View tracker

Nu när 2016 är så gott som över känns det mer eller mindre obligatoriskt att ge sig på någon form av sammanfattning av året som gått. Det här har utan tvekan varit den mest målinriktade tiden i mitt liv. Jag hade verkligen bestämt mig för att jag skulle komma in på någon skola och fortsätta plugga musikal, det fanns liksom inget annat alternativ för mig. Därför gick nästan hela första halvåret åt till att förbereda mig inför och gå på auditions. Jag måste säga att jag överträffade mig själv i planering och pusslande av livet hela våren, med jobb på dagen (och ibland natt och helg), danslektioner däremellan, instudering av låtar, sånglektioner på helgerna och planering av resor land och rike runt till alla skolor. Den galnaste helgen var när jag sökte till Wendelsberg på fredagen, åkte hem igen på kvällen för att vara med på Attitudes vårshow under lördagen, tog tåget tillbaka till Göteborg direkt efter sista dansshowen för att göra ytterligare prov på Wendelsberg på söndagen. Vid sju-tiden på kvällen var jag klar och kunde bege mig hem igen, och då var jag rätt mör i både kropp och huvud.


Även om jag som sagt var ganska välplanerad så fanns det såklart jobbiga stunder. Det var inte alltid jättekul att köra till jobbet och städa halv tolv på kvällen efter att ha dansat i fyra timmar, men jag hade valt det själv för att kunna ta så många danslektioner som möjligt. Det var heller inte helt underbart att ha tanken på alla auditions i bakhuvudet hela tiden. Så fort en var över låg nästa framför mig, det fanns ingen tid att slappna av. Att dessutom få nobben från några skolor utan att dra en känsla av värdelös över sig var också en utmaning. Men jag kan säga helt uppriktigt att så fort jag fick antagningsbrevet från Wendelsberg kändes allt så jävla värt det!! Ett "ja" överträffar alla "nej" tusen gånger och allt jobb en lagt ner är värt all möda. Glädjetårarna sprutade när jag läste det där brevet.

Inget blod, men massor av svett och lite tårar krävdes av mig för att ta mig dit jag är nu och jag vet att det kommer krävas så mycket mer för att ta mig dit jag vill komma, men jag känner mig rätt säker på att det också kommer vara värt det.


2016 bjöd också på två härliga resor! En till Tyskland och Schweiz (och en dag i Nederländerna) med Sjöbo Ungdomsorkester och en till Amsterdam dem Sissel. Lite kul att jag aldrig tidigare varit i Nederländerna men denna sommaren var jag där två gånger. Det är alltid kul att resa med orkestern, man träffar nya och gamla vänner i vår tyska vän-orkester och det känns faktiskt ganska häftigt att kunna säga att jag har kompisar i ett annat land. Dessutom, i dagens samhällsklimat är det viktigt att se bortom gränser och möta människor från andra platser än där en själv kommer ifrån, även om det just i det här fallet inte är längre bort än Tyskland. Det här året skapade vi kanske en ny tradition med en orkester i Schweiz också, det var första gången vi träffade dem och om det skulle vara så att orkestern fortsätter ha utbyte med dem är det ändå lite coolt att kunna säga att jag var med från början!

Amsterdamresan var också underbar, det är en fantastiskt fin och spännande stad och jag kan definitivt rekommendera att åka dit! För att sammanfatta vår resa kan man säga att den bestod av jobbiga trappor på hotellet, en ko i badrummet, mexikansk mat, Van Gogh-museet, shopping, våfflor, vin, ost och kex, träffa främlingar från Jodel, häxor, och MASSOR av prat och skratt. Jag hoppas att jag och Sissel drar iväg på semester fler gånger, och att vi får med oss Hedda också. De tre musketörerna på äventyr!! (Vi har aldrig kallat oss för det och vi lär inte börja med det nu heller, tyckte bara det passade så bra i sammanhanget ehehe...)


Nu har ni fått följa med mig under min första termin på Wendelsberg och jag är verkligen supernöjd med utbildningen och allt runtomkring, alla vänner och nya erfarenheter jag fått. Jag är så tacksam att jag får vara i en kreativ miljö och hålla på med det jag älskar varje dag. Jag är också sjukt tacksam över min familj och mina vänner som alltid stöttar mig och finns där för mig även om vi inte alltid är nära varandra rent geografiskt. Ända sedan jag slutade gymnasiet har jag och mina vänner, nya och gamla, spritts för vinden till olika platser i landet och det kan vara svårt att upprätthålla nära kontakt med alla, men de bästa vännerna är de man inte behöver träffa varje dag för att veta var man har varandra, vi vet att vi finns där ändå, oavsett vad.

