Ja, nu har jag bott i min egna lilla etta i drygt en och en halv vecka! Den har några skavanker som jag hoppas hyresvärden fixar väldigt snart, men förutom det är jag hittills sjukt nöjd. Det är så skönt att slippa ta hänsyn till någon annan i mitt hem, jag kan ha hur rent eller stökigt jag vill utan att bli irriterad på någon annan eller behöva oroa mig för att någon ska irritera sig på mig. Nu har jag också (äntligen) fått användning för en del saker jag fick i studentpresent, typ grytor och skålar och lite sånt. Innan har jag ju bara bott på internat eller inneboende där alla kökssaker redan funnits men nu får jag ha mina helt egna saker, det är en fin känsla.


Jag tycker att jag fått det ganska hemtrevligt här redan, allt är dock inte riktigt färdigt men jag känner att jag vill "bo in mig" lite till innan jag inreder mer så att jag kan få en bättre känsla för vad jag faktiskt vill ha för stil på tavlor/mattor/krimskrams. Men såhär ser det i alla fall ut nu:




Hejdå från wannabe inredaren.


xoxo Wilda

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments


Nu är första skolveckan av mitt andra år på Wendelsberg avklarad och det känns riktigt bra att vara igång igen! Jag tycker att vi har ett väldigt tryggt klimat i klassen så jag är supertaggad på att jobba tillsammans. Det här året ska jag verkligen anstränga mig för att bara köra på, pröva mig fram och inte hålla igen. VÅGA MISSLYCKAS, som mina kära lärare försöker få in i våra huvuden. Och jag tror att jag kommer göra det, för som sagt så är klassen trygg och nu när jag redan känner lärarna tror jag att jag kommer våga ta ut svängarna mer på lektionerna.


Vi har haft fys och några danslektioner denna veckan och det märktes att jag inte tränat ordentligt på två månader, träningsvärken känns lite nu... Men det känns jäkligt bra att vara igång med träningen igen också. Och redan nästa vecka kommer vi börja med en koreografi som ska vara med i vår revy, wiiiiiiih! Revyn spelas efter jul men vi kommer jobba med den under ganska stor del av hösten, och vi elever kommer få skriva nummer och sketcher om vi vill, vilket jag tänkt prova på eftersom jag ju ska kasta mig ut från och med nu.


Det är ju inte bara gamla elever som kommit tillbaka till skolan, här är en hel hög med nya människor också! Nya Mu:ettor och Tal:ettor, och det ska bli spännande att lära känna dem. Jag har hunnit prata med en del, men långt ifrån alla. De har varit upptagna med att lära känna sina egna klasser och jag har ju också varit upptagen med min klass liksom. Men igår var jag ute på andra lång med några från min klass och några från ettan, så jag känner ändå att jag i alla fall ansträngt mig lite grann. Och på onsdag och torsdag har vi planerat mys med ettorna där vi ska leka och snacka och förhoppningsvis lära känna varandra lite mer, så det är jag jättetaggad på! Hoppas att de är det också.... De kommer i alla fall få en rolig kväll kan jag (nästan) lova!


Det här kommer bli ett bra och lärorikt år, och jag är så jävla redo för det!!


xoxo Wilda

Likes

Comments

Ja men hallå eller! Nu var det ett bra tag sedan jag skrev, men nu är jag tillbaka! Det var inte riktigt planerat, men det blev visst ett sommarlov från bloggen också och inte bara från skolan. Nu har tiden bara flugit förbi och skolan börjar igen om en vecka, så nu tänkte jag göra en liten sammanfattning av sommaren som gått!


Jag har bott inneboende i hos ett par Göteborg och det har varit himla kul att för fösta gången spendera sommaren i en storstad. Speciellt eftersom jag har en del kompisar här och många från min klass också bott kvar i stan över sommaren, så jag har haft många underbara häng med mina fina vänner. Det har blivit Lisebergsbesök, sena kvällar med dans på klubbar, varma dagar i Slottsskogen, regniga dagar i lägenheten, trevliga besök i Skåne, besök från Skåne, och även två dagar på Almas segelbåt, vilket är det kanske mest ikoniskt somriga jag gjort. Det var så himla vackert att vara ute på vattnet i det soliga vädret, vi lyssnade på Ted Gärdestad och bara njöt av livet. För några veckor sedan var vi några från min Eslövsklass som samlades här i Göteborg och då träffade jag Matilda för första gången sedan vi skiljdes åt i London efter våran klassresa, så det var ju såklart jättekul att få träffa henne igen. Jag är så tacksam över att jag har slamporna i mitt liv, ni är fan bäst.


