Ikväll spelar vi allra sista föreställningen av Utvandrarna! Jag kan knappt fatta det, efter ikväll kommer den aldrig spelas mer, åtminstone inte som den är nu. Det har varit en jättekul process att vara med i, Magda har varit en jättebra koreograf och regissör och det är kul att vi i ensemblen också fick vara med och skapa koreografi. Vi har fått överväldigande mycket bra respons på vår föreställning, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle få så mycket beröm. Det är helt fantastiskt att vi lyckades beröra så mycket med historian vi berättar, det har verkligen blivit precis som Magda och vi ville ha det.


Och på tal om berörd, det går ju även tio andra föreställningar här på teaterfestivalen och jag har sett alla minst en gång (vissa tre gånger), och jag vet inte om jag har haft så mycket känslor svallande under en vecka någon gång förut. Det finns så mycket vackert, hemskt, fantastiskt, hjärtskärande, roligt, lärorikt... Ja, allt har funnits att ta del av här och jag blir glad i själen när jag tänker på hur scenkonst kan påverka människor och få oss att känna så mycket saker. Det är faktiskt helt fantastiskt att en föreställning kan lämna publiken i tårar, gråtandes över karaktärer de inte känner utan bara sett framför sig i en timme. Eller skrattandes för full hals samtidigt som en lär sig viktiga saker om patriarkala strukturer och heteronormativitet. Jag älskar teater, sång, dans och musik. Var för sig eller kombinerat, vilket som kan skapa ren och skär magi.


Så om du känner för att bli lite berörd ikväll, ta chansen att se den allra sista föreställningen av Utvandrarna på Wendelsbergs teater. 18.00, vi ses där!


Här har vi lite bilder från föreställningen! Fotograf: Rebecka Assio.


xoxo Wilda

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag har fått sommarjobb! Äntligen!! Jag måste erkänna att jag nästan tappat hoppet. Jag har skickat iväg så jäkla många ansökningar nu under våren och antingen fått nej eller inget svar alls. Jag skaffade ändå boende i Göteborg för sommaren eftersom jag stenhårt går efter principen att allt alltid löser sig. Dock började jag tvivla på min vattentäta princip och kände att nu är sommaren snart här och jag kanske faktiskt kommer stå utan jobb. Min backup-plan var då att tvinga mig själv att vara superkreativ hela sommaren och typ skriva en musikal eller skriva musik till en dansföreställning, och det hade varit kul men det hade ju inte hjälpt min ekonomi så värst mycket.

Men så för ett par veckor sedan fick jag ett samtal från en städfirma som ville att jag kom på intervju, och förra veckan var jag på intervju på en annan städfirma också, så plötsligt kändes det som att det flöt på lite. Igår ringde en kvinna från städfirma nummer två och kallade mig till en andra intervju som var i morse, och efter ett ganska kort samtal erbjöd hon mig jobbet! Städning är kanske inte det mest glamourösa jobbet, men det bryr jag mig inte om. Jag kommer ha heltidstjänst i sju veckor och jag kommer hoppa runt i lycka när lönen trillar in på kontot. Det ska bli skönt att få in lite pengar istället för att bara se dem försvinna från sparkontot.

Jag är sjukt taggad på sommaren nu när jag vet att jag inte kommer vara totalt pank haha. Detta ska bli en awesome sommar har jag bestämt, Göteborg here I come!! Men jag får ju ta mig ner till Skåne och hälsa på min kära familj och kompisar också (men de får gärna komma hit också). Jag har ju nyligen börjat lära mig åka skateboard (eller dimeboard för att vara exakt) och jag hoppas bli bra nog för att kunna cruisa runt i stan utan att vara en fara för mig själv och min omgivning. Jag åkte faktiskt ner till affären i Mölnlycke häromdagen! Jag tog nerförsbackarna i små etapper i taget så det gick bra, jag är nöjd med min insats.