Sådär nånting var mitt 2016 och nu är det dags att blicka framåt mot nya äventyr! Gott nytt år på er!


xoxo Wilda

Likes

Comments

Den senaste veckan har varit hur najs som helst! I lördags lussade vi på Åbytravet och jag fick även vara med och dela ut pris i ett lopp. Det kändes väldigt hemma att vara tillbaka bland hästar och jag hade egentligen velat umgås mer med hästar till vardags. Jag ska verkligen försöka se till att åka ut och hälsa på i mitt gamla stall nu när jag är hemma på lovet.

I söndags var vi ett gäng från klassen som gick på Jul på Liseberg och det var verkligen övermysigt. Vi åkte lite karusell, käkade brända mandlar, tittade på isshow och åkte skridsko. Jag kände mig inte riktigt lika graciös som de som var med i showen, men nästan. Det var en väldigt fin dag.

Vi hade julavslutning i tisdags eftermiddag/kväll där det bl.a. bjöds på skönsång, julbord, dans runt granen och lärarspex. Jag vet inte om jag sagt det, men för ett litet tag sedan hade vi elevspex där vi fick spexa lärarna och det här var då deras chans att "ge igen". Det skulle ta väldigt lång tid att beskriva exakt vad de gjorde så jag hoppar det, men jag kan säga att det var SÅ. JÄVLA. KUL! Spexet om vår klass avslutades med lite... hrm... sexig (?) dans. Det blev verkligen en supertrevlig kväll och ett bra avslut på terminen. Fast vi slutade inte riktigt här ändå, på onsdagen var det klassmys med Maria och Bagge. Vi gjorde en väldigt fin grej då, alla fick varsitt papper som man skrev sitt namn på och sedan gick papperna runt till alla och alla skrev något positivt till varje person i klassen. Maria tyckte egentligen att vi skulle vänta med att läsa dem tills på julafton, men jag läste mitt papper redan på bussresan hem till Skåne, jag kunde inte hålla mig(och det kunde de flesta andra inte heller). Och alltså min klass är så himla fin!! Den har verkligen överträffat mina förväntningar, jag trivs så bra och kändes fantastiskt att få massa komplimanger över sig från dem. Jag är väldigt tacksam för vart jag hamnat i livet, att det är med just er <3

Jag tycker ändå det är skönt att få komma hem lite nu ändå, har ju inte träffat familjen sedan höstlovet så julledigheten känns välbehövlig. Ska försöka ta igen umgängestid med de jag inte kan träffa till vardags, typ familjen och Sissel och Hedda^^. Vi tre (alltså jag, Sissel och Hedda) ska ut och klubba på juldagen, det kommer bli fett. Nu har det ju t.o.m. hunnit bli julafton medan jag suttit här och skrivit, och tänk, det är inte alls lika spännande som när jag var liten haha. Men ändå lite spännande, men kanske framförallt en härlig dag att umgås med familj och släkt. Och bror min fyller ju år för fan, det ska inte glömmas bort! För min del innebär julafton också att spela på äldreboenden med Sjöbo Ungdomsorkester, och det brukar vara väldigt trevligt, med mycket fika och glad stämning. Jag har inte hunnit spela med orkestern under den gångna terminen så jag passar på nu när jag är hemma.


Men god jul på er då, hoppas alla får den julafton ni hoppas på!

xoxo Wilda

Likes

Comments

Som jag misstänkte att det skulle bli så har jag inte fått ut något inlägg sedan vi började lussa, men nu har jag en förmiddag ledig så då tänkte jag passa på att skriva lite! Vi har dock inte haft supermånga gig, tror det varit åtta och så har vi ett kvar, så jag har egentligen bara varit lat med skrivandet... Oh well, nu kör vi i alla fall!