Jag har även uppgraderat livet lite genom att köpa en ny telefon, så nu behöver jag inte testa mitt tålamod varje dag med pappas gamla iPhone 4 som jag fick låna när min Sony blev stulen i höstas. Min nya investering blev en Huawei Honor 8, som jag hittills är väldigt nöjd med och framförallt så kostade den inte en hel förmögenhet men är trots sitt hyfsat billiga pris en bra telefon. Det enda som kanske lämnar övrigt att önska är kameran, den är bra i ljusa miljöer men inte lika bra när det är mörkt. Men den är definitivt duglig, och jag kände inte att det var värt att lägga upp emot 4000 kr till för att få en bättre kamera, det tillät minsann inte plånboken (eller samvetet). Så tack vare min kära Honor 8 har jag kunnat lyssna på musik, poddar och dokumentärer medan jag knegat på jobbet, det hade iPhonen inte orkat med haha.


Ja, då kan jag ju lite smidigt sådär glida över till mitt sommarjobb. Jag har sex veckor bakom mig och en vecka kvar, och jag har alltså jobbat med städning på heltid under den här tiden. Det har tidvis varit rätt tungt, arbetsdagen börjar klockan sex på morgonen och även om det blivit lite lättare med tiden så kan jag inte säga att jag helt vant mig vid att gå upp kvart i fem varje dag. Det kommer kännas som sovmorgon när skolan börjar! Men jag är väldigt tacksam för att jag ändå har fått jobba så pass mycket, jag ser fram emot min första lön som kommer på tisdag (ÄNTLIGEN!), dock kommer en stor del av den gå till dagens andra nyhet, nämligen... *trumvirvel* .... min första egna lägenhet! Yes, jag har fått kontrakt på en studentlägenhet, en liten etta i Västra Frölunda och dit flyttar jag den 1:a september. Jag är grymt taggad på att få ett helt eget place, kunna inreda som jag vill och inte behöva ta hänsyn till någon annan när jag är hemma. Så det ska bli riktigt kul!


Just det, jag höll på att glömma en sak! I fredags gjorde jag mitt första statistjobb, det var en trevlig erfarenhet att få! Jag agerade klubbesökare i en serie som heter Vår tid är nu som jag tror kommer börja gå på SVT i höst. Men jag tyckte mig höra någon säga att de scenerna som spelades in i fredags inte kommer vara med förrän i andra säsongen, så det kan dröja ett tag innan det sänds. Men om vi (jag) har tur så kanske jag syns ett par sekunder i TV-rutan i höst eller nästa år, kul kul!


Som sagt så börjar skolan om en vecka, och jag är väldigt peppad på att komma igång med det livet igen. Nu när jag jobbat har det känts lite som att mitt kreativa liv varit i pausläge, så nu vill jag trycka på play och fortsätta hålla på med allt jag tycker är kul igen. Jag har faktiskt ingen ångest över att lovet snart är över, jag längtar tillbaka till skolan! Först måste jag ju dock kämpa mig igenom min sista arbetsvecka, men det ska nog gå bra.


Det här blev ett grymt rörigt inlägg, men så blir det väl när en ska försöka sammanfatta tio veckor av livet i en liten text. Jag ska försöka vara lite mer strukturerad i fortsättningen, och jag hoppas ni vill fortsätta läsa om vad jag håller på med och vad jag tycker och tänker om saker!


xoxo Wilda

Likes

Comments

Ikväll spelar vi allra sista föreställningen av Utvandrarna! Jag kan knappt fatta det, efter ikväll kommer den aldrig spelas mer, åtminstone inte som den är nu. Det har varit en jättekul process att vara med i, Magda har varit en jättebra koreograf och regissör och det är kul att vi i ensemblen också fick vara med och skapa koreografi. Vi har fått överväldigande mycket bra respons på vår föreställning, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle få så mycket beröm. Det är helt fantastiskt att vi lyckades beröra så mycket med historian vi berättar, det har verkligen blivit precis som Magda och vi ville ha det.


