View tracker

Oj oj oj oj!
Jag hade helt glömt bort det här med bloggande. Och igår hände en grej som gjorde att jag fick en omedveten påminnelse om bloggen.
Har väl känt att ingen läser ändå, så varför ska jag skriva.

Mycket har hänt..
Ally har fyllt 1 år! Vi hade kalas ute på gräset, va en fin dag. Men efter det kalaset så har jag inte bakat, tröttnade på det rätt ordentligt.
Min lilla flicka är inte så liten längre.
Hon går, hon springer, hon klättrar och pratar. Knappt att det är ens är en lugn stund när hon sover :)
Hon har börjat förskolan, det går bra. Har till och med hunnit med att åka på första förskolesjukan. Förkylning, feber och hosta. Men det börjar gå över nu.

Annars har det inte hänt så mycket.
Jag själv mår sådär.. Stressande att inte hitta något jobb, trots att jag söker och söker.
Ensamheten som skär i mig...

Men! Jag ska ändra på detta. Tänker inte bara sitta hemma längre. Varför ska jag göra det? Varför ska jag sluta vara jag?


Let's play the game!

It's my turn!


Ha en trevlig dag och trevlig helg!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ibland behöver man stanna upp, andas och se sig om. Se sig om vilka man behöver i sitt liv, vilka man inte behöver i sitt liv.
Vissa vet du alltid finns där, andra kan sluta göra av sig och man tröttnar tillslut på att höra av sig.
Men när det kommer till att se sig om, allt handlar om energi. Vi eller jag, jag måste börja omge mig med människor som kan ge mig positiv energi.
Jag är trött på att endel tar så otroligt mycket energi från mig, och ger tillbaka negativ energi.
Det är inget man orkar med i längden.

Så nu, jag stannar upp en stund. Sorterar och känner efter.

Vem är du, som kan ge mig positiv energi?

Likes

Comments

View tracker

När jag flyttade tillbaka till Växjö var det med blandade känslor.
Jag trivdes fruktansvärt bra i Varberg, i själva staden.
Jag älskade att ha nära till havet, att kunna gå på stranden. Att kunna känna havsdoft. Något jag i mina yngre dar aldrig förstod hur folk kunde tycka att det luktade gott.

Men efter att Ally kom, och vi flyttade tillbaka har jag känt att det här var det bästa jag kunde göra.
Vi är en familj, hon och jag.
Men vi har även vår andra del av familjen.
Morfar, moster Fia, mormor, mostrarna Tilda och Frida. Och ja, morbror Tom med sina barn.
Jag har insett att livet kunde inte vara bättre. Jag har det jag behöver, en enda stor familj.

Vi som familj, är inte perfekt. Det bråkas, tjabbas och det slänga glåpord. Men i slutändan står vi där när någon av oss behöver hjälp.
Min familj hjälper mig och Ally väldigt mycket.
Ibland handlar det om pengar och mat. Ibland handlar det om att jag vill springa in i duschen i lugn och ro..
Men det finaste av allt, det är dom där kramarna. Kramarna som gör att jag känner värme och glädje, över att ha så många som bildar ordet familj.

Jag är glad att just ni är min familj.

Men gladast är jag
över att du och jag
skapar ordet
FAMILJ

Likes

Comments

En dag som gått i motionens tecken.
Vaknade tidigt, alldeles för tidigt! Såg att solen sken, och bestämde mig för att idag ska vi minsann ge oss ut direkt efter frukosten.
Gjorde oss i ordning för att sedan äta lite frukost.
Lurarna hade jag lagt i fickan och var redo för att traska ner och hämta vagnen. Ally var pigg och glad, öppnade portdörren och möttes av solen rakt i ansiktet. Fick en varm känsla i kroppen. Men det var fortfarande lite småkyligt, klockan hade inte hunnit slå 9 ännu.
Bäddade ner Ally i vagnen och tog fram lurarna, satte igång musiken. Sen bar det av. Jag hade en tanke om att gå ner till stan, runt sjön och sedan genom stan för att ta oss hem.

Kände mig lätt när jag gick, fick stanna ett par gånger för att rätta till en liten dam som ville se allt och ingenting. Lyckades få henne att sova i en halvtimme iaf!