Det händer dock lite spännande grejer innan sommaren kommer, ni har väl inte missat att Wendelsbergs teaterfestival börjar på lördag?? Kom hit och se massor av fantastiska föreställningar! ​Utvandrarna spelas på lördag kl 16.45 samt den 26:e kl 17.00 och 28:e kl 18.00, vi ses där!


​xoxo Wilda

Likes

Comments


Just nu är det heeelt fantastiskt väder i Göteborg! Idag var det så varmt att vi arbetade utomhus nästan hela dagen och större delen av tiden gick jag runt i endast sport-bh och knälånga byxor, så varmt är det! Vi koreograferade korta solon och det var en skön omväxling att dansa ute i gräset och bli inspirerad av dammen och träden istället för att vara instängd i danssalen. Det var dock lite svårt att få flyt i fotrörelserna på gräset, men det gick inte tillräckligt dåligt för att det skulle vara värt att gå in istället haha.

Det känns nästan som sommar och det är underbart!!! Allas humör blir på topp, inklusive mitt eget såklart, och varje rast när det är såhär fint väder hänger hela teaterlinjen på gräset utanför teatern. Det är extra bra att alla samlas där nu när vi annars bara träffar de som vi är i samma slutprod som, så får vi tid att snacka lite med alla andra också och höra hur det går för dem.

Ikväll åkte jag, Najomi och Ebba in till Dansbutiken i stan, jag köpte tåtrosor (till mamma och pappa: det är lite som en halv strumpa som skyddar trampdynan, googla så fattar ni). Sedan gick jag och Najomi och hämtade hennes balklänning från kemtvätten och den var så himla fin, hon kommer va så vacker på balen nästa vecka! Jag har lånat en klänning av mamma så jag planerar att vara ganska vacker också faktiskt. Men i alla fall, när vi sedan kom tillbaka till skolan och jag gick genom allén mot slottet var det så jävla vackert i kvällssolen, det var nästan så att jag ville gråta så fint det var! Bilden där uppe är utsikten från mitt fönster och jag önskar jag hade en bättre kamera som kunde göra verkligheten lite mer rättvisa, för det är så grönt och fint och njutbart och jag vill att alla ska kunna se det haha. Jag hoppas det här vädret håller i sig i alla evighet för det är amazing.


xoxo Wilda


Likes

Comments


Nu var det några veckor sedan jag skrev och vi har hunnit påbörja arbetet med slutproduktionerna i skolan! Det kommer sättas upp elva olika föreställningar som spelas på Wendelsbergs teaterfestival i slutet av maj och det är en blandning av teaterpjäser, musikaler och en dansföreställning, och det är den jag är med i! Vi är nio stycken i ensemblen, Magda i Mu2 koreograferar och regisserar oss och föreställningen är baserad på Wilhelm Mobergs Utvandrarna. För ett litet tag sedan fick vi skriva lappar med önskemål på vilken typ av slutproduktion vi ville vara med i och jag hade egentligen inte önskat dans, men efter en veckas jobb är jag verkligen inte missnöjd. Det har varit superkul och jag tror att vi kommer kunna visa upp en riktigt bra föreställning.


För er som inte riktigt har koll på Utvandrarna så handlar den om utvandringen från Sverige till Amerika på 1850 talet. En miljon svenskar utvandrade för att söka sig ett bättre liv, och Mobergs bok handlar om en grupp människor från Ljuder socken i Småland som bestämmer sig för att ge sig av till Amerika. Jag kommer gestalta Karl-Oskar, och jag är väldigt spänd på hur det kommer bli att dansa som en karaktär för det har jag aldrig gjort på det sättet förr. Jag har bara varit med i dansföreställningar med många olika, fristående koreografier där man går in i olika känslor men man dansar fortfarande som sig själv. Därför är jag taggad och lite nervös för hur det är att vara i en och samma karaktär och berätta en sammanhängande historia bara med dans. Men som sagt, jag tror det kommer bli riktigt bra det här!


