, och jag spenderade flertalet timmar på att mentalt ladda upp för att orka. Jag ser inte sjuk ut, men det här var strax innan jag krashade.

Likes

Comments

Som utmattad finns det många saker man måste plocka bort i pusslet för att orka med en dag. Detta skiljer sig givetvis från person till person, men ofta behöver man dra ner på sociala aktiviteter och kontakter, träning, nöjen och hushållssysslor. Man orkar helt enkelt inte med. Att boka tvättstugan kan vara ett projekt i sig, att sedan ta sig ner med tvätt och tvätta kan likna en bergsbestigning i energiåtgång. Många orkar därför inte med att laga ordentlig mat, då detta kräver inte bara tillagning utan också planerande och handlande. Dessutom är man ofta rätt inaktiv, vilket gör att hungern inte smäller till lika mycket som när man rör sig fysiskt under en vanlig dag. Det är därför lätt att hamna i mackor och fil-träsket i brist på energi och inspiration.

Jag är en person som har ett stort intresse för matlagning, och detta har ofta varit ett sätt för mig att koppla av. Behöver jag tid och ro att tänka kan ett par timmar långkok vara lösningen. Jag gillar dessutom att testa på nya smaker samt improvisera, och eftersom jag inte är särskilt konstnärligt lagd är detta mitt sätt att ”skapa”. När jag blev sjuk tappade jag intresset helt för matlagning. Såhär i efterhand har jag förstått att det handlade om bristande energi, motivation och trötthet, fallet var inte att jag hade tappat intresset men i min utmattningsångest var detta inte något som kändes roligt längre. Eftersom jag var så fruktansvärt trött var det lätt att ta till snabba kolhydrater och socker för att känna mig lite piggare. Inget ont om detta, jag tror alla mår bra av att unna sig lite då och då med måtta, men för mig blev det en ond cirkel där jag inte fick i mig nödvändig energi. Hjärnan behöver mat för att fungera och min hjärna, som redan hade börjat stänga ner nödvändiga funktioner, hade nog behövt bra fibrer, proteiner, vitaminer och mineraler och inte pasta pesto, för stora mängder cola zero och godis varje kväll.

När jag sedan blev lite piggare började jag vilja stå i köket igen. Detta var det första intresset som ”kom tillbaka” och det gjorde mig glad. Jag började små smått se till att börja laga näringsrik mat, och gjorde om mina matrutiner. När man är hemma hela dagarna är det lätt att dygnet inte ser ut som det brukar. Man sover mycket mer, man äter inte på samma tider som när man jobbar/pluggar/sysselsätter sig med annat än att vara sjukskriven, och man orkar oftast inte laga så mycket mat. Jag insåg att jag behövde försöka komma tillbaka i rutiner för att hjälpa min kropp. Jag orkade inte äta men visste att jag behövde äta för att orka. Jag försökte lägga ribban lågt och inte överarbeta detta, det hade liksom blivit tokigt om jag mattade ut mig för att bli frisk från utmattning. Men jag insåg att det inte kan vara så svårt att få i mig ordentlig mat om dagarna med lite hjälp på traven. 

TIPS OCH TRICKS

Här kommer därför mina bästa knep för att börja hitta tillbaka till matrutiner igen;

  • Skriv ner ett gäng maträtter du vet att du mår bra utav som är lättlagade. Tänk enkelt, det behöver inte vara komplicerat. Min go-to är t.ex. bönpasta, stekt haloumi, bladspenat, avocado, tomat, hackade valnötter och balsamico. Skriv sedan ner vilka ingredienser som behövs till dessa.
  • Be om hjälp. Fråga en släktning, vän eller annan person om de kan hjälpa dig att handla. Om du har ork så åk till affären men be någon följa med som kan hjälpa dig att bära. Storhandla så du slipper småhandla och kan lägga fokus på annat än att komma på en middag och ta dig till affären varje dag.
  • När du lagar mat så tänk långsiktigt. Jag kokar t.ex. alltid flera portioner av quinoa, pasta, broccoli etc. och förvarar i glaslåda i kylen. Jag gör även mycket utav protein såsom lax, stekt tofu eller hummus. Jag ser också till att alltid ha färdigsköld sallad och andra grönsaker tillgängliga hemma. På så sätt kan jag slänga ihop en matig sallad på nolltid.
  • Försök ät på ungefär samma tider varje dag och ät regelbundet. Hjärnan är en muskel som arbetar hårt, en utmattad hjärna förmodligen ännu hårdare. Vi måste därför ge den energi att orka med. Jag märker att jag dippar hårdare när jag inte äter regelbundet.
  • Unna dig då och då. Jag själv mår inte bra av socker då det påverkar mitt humör men också mitt fysiska välmående såsom hudbesvär och huvudvärk. Men ibland vill jag köpa pizza och glass till middag och då gör jag det. Jag väljer mina tillfällen bara.

Inom kort kommer mina bästa recept på lättlagad näringsrik mat som jag varvat mellan de senaste månaderna. So long – smaklig spis!



Likes

Comments

Våren 2016 blev jag sjuk i utmattningssyndrom. Efter ett år tillbaka, i vad jag trodde var mitt nya liv med nytt jobb och med nya beteenden, blev jag sjuk igen. Jag är 31 år, och jag är så arg över att det kan bli såhär. Och, det kommer inte bli en tredje gång. Det får inte bli det. Jag vet bara inte riktigt hur det ska gå till, men det tänkte jag ta reda på.

Det finns redan en hel del kanaler som beskriver olika historier om utmattning. Kopiöst många forskare jobbar dagligen med att studera sjukdomen, och högar med studier finns att läsa om vad som händer i en utmattads hjärna. Det finns poddar, böcker, bloggar och forum. Ändå finns det en sådan okunskap om denna sjukdom, särskilt ute på arbetsplatserna. Och jag blir rädd när jag tänker på hur snabbt sjuktalen ökat, hur vi i dagens samhälle praktiskt taget håller på att jobba ihjäl oss.

Den här bloggen ska bli ett verktyg. För mig att kunna se tillbaka på, för andra att kunna ta inspiration utav, och framför allt en kanal att kommunicera i. För vi kan inte ha det såhär. Vi kan inte bli sjukare och sjukare på grund av stress. Jag tycker inte att det är okej. Men vi kan inte heller bara vara arga. Vi måste blanda upp det lite, med lite roligt. Jag kommer därför låta den här bloggen bli vad den blir, men jag gissar på att den kommer att handla om en hel del tankar och funderingar kring den sjuka jobbstressen och hur jag gör för att bli mitt friskaste nya jag. Men också en del om exempelvis matlagning i ett rutigt kök i Årsta eller ölprovning på söderpubar, om det lilla i vardagen som får mig på fötter. För det är något som gör mig väldigt mycket friskare.


Jag brann ut, men det går la att stöpa om ett ljus?



Likes

Comments