Det är alltid lika spännande med vad en hamnar i för sorts lokaler under såna här turnéer, och man får alltid vara beredd att anpassa sig. När jag gick på Eslövs folkhögskola hade vi turné med både luciatåg och barnmusikal så jag är ändå lite van vid det, vilket känns skönt, men det går ju ändå inte alltid att förbereda sig för vilka situationer som kommer. T.ex. så lussade vi i matsalen på ett äldreboende i lördags och då kollade jag och Najomi in utrymmet i förväg, för jag skulle vara lucia och hon var den som hade hand om det giget. Vi bestämde oss för att vi fick plats att stå på en lång rad istället för att dela upp oss på två, men sedan när vi väl gick vårt lussetåg och jag kom in i rummet såg jag att där är mer folk och framför allt fler rullstolar än där var förut och de står delvis där vi hade tänkt stå. Men jag kunde inte göra något annat än att ställa mig i mitten och hoppas att de andra skulle lösa det på nåt bra sätt (vilket de såklart gjorde, det blev två rader ändå). Det roligaste var när jag hade ställt mig på plats och mötte de andras blickar medan de gick mot uppställningen, alla log stort och vackert med jag kunde ändå se en gnutta panik flasha förbi i ögonen haha.

En annan spännande spelning var på ett lager på ett företag i Mölnlycke. Vi fick veta i förväg att det var en ganska lång bit att gå in och sedan skulle vi upp för en trappa och stå på någon form av balkong och sjunga. Det är inte optimalt att gå i trappor med lucialinne på sig och ljus i handen, men det kan väl inte vara så jobbigt ändå tänkte jag. Men när vi väl kom fram och såg trappan kunde jag känna en liten våg av panik gå genom luciatåget. Den var ganska smal och ganska brant, så vi kunde inte gå två bredvid varandra längre utan fick sicksacka lite och göra det så snyggt som möjligt efter förutsättningarna. Det gick dock ganska bra att komma upp ändå, men jag är inte överförtjust i att befinna mig på höga höjder och jag står längst ut i luciatåget eftersom jag tar ton och räknar in oss (alla gånger utom när jag var lucia då alltså). Nu är jag kanske sämst i världen på att uppskatta längd och höjd på saker och ting, men jag tror den här balkongen var typ 4 meter upp i luften och där stod jag med min vänstra hand som jag höll ljuset i lite utanför kanten för att vi skulle få till en bra bågform på uppställningen och mina händer svettades kopiösa mängder. Jag såg framför mig hur jag skulle tappa ljuset, falla ner, balkongen skulle gå sönder, allt skulle gå åt helvete. Inget av detta hände givetvis, men det spelades upp i mitt huvud samtidigt som jag skulle koncentrera på att inte tappa mobilen med de inspelade tonerna som jag höll i andra handen, ge ton till klassen, räkna in, och just det, sjunga också! Och ungefär efter halva programmet började jag fundera på hur vi skulle lyckas ta oss ner på ett smidigt sätt. Det lyckades gå smidigt för alla utom stackars Linnéa som var lucia och fick rinnande stearin i ansiktet för att hon försökte kika lite ner och se trappstegen. Men hon fick inga bestående men i alla fall.

Nu låter det kanske som att det har varit mest kaos på vår turné men det har det verkligen inte, det mesta har gått väldigt bra! Och som sagt, det är bra att öva på att lösa problem i stunden. På lördag har vi vårt sista lussegig, det är på Åbytravet och jag är sjukt taggad! Det är alldeles för längesedan jag var på en travbana och jag hoppas att jag hinner kolla på några lopp och kanske hälsa på några hästar efter lussandet. Vi står med på deras hemsida också, kännes lite coolt ändå!

Nu har dansterminen tagit slut och vi har haft lite extra ledig tid i skolan av olika anledningar, så den här veckan har jag, Ebba, Martin och Joppe (och ibland några fler) kollat igenom de sex första Harry Potter-filmerna. Det är underbart och jag känner mig uppfylld av magi ^_^. Jag har dock märkt att jag antar att alla ska vara lika stora HP-nördar som jag är, men tydligen finns det människor som inte är det! Martin till exempel, han har aldrig sett slutet så HAN VET INTE HUR HARRY POTTER SLUTAR!! I min värld är det helt sjukt, hur kan inte alla veta det?!?! Men nu ska han få se det i alla fall, tur vi utbildar honom här haha.