Det är kul att det är just Utvandrarna vi ska göra för jag älskar verkligen den historien. Pappa är intresserad av historia och har pratat mycket om utvandrarserien, jag läste boken i gymnasiet, och den helt fantastiska musikalen Kristina från Duvemåla är baserad på den och de två nästkommande böckerna i serien; Invandrarna och Nybyggarna. Den känns också väldigt aktuell att ta fram och minnas just nu.


Det enda som är lite jobbigt (men samtidigt också sjukt najs) är att jag bara har dans på schemat från och med nu. I veckan som gått har vi haft mycket improvisation så det har inte varit högintensiv dansträning hela dagarna men det har ändå känts i kroppen och jag tror att det bara kommer bli mer och mer intensivt ju närmare premiären vi kommer. Men fatta vad vältränad jag kommer vara efter sju veckor med det här schemat!! Beach tvåtusensjutton så att säga, haha. Nä, men jag tycker faktiskt om att träna mycket, så jag trivs med det här. Jag måste bara se till att öva mycket sång utanför skolan så jag inte tappar det.


Om du vill komma och titta på detta blivande mästerverk så ska du ta dig till Wendelsbergs teater något av dessa datum (eller alla):

20/5 kl 16.45

26/5 kl 17.00

28/5 kl 18.00

Biljetterna kostar 50 kr, men om du vill se mer än en föreställning kan du köpa festivalpass för 100 kr och gå på så många föreställningar du vill! Hoppas vi ses där!! Fram tills dess kan du också följa oss på @utvandrarna_wendelsberg på Instagram.


xoxo Wilda

Likes

Comments

Jag är ett praktexempel på hur vårt samhälle uppfostrat kvinnor till att vilja göra allt rätt. Genom min skolgång har jag sällan räckt upp handen för att svara på en fråga där jag inte varit säker på att jag har det rätta svaret redo. Jag har alltid siktat på skyhöga betyg och oftare av anledningen "det ser bra ut på pappret" än faktiskt intresse för ämnet. Min plan efter gymnasiet var att plugga musik på folkhögskola där de knappt tittar på dina betyg utan bara går efter din audition, men jag kände ändå att jag behövde få ett A i Svenska 3.

Jag har alltid tyckt att det är jättejobbigt att improvisera, vare sig det gäller att spela saxofon, teater eller att hålla ett kort välkomsttal. Allt måste vara planerat och uttänkt. För tänk om det blir fel..! Tänk om jag skulle råka spela en ton som inte tillhör skalan, tänk om någon skulle tro att jag var dum, tänk om någon fattar att jag inte kan ALLT I HELA VÄRLDEN!! Nä, okej, riktigt så illa har det kanske inte varit. Men ganska illa ändå. Tack och lov har det släppt ganska mycket nu och det är tack vare det vi gör på Wendels, inte minst vårt senaste projekt med etyder.

Under tre veckor har vi arbetat i små grupper om fyra personer, med två från Mu1 som varit skådespelare och två från Mu2 som regisserat och uppgiften har varit att arbeta med en scen som regissörerna valt och sedan redovisa för skolan hur långt vi kommit. Det är väldigt intensivt att jobba i så liten grupp och att ha så mycket fokus på sig hela dagarna, och det har varit väldigt kul och lärorikt. Men nu kommer vi till det här med att göra fel. Matilda och Rebecka har varit mina regissörer och jag har skådespelat med Ebba i det här projektet och det visade sig väldigt tydligt att både hon och jag är "göra rätt-människor". Jag tror det var förra tisdagen. Vi hade övat på vårt manus i en vecka och det satt nästan helt. Bosse, vår lärare och handledare, skulle vara med oss för första gången och jag var taggad på att visa upp att vi kunde vår text. För att vi skulle få testa olika sätt att säga replikerna gjorde vi en fyra hörn-övning, där rummet då är indelat i fyra rutor och beroende på var man står har man olika förutsättningar. Den här gången körde vi med dialekter och vi hade stockholmska, göteborgska, norrländska och gotländska. Både jag och Ebba ogillar starkt (skulle nog kunna säga att jag hatar det) att härma dialekter, den enda jag kände att jag kunde på ett ungefär var stockholmska men jag kunde ju inte stå i samma hörn hela tiden. Egentligen kunde vi ju vårt manus flytande men när vi gjorde den här övningen gick det sjukt trögt, för mig var det som att orden fastnade i svalget för jag visste inte hur de skulle låta när de kom ut. I mitt huvud skrek jag JAG KAN INTE DET HÄR!!! Jag vet inte om ni förstår hur jobbigt jag tyckte det var, men det var på gränsen till att jag började gråta. Våra regissörer avbröt oss efter ett litet tag för de märkte hur dålig energi det blev och vi fortsatte lektionen med andra övningar.

