View tracker

Min och min vän Richards Jorden runt resa är nu avslutad och det va ju alla de galna ting som uppstod längs vägen genom 12 länder under 235 dagar som min blogg till största del handlade om.

Projektet att omvandla bloggen till ett kärt
Minne som bok är i full gång och även mitt liv.
Brist på händelser är det sällan och allt som oftast galna sådan.

Jag har därför nöjet att dela med mig av min Instagram. Ni får gärna klicka er in, följa, like kommenter eller bara spana på shyssta bilder. Så klicka in er på JafSweden på Instagram för att fortsätta hänga med i svängarna.
Bilder som publiceras är allt från galna upptåg som händer konstant till bilder från jag vart på runt om i världen och självklart allt där emellan.

So Long My Friends, So Long ....








Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Denna bloggen har igentligen legat nere sedan hemkomsten av jorden runt resan men vid sånna här tillfällen är den helt klart ett perfekt skyltfönster för saker som dessa.
Mitt senaste inlägg har väckt en helt del reaktioner hos många. 
Det visade sig som inte helt oväntat att många har blivit utsatta för samma, liknande och värre grejjer.
Många på samma krog som tidigare inlägg handlar om, Berså som nu mera verkar vara helt ökänt, men även en hel del andra krogar på avenyn och runt om i göteborg.
En tjej hade just blivit tafsad av en sliskig taxichaffis var i själva verket upprörd när hon gick in på Berså. "För full" enligt vakterna. Hoppas du blir antastad av ännu en taxichaufför sa dom till henne när hon lämnade stället.
Är detta okey ??
Jag har fått många meddelanden från er läsare men lämna istället anonyma kommentarer under blogginlägget med era historier om ni inte vill nämna er själva vid namn. Då kan alla andra också ta del av de ni har att berätta.

Finns bara en kille som kan sammanfatta dessa snubbar med ett ord.
Bläddra ner, tryck på PLAY, nynna med i texten och försök trotts omständigheterna bli på lite bättre humör, eller jag vet!
Fortsätt sura över folk som betér som idioter, dom förtjänar de! 

Ordet är: i

Strandens Romeo I rosa tanga
Tar sig fram som sina kusiner på Zoo

Broiler, Broiler
Broiler, Broiler

Redan brunbränd av krämer och lysrör
Gör han poser han lärt sig från video

Broiler, Broiler

Han hävdar han är vacker, smart och strong
Fast han kan inte tugga bubbelgum och gå på en gång

IQ kan räkna upp till hundra
IQ kan A B C
IQ en kille att beundra
Han tror han är en sexatlet, en stålkomet

Muskelknuttar ska åka båge
Bära hästsvans och jobba som vakt I någon dörr

Broiler, Broiler
Broiler, Broiler

Behärska både Kung Fu och Karate
Så dom fixar spöa en brud som är full

Broiler, Broiler
[ Lyrics from: http://www.lyricsmode.com/lyrics/m/magnus_uggla/iq.html ]
Utan minsta diskussion tar han till strid
För där hjärnan tar slut där tar nävarna vid

IQ tuff à la Mike Hammer
IQ ett muskelpaket
IQ stark som Arne Tammer
Han tror han är en sexatlet, en stålkomet

IQ
IQ
IQ
IQ

IQ kan räkna upp till hundra
IQ kan A B C
IQ en kille att beundra, 
Han tror han är en sexatlet, en stålkomet, 
Ett kraftpaket I arselet

IQ tuff à la Mike Hammer
IQ ett muskelpaket
IQ stark som Arne Tammer
Han tror han är... 

IQ kan räkna upp till hundra
IQ kan A B C
IQ en kille att beundra, 
Han tror han är... 

IQ farlig som Mike Hammer
IQ ett muskelpaket
IQ stark som Arne Tammer
Han tror han är... 
IQ IQ...


 

 


Likes

Comments

View tracker


Var så goda klubben Berså i Göteborg.
Och Joacim, lycka till imon på polishuset med Identifieringen av dörrvakterna du råkade ut för en vecka sen på samma klubb.