Och på tal om berörd, det går ju även tio andra föreställningar här på teaterfestivalen och jag har sett alla minst en gång (vissa tre gånger), och jag vet inte om jag har haft så mycket känslor svallande under en vecka någon gång förut. Det finns så mycket vackert, hemskt, fantastiskt, hjärtskärande, roligt, lärorikt... Ja, allt har funnits att ta del av här och jag blir glad i själen när jag tänker på hur scenkonst kan påverka människor och få oss att känna så mycket saker. Det är faktiskt helt fantastiskt att en föreställning kan lämna publiken i tårar, gråtandes över karaktärer de inte känner utan bara sett framför sig i en timme. Eller skrattandes för full hals samtidigt som en lär sig viktiga saker om patriarkala strukturer och heteronormativitet. Jag älskar teater, sång, dans och musik. Var för sig eller kombinerat, vilket som kan skapa ren och skär magi.


Så om du känner för att bli lite berörd ikväll, ta chansen att se den allra sista föreställningen av Utvandrarna på Wendelsbergs teater. 18.00, vi ses där!


Här har vi lite bilder från föreställningen! Fotograf: Rebecka Assio.


xoxo Wilda

Likes

Comments

Jag har fått sommarjobb! Äntligen!! Jag måste erkänna att jag nästan tappat hoppet. Jag har skickat iväg så jäkla många ansökningar nu under våren och antingen fått nej eller inget svar alls. Jag skaffade ändå boende i Göteborg för sommaren eftersom jag stenhårt går efter principen att allt alltid löser sig. Dock började jag tvivla på min vattentäta princip och kände att nu är sommaren snart här och jag kanske faktiskt kommer stå utan jobb. Min backup-plan var då att tvinga mig själv att vara superkreativ hela sommaren och typ skriva en musikal eller skriva musik till en dansföreställning, och det hade varit kul men det hade ju inte hjälpt min ekonomi så värst mycket.

Men så för ett par veckor sedan fick jag ett samtal från en städfirma som ville att jag kom på intervju, och förra veckan var jag på intervju på en annan städfirma också, så plötsligt kändes det som att det flöt på lite. Igår ringde en kvinna från städfirma nummer två och kallade mig till en andra intervju som var i morse, och efter ett ganska kort samtal erbjöd hon mig jobbet! Städning är kanske inte det mest glamourösa jobbet, men det bryr jag mig inte om. Jag kommer ha heltidstjänst i sju veckor och jag kommer hoppa runt i lycka när lönen trillar in på kontot. Det ska bli skönt att få in lite pengar istället för att bara se dem försvinna från sparkontot.

Jag är sjukt taggad på sommaren nu när jag vet att jag inte kommer vara totalt pank haha. Detta ska bli en awesome sommar har jag bestämt, Göteborg here I come!! Men jag får ju ta mig ner till Skåne och hälsa på min kära familj och kompisar också (men de får gärna komma hit också). Jag har ju nyligen börjat lära mig åka skateboard (eller dimeboard för att vara exakt) och jag hoppas bli bra nog för att kunna cruisa runt i stan utan att vara en fara för mig själv och min omgivning. Jag åkte faktiskt ner till affären i Mölnlycke häromdagen! Jag tog nerförsbackarna i små etapper i taget så det gick bra, jag är nöjd med min insats.

Det händer dock lite spännande grejer innan sommaren kommer, ni har väl inte missat att Wendelsbergs teaterfestival börjar på lördag?? Kom hit och se massor av fantastiska föreställningar! ​Utvandrarna spelas på lördag kl 16.45 samt den 26:e kl 17.00 och 28:e kl 18.00, vi ses där!


​xoxo Wilda

Likes

Comments


Just nu är det heeelt fantastiskt väder i Göteborg! Idag var det så varmt att vi arbetade utomhus nästan hela dagen och större delen av tiden gick jag runt i endast sport-bh och knälånga byxor, så varmt är det! Vi koreograferade korta solon och det var en skön omväxling att dansa ute i gräset och bli inspirerad av dammen och träden istället för att vara instängd i danssalen. Det var dock lite svårt att få flyt i fotrörelserna på gräset, men det gick inte tillräckligt dåligt för att det skulle vara värt att gå in istället haha.

Det känns nästan som sommar och det är underbart!!! Allas humör blir på topp, inklusive mitt eget såklart, och varje rast när det är såhär fint väder hänger hela teaterlinjen på gräset utanför teatern. Det är extra bra att alla samlas där nu när vi annars bara träffar de som vi är i samma slutprod som, så får vi tid att snacka lite med alla andra också och höra hur det går för dem.