Men för mig var det ganska kört där. Gång på gång försökte jag ladda om och köra igång med ny energi men det gick inte. Jag kände mig värdelös i allt vi gjorde resten av lektionen. Jag lyckades hålla god min tills vi slutat och jag kom utanför dörren, då sprang jag iväg mot mitt rum och började gråta. Inte för att jag kände mig ledsen egentligen, men det var så mycket känslor som jag pressat ner i en timme som bara ville ut.

Nästa morgon kom våra regissörer med beskedet att vi ska öva på att utmana oss själva, släppa loss och inte vara rädda för att göra fel. Nu i efterhand känns det så självklart, men för två veckor sedan hade jag en helt annan bild av vad det kunde innebära. Vi gjorde övningar med olika känslor, två hörn och fyra hörn där jag och Ebba själva fick välja vilka ord vi skulle använda. Vi valde aldrig dialekter, surprise surprise. Ett steg i taget ;) Men det räcker inte att bara kunna släppa loss i övningar, man måste våga det även när man kommer upp på golvet och faktiskt ska spela scenen. Och där satt jag fortfarande fast i gamla vanor i början av processen. Nästa gång Bosse var på besök hos oss påpekade han att där var för många i rummet som ville göra rätt. Han tyckte att jag och Ebba bara försökte tillfredsställa Matilda och Rebecka och att de två också försökte göra scenen "rätt" alldeles för mycket. Och istället för att det uppstå något briljant så hände det nästan ingenting på scen.

Så det jag nu lärt mig är att för att hitta det intressanta i en scen måste man våga testa olika saker och göra "fel". Det kan vara något som verkar helt orimligt, men när man provar upptäcker man att det blev fantastiskt! Överspela, överdriv, busa, testa, kom med förslag i skådespelet, och sedan får man sålla bort det man inte gillade. Och det ligger ingen värdering i vad som kastas bort och vad som behålls. Men om du tänker att det måste bli rätt från början kommer det inte bli någonting alls.

Ett exempel på min utveckling i att prova nya saker är att jag under repetitionen i fredags bestämde mig för att testa att göra min roll på någon sorts rikssvenska/stockholmska/vet-inte-exakt-men-inte-skånska-i-alla-fall, för jag kände att det skulle passa min karaktär bättre. Mina regissörer blev alldeles paff men gillade det jättemycket, så sedan dess har jag kört på det. Det var kul att höra folks reaktioner på det idag efter att vi redovisat, flera sa att det lät naturligt så jag ger mig själv högsta betyg för det! Nej just det, inte värdera nu...

Imorgon bitti redovisar vi för allmänna linjen och sedan säger vi hejdå till etydprojektet. Det har varit grymt lärorikt för mig och i fortsättningen ska jag alltid göra fel och göra saker jag inte kan. Nja, riktigt så kommer det kanske inte bli, men jag lämnar projektet med ett större mod än jag hade innan.


xoxo Wilda


P.S. Om någon ber mig härma gotländska någon gång igen i en fyra hörn-övning så kommer jag hitta på en egen version av hur jag tycker att det låter, för det är inte det som är poängen. Poängen är att få testa att säga replikerna på olika sätt. Poängen är också att Bosse är en grymt bra lärare. D.S.