I lördags den 1/9 va det fest.
Inte för att någon fyllde år, inte för att någon hade flyttat till en ny bostad och inte för att någon snart skulle gifta sig.
Det va lönehelg och allas humör var på topp och det kändes som en otroligt bra anledning värd att fira med 8 av de bästa vännerna man kan ha.
Stället vi siktat in oss på för kvällen var Berså vid kungsportplatsen i Göteborg.
Två av vännerna va tveksamma till stället. Dom hade blivit dåligt bemötta vid tidigare tillfällen men det suddade kvällens goa snack och festatmosfär ut.
Ikväll va det vi som gällde, inget kunde bita på oss, inga bittra miner inget skitsnack, inga klagamål.
Vi hoppade på bussen, åkte till stan, gick fram till det röda bandet mellan två kromade stolpar som skiljer de oftast dryga vakterna från omvärlden.
I mångas ögon är det bara ett rep.
En tamp som är färgad i rött.
Samma snöre som jag har sett lyftas många gånger för både minderåriga, drogpåverkade och tjejer med sin magiska talang att visa tillräckligt mycket av sina bröst och ett något porrigt ansiktuttryck för att bli insläppta.
Senast jag själv va där blev jag nekad, helt utan anledning, trotts att jag va i samma ålder som krävdes för att komma in.
När jag började ifrågasätta varför två tjejer som va yngre än jag som med tummen och pekfingret särade på sedelfacket i plånboken för att muta vakten fick dom som svar
- Inte idag tjejer, ha så kul där inne.
Jag fick själv ett annat besked.
- Du är för full stick här ifrån.
Krogen Push fick den kvällen en betald notan på 11500kr (Det va all in den kvällen!)

Vi blev insläppta, jag stod på listan, som vanligt.
Av all utgångar genom åren så hade jag lärt mig snabbt, beté dig som en hund! Tro inte att du är över vakterna, det är dom som lyfter på den röda snodden, ingen annan.
Det är deras halleluja moment att få bestämma vem som ska in och vem som ska ut, fast dom i andras ögon oftast framstår som misslyckade poliser.
Det va inte fullt på stället, vakterna hade nekat för många, folk som dom själva kanske tyckte inte passade in.
Som om dom vore något annat än människor, som om de va dom som ger stället dåligt ryckte.
Vi gick in!
Efter ett tag fick jag syn på en fd arbetskompis.
Jag hade rest jorden runt den senaste tiden och inte sett honom sedan dess.
En annan vän höll upp en glasdörr från deras uteservering och jag stegade glatt ut för att träffa min återfunna vän.
Kvällen kunde bli bättre än jag trodde, alla va där, folk jag inte ens räknat med, men snart skulle det bli alla utom jag.
Vi stod på utsidan.
Jag hade stämpel.
Vi gick fram till det röda snöret igen.
Vakten kollade på mig och sa,
- Har du jacka där inne?
Nej svarade jag.
- Du vet va det va för dörr du gick ut genom vah?
Jag svarade nej än en gång.
- Det va en nödutgång och det är en dörr man inte bara går ut genom hur som helst för att träffa en vän.
- Asså sorry, svarade jag.
En polare öppnade dörren åt mig och skymde nödutgångskylten, själv blev jag så glad att jag bara sprang ut.
- Det är inte okey, fick jag som svar och dessutom är du för full.
- För full? Vad snackar du om? Jag gick ju fan nyss in!
- Sluta hetsa gå ett varv runt kvarteret sen ska jag överväga saken!