Ikväll åkte jag, Najomi och Ebba in till Dansbutiken i stan, jag köpte tåtrosor (till mamma och pappa: det är lite som en halv strumpa som skyddar trampdynan, googla så fattar ni). Sedan gick jag och Najomi och hämtade hennes balklänning från kemtvätten och den var så himla fin, hon kommer va så vacker på balen nästa vecka! Jag har lånat en klänning av mamma så jag planerar att vara ganska vacker också faktiskt. Men i alla fall, när vi sedan kom tillbaka till skolan och jag gick genom allén mot slottet var det så jävla vackert i kvällssolen, det var nästan så att jag ville gråta så fint det var! Bilden där uppe är utsikten från mitt fönster och jag önskar jag hade en bättre kamera som kunde göra verkligheten lite mer rättvisa, för det är så grönt och fint och njutbart och jag vill att alla ska kunna se det haha. Jag hoppas det här vädret håller i sig i alla evighet för det är amazing.


xoxo Wilda


Likes

Comments


Nu var det några veckor sedan jag skrev och vi har hunnit påbörja arbetet med slutproduktionerna i skolan! Det kommer sättas upp elva olika föreställningar som spelas på Wendelsbergs teaterfestival i slutet av maj och det är en blandning av teaterpjäser, musikaler och en dansföreställning, och det är den jag är med i! Vi är nio stycken i ensemblen, Magda i Mu2 koreograferar och regisserar oss och föreställningen är baserad på Wilhelm Mobergs Utvandrarna. För ett litet tag sedan fick vi skriva lappar med önskemål på vilken typ av slutproduktion vi ville vara med i och jag hade egentligen inte önskat dans, men efter en veckas jobb är jag verkligen inte missnöjd. Det har varit superkul och jag tror att vi kommer kunna visa upp en riktigt bra föreställning.


För er som inte riktigt har koll på Utvandrarna så handlar den om utvandringen från Sverige till Amerika på 1850 talet. En miljon svenskar utvandrade för att söka sig ett bättre liv, och Mobergs bok handlar om en grupp människor från Ljuder socken i Småland som bestämmer sig för att ge sig av till Amerika. Jag kommer gestalta Karl-Oskar, och jag är väldigt spänd på hur det kommer bli att dansa som en karaktär för det har jag aldrig gjort på det sättet förr. Jag har bara varit med i dansföreställningar med många olika, fristående koreografier där man går in i olika känslor men man dansar fortfarande som sig själv. Därför är jag taggad och lite nervös för hur det är att vara i en och samma karaktär och berätta en sammanhängande historia bara med dans. Men som sagt, jag tror det kommer bli riktigt bra det här!


Det är kul att det är just Utvandrarna vi ska göra för jag älskar verkligen den historien. Pappa är intresserad av historia och har pratat mycket om utvandrarserien, jag läste boken i gymnasiet, och den helt fantastiska musikalen Kristina från Duvemåla är baserad på den och de två nästkommande böckerna i serien; Invandrarna och Nybyggarna. Den känns också väldigt aktuell att ta fram och minnas just nu.


Det enda som är lite jobbigt (men samtidigt också sjukt najs) är att jag bara har dans på schemat från och med nu. I veckan som gått har vi haft mycket improvisation så det har inte varit högintensiv dansträning hela dagarna men det har ändå känts i kroppen och jag tror att det bara kommer bli mer och mer intensivt ju närmare premiären vi kommer. Men fatta vad vältränad jag kommer vara efter sju veckor med det här schemat!! Beach tvåtusensjutton så att säga, haha. Nä, men jag tycker faktiskt om att träna mycket, så jag trivs med det här. Jag måste bara se till att öva mycket sång utanför skolan så jag inte tappar det.


Om du vill komma och titta på detta blivande mästerverk så ska du ta dig till Wendelsbergs teater något av dessa datum (eller alla):

20/5 kl 16.45

26/5 kl 17.00

28/5 kl 18.00

Biljetterna kostar 50 kr, men om du vill se mer än en föreställning kan du köpa festivalpass för 100 kr och gå på så många föreställningar du vill! Hoppas vi ses där!! Fram tills dess kan du också följa oss på @utvandrarna_wendelsberg på Instagram.


xoxo Wilda

Likes

Comments

Jag är ett praktexempel på hur vårt samhälle uppfostrat kvinnor till att vilja göra allt rätt. Genom min skolgång har jag sällan räckt upp handen för att svara på en fråga där jag inte varit säker på att jag har det rätta svaret redo. Jag har alltid siktat på skyhöga betyg och oftare av anledningen "det ser bra ut på pappret" än faktiskt intresse för ämnet. Min plan efter gymnasiet var att plugga musik på folkhögskola där de knappt tittar på dina betyg utan bara går efter din audition, men jag kände ändå att jag behövde få ett A i Svenska 3.