Solen i ansiktet, bra musik i öronen, en glad Ally. Ja, livet kunde inte kännas skönare.
Men mina ljumskar och höfter gjorde sig påminda efter ett par kilometer.
När vi hade sista backen hem kände jag att nu fasen svimmar jag. Det var varmt och den smärtan som sprängde i mina ben höll på att döda mig.

Det blev iaf en promenad på 11 kilometer. På under två timmar. Jag är ändå ganska nöjd. Men vet att vi kan traska på snabbare, måste bara hitta ett par bättre skor.

Väl hemma, väntade 32 trappsteg. Jisses säger jag bara.
Men sedan i lägenheten la jag mig i soffan, med benen på golvet och Ally började klättra. Lyfte upp henne och där låg vi. Det va precis som att hon fattade att jag va trött. Pussade mig och klappade mig.
Sedan tog vi lite återhämtning. Vatten tog vi båda två, men Ally fick en majskrok för att hon hade varit så otroligt duktig.

Det blev dags för lunch, den slank ner snabbt för oss båda. Sen blev det tidig vila för mini. Hon valde att somna självmant vid 13. La henne i sin säng och sprang igenom duschen. Efter en halvtimme valde hon att vakna. Ammade henne och sen lät jag henne ligga i min säng. Och vi somnade gott båda två.

Det blev ytterligare en promenad. Vi begav oss bort till mormor och mostrar. Tog lite kaffe för att sedan traska bort till morfar där vi skulle få lite mat. Svängde inom gammelmormor och gammelmorfar en sväng också.
Sen var det bara att traska hem igen. Fick sällskap av morfar och moster Fia.

Det tog inte många minuter innan hon somnade idag.

Som min kära far sa: frisk luft ger trötta barn.
Så sant så sant.

Kommer ha sån fruktansvärd träningsvärk imorgon, men imorgon väntas ytterligare en ny promenad.
Nu är det dags att ta tag i livet.

Nu ska jag gosa in mig jämte Ally innan jag ska flytta över henne till sin säng igen.



Väl mött!

Underbart väder

Min älskade unge
Vad jag älskar dig

Likes

Comments

Jag har inte varit aktiv här på väldigt länge. Jag trodde att jag skulle ha all tid i världen till att blogga när Ally sover. Men när hon sover, sover jag. Eller så plockar och domar jag med något annat. Men idag, nu. Nu tänkte jag att jag kan skriva.

Ally utvecklas i en rasande fart. Götapetter, hänger inte med. Hon tar sig fram i hela lägenheten, klättrar, pratar skrattar. Skriker, är arg men för det mesta en väldigt glad tjej.
Vi har hunnit med att bo på hotell för första gången, trodde inte jag skulle få sova en blund. Men hon var duktig och sov på nätterna.
Vad har vi gjort mer... Haha jag kommer inte ens ihåg vad vi har gjort, knappat att jag kommer ihåg vad vi har gjort på dagen när jag går och lägger mig.

I lördags blev hon 9 månader. Tänk att hon redan har hunnit vara utanför magen så länge som hon var innanför. Bara det att dom här 9 månaderna har gått betydligt snabbare än vad dom gjorde som gravid kan jag lova.
Jag kan komma på mig själv att jag kan tänka på första gången jag såg henne.. När barnmorskan lyfte upp henne.. Värmen som fyllde min kropp då, sätter ett leende på mina läppar. Men jag kan också komma på mig själv att jag fäller en tår. En tår av lycka. Min finaste skatt. Hon ger mig så mycket.
Både frustration och irritation. Men mest av allt, hon ger mig kärlek. Kärlek och värme. Detta charmtroll, alltid ett leende på läpparna när hon vaknar.

Idag slogs jag av en tanke. En tanke på en vän.
Jag har inte tänkt på henne på väldigt länge. Det händer ibland, men nu har det gått ett tag. Men från ingenstans besökte hon mig.
Och jag började fundera, fundera på hur det skulle varit nu.
I juni, 14:e närmare bestämt är det 9 år sedan du försvann.
Jag hade flyttat tillbaka till Växjö efter studenten. Vi hade umgåtts mycket under det året. Och du... Ja.. 2006 hände det mycket. Och jag är så otroligt tacksam för stunderna jag fick med dig.. Jag kan till och med sakna att träffa dig på oleo, för när någon slog mig på rumpan.. Visste jag att när jag vände mig om skulle jag mötas av en väldigt glad Sanna med det varmaste och finaste leendet en människa kan ha. Jag hittar inte korten, dom få korten jag hade på oss tillsammans.. Och det gör ont.
Jag hade velat att du skulle träffa Ally. Du hade älskat henne. Och hon hade avgudat dig.. Jag har inte varit vid din grav på många många år.
Jag har slagit bort det, jag tror att det beror på att jag inte vill känna smärtan.