Förlöjligad och diskriminerad gjorde jag som den idiotiska vakten sa.
Jag gick ett varv runt huset, jag gick upp till betydligt bättre klubbar men återvände senare för att få vara med mina vänner, svaret va fortfarande nej.
Jag övervägde till och med att åka till mitt KK för att få ett lyckat slut på kvällen men kunde inte släppa deras resonemang som fick dom att framstå som som dom va helt slut i huvudet. IQ kvalster fiskmås liksom.
Jag började ifrågasätta, varför skulle jag tåla deras skitsnack?
Jag är deras kund, jag ser till att krogen drar in pengar, jag är gäst, jag är konsumenten.
Dom har ett serviceyrke och det enda dom förväntas det är att göra sitt jobb.
Inte beté sig som dryga respektlösa nollor.
När jag började argumentera med med en av vakterna som verkat fått sin utbildning ifrån ett cornflakespaket blev jag ignorerad och han han plötsligt "väldigt" mycket att göra.
Han lyfte på sin röda utspända fläta för många personer, alla utom mig. När jag efter många om och men lyckats få vakternas uppmärksamhet genom att ropa och vinka kom han fram och spände sina ögon i mina (rätt creepy faktiskt) och sa, jag känner igen dej, jag vet vem du är.
Du är bannad från detta stället på livstid.
Sen gick det inte att få kontakt med dom längre.

Därför skulle jag vilja ta tillfället i akt och glatt hälsa tillbaka:

Mannen, du vet inte ett skit om mig.
Jag jobbar bl.a från och till på Sveriges Radio p3 har gjort reportage runt om i världen.
Under min resa jorden runt har jag besökt det bästa klubbarna i 12 olika länder och 43 olika städer.
Med min vana att prata med folk
har jag lärt känna vakter samt krögare på klubbar i bl.a. Peking, Saigon, Bangkok, Kuala Lumpur, Singapore, Kota Kinabalu, Bali, Sidney, Cairns, Aukland, Waikiki, San Francisco, Los Angeles, Las Vegas, Phoenix, Austin, New Orleans, Miami och New York.
Jag har Alltid blivit väl bemött på alla dessa ställen.
När jag återvänder till det otroligt lilla Göteborg förväntar jag mig lite mer respekt från vakter än det jag fick av er igår. Det är Berså, Inte Saint Tropez.
Om ni Inte tror mig är ni hjärtligt välkomna att besöka;
www.nattstad.se/aroundtheglobe

Berså är eran arbetsgivare om inte ni är inhyrda av annat bolag och ni vakter ger endast stället sämre rykte än vad det redan har.
Och det tidigare ryktet berodde på de tidigare vakterna och frågan är om inte ni gör jobbet ännu sämre än de nötterna som hade samma jobb innan er.
Jag skulle som Bersås krögare skämmas över att ha så dålig personal på företaget.
Att diskriminera och särbehandla folk på rutin på detta sättet borde vara staffbart.
Ni är inte direkt diktator över nordkorea, Ni är anställda för att lyfta på ett rep och säga, välkommen ha en trevlig kväll. Ett Serviejobb!
Jag drog dit 8 pers vilket genererade 960:- bara i entréavgift.
Då tycker jag att lite service kan man faktiskt begära!
Det va ett sant nöje att se alla vänner lämna stället!
Ni är verkligen under ALL Kritik !

/ En kille som inte tycker gäster ska få behandlas som gäster!

Likes

Comments

Vi hade många känslor i kroppen under taxiresan där vi satt i en pärlemovit Lincon på väg mot flygplatsen.
Jag tittade ut genom den tonade fönsterrutan från baksätet.
Jag såg New York.
Lika hetsigt som när vi kom, lämnade vi nu myternas och legendernas stad.
Det rök ur brunnarna i gatan.
Längs fasaderna på de bruna tegelhusen hängde brandstegar i en sick-sack formation.
Det va folk i rörelse över allt.
Längs med trottoarerna sålde en mörkhyad man med en vit basker på huvudet och en grönrandig skjorta blommor ur en svart hink fylld med vatten och en annan man sålde dagens tidning tryckt och skriven av New York Times.
En helt vanlig dag i New York.
Folk kom, folk gick, folk passerade, folk försvann helt.
De gula taxibilarna tog över sikten utanför rutan.
Dom va över allt. Alla dessa människor i en gul taxibil på väg mot någon destination i New York.
Alla utan vi.
Vi satt i en pärlemovit Lincon, mot flygplatsen, på väg hem.