Jag har alltid tyckt att det är jättejobbigt att improvisera, vare sig det gäller att spela saxofon, teater eller att hålla ett kort välkomsttal. Allt måste vara planerat och uttänkt. För tänk om det blir fel..! Tänk om jag skulle råka spela en ton som inte tillhör skalan, tänk om någon skulle tro att jag var dum, tänk om någon fattar att jag inte kan ALLT I HELA VÄRLDEN!! Nä, okej, riktigt så illa har det kanske inte varit. Men ganska illa ändå. Tack och lov har det släppt ganska mycket nu och det är tack vare det vi gör på Wendels, inte minst vårt senaste projekt med etyder.

Under tre veckor har vi arbetat i små grupper om fyra personer, med två från Mu1 som varit skådespelare och två från Mu2 som regisserat och uppgiften har varit att arbeta med en scen som regissörerna valt och sedan redovisa för skolan hur långt vi kommit. Det är väldigt intensivt att jobba i så liten grupp och att ha så mycket fokus på sig hela dagarna, och det har varit väldigt kul och lärorikt. Men nu kommer vi till det här med att göra fel. Matilda och Rebecka har varit mina regissörer och jag har skådespelat med Ebba i det här projektet och det visade sig väldigt tydligt att både hon och jag är "göra rätt-människor". Jag tror det var förra tisdagen. Vi hade övat på vårt manus i en vecka och det satt nästan helt. Bosse, vår lärare och handledare, skulle vara med oss för första gången och jag var taggad på att visa upp att vi kunde vår text. För att vi skulle få testa olika sätt att säga replikerna gjorde vi en fyra hörn-övning, där rummet då är indelat i fyra rutor och beroende på var man står har man olika förutsättningar. Den här gången körde vi med dialekter och vi hade stockholmska, göteborgska, norrländska och gotländska. Både jag och Ebba ogillar starkt (skulle nog kunna säga att jag hatar det) att härma dialekter, den enda jag kände att jag kunde på ett ungefär var stockholmska men jag kunde ju inte stå i samma hörn hela tiden. Egentligen kunde vi ju vårt manus flytande men när vi gjorde den här övningen gick det sjukt trögt, för mig var det som att orden fastnade i svalget för jag visste inte hur de skulle låta när de kom ut. I mitt huvud skrek jag JAG KAN INTE DET HÄR!!! Jag vet inte om ni förstår hur jobbigt jag tyckte det var, men det var på gränsen till att jag började gråta. Våra regissörer avbröt oss efter ett litet tag för de märkte hur dålig energi det blev och vi fortsatte lektionen med andra övningar.

Men för mig var det ganska kört där. Gång på gång försökte jag ladda om och köra igång med ny energi men det gick inte. Jag kände mig värdelös i allt vi gjorde resten av lektionen. Jag lyckades hålla god min tills vi slutat och jag kom utanför dörren, då sprang jag iväg mot mitt rum och började gråta. Inte för att jag kände mig ledsen egentligen, men det var så mycket känslor som jag pressat ner i en timme som bara ville ut.

Nästa morgon kom våra regissörer med beskedet att vi ska öva på att utmana oss själva, släppa loss och inte vara rädda för att göra fel. Nu i efterhand känns det så självklart, men för två veckor sedan hade jag en helt annan bild av vad det kunde innebära. Vi gjorde övningar med olika känslor, två hörn och fyra hörn där jag och Ebba själva fick välja vilka ord vi skulle använda. Vi valde aldrig dialekter, surprise surprise. Ett steg i taget ;) Men det räcker inte att bara kunna släppa loss i övningar, man måste våga det även när man kommer upp på golvet och faktiskt ska spela scenen. Och där satt jag fortfarande fast i gamla vanor i början av processen. Nästa gång Bosse var på besök hos oss påpekade han att där var för många i rummet som ville göra rätt. Han tyckte att jag och Ebba bara försökte tillfredsställa Matilda och Rebecka och att de två också försökte göra scenen "rätt" alldeles för mycket. Och istället för att det uppstå något briljant så hände det nästan ingenting på scen.

