Från Campeche åkte vi buss till Palenque som ett stopp innan San Cristóbal de las Casas. Det fanns inte så mycket att göra där förutom att se de kända mayaruinerna och göra någon dagsutflykt till vattenfall, så det var vad vi gjorde.

Inne i en äkta mayaruin! Hur coolt?

Visar Lotta hur många myggbett jag har fått på benen

Palenque var så mycket bättre än Chichen Itza tyckte vi, eftersom det inte var lika turistigt, billigare och finare. Ruinerna och det faktum att vi var mitt ute i djungeln var så häftigt!

På väg till huset vi bodde i, även detta i djungeln

Sen åkte vi till vattenfall. Vår chaufför började laga bilen och Lotta kände sig skeptisk. På väg till Palenque var vi med i en trafikolycka, så vi kände att vi inte orkade med en till. (En lastbil tappade ett däck som vår buss körde på, det var inte så farligt tror vi men lite läskigt). P.s det blev en till liten olycka senare under dagen då halva vägen vi åkte längs hade rasat ner för ett stup, men det är en annan historia (vi hann bromsa som tur var)

Misol-ha vattenfall och Agua Azul, himla vackert!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Sista dagarna i Tulum lämnade jag kameran på hostelet nästan varje dag, och eftersom jag sällan bemödar mig med att fota bilder med telefonen har jag inga bilder från våra aktiviteter. Dagen efter besöket till Cenote Calavera tog vi en colectivo (minibussar som lokalbefolkningen använder som transportmedel) till Akumal. Akumal ligger en bit utanför Tulum, och här snorklade vi med havssköldpaddor en hel dag. Senare samma dag träffade vi två killar på vårt hostel, Maurice från Ecuador och Dan från Israel, som vi hängde med hela kvällen. Vi blev ganska bra kompis med Maurice, som vi fortsatte umgås med dagen därpå. På förmiddagen åkte vi till en till cenote (som tyvärr inte var något speciellt), på eftermiddagen gjorde vi fruktsallad (mango för 9 kr/kg!!!) och på kvällen gick vi till ett annat hostel för att äta middag med Maurices kompisar från Argentina.

Bilder från vårt hostel, Maurice som är fotograf ville testa min kamera

Gänget på hostelet var typ 15 stycken argentinare som funnit varandra. Panchi som är kock lagade tillsammans med Federico och Bruno hemmagjord ravioli, de till och med gjorde pastan från scratch. Det var riktigt häftigt att se! Eftersom de är argentinare var middagen klar först kl 23, efterfesten tog slut 00.30 och vi gick hem från krogen 04.30. Ett mysterium för oss hur de orkar äta middag och vara vaken så sent.. Vi hade iallafall superroligt med gratis tequila och dans á la Latinamerika hela natten.

Igår var det dags att vinka hejdå till Tulum, vårt hostel och Maurice för att åka vidare till Campeche. Efter nio timmars resande först till Valladolid och bussbyte i Mérida kom vi fram till vårt hostel. Vi hade bokat sovsal trodde vi, men fick ett helt hus med två våningar, kök, vardagsrum, flera sovrum och en trädgård för oss själva. Kvinnan som äger huset lämnade nycklarna och sa att vi skulle ringa henne om det var något. Väldigt otippat, men trevligt med ett eget hus! Idag har vi strosat runt i staden och tittat på alla färgglada hus, vandrat på stadens mur som byggdes för hundratals år sen som skydd mot pirater, åkt "turisttåg" genom staden för att se diverse sevärdheter och suttit flera timmar på ett café och planerat kommande veckor. Imorgon åker vi vidare till Palenque och en helt ny region, Chiapas! Så spännande!

Likes

Comments

När vi var i Valladolid besökte vi ett "museum" som heter Casa de los Venados. Anledningen till varför jag skriver "museum" är för att det egentligen inte är ett museum, utan bostad till ett amerikanskt par som heter John och Dorianne. Deras hus är 18,000 kvadratmeter med flera rum, terasser, salar och innergårdar, ett helt fantastiskt hus som de har byggt upp från scratch. Det som gör John och Doriannes hem speciellt är att hela byggnaden är inspirerad av mexikansk folkkonst. Totalt finns över 3000 verk i hemmet, och de har ägnat mer än 35 år åt att samla. Detta gör att deras hem är världens största kollektion av mexikansk folkkonst, så de har beslutat att öppna upp hemmet för besökare under vissa tider varje dag. Vi gick på en guidad tur genom hemmet och fick träffa John som var jättetrevlig, och vi fick fota så mycket vi ville. Mitt favoritrum var Suite de Frida, var all konst var inspirerad av Frida Kahlo. Allt var sååå fint och häftigt att både jag och Lotta var helt tagna. Jag har så många bilder därifrån, men ingen bild gör huset rättvisa. Man måste besöka det själv för att uppleva det! Vi donerade 100 peso, cirka 50 kr, efter turen som gick till välgörenhet. Casa de los Venados var hittills största höjdpunkten för mig, och jag hade gärna spenderat mer än en timma där. Mexikansk folkkonst är verkligen speciell, häftig och intressant, även om man inte är så mycket för konst annars. Det gillar jag!