Allting har en ände men korven den har två.
Det sa en vis man en gång för länge sedan.
Själv så tänkte jag inte så djupa tankar när förslaget lades på bordet att göra en resa som skulle påverka och göra intryck på och leva med under hela våra liv.
De som ni, mina kära läsare ,som ni faktiskt är, fått uppleva genom att läsa min blogg är mer än bara en charterresa till Mallorca.
Det blev en resa som handlade om spontana händelser och möten.
Att utsätta sig för saker man aldrig tidigare trodde man skulle klara av.
Hemska platser där tänder och blodfläckar från torterade och avrättade människor låg framför mina fötter och platser så vackra att man inte trodde de fanns på denna jord.
Galna fester med allt från 8 brasilianskor, fullmoon party, strippklubb i Las Vegas och Wet T-shirt Contest till Bungy jump, fallskärm, river rafting, bli strandsatt på en öde ö, vandra till Mordor och dykning på några av världens vackraste dykplatser.

Det hela började en regnig höstdag på Pizza Hut på Kungsgatan i centrala Göteborg.
Jag hade länge velat göra en resa som denna, men när förslaget kommit upp under en rätt så blöt utekväll så kändes det inte bara av jägermeisterns ångor helt rätt.
Där satt vi med var sin "All you can eat" dagen efter pizza.
Säg ett land sa vi till varandra, Vietnam svarade jag, säg ett du.
Australien svarade Richard.
Vi va igång.
Vi listade land efter land med papper och penna, gav resan ett år för att spara pengar.
Tiden gick.
Richard spikade sin sista bräda för en tid på Tumleheds Bygg och jag samlade ihop alla chefer, la fram en världskarta med en rutt utdragen jorden runt med röd tushpenna och sa.
- Jag åker den 6:e oktober, jobbar september ut.
6:e oktober blev de och vi skålade in resan med var sin Mojito på köpenhamns flygplats.
Vi drack ur glaset och tog oss till Kina.
Vi vandrade på de orörda delarna av den kinesiska muren.
Köpte en kall öl ur en frysbox i lummiga gränder för 3 kronor, shoppade loss på silkmarket.
Åt kycklinghjärta och beskådade en tjej sätta sig och skita på en tidning på helig mark mitt i den förbjudna staden.

Efter två veckor mellanlandade vi i Shanghai och förberedde oss att möta den längsta sträckan vi under denna resan skulle få ta helt oplanerad, Sydost Asien.
Vi gick ner för landning i Vietnam med vetskap att nästa plan gick 3månader och 10 dagar och flera hundra mil söder om oss.
I Vietnam såg vi människor som fötts handikappade sedan kriget.
Jag köpte en handgjord gitarr av en familj i ett liten affär på gatan.
Vi surfade på sanddynor.
Vi lärde känna många nya vänner och vi tog oss runt med motorcykel uppe i bergen med lokalbefolkningen.
Efter några veckor i Vietnam hoppade vi på en liten båt som åkte ut på Mekongfloden.
Via den tog vi oss in i Kambodja.
Såg en elefant vandra mitt i storstaden, bodde för 21 kr natten vid Kambodjas kust, åkte ultralätt flygplan över en flytande by och cyklade runt ett av världens 7 världsarv, Angkor Wat.

Tiden gick och det gjorde även vi.
Fast vi gick med väskan på ryggen från Kambodja över gränsen och in i Thailand.
Vi kalasade med Norska flygvärdinnor som ville se på ping-pong show i Bangkok.
Blev rånade på en buss på väg till Khao Lak,
dök i några av världens vackraste korallrev i Similan Island, gjorde fullmoon party osäkert och firade jul i Phuket med svenskt lösgodis för 22kr hektot.
Vi hoppade efter en månad på en buss som tog oss in i Malaysia.
Vi gick på en svajande hängbro på Langkawi, checkade in på 5-stjärnigt hotell över nyår, blev rånad på 12-slaget, fick beskåda världens högsta twintowers, köpte dyra Marc Jacobs glasögon och hoppade på en VIP-buss till de flådiga landet Singapore.