Ikväll ska jag och några till från klassen på impro-kurs hos GBG impro (de som spelade den improviserade musikalen jag såg samma kväll som min mobil blev stulen) och det ska bli jättekul. Jag har blivit helt galen i impro sedan vi började med det med Bosse för tre veckor sedan. Innan tyckte jag mest att det var läskigt men nu när jag har fått fler verktyg att använda mig av i improvisationen har jag blivit helt överväldigad av hur kul det är.


xoxo Wilda

Likes

Comments

Jag hade egentligen ett väldigt trevligt inlägg på gång i lördags som skulle handla om veckan som gått, att vi börjat med impro på teatern i skolan och hur kul det är, att vi var hemma hos Amanda i Varberg med klassen och att vi gick på en improviserad musikal i lördags kväll som var sjukt jävla bra. Men så blev det inte, för min kväll slutade istället med att jag blev bestulen på min mobil just som jag gick på spårvagnen på Järntorget för att ta mig hem i lördagsnatten. Den låg i ett olåst fack i min handväska och i exakt samma ögonblick som jag går upp för trappan på vagnen kände jag ett litet tryck mot väskan. Jag fick kalla kårar i hela kroppen och jag bara visste att något var fel innan jag ens sett att den var borta. När jag kände på väskan förstod jag direkt vad som hänt, men jag hann ändå inte se en skymt av någon tjuv. Chockad och panikslagen blev jag kvar på spårvagnen och visste inte vad jag skulle ta mig till. Flera personer undrade vad som hade hänt och en kille hjälpte mig polisanmäla det hela.

Under min resväg hem var det flera som erbjöd mig att låna deras telefon ifall jag ville ringa till någon, och det slog mig då att jag inte visste vilket nummer jag skulle slå i så fall. De enda telefonnummer jag kan i huvudet är mitt hemnummer och mammas mobilnummer, och vad skulle det hjälpa att ringa mamma kvart över tre på natten? Jag hade kanske velat ringa någon på internatet för att be dem möta mig eftersom jag åkte ensam, men det gick ju inte. Jag funderar på att börja ha med mig en lapp med några nummer jag kan ringa i nödsituationer så jag inte är fullt så beroende av en egen mobil med alla kontakter.

Söndagen var en tung dag. Jag hade inte fått mycket sömn och allt kändes ganska piss. Kände också ordentlig hemlängtan under natten(nog första gången sen jag flyttade hit), mitt rum på slottet kändes liksom inte tillräckligt tryggt och hemma efter en sån här grej. Men jag är väldigt glad över alla som hjälpte mig och tröstade mig. Nu känns det som jag har hämtat mig ganska bra från händelsen. Jag har fått låna en iphone (som jag dock inte är helt vän med eftersom jag är van vid andriod) så jag kan ha kontakt med omvärlden igen, har fått nytt sim-kort, mamma och pappa hjälper mig kolla upp försäkringar och jag börjar inte gråta så fort jag pratar om det längre. Jag hoppas verkligen att jag kan få ut nåt från försäkringsbolaget bara, känns jävligt surt om jag både måste köpa en ny telefon och betala av på den stulna i typ 1,5 år till... Men jag orkar faktiskt inte tänka på det nu, jag får ta det när jag vet hur det blir med försäkringen helt enkelt.

Jag önskar att jag hade varit snabbare på att få ut blogginlägg, nu har jag missat att berätta om massa kul bara för att jag inte tog mig tid att skriva nåt förra veckan. Ska försöka bli bättre på det nu men vågar inte lova för mycket, snart drar luciaturnén igång och då är det nog fullt upp!


xoxo Wilda

Likes

Comments

Igår jobbade jag som professionell pokemontränare, den du! Inte alla som har gjort det! Nämen såhär var det. Jag, Jasmine, Najomi och Lovisa jobbade som skådespelare på eventet Allt ljus på Marstrand, och min roll var att vara pokemontränare och leda pokemonjakter för barnen. Och nu tänker ni "Vilket bra jobb för dig, du som älskar barn!" och då säger jag "Jag vet!!" Men de här barnen tyckte att jag var ganska cool så då tyckte jag att de också var ganska coola. Så jag hade en väldigt trevlig dag, och det skadade ju inte att själva spelplatsen var en nästintill magisk ö som var hur vacker som helst. Plus att jag fick typ 50 000 xp på Pokemon Go för att jag spelade det några timmar.