Vi ska besöka dig en dag, nu när våren är här. Du ska få träffa Ally.
Tack för att du besökte mig och gav mig ett leende, samtidigt som du tände den där saknaden igen. Jag bor ju i Växjö igen. Så varför är du inte tillbaka då? Bara för en stund...


Du är älskad
Och så otroligt
Saknad

Likes

Comments

Jag har haft en liten paus i mitt bloggande. Dels för att jag känner att dom tankar jag har, vet jag inte om jag vill dela med mig av här.
Men också att det kanske blir tjatigt att bar skriva om Ally och hennes utveckling.

Jag börjar bli trött, känner mig fruktansvärt utmattad. Försöker vila när Ally vilar, men kommer inte till ro. Men jag tror att när vädret nu blir bättre så kommer vi kunna vara ute mer, och jag kommer känna mig pigg igen.

Jag har följt en tjej på instagram väldigt länge.
Hon fick sin flicka, Junis. Hon kom ett par veckor innan jag fick Ally. Det va kul att se utvecklingen i henne, när allt tar en vändning. Hon blir sjuk. Denna stackars lilla flicka drabbas av den absolut otäckaste sjukdomen som finns, cancer. Hon fick cancer i njuren, som spred sig till lungor och till hjärnan.
Dom använde en aggressiv behandling. Men ingenting fungerade.

Detta lilla söta flickebarn, lämnade jordelivet idag på morgonen. Det gjorde så fruktansvärt ont i mitt hjärta.
Den smärta föräldrarna måste känna, jag lider med dom.
Skulle Ally försvinna från mig, jag skulle aldrig fixa att resa mig igen. Mitt liv skulle inte vara värt ett smack.

Den 20/3 är det två evenemang som hår av stapeln. Dels är det dags att ha olika strumpor. Just för att visa att det är bra att vara annorlunda.
Sen är det också, dagen då man skall bära något vitt. Om man har ett änglabarn, eller om man stöttar någon som har ett änglabarn.
Jag har kompisar och bekanta som har små fina änglar, men också för att stödja alla runt omkring som förlorar sina barn.

Ni kan väl göra som jag, skänk 50:- till barncancerfonden.
Smsa: HOPP
Till: 72900

Nu ska jag krama min flicka en extra gång och hålla hennes hand.

Likes

Comments

Syrran var på mig igår om att jag inte hade bloggar på länge. Och det har jag inte.
Det finns en anledning, jag har inte riktgt känt mig helt 100. Har varit lite nedstämd, ja inte mått bra helt enkelt.
Grubblar för mycket över saker och ting. Men det kanske börjar vända nu.
För ett tag iaf.

Ally, denna lilla flicka. Växer så det knakar. Hon har nya grejer för sig varje dag. Utan henne hade jag förmodligen inte orkat med dagarna.
Lillstumpan har fått sin nya vagn, nu är vi med i Ferrari-teamet. Älskar vagnen!
Hon har även fått en ny bilbarnstol, att det skulle bara så svårt att veta vilken man ska välja. Världens djungel!
Men det blev en besafe izi plus. Så nu sitter hon mycket bättre, hon har inte vant sig vid den ännu. Men det kommer.

Idag var vi nere på stan en sväng med Fia.
Blev att köpa lite nya kläder till Ally. Och Kappahl har äntligen 3 för 2. Och sen rabatt på byxor. Och detta gäller även Newbie kläderna. Så fint märke. Nackdelen är att det är dyrt. Men!! Idag köpte jag 2 par byxor och en body för 179 riksdaler!!!!
Sprang på E och hennes fina döttrar. Sista gången på Pressbyrån, då bestämde vi att vi skulle följa med henne upp till J's arbetsintervju. Så vi fick chansen att säga hej innan hon skulle fara tillbaka till skånelandet.
Fick ett sånt fint sms i lördags på alla hjärtansdag av henne. Där hon skrev att hon har bestämt sig för att flytta tillbaka till stan. Mina ögon tårade sig och jag kände mig så varm och glad. Min bästa vän, sen över 20 år tillbaka, äntligen ska vi bo i samma stad igen.