I Singapore blev vi inte bara omkörda av lyx & sportbilar för miljoner.
Vi åkte även på en sparkcyckeltur genom hela staden, åt grillspätt bland skyskraporna, spottade på gatan vilket ger 6000kr i böter och smugglade in tuggummi i landet vilket är bannat.
Vi gick runt i lyxen och designens stad innan det va dags.
Planet lyfte och nästa destination blev staden Kota Kinabalu.
I Borneo impulshoppade vi på en 10 timmars busstur med läckande toalett, Richard väska fick ta stryken.
Vi bodde i en bungalow uppelad på botten över kristallklart vatten, dök med 14 sköldpaddor under 1 dyk,
Såg djurarter i regnskogen som bara existerar på Borneo och åkte ut i djungeln där vi gick med vatten upp till låren, pga av en översvämning, på väg till vår hydda som bestod av 3 väggar och ett tak.
Borneo va en upplevelse för livet, så som alla våra destinationer längs vår väg runt klotet och snart va vi på gång igen.

Planet lyfte inte bara till Indonesien utan även till ön Bali för att möta upp min familj.
Vi festade i Kuta, cyklade runt med en local bland risfälten, snorklade med sköldpaddor direkt från stranden, fann den vackraste stranden jag hittills sett i mitt liv, bodde på en tropisk ö utan vägar och istället häst och vagn som enda transportmedel och bröt slutligen höger ringfinger.
Vi mötte upp min gamla klasskompis Frida och hoppade på planet som lämnade Australiernas Mallorca för att åka till deras egna mainland.
I Australien lekte livet fullständigt.
Översvämningen som prognosen lovat ändrades istället till torka så det va nog här vi nådde våran topp av brunhet.
Genom ett regnigt Sidney gick vi på gatorna som ledde ner till de berömda operahuset, vi surfade på vågorna i Byron Bay,
blev utflugna och strandade på en öde ö, åkte limousin i staden Surfers Paradise, kämpade mot forsar och vattenfall med hjälp av en paddel under forsränning i en gummibåt.
Vi dök i de stor barriärrevet, seglade i withsundays och körde 4 hjulsdriven jeep i världens största sand ö, Fraser Island.
Efter en månad i det stora landet på andra sidan klotet hade vi inte bara testat att äta krokodil, känguru och emu.
Jag åkte även longboard omringad av wallabys och vaknade upp alldeles för trötta och höll på att missa planet till Nya Zealand.

Vi landade i Kiwinas land utan att vet något om stället.
Vi kramade Nya Zealands näst tjockaste träd, åkte båt fullt med delfiner runt omkring, gick på glaciär, hoppade fallskärm på världens näst vackraste plats att hoppa just fallskärm på.
Vi hoppade även bungy jump, Världens största Canyon swing,
Badade i heta källor, besökte hobbitstaden, gick till Mordor, åkte båt bland valar, hajkade, blev veckans blogg, klättrade ner i grottor 80 meter under markytan, badade på stranden från filmen Narnia, klappade en kiwifågel och lärde känna nya vänner från hela världen.
Efter att spenderat några dagar i de jordbävningsdrabbade Christchurch och löst en ny biljett till Fiji efter att en Cyklon dragit in va vi på väg till hulahula damerna med kokosnötter på tuttarnas land, Hawaii.
Hawaii är inte bara ett amerikaniserat paradis utan även en guldklimp i mitt i det stora blå.
Förutom att spana gyllenbruna indianer i bikini med en surfbräda under armen besteg vi krater, blev ivägjagad av en galen danska på en efterfest, dök med 35 stycken Mantor med en vingbredd på 5 meter var.
Vi bilade runt bland ett oändligt landskap av lava, besökte en kolsvart strand med sköldpaddor som låg och solade, såg saturnus ur ett teleskop på nasas obsevatorium lång upp i bergen, vi va på parad, köpte 1 par jeans, slängde mina gamla jeans, drack drinkar på waikikis snurrande skybar och skakade hand med två veteraner från kriget när vi besökte Pearl Harbour.
Detta och mycket mer värmde vi upp med innan vi flög över till fastlandet för att påbörja våran kust till kustresa genom USA.