Likes

Comments

... I'm feeling twenty-two!

Ja tänka sig, jag fyllde år igår! Jag hade en superbra dag, den började med att mamma ringde och sjöng för mig och sedan tio minuter senare kom Martin och Ebba och sjöng för mig, kände mig väldigt uppvaktad. Jag fick ett presentkort på 300 kronor på H&M av klassen, så himla fina de är! Jag fick även en tröja av Ebba som ser ut såhär:





Den hade jag såklart på mig hela dagen! Men Ebbas firande tog inte slut där minsann, hon hade även tagit sig tid att skriva ut printscreenade snapchats på mig och satt upp över halva slottet. Det kan ju tåla att tilläggas då att de flesta var föga smickrande, milt uttryckt... Men jag kände att jag bjuder på den, jag har ju ganska lång tid på mig att planera min hämnd till hennes födelsedag.

Mycket sång blev det, min etyd-grupp började dagen med att sjunga för mig och sedan stämdes det även upp i matsalen på lunchen. Och det ar inte bara jag som firades, Nellie i min klass och Ingrid i tal1 fyllde också år igår!

Såhär stekigt väder fick jag dessutom på min dag, det var nästan så man blev lite solbränd (typ, nästan).





Dagen avslutades med lite häng på slottet med spel och kladdkakor som Nellie bjöd på. En riktigt härlig dag! (Nästan helt utan ålderskris.) På lördag ska jag fira lite till, ska dra ut och klubba med massa vänner, det ska bli så jävla kul.


xoxo Wilda

Likes

Comments

Det går inte så bra för mig med mitt bloggande just nu, jag hinner inte riktigt med! Det händer lite grejer till höger och vänster och jag har svårt att välja ut vad jag ska skriva om och så slutar det med att jag inte skriver någonting alls istället. Men nu tänkte jag försöka få till en sammanfattning av de senaste veckornas händelser!

På teatern i skolan har vi jobbat med manuset Sårskorpor av Maria Blom och fick i par arbeta med en scen från pjäsen som vi sedan redovisade för klassen. Det var en väldigt inspirerande uppgift och jag känner att jag har lärt mig jättemycket av den. Vi fick med oss flera olika verktyg för att sätta text, alltså lära sig sina repliker så bra och snabbt som möjligt utan att färga dem i sitt sätt att säga dem. Inte förrän vi kunde replikerna fick vi börja experimentera med hur de kunde sägas genom att testa olika viljor och se vad de gav för olika utfall för karaktärerna. Det var väldigt givande att arbeta på djupet med en scen sådär, jag har aldrig direkt gjort det innan. Jag arbetade med Linnea och jag är glad att jag hamnade med henne för hon kom med massor av idéer och analyser som jag kanske inte hade tänkt på själv, och fick igång min hjärna lite haha. När vi redovisade för klassen var det nio helt olika scener vi fick se trots att alla hade samma scen i manus vilket känns... HÄFTIGT! (internskämt, hehe..) Skämt åsido, det finns sjukt många sätt att tolka en text och beroende på vad karaktärernas viljor är påverkar de varandra olika och det kan uppstå helt andra saker än man kanske först trodde när man läste dialogen.

Jag blir så jäkla glad när jag tänker på hur mycket jag lärt mig sedan jag började på Wendels, framförallt inom teater. Att jag kan sitta och prata om saker som att formulera viljor, inre och yttre motstånd, tempon, att skapa hål, hur Stanislavskij och Tjechov jobbade gör mig uppriktigt lycklig.