Hela äventyret började dock inte så bra, för p.g.a. lite brist i informationen så trodde vi att evenemanget var i fredags, så vi gjorde oss redo och åkte ut till Marstrand, vilket tar ungefär 1,5 timme från Mölnlycke. Vi kommer fram till hotellet där vi ska möta arrangören och ser en affisch med texten Allt ljus på Marstrand, lördag 26/11, och vi bara Ooh nooo... Och så var det, vi var där en dag för tidigt, shit happens haha. Vi fick i alla fall tag på arrangören och träffade honom, fick en genomgång på hur programmet skulle se ut och sen begav vi oss hemåt igen. Det som kändes tråkigast med att det blivit fel var egentligen att vi missade skolan i onödan, det kändes väldigt surt faktiskt. Men som sagt, shit happens, det blir fel ibland. Jasmine fick jättedåligt samvete för det men det var verkligen inte hennes fel, det hade blivit en miss i dialogen.

Från början var det tänkt att Lovisa skulle vara pokemontränaren och jag skulle spela ett fattigt, tjuvaktigt barn som poliserna Blomdahl och Larsson (Najomi och Jasmine) skulle jaga. Men eftersom jobbet nu var på lördagen och inte fredagen så körde det ihop sig lite med Lovisas jobb. Hon lyckades byta till ett senare pass men var ändå tvungen att åka lite tidigare än det slutade, så hon och jag bytte roller då pokemontränaren var tvungen att vara kvar ändå tills slutet och prisutdelningen.

Det var kul att se när barnen lärde känna Lovisas karaktär, hon och poliserna var tänkta att vara från sekelskiftet ungefär så hon låtsades inte veta vad moderna saker var för något (typ mobiltelefon och Pokemon Go som alla barnen hade) och de förklarade väldigt pedagogiskt för henne hur allt fungerade. De började också skydda och gömma henne för poliserna när de kom, och det blev nästan lika viktigt som pokemontävlingen.

När vår arbetsdag var slut gick vi på en konsert där några kompisar till Jasmine spelade mysig julmusik, sedan bar det av hemåt och dagen avslutades med pizzaätande. Kul och annorlunda helg, hoppas de vill ha oss på fler event!


xoxo Wilda

Likes

Comments

View tracker

Vilken kväll! 20-talsfest på skolan i all dess glans och glamour, ypperligt sällskap och dans till jazzigt liveband, kan det bli mycket bättre än så? Ja faktiskt, för när festen på skolan tog slut bjöd Emma in till mys på sitt rum, vilket lite senare övergick till galen dans i gympasalen. Vi improviserade fram många fantastiska musikalnummer där, det känns lovande inför revyn i tvåan haha! För mig, Ebba och Ida avslutades kvällen alldeles nyss med att kränga makaroner, mackor och äggröra till nattamaud (mm fundera på vad det är för ord, alla icke-skåningar!). Nu ska jag bara tvätta av sminket, sen är det bums i säng! Natti natti!


​xoxo Wilda

Likes

Comments

Nu är det inte många timmar kvar tills det amerikanska presidentvalet avgörs, och jag känner mig ganska orolig alltså. Tänk så vinner Trump? FY FAN VAD SJUKT!! Vad kommer ens hända med världen då liksom? Tänk att ha honom på en av de mäktigaste positionerna som finns, det går ju knappt att föreställa sig. Det är ett skämt! Eller, rättare sagt, en kunde önska att det var ett skämt. Men det läskiga är ju egentligen inte att det finns en idiot som vill skrika ut sina skeva åsikter och tycker att han själv är bäst i världen, utan att det finns så otroligt många som vill ha idioten som PRESIDENT!?

Hela det politiska klimatet är så konstigt och infekterat och jag får uppfattningen av att det är väldigt selektivt vad folk väljer att fokusera på. Jag tänker på att Clinton har haft några typ "småskandaler" som jag helt ärligt har väldigt dålig koll på (men FBI bestämde väl sig för att inte väcka åtal i alla fall) men det har snackats mycket om de här e-mailen i alla fall. Men det känns som att de som röstar på Trump bara skiter i allt negativt som kommer fram om honom. Sexuella trakasserier, rasism osv. Jag förstår dem inte. Jag. kan. inte. fatta.