Vi började i San Francisco med att hämta ut en splirrans ny Dodge Charger, denna tog oss den första sträckan och lät oss uppleva Golden gate, red woods Alcatraz, Santa Cruze, bra drag hos Fransson i Santa Barbara tills vi slutligen lämnade tillbaka den i Los Angeles.
Inte bara för att hämta ut min kusin Mathias utan även en silvrig Jeep.
Vi gjorde Santa Monica, Venice Beach, Hollywood, Walk of fame,
Paramount pictures, boende hos Andrew i San Diego,
Besökte färgklicken i öknen, Salvation Mountain, åkte longboard medans dom andra sprang nakna i Death Valley, bodde på 5-stjärniga Bellagio och gick på strippklubb i Vegas, gick på en glasbro 1200 meter över marken i Grand Canyon,
red rodeo och såg jättekaktusar i en Cowboy by i Phoenix, satt på ett hustak och lyssnade på liveband i Austin, åkte ut på Mississippi med ångbåt och lyssnade på ett jammande bluesband på en inbiten pub i New Orleans,
Festade loss på VIP-klubb med 8 Brasilianskor i Miami, njöt av solnedgången och USAs södraste punkt i Key West, höll i en alligator och åkte runt med båt i träskmarkernas Everglades.
Såg en tvättbjörn i Central Park, njöt av utsikten över New York från Rocke fella building, snackade gött snack med frihetsgudinnan, väntade 3 timmar för att komma in till Ground Zero
Och avslutade den sista kvällen på resan med en steak och en flaska Moët på en italiensk restaurang för att sedan gå vidare till Café Wha? Där blev Jimi Hendrix, Bruce Springsteen, Jerry lee Lewis med flera blev upptäckta.

Vilken resa.
Efter 235 dagar på resande fot satt vi nu där.
En pärlemo vit Lincon hade tagit oss till den sista anhalten.
Visat oss vägen till exitskylten, gaten, porten, utgången, den sista dörren längs resan, och vi hade öppnat den.
Vi hade satt oss på planet mot Island för byte av plan och en frukost.
Nästa plan hade lyft och vi flög över molnen med utsikt över europas största glaciär.
Jag kollade ner i glaset.
Det gröna bladen i drinkglaset fyllt med mojito gav drinken både smak och färg.
Vi satt på exakt samma stolar, i exakt samma bar på exakt plats.
Köpenhamns flygplats.
Det va där vi hade suttit spända 8 månader tidigare, spelat in första klippet för P3 Planet och beställt var sin mojito för att skåla in att hela världen och äventyret som låg framför våra fötter.
Efter 93 olika boenden och tusentals mil bakom oss satt vi där igen.
Med ett äventyr som utan tvekan är det bästa jag gjort i hela mitt liv i bagaget.
Alla upplevelser, alla intryck, alla nya vänner, alla minnen.
Det va den 29 maj.
Jag skulle överraska, min familj väntade mig den 1 Juni.
Jag hade nu ett helt annat intryck och perspektiv på världen och livet.
Kanske va det de som vi just gjort som är livet.
Att arbeta dag ut och dag in för att tjäna pengar och all press att prestera med nya bilar, boende, jobb och familj kanske bara är en ursäkt för att vi inte vet vad som finns där ute.
Vi kanske är för fega för att våga ta risker, att våga upptäcka.
Jag la upp mina sista 17 dollar på bardisken, drack upp mitt glas och sa till bartendern.
Min nästa destination är Sverige. Inte bara för att komma hem utan för att uppleva ett helt nytt äventyr...

Likes

Comments

En resa jorden runt heter bloggen, en resa jorden runt blev de.
Ni som följt äventyret har fått vara med om det mesta längs våran väg runt klotet.
Man kan ta bilder, man kan försöka berätta.
Men man kan aldrig skapa er en uppfattning om hur det verkligen är att befinna sig i verkligheten på platserna vi besökt under resan.
Denna bloggen närmar sig sitt slut och jag vet inte om jag kommer fortsätta blogga efter denna resan. Vad tycker ni?
Jag visar här en bild på våran rutt i stora drag så ni ska få en omfattning hur många tusen mil vi tagit oss :-)