Att kunna göra som när vi var små, ringa tidigt på morgonen och fråga: "ska vi leka?". Det kommer bli så bra. Jag hoppas att du får jobbet, annars kommer det fler chanser. Du kommer när du kommer.

Idag fyller Ally 7 månader, det är galet hur snabbt tiden går.
Dagarna vara flyger förbi.

Nu ska jag krypa ner jämte henne, och blunda en stund.

För imorgon, är det en ny dag. Ett nytt steg mot att må bra... Igen...

Tack älskade unge för att du gör mitt liv så fantastiskt. Även i dom svåraste stunderna.

Punkt.












Likes

Comments

Morgonen började med bus och mys i sängen. Jag var så trött men Ally var pigg, så det var bara att lägga tröttheten åt sidan.
Mormor kom på lite kaffe på morgonkvisten och senare under eftermiddagen kom moster Fia.
Efter lite lunch begav vi oss ner till stan, Fia skulle till grodan. Ally och jag strosade omkring på stan under tiden som hon var där.
Jag är så trött på snön. Känns som att det aldrig sluta snöa. Något som slog mig när jag tillslut stod och väntade på Fia var att snöflingorna ser verkligen ut som stjärnor. Jag har aldrig reflekterat över att dom faktiskt ser ut som flingorna man klippte i skolan till julpyssel. Dom prydde Allys åkpåse så fint.

Väl hemma igen så var det dags att hjälpa Fia med ett skolarbete, analysera en låttext. Eller tre var det. Jag ska vara ärlig och säga att jag kände mig lite duktig där en stund.
Hade Ally i knät, samtidigt som jag läste igenom texten på ipaden för att sedan sitta och kladda ner analysen på ett papper. Gryming-morsan va i farten :)

Sen kom morfar och det vankades lite mat. Idag fick Ally smaka bullens pilsnekorv. Nej, hon fick inget skinn. Hon fick små små köttbitar. Hon tuggade på bra. Mitt lilla matvrak. Hon åt även gröt, vilket har blivit en kvällsrutin nu. Min lilla tjej börjar verkligen bli stor.
Efter att det byts om till pyjamas vankades det lite bus. Sen pang booom, så slog tröttheten till.

Dags att sova, set vankas en ny dag. Med nya möjligheter.

Jag är så tacksam för all hjälp jag får från min familj. Utan dom hade jag aldrig fixat det här.
Mammas kaffestunder, och den där stunden när man bara sitter. Inga ord, men jag känner mig inte ensam.
Pappas kramar, ibland tröstande utan att han själv vet det.
Fias bus med Ally, att se hur Ally skiner upp när hon hör Fias röst eller ser henne.
Tilda&Frida som hjälper mig så gott dom kan, blöjbyten och bus.


Och Ally, älskade unge. Du är den finaste av dom alla. Det är du och jag mot världen, för alltid.


Likes

Comments

För 52 veckor sedan, för 1 år sedan befann jag mig i mina drömmars stad. Det va en resa med jobbet, vi befann oss i New York. Det är en resa jag sent kommer glömma, alla lampor, alla människor. Central park, hockey, super-bowl. Men framför allt, när jag stod så högt upp man kan komma i Empire state building. Jag som är höjdrädd, kände mig på något konstigt sätt så otroligt fri. När jag stod där och tittade ut över en stad, med skyskrapor och allt kände jag mig stor. Att jag kunde klara allt. Det kändes nästan som att jag kunde röra himlen om jag bara hade sträckt armarna upp i luften.
Jag stod där, helt själv. Och filosoferade över livet. Över den lilla människan som växte i magen. Hur livet skulle bli, men också att New York är en stad jag vill tillbaka till. Någon gång...

Nog pratat om den resan.

Återigen har en helg passerat, Ally utvecklas för varje dag som går.
I lördags var vi iväg med morfar lite, kollade in den nya barnbutiken som öppnade. Babyworld, svårt att säga om det är något att ha. Får ge det några besök till tror jag.
Efter det begav vi oss till en av få affärer som jag skulle kunna spendera flera timmar i. Babyproffsen. När vi gick därifrån hade jag med mig ett kvitto på en ny vagn, en Emmaljunga scooter s air. Lillfisens nya vrålåk. Så nu är det bara till att invänta vecka 9. Och att telefonen ska ringa.
Vi begav oss till Grand. Tog en fika, sedan gick Ally och jag en sväng och fick handlat litet nya pyjamaser/heldresser till henne. Hon växer ju så det knakar.