För övrigt så tycker jag det är på tiden att USA får en kvinnlig present. "Men kandidaterna ska ju bedömas på sin politik och kunskap, inte kön!" Ja ja, bla bla bla säger jag då, för de som tror att höga politiska poster och chefspositioner osv. är mansdominerade för att män är bättre på såna jobb än kvinnor kan slänga sig i väggen. Ställde ni tillbaka klockan till stenåldern förra lördagen eller? Och vi kan titta på Sverige lite snabbt också, som aldrig haft en kvinnlig stadsminister. Kan det vara så att det inte under alla dessa år funnits en enda kvinna som hade klarat av jobbet som stadsminister? Bitch please. Skulle inte tro det va.

Jag har hört talas om att valresultatet ska komma vid 4-tiden i natt och jag är sugen på att gå upp och valvaka lite då, men vi får se vad kroppen säger när alarmet ringer. Om jag skulle vara för trött för att gå upp lär det ändå inte vara speciellt svårt att få nyheter om resultatet när jag går upp senare imorgon bitti, men det hade känts bättre att få det från en nyhetskanal än att se Facebook bombaderat med inlägg.

Oavsett blir morgondagen en spännande dag, vi ses.


​xoxo Wilda

Likes

Comments

Då var årets höstlov till ända och det med besked, det verkar ju som att vintern redan är här. Jag känner mig aningen oförberedd på den här kylan trots att den kommer varje år... Men på riktigt, snö i början av november är väl lite att ta i, eller? Oh well, det är som det är och jag ska verkligen försöka att inte klaga på vädret, jag har en stark tendens att göra det ganska mycket och det är ju så sjukt onödigt egentligen.


Men nu var det ju just inte vädret vi skulle prata om utan höstlovet! Det blev en del tvära kast mellan att inte göra någonting alls och att vara väldigt aktiv, jag var kanske lite oplanerad men överlag är jag nöjd med veckan. Första lördagen började med familjehäng hemma, t.o.m. Dennis var där woop woop! Sedan på kvällen var jag och Sissel ute på Moriskan och halloweenade oss. De senaste åren har jag varit bra på att bestämma och skapa en utklädnad i ganska god tid men jag vet inte riktigt vad som hände det här året. På fredagen bestämde jag mig för att jag skulle vara Alex från A Clockwork Orange och under dagen på lördagen då så plockade jag ihop kläder och accessoarer, tur jag har snälla föräldrar som lånar ut saker till mig. Det var egentligen ganska slumpartat att jag valde att klä ut mig till Alex Delarge, jag såg filmen för första gången för ett par veckor sedan och kunde inte riktigt släppa tankarna på den så det fick bli så. Men tydligen var jag inte den enda som hade tänkt på Alex, för när vi hade varit på Moriskan en liten stund säger Sissel plötsligt "Där är ju ditt crew!", och där stod fyra Alex-snubbar minsann! Vi gick fram och snackade lite med dem (obligatoriskt när en har samma kostym ju) och de var hur trevliga som helst, och vi stötte på varandra flera gånger senare under kvällen så det var lite kul. En allmänt lyckad klubbkväll får jag säga!

Sissel var en mytologisk bock från Saturnus.


Sedan spenderade jag och Sissel några dagar med att i princip bara kolla på Vänner. Vi tog några promenader och lagade lite mat också, men i övrigt var det mest Vänner. Det bara blev så. Och det var awesome. Jag tror vi hann med ca 2,5 säsonger, ändå starkt jobbat tycker jag.


Sedan gick det från att göra absolut ingenting vettigt ensam hemma till att köra till Attitude och dansa i onsdags och torsdags kväll, vilket såklart var SÅÅÅ KUUUL! Jag hade inte berättat för någon att jag tänkt hälsa på så när jag kom dit i onsdags blev jag överfallen av förvånade kramar. Det var framförallt kul att träffa Annette igen, hon har inspirerat mig sjukt mycket (och gör det fortfarande) och hon är underbar att hänga med. Klasserna blev en ordentlig utmaning eftersom jag aldrig varit med på de koreografierna som de har nu. Det var bara att kasta sig ut och köra, det är bra övning det med! Jag insåg också hur mycket jag saknar raggan, jag har inte riktigt någon "släppa loss-klass" nu eftersom jag valt att inrikta mig på teknik den här terminen, så jag ville bara pausa tiden där ett tag och få shakea loss ett tag till.