Likes

Comments

Tanken har slagit länge, högt, lågt och stenhårt.
Blogg till bok?
Blogg till bok!
Svaret blev till slut självklart.
Jag ställde mig frågan efter att pratat med Pam på telefon, en Amerikanska som bor i LA.
Hon sa, den resan ni har gjort är det 99% chans att man aldrig gör i hela sitt liv.
Vi va den sista procenten som lämnade allt bakom oss, bokade biljetter för att uppleva många av de häftigaste platserna vårt jordklot har att erbjuda.
När jag dessutom inte bara bloggat om resan inprincip varje dag utan även gjort en något ocensurerad version av hur våran Jorden Runt resa gått till känns det som jag skulle göra mig själv en otjänst att inte göra en bok man kan ha på ålderdoms hemmet när man blir gammal.
Det finns ju en hel del gott om man säger så.
Har ni några förslag på bra företag som kan hjälpa till med sånt här så kommentera gärna.

Jag tänker mig ett mörkblått hårt omslag.
På framsidan står det i guldig text i skrivstil.
En Resa Jorden Runt
Av Jimmie & Richard

Första sidan,
Go Big Or Go Home,
Här börjar äventyret !

Sen börjar hela boken med bloggen från dag 1.
Från all planering, hur jag får jobb på P3 Planet, hur jag säger upp mig från jobbet, hur vi lämnar landet, när vi besöker jordens underverk efter underverk, alla människor i träffar, alla balla fester, hur vi tar oss genom land efter land, hur vi tar oss till några av världens häftigaste städer, hur vi göra saker vi aldrig trodde vi någonsin skulle göra.
Hur vi är på resande fot i 235 dagar och har den bästa tiden i våra liv.

Likes

Comments

Jag hade just pratat med mamma och pappa i telefon.
Det va länge sedan senast.
Fullt upp varje dag och alldeles för lite tid att snacka med dom där hemma.
Jag sa att jag skulle komma hem fredag den 1 Juni,
Jag ljög.....

Mathias väckte mig tidigt.
Vi hade vart och spanat USAs mest kända donna med den stabilaste vikten i hela riket....550 ton, frihetsgudinnan.
Inte så kurvig trotts vikten men hon hade lite former.
Jag som bara hade sovit i 3,5 timma natten innan va allt annat än pigg.
Vi bestämde oss för att dega loss på hotellrummet.
Mathias totaldäckade medans jag tog de piano, skrev ett blogginlägg och hade de rätt nice.

Kvällen började närma sig och hungern med.
I USA är det ett ständigt probleme att man alltid måste gör sig av med pengar och ständigt skaffa nytt käk.
Att vakna upp på morgonen och alltid behöva jaga frulle blir rätt trist i längden.
Nu va det dags för middag och vi blev tipsade om området Little Italy av receptionisten på holiday inn, 26th street/6th avenue, där vi bodde.
Vi hoppade in i en av alla miljontals gula taxibilar och va på väg.
Vi hittade snabbt en go italiensk restaurang, lummigt kvarter med en gågata precis brevid, små affärer och stånd längs med gatan och fullt med matställen.
Vi hann knappt sätta oss innan vi beställt in en flaska Moët.
Kyparn serverade en stor steak och till detta en kall öl och champagne.

Efter middagen kände vi inte oss färdiga.
Sista kvällen i New York.
Kvällen hade liksom redan sparkat igång så bra så det fanns ingen större anledning att inte fortsätta på samma flow.
Richard hade varit kvällen innan på ett ställe han va helt lyrisk över.
Stället hette Café Wha? och är tydlig världskänt.
Vi gled ner i en källarlokal.
Det va en liten scen, ljussättning i taket, fullt med instrument och förstärkare.
Såg man det rent spontant kändes det inte mycket för världen, men kände man på atmosfären i stället va de världsklass.
Vi fick bord längst fram vid den lilla scenen.
En röd drink med ett körsbär i blev serverat på vårt bord och bandet började spela.
Satan. Vilka människor, vilka röster.
Helt sinnessjukt vilka musiker.
I samma stund som Richard såg min reaktion berättade han om en lista på utsidan av entrén.
På listan stod de namnen på alla som blivit upptäckte på denna klubben.
De stora namnen blev bara fler och fler.
Jimi Hendrix
Jerry lee Lewis
Bruce Springsteen
Bob Dylan
Mm mm



Likes

Comments

Hörde att klockan ringde, är det något jag avskyr så är det jobbiga ljud  på morgonen,
särkilt Mathias slemmiga Iphonesignal som skär i öronen.
Klockan va 08:00 och jag va allt annat än kalasklar för att gå upp och se New York vakna.