Likes

Comments

Dagarna här borta går i rasande takt och vi hinner knappt med själva. Igår blev en heldag på stranden här i Tulum, och idag besökte vi vår första cenote. Eftersom jag själv inte kan förklara vad en cenote är, så säger Wikipedia att "En cenote är ett slukhål som är karaktäristiskt för Mexiko. De skapas då kalkstensberggrund rasar samman och synliggör grundvattnet." Alltså, en slags vattenfylld grotta som är jättecool och som man kan bada i. Runt Tulum finns en hel drös av dem, och vi valde att cykla till en som heter Cenote Calavera, eller Temple of Doom som den också kallas.

Vattnet var kallt men friskt, och det var en massa små fiskar och fladdermöss i grottan. Det kändes verkligen som att vi hade hittat en oas mitt i djungeln! Det var både häftigt och lite läskigt, Lotta var modig och vågade hoppa ner i diverse små hål. Jag höll mig till stegen...

Efter Cenote Calavera cyklade vi tusen mil till stranden. Den ligger några kilometer från Tulum stad tyvärr, så man måste antingen cykla dit eller ta en taxi. Vi höll på att dö av värmeslag på vägen tillbaka, som tur är hade vi grundat bra med en massa guacamole och Cola!

Likes

Comments

Här kommer ett lååångt inlägg från Valladolid, var vi har varit de senaste fyra dagarna. Det har varit helt fullspäckade, väldigt hektiska dagar, och vi har hunnit bli helt kära i den här staden. Signifikant för Valladolid är alla färgglada hus som ni kan se på bilderna ovan. Första dagen vi kom ägnade vi åt att vandra runt i staden för lite sightseeing.

Dag två åkte vi till Chichen Itza, Lotta demonstrerar hur peppade vi var!

Här är den! Mycket pampig och trots att vi svettades kopiösa mängder ägnade vi en lång stund åt att fota bilder och tjata om hur coolt det är att faktiskt vara där.

Chichen Itza är mer än bara en ruin, och här ovan är ett smakprov på vad vi fick se. Efter två timmar var vi ense om att Chichen är välförtjänt titeln som ett av världens sju underverk.

När vi kom tillbaka till Valladolid hyrde vi cyklar för 5 kronor timmen och gav oss ut i staden för att se mer än vad man orkar till fots. Trafiken här är minst sagt lite loco, så av ren självbevarelsedrift fotade jag inte så många bilder längs vägen.

Dag tre bestämde vi oss för att åka till ett ställe som heter Rio Lagartos, var man kan se en rosa lagun och flamingos. Vi reste totalt sex timmar tur och retur med bussbyten och hela köret för att ta oss dit, och förväntningarna var skyhöga. Tyvärr blev det inte riktigt lika bra som vi hade tänkt oss. Vi for iväg jag och Lotta, ett mexikanskt gammalt par och en fransk kille vid namn Theophile, med båt ut längs floden.

Theophile spanar efter flamingos

Där borta i fjärran kan man nästan urskilja ett par flamingos. Med ögat kunde man se dem bättre, och vi spanade ett tag innan de flög iväg.

Sen kom vi till den rosa lagunen, var man brukar få bada i vattnet. Det fick inte vi göra eftersom det tydligen är förbjudet, och det var väktare som höll koll på oss. Varför inte det framgår på internet är ett mysterium, och både jag, Lotta och Theophile blev rätt besvikna. Vi fick titta på vattenpölen istället. Någon kilometer bort såg man hundratals flamingos, men det var alldeles för långt bort för att det skulle vara kul/värt sex timmars resa...

Men vi fick se några fåglar, en örn och en krokodil! Så helt synd om oss var det inte.

Dessutom fick vi lära känna Theophile som bor i Bordeaux men som hade varit i Kiruna förra vintern. Världen är liten!

Imorse besökte vi ett konstgalleri som enligt mig har varit det bästa hittills, men det kommer i nästa inlägg, för det är cirka tusen bilder därifrån. Nu har vi just kommit till nästa destination, Tulúm, som verkar vara världens bästa ställe. Allt gott!

Likes

Comments

Hej bloggen jag är tillbaka! Den här gången i Centralamerika och Mexiko. Efter förra resan kan jag konstatera att jag har dåliga förutsättningar att bli en ordentlig bloggare, då jag är alldeles för lat och oengagerad för att skriva tillräckligt många inlägg (resan till Hongkong uteblev och jag har också hunnit besöka Schweiz sen sist, men nåväl) och det verkar inte bli bättre den här gången heller. Sedan ett par dagar tillbaka befinner jag mig på Yucatánhalvön i Mexiko med Lotta. Här ska vi spendera ungefär sex veckor, och bilderna ovan är från det första riktiga stoppet som blev Isla Mujeres, en ö utanför Cancún. Resan hit till Mexiko gick smärtfritt och utan några större problem förutom trötthet, jetlag och flygplans-fettigt hår. På Arlanda såg vi Bryson Tiller och Kakan Hermansson (inte med varandra dock) och det tyckte vi var en bra start på resan. Sedan hamnade vi i Cancún på ett märkligt litet hostel med en märklig liten man till ägare, som gör den bästa salsan i Mexiko (enligt han själv). I Cancún gjorde vi inte så mycket förutom att sova, ha ont i halsen, klaga på värmen och inhandla nödvändiga prylar. De senaste dagarna har vi alltså varit på kvinnornas ö, och här har vi solat och badat på Playa Norte, ätit burritos, hyrt golfbil för att köra runt och utforska ön, tittat på fina små färgglada hus, fotat en del bilder och bara njutit av att äntligen vara här. Vi är så himla peppade på den här resan, som imorgon tar oss till nästa stopp och staden Valladolid!