Vi har också haft redovisning av vårt duettprojekt där jag sjöng I Could Always Go To You från musikalen Personals med Lovisa. Vi spelade två kvinnor i trettioårsåldern med misslyckade kärleksliv #relaterar haha. Vi visade upp den för skolan i fredags och det gick helt okej, genrepet gick dock mycket bättre men så är det väl nästan alltid. Jag ger oss godkänt i alla fall, hela vår klass fick mycket beröm av de andra klasserna på teaterlinjen så jag tar åt mig lite av det ändå.

Efter sportlovet drar vårt etydprojekt igång och i fredags fick vi reda på vem i klassen vi ska skådespela med och vem i Mu2 som ska regissera oss. Jag ska vara med Ebba, och Matilda och Rebecka är våra regissörer. Jag är supertaggad och jag tror det kommer bli hur kul som helst! Det kommer bli lite som Carros projekt med Sårskorpor fast större och bättre, it´s gonna be awesome.

Och på tal om Mu2 så har de precis avslutat sin föreställningsperiod med Cabarevyn Det är kört, och jag hann se den sex gånger. Eller, ett par av gångerna jobbade jag med att dra ridån och hjälpa till med lite annat så då såg jag inte riktigt hela, så jag såg den bara nääästan sex gånger. Jag är verkligen taggad på att göra cabarevyn nästa år, det ska bli jättekul att få testa på att göra samma föreställning 15 gånger och få känna på lite hur det är i "verkligheten" och inte bara öva in nåt för att visa upp det två gånger för folk man redan känner.

Igår satt jag på första parkett på den allra sista föreställningen av Det är kört och jag försökte ta lite fina bilder att ha som minne men jag har ju en iPhone 4 så de gör inte riktigt verkligheten rättvisa, men ungefär såhär såg det ut i årets cabarevy i alla fall!

Mu2, ni äger!!


xoxo Wilda

Likes

Comments

Idag hade jag mitt första besök nånsin hos en sjukgymnast (wow, kul med nya upplevelser! Fast nä) och detta var då pga min ena axel som jag haft ont i sedan mitten av förra vecka. Efter lite googling gissade jag på att det var en överansträngning och eftersom jag precis börjat i ett danscrew (mer om det senare) som tränar ganska hårt på grejer jag inte är van vid, t.ex. breaking, då man har ganska mycket belastning på armarna så det var inte så svårt att ana var skadan kom ifrån. Tråkigt som fan i vilket fall eftersom jag vill kunna köra på med hårträning utan hinder, men men. Ibland går inte allt som man vill.

Så efter att ha försökt ignorera problemet i några dagar tog jag igår kväll tag i mitt liv och bokade tid hos en sjukgymnast. Det var mycket riktigt en överbelastningsskada, sjukgymnasten sa att det är de fyra små musklerna som stabiliserar axeln som blivit överansträngda och då bildas ärrvävnad som inte är lika stark som den ursprungliga muskeln. Det är alltså den här ärrvävnaden som orsakar smärta när den kommer i kläm eller inte orkar "göra sitt jobb", så nu måste den tränas upp! Så utrustad med et megagummiband och fyra övningar att göra varje dag cyklade jag ifrån sjukgymnasten hyfsat nöjd ändå. Hon sa också att jag får göra min vanliga träning så länge smärtan inte går över en femma på en tiogradig skala och att smärtan lägger sig inom 24 timmar. Så jag kan göra ganska mycket, bara jag är lite försiktig. Dock kanske jag inte kan pumpa på med så många armhävningar jag orkar, vilket suger för jag var på gång att kunna göra ganska många i rad... Men jag får försöka ta hand om mig så att axeln kommer tillbaka till normalstyrka så snart som möjligt.