Vi va ute igår. Liksom inte All in för att klubba utan tog en öl och några fler till skön livemusik
i en lite halvspace'ad bar något kvarter bort.
I toakön träffade jag två svenska damer.
Vi snicksnackade och dom frågade om vi skulle med vidare.
Det va en varm, lugn och go kväll men priset på detta va blev att vi somna klockan 04:30.
Nu log jag i sängen och hörde det jag minst av allt ville höra efter 3,5 timmes sömn.
Ett evigt tjöt om att de va dags att gå upp för att titta på en staty.
Om man nu har typ några fler dagar på sig, varför är man då tvungen att gå upp och
titta på en halvdryg kopparklump som blickar utöver havet ?
Bara för att vi bestämde så, va de bästa argumentet Mathias kom på.

Ni vet, exakt som en irriterande fluga som surrar runt ens ansikte som man
oturligt nog är för trött för att gå upp och slå ihjäl.
Nån stans på den nivån va de.
Han fick tjöta, tjöta mycket, dra i mina ben, kasta iväg mina kuddar,
gå runt i kalsongerna och sånna sjuka grejjer innan jag gav mig.
Som en walking dead ålade jag mig ur sängen som en fet mask.
En taxiresa senare stod vi i en security och gick igenom en metalldirektor för
att kunna hoppa på färjan till kanske världens mest kända staty,
Miss talivetmedenklackspark,
självaste Frihetsgudinnan.

Skön dam det där må jag säga, lite stel kanske.
Hade de inte vart för att hon ser lite tung ut i ögonlocken och alltid
får mig att känna mig så kort så kanske det hade vart något. Kanske en fling.
Gudinnor har ju alltid varit något i min smak trotts att dom oftast har en
tendens att ha ett par år på nacken.
Just denna donnan invigdes den 28 oktober 1886 och var en gåva till USA från
Fransmännen, som en symbol för att fira hundraårsminnet av USA:s
självständighet.
USA stod för grunden, alltså fikabordet hon står på, medan
Frankrike stod för själva statyn.
Gåvan var till en början inte alls välkommen, men togs motvilligt
emot efter franska påtryckningar.
För att kunna färdigställa platån hon har sina jesussandaler på
blev det nödvändigt med en insamling,
mestadels bland privatpersoner, som en tidning initierade.

Där fick vi klämt in lite fakta också så här på eftermiddagskvisten.
Förbannat bra det där.
Tänkte bjuda er på lite bilder.
Har dator allt för sällan för att kunna dela med mig av alla
tusentals kort jag tar under resan, so enjoy!

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Likes

Comments

My friends in the bathroom och själv hänger jag utanför Empire State building.
Rätt soft faktiskt.

Denna dagen har inte bara bestått av en promenad på 10 timmar utan även ett par sevärdheter så som Madison Square Garden, Grand Central Station, Ground Zero med en väntetid på 3 timmar, Brooklyn Bridge och shopping i Soho!

Detta känns som ett inlägg från en tråkig vardagsbloggare som tror att folk är intresserade av deras helt normala vardag.
Men att ständigt behöva leta reda på Wifi för varenda inlägg under dessa 232 dagarna på resande fot har inte vart lätt.
Att man dessutom mesta dels haft enbart tillgång till en gammal Iphone 3GS har inte gjort saken till att hålla en grym blogg uppe lättare, men möjlig.

Jag vill passa på att tacka alla läsare som följt min resa Jorden runt.
Ett snitt på 630 personer i veckan som går in och läser det jag delar med mig av är något jag absolut inte är besviken på.
Ju fler desto bättre, men bloggen hade varit sig lik även om det vore endast 1 läsare i månaden.
Ett stort tack till er, från New York !



Likes

Comments

Efter en heldag i NY kan man komma hem med sånna här nice saker

Likes

Comments