Likes

Comments

Den här söta lilla tjejen visste precis hur hon skulle charma mig till att köpa kakor åt henne ❤️

Det har inte blivit så många blogginlägg från Malapascua av den enkla anledningen att vi inte har kunnat göra så mycket här. I förrgår började det regna på eftermiddagen, och igår spöregnade det hela dagen. Under gårkvällen och natten drog en storm in över ön, som jag galet nog lyckades sova igenom. Moa och Evelina har vaknat flera gånger livrädda, och varit helt säkra på att vi kommer dö. Träd har fallit, personer har skrikit utanför, det har låtit som att en tyfon gått över oss. Moa har även hunnit googla vad man gör för att överleva en storm och Evelina har funderat ut var vi kan söka skydd om huset blåser omkull. Imorse hade stormen dragit förbi, men den hade efterlämnat trasiga båtar längs hela stranden, fallna träd och skräp längs hela stranden. Lokalbefolkningen började rensa och repa båtarna direkt. Det kändes sorgligt att så många båtar blev förstörda, eftersom många livnär sig på fiske och att köra turister. Detta var ändå bara en storm, att människorna här lever med att varje år få flertalet tyfoner är nästan ofattbart. Hela helgen visar prognosen fint väder som tur är!

  • Asien

Likes

Comments

Skylten som välkomnade oss till Kalanggaman

Ön som bestod av en sandbank och palmer

Det mest klara och turkosa vatten jag någonsin sett! Magiskt

Hyddan var vi åt lunch. Grillad färsk fisk, kyckling, kött, ris och grönsaker

I måndags kom vi med båten från Bantayan till nästa ö på resan, Malapascua. Vi åkte med en privat båt, med Bobby och hans fru som jag träffat tidigare. Det första vi gjorde när vi kom fram var att boka en båt till Kalanggaman island dagen därpå, eftersom väderprognosen sa att det skulle bli fint väder. Kalanggaman är det finaste stället jag någonsin sett, närmare en paradisö kommer man inte än såhär. Ön är obebodd och relativt nyupptäckt, så det finns ingenstans att sova över på den. Hade det funnits hade vi förmodligen bott här istället för på Malapascua! Här badade vi och åt en god lunch innan vi åkte tillbaka. När vi kommit en bit ut i havet fick vi syn på typ sex stycken delfiner som simmade bredvid båten. Det var verkligen ett perfekt avslut på en perfekt dag.

  • Asien

Likes

Comments

Några bilder från gårdagen när vi besökte en grotta här på Bantayan som heter Ogtong Cave! Vattnet var helt klart och man kunde simma in ganska långt i grottan. Här badade vi länge och fotade en hel del bilder. Vädret var inte på topp, men vi hann få någon timma sol iallafall! På eftermiddagen gick vi till en restaurang som heter Blue Ice, som ägs av en svensk. Där åt vi köttbullar med potatismos, brunsås och lingonsylt. Vi har ju varit utan svensk mat i över fem veckor, så det slank ner inom loppet av fem minuter typ 😎 På kvällen testade vi utelivet här som bjöd på en hel del gratis öl, nya vänner och karaoke(!) Konstigt men lite kul. Nu ska vi ta tillvara på de två sista dagarna här med lite strandhäng idag och förhoppningsvis island hopping imorgon om vädret tillåter!

Likes

Comments

Om Alona Beach på Panglao var drömmigt är det ingenting jämfört med Kuta Beach här på Bantayan! Inga bilder kan göra det rättvisa, man måste bara se det med egna ögon. Rent turkost vatten, palmer och kritvit sand... Något som är mindre drömmigt är att vi inte kan ta ut pengar här och måste spendera hela morgondagen med att ta oss till fastlandet för att göra detta. Vi har åkt till staden Bantayan två mil tur och retur tre gånger på två dagar för att försöka ta ut pengar, utan att ha lyckats. Suck, ett vanligt fenomen på Filippinska öar fick vi veta av en australiensare som bor här. Härliga tider att vakna 07 imorgon, åka till hamnen, åka färja 1,5 timmar till hamnen i Hagnaya, åka ca 30 min tuktuk till staden Bogo, ta ut pengar och sedan göra samma resa tillbaka. Förhoppningsvis går allt vägen så vi kan fortsätta hänga på dessa vackra stränder! Även island hopping och besöka grottor står på schemat innan det är dags att åka vidare till ön Malapascua. Håll tummarna för oss 😊

  • Asien

Likes

Comments