Söndagen blev det att kolla när mostrarna spelade innebandymatch, som dom vann med 2-1. Sen var vi hos morfar resten av dagen.

Idag är vi trötta, vilat större delen av dagen. Allys vilastunder ändrades lite igår, så hon tar igen det nu.

Bjuder på tre bilder.
En från toppen av Empire state building.
En på Allys vrålåk.
En på Ally när vi var på innebandy.







Likes

Comments

När jag väntade Ally hade jag många tankar, tankar om sjukdomar, missbildningar.. Inför det första ultraljudet som gjordes när barnmorskan kollade igenom hela henne hade jag en klump i magen. Det fanns ingenting att oroa sig för, hon var "perfekt" i måtten, och allt såg bra ut. Där började jag hata ordet perfekt.
Denna oron om att något skulle vara fel, fanns med mig under alla månader. Tänk om dom missat något, tänk om dom inte har sett att hon har ett svagt hjärta och dylikt. Tillslut kom hon ut, och oron försvann. Men återigen kom detta när hon var ute, du har dött en perfekt liten flicka. Ja, för mig är hon perfekt. Hon gav bra resultat i tester och allt. Senare samma dag som hon kommit till världen, märkte jag att hon blev blå. Och pang! Där var känslan igen om att något är fel. Det jag fick till mig var att hon svalt lite för mycket fostervatten. Hon var ju frisk, fick godkänt på läkarundersökningen om att skrivas ut och åka hem. Hon fortsatte att bli blå runt munnen och även vänster sida av kroppen. Arm och ben. Tog detta med vår bvc-sköterska. Hon sa att hon har dålig cirkulation på vänster sida. Återigen en välbekant tanke dök upp, hjärtfel. Men ju äldre hon blir desto mindre syns det. Men jag ska vara ärlig och säga att vissa dagar slår tanken mig.

Att jag skriver det här, är för att jag har kollar på dokumentärserien rakt in i hjärtat på SVT. Det handlar om hjärtbarn som dom så fint kallas. Hjärtsjuka barn.
Det är mer va mitt än man tror, att barn föds med ett litet hål i hjärtat.
Jag har suttit och gråtit när jag kollat på det, jag led med föräldrarna. Det gjorde ont i mitt hjärta. Det får mig att känna att här kan jag klaga över att Ally varit förkyld sen hon föddes, feber. Det är ju ingenting, även om det gör ont i mig också.
Men vilken hjälp hjärtbarn kan få, nere i Lund. Både barnen och deras föräldrar tas så bra om hands så jag känner mig lugn om jag någon gång skulle behöva åka dit.
Har ni inte kollat på det, GÖR DET!!!

Fortsätter att skriva om Ally och förkylning. Det kan vara en polyp som sitter i näsan som gör att hon aldrig blir helt fri från nästäppan.
Det är inget man gör något åt än på ett par månader. Vi skulle vänta tills hon var närmre året. Men jag fasar på något sätt för det, att vara med henne när dom söver henne. För en sådan "liten" sak. Som tur är, så är vi inte där ännu.

Idag på morgonen vaknade jag med nackspärr. Skit smidigt när man har en 6 månaders bebis som gärna ska klänga eller ligga på golvet och vill ha sällskap. INTE.
Jag kom inte upp ur sängen, ringde till mamma så hon kom hit och hjälpte mig med Ally. Sen kom Fia en sväng. Pappa kom förbi och tog en macka och gjorde i ordning henne för natten.
Tog inte många minuter från det att vi la oss i sängen tills hon sov. Men sen, från ingenstans vaknar denna lilla människa med världens leende.. Torr blöja, prata lite och mat. Prata lite till, sen total däcka.
Här ligger vi nu, hennes fötter har grävt in sig vid mina revben. Och med jämna mellanrum kommer en snarkning från henne.

Nu ska jag försöka lägga mig ner, se om jag kan hitta en ställning som inte gör allt för ont.

Godnatt på er.

Glöm inte titta
på Rakt in i hjärtat. Har du barn, som är friskt kommer du uppskatta dina vakna nätter med ditt barn. En natt utan oro om hans eller hennes hjärta orka slå till morgonen.






Likes

Comments