Ikväll har jag min femte träning med crewet och jag har mycket att berätta om det men det hinner jag inte nu. Men lovar att ni kommer höra mycket om det från mig för det är SÅ KUL!!


xoxo Wilda

Likes

Comments

Nu när 2016 är så gott som över känns det mer eller mindre obligatoriskt att ge sig på någon form av sammanfattning av året som gått. Det här har utan tvekan varit den mest målinriktade tiden i mitt liv. Jag hade verkligen bestämt mig för att jag skulle komma in på någon skola och fortsätta plugga musikal, det fanns liksom inget annat alternativ för mig. Därför gick nästan hela första halvåret åt till att förbereda mig inför och gå på auditions. Jag måste säga att jag överträffade mig själv i planering och pusslande av livet hela våren, med jobb på dagen (och ibland natt och helg), danslektioner däremellan, instudering av låtar, sånglektioner på helgerna och planering av resor land och rike runt till alla skolor. Den galnaste helgen var när jag sökte till Wendelsberg på fredagen, åkte hem igen på kvällen för att vara med på Attitudes vårshow under lördagen, tog tåget tillbaka till Göteborg direkt efter sista dansshowen för att göra ytterligare prov på Wendelsberg på söndagen. Vid sju-tiden på kvällen var jag klar och kunde bege mig hem igen, och då var jag rätt mör i både kropp och huvud.


Även om jag som sagt var ganska välplanerad så fanns det såklart jobbiga stunder. Det var inte alltid jättekul att köra till jobbet och städa halv tolv på kvällen efter att ha dansat i fyra timmar, men jag hade valt det själv för att kunna ta så många danslektioner som möjligt. Det var heller inte helt underbart att ha tanken på alla auditions i bakhuvudet hela tiden. Så fort en var över låg nästa framför mig, det fanns ingen tid att slappna av. Att dessutom få nobben från några skolor utan att dra en känsla av värdelös över sig var också en utmaning. Men jag kan säga helt uppriktigt att så fort jag fick antagningsbrevet från Wendelsberg kändes allt så jävla värt det!! Ett "ja" överträffar alla "nej" tusen gånger och allt jobb en lagt ner är värt all möda. Glädjetårarna sprutade när jag läste det där brevet.

Inget blod, men massor av svett och lite tårar krävdes av mig för att ta mig dit jag är nu och jag vet att det kommer krävas så mycket mer för att ta mig dit jag vill komma, men jag känner mig rätt säker på att det också kommer vara värt det.


2016 bjöd också på två härliga resor! En till Tyskland och Schweiz (och en dag i Nederländerna) med Sjöbo Ungdomsorkester och en till Amsterdam dem Sissel. Lite kul att jag aldrig tidigare varit i Nederländerna men denna sommaren var jag där två gånger. Det är alltid kul att resa med orkestern, man träffar nya och gamla vänner i vår tyska vän-orkester och det känns faktiskt ganska häftigt att kunna säga att jag har kompisar i ett annat land. Dessutom, i dagens samhällsklimat är det viktigt att se bortom gränser och möta människor från andra platser än där en själv kommer ifrån, även om det just i det här fallet inte är längre bort än Tyskland. Det här året skapade vi kanske en ny tradition med en orkester i Schweiz också, det var första gången vi träffade dem och om det skulle vara så att orkestern fortsätter ha utbyte med dem är det ändå lite coolt att kunna säga att jag var med från början!

Amsterdamresan var också underbar, det är en fantastiskt fin och spännande stad och jag kan definitivt rekommendera att åka dit! För att sammanfatta vår resa kan man säga att den bestod av jobbiga trappor på hotellet, en ko i badrummet, mexikansk mat, Van Gogh-museet, shopping, våfflor, vin, ost och kex, träffa främlingar från Jodel, häxor, och MASSOR av prat och skratt. Jag hoppas att jag och Sissel drar iväg på semester fler gånger, och att vi får med oss Hedda också. De tre musketörerna på äventyr!! (Vi har aldrig kallat oss för det och vi lär inte börja med det nu heller, tyckte bara det passade så bra i sammanhanget ehehe...)