Det gamla vanliga svettig-glad-trött-totalt-tillfredsställd-fejset efter dans.


Jag hann inte med att träffa familjen så väldigt mycket eftersom de jobbar på dagarna och jag drog iväg på kvällarna, så det var lite dumt. Men som vi sa, det är ju inte så långt till jul och då kommer jag hem igen haha! Och vi får väl skypea eller nåt, så ser vi ju varandra ändå.


Helgen spenderade jag tillbaka i Göteborg och jag hade Norea som inneboende för hon jobbade på halloween på Liseberg. Hon försökte få mig att gå dit men det där med skräckhus lockar inte mig direkt... Jag njöt av hennes sällskap hemma på mitt rum istället. Det blev en väldigt najs och aktiv avslutning på det här höstlovet igår kväll för jag, Ebba, Alma och Emma houseade i över en timme och stretchade riktigt ordentligt efteråt. Då kände vi oss redo att tackla nya skolveckor!


Det var mitt lov det, vi ses och hörs.

xoxo Wilda

Likes

Comments

Ibland hamnar man ur balans. Något oförutsett sker och stör ens sköna vardag och det kan va svårt att hitta ett lugn i röran. Början av den här veckan kändes så för mig, det blev lite kaos där ett tag och jag kände mig ganska frustrerad och irriterad. Som tur är redde vi ut det ganska snabbt och om man ska se något positivt i det så kom jag, Ebba, Petter och Axel varandra lite närmre, partners in (not committed) crime typ.

Det jag har kommit på i såna här lägen är att fysisk aktivitet hjälper mig jättemycket att koppla bort stress och störande tankar. Det ska helst vara riktigt köttigt och svettigt, då hinner man liksom inte tänka på annat. Tro nu inte att detta är ett försök att vara någon jävla hälsoguru, jag struntar fullständigt i vad andra människor gör med sina kroppar. Detta handlar bara om att jag just nu tycker att träning kan vara ett najs sätt för mig att lindra stress. Tidigare när jag hade häst kunde jag använda ridningen och stallhänget som stress release för att det också krävde ett fokus på annat håll. Och när fokus inte krävdes kunde jag och Kajsa ventilera tankar och känslor med varandra. Jag kan verkligen sakna den tiden ibland.

Enligt mig är dans utan tvekan den roligaste träningsformen, men även annan träning som jag vet kommer att hjälpa mig i dansen kan kännas kul, t.ex. fyspasset vi har i skolan. Vi brukar göra cirkelträning där vi kör sex stationer med olika muskelgrupper och 1-2 minuter på varje station, och så kör vi två varv av det. Att sitta två minuter i 90 grader mot väggen gör fett ont, men det är väldigt tillfredsställande att se sina gradvis växande lårmuskler genom balettrikåerna efteråt. I träningen som inte är dans hittar jag ändå motivationen från dansen.

Nu byter jag spår lite men jag måste bara säga att jag är så sjukt tacksam över att jag får hålla på med det jag älskar varje dag. Även om det kommer lite gupp i vägen ibland är livet väldigt najs.


​xoxo Wilda

Likes

Comments

Jag sitter återigen på SJ regionaltåg, men är nu på väg hem till Göteborg. Och jag känner mig inte lika taggad som förra gången jag åkte SJ regionaltåg (alltså i fredags), för nu är jag på väg bort från Hedda och Sissel. Och det känns inte så kul. För jag vill ha dem nära mig alltid. För de är bäst. Punkt.

Vi har haft en sjukt chill och mysig helg, knappt gjort något speciellt och det är så skönt att ha vänner som man bara kan "va" med. Inget särskilt måste hända, vi kan bara hänga och prata om små eller stora saker. Vi förstår varandra så bra och de är verkligen en trygg punkt i mitt liv. Jag önskar att vi hade bott närmre varandra och hade kunnat umgås mycket oftare, men även nu när vi inte gör det så vet jag att de alltid finns där ändå vilket jag är väldigt tacksam för.

Älskar er till månen och tillbaka, tack för att ni finns <33


xoxo Wilda

Just chillin' på Dellan

Såhär ska en söndag vara

Och sendan söndagsmiddag på Pinchos med Sissel, Hedda och Julia

Likes

Comments