Nu har ni fått följa med mig under min första termin på Wendelsberg och jag är verkligen supernöjd med utbildningen och allt runtomkring, alla vänner och nya erfarenheter jag fått. Jag är så tacksam att jag får vara i en kreativ miljö och hålla på med det jag älskar varje dag. Jag är också sjukt tacksam över min familj och mina vänner som alltid stöttar mig och finns där för mig även om vi inte alltid är nära varandra rent geografiskt. Ända sedan jag slutade gymnasiet har jag och mina vänner, nya och gamla, spritts för vinden till olika platser i landet och det kan vara svårt att upprätthålla nära kontakt med alla, men de bästa vännerna är de man inte behöver träffa varje dag för att veta var man har varandra, vi vet att vi finns där ändå, oavsett vad.

Sådär nånting var mitt 2016 och nu är det dags att blicka framåt mot nya äventyr! Gott nytt år på er!


xoxo Wilda

Likes

Comments

Den senaste veckan har varit hur najs som helst! I lördags lussade vi på Åbytravet och jag fick även vara med och dela ut pris i ett lopp. Det kändes väldigt hemma att vara tillbaka bland hästar och jag hade egentligen velat umgås mer med hästar till vardags. Jag ska verkligen försöka se till att åka ut och hälsa på i mitt gamla stall nu när jag är hemma på lovet.

I söndags var vi ett gäng från klassen som gick på Jul på Liseberg och det var verkligen övermysigt. Vi åkte lite karusell, käkade brända mandlar, tittade på isshow och åkte skridsko. Jag kände mig inte riktigt lika graciös som de som var med i showen, men nästan. Det var en väldigt fin dag.

Vi hade julavslutning i tisdags eftermiddag/kväll där det bl.a. bjöds på skönsång, julbord, dans runt granen och lärarspex. Jag vet inte om jag sagt det, men för ett litet tag sedan hade vi elevspex där vi fick spexa lärarna och det här var då deras chans att "ge igen". Det skulle ta väldigt lång tid att beskriva exakt vad de gjorde så jag hoppar det, men jag kan säga att det var SÅ. JÄVLA. KUL! Spexet om vår klass avslutades med lite... hrm... sexig (?) dans. Det blev verkligen en supertrevlig kväll och ett bra avslut på terminen. Fast vi slutade inte riktigt här ändå, på onsdagen var det klassmys med Maria och Bagge. Vi gjorde en väldigt fin grej då, alla fick varsitt papper som man skrev sitt namn på och sedan gick papperna runt till alla och alla skrev något positivt till varje person i klassen. Maria tyckte egentligen att vi skulle vänta med att läsa dem tills på julafton, men jag läste mitt papper redan på bussresan hem till Skåne, jag kunde inte hålla mig(och det kunde de flesta andra inte heller). Och alltså min klass är så himla fin!! Den har verkligen överträffat mina förväntningar, jag trivs så bra och kändes fantastiskt att få massa komplimanger över sig från dem. Jag är väldigt tacksam för vart jag hamnat i livet, att det är med just er <3

Jag tycker ändå det är skönt att få komma hem lite nu ändå, har ju inte träffat familjen sedan höstlovet så julledigheten känns välbehövlig. Ska försöka ta igen umgängestid med de jag inte kan träffa till vardags, typ familjen och Sissel och Hedda^^. Vi tre (alltså jag, Sissel och Hedda) ska ut och klubba på juldagen, det kommer bli fett. Nu har det ju t.o.m. hunnit bli julafton medan jag suttit här och skrivit, och tänk, det är inte alls lika spännande som när jag var liten haha. Men ändå lite spännande, men kanske framförallt en härlig dag att umgås med familj och släkt. Och bror min fyller ju år för fan, det ska inte glömmas bort! För min del innebär julafton också att spela på äldreboenden med Sjöbo Ungdomsorkester, och det brukar vara väldigt trevligt, med mycket fika och glad stämning. Jag har inte hunnit spela med orkestern under den gångna terminen så jag passar på nu när jag är hemma.


Men god jul på er då, hoppas alla får den julafton ni hoppas på!

xoxo Wilda

Likes

Comments