Så det jag nu lärt mig är att för att hitta det intressanta i en scen måste man våga testa olika saker och göra "fel". Det kan vara något som verkar helt orimligt, men när man provar upptäcker man att det blev fantastiskt! Överspela, överdriv, busa, testa, kom med förslag i skådespelet, och sedan får man sålla bort det man inte gillade. Och det ligger ingen värdering i vad som kastas bort och vad som behålls. Men om du tänker att det måste bli rätt från början kommer det inte bli någonting alls.

Ett exempel på min utveckling i att prova nya saker är att jag under repetitionen i fredags bestämde mig för att testa att göra min roll på någon sorts rikssvenska/stockholmska/vet-inte-exakt-men-inte-skånska-i-alla-fall, för jag kände att det skulle passa min karaktär bättre. Mina regissörer blev alldeles paff men gillade det jättemycket, så sedan dess har jag kört på det. Det var kul att höra folks reaktioner på det idag efter att vi redovisat, flera sa att det lät naturligt så jag ger mig själv högsta betyg för det! Nej just det, inte värdera nu...

Imorgon bitti redovisar vi för allmänna linjen och sedan säger vi hejdå till etydprojektet. Det har varit grymt lärorikt för mig och i fortsättningen ska jag alltid göra fel och göra saker jag inte kan. Nja, riktigt så kommer det kanske inte bli, men jag lämnar projektet med ett större mod än jag hade innan.


xoxo Wilda


P.S. Om någon ber mig härma gotländska någon gång igen i en fyra hörn-övning så kommer jag hitta på en egen version av hur jag tycker att det låter, för det är inte det som är poängen. Poängen är att få testa att säga replikerna på olika sätt. Poängen är också att Bosse är en grymt bra lärare. D.S.

Likes

Comments

... I'm feeling twenty-two!

Ja tänka sig, jag fyllde år igår! Jag hade en superbra dag, den började med att mamma ringde och sjöng för mig och sedan tio minuter senare kom Martin och Ebba och sjöng för mig, kände mig väldigt uppvaktad. Jag fick ett presentkort på 300 kronor på H&M av klassen, så himla fina de är! Jag fick även en tröja av Ebba som ser ut såhär:





Den hade jag såklart på mig hela dagen! Men Ebbas firande tog inte slut där minsann, hon hade även tagit sig tid att skriva ut printscreenade snapchats på mig och satt upp över halva slottet. Det kan ju tåla att tilläggas då att de flesta var föga smickrande, milt uttryckt... Men jag kände att jag bjuder på den, jag har ju ganska lång tid på mig att planera min hämnd till hennes födelsedag.

Mycket sång blev det, min etyd-grupp började dagen med att sjunga för mig och sedan stämdes det även upp i matsalen på lunchen. Och det ar inte bara jag som firades, Nellie i min klass och Ingrid i tal1 fyllde också år igår!

Såhär stekigt väder fick jag dessutom på min dag, det var nästan så man blev lite solbränd (typ, nästan).





Dagen avslutades med lite häng på slottet med spel och kladdkakor som Nellie bjöd på. En riktigt härlig dag! (Nästan helt utan ålderskris.) På lördag ska jag fira lite till, ska dra ut och klubba med massa vänner, det ska bli så jävla kul.


xoxo Wilda

Likes

Comments

Det går inte så bra för mig med mitt bloggande just nu, jag hinner inte riktigt med! Det händer lite grejer till höger och vänster och jag har svårt att välja ut vad jag ska skriva om och så slutar det med att jag inte skriver någonting alls istället. Men nu tänkte jag försöka få till en sammanfattning av de senaste veckornas händelser!

På teatern i skolan har vi jobbat med manuset Sårskorpor av Maria Blom och fick i par arbeta med en scen från pjäsen som vi sedan redovisade för klassen. Det var en väldigt inspirerande uppgift och jag känner att jag har lärt mig jättemycket av den. Vi fick med oss flera olika verktyg för att sätta text, alltså lära sig sina repliker så bra och snabbt som möjligt utan att färga dem i sitt sätt att säga dem. Inte förrän vi kunde replikerna fick vi börja experimentera med hur de kunde sägas genom att testa olika viljor och se vad de gav för olika utfall för karaktärerna. Det var väldigt givande att arbeta på djupet med en scen sådär, jag har aldrig direkt gjort det innan. Jag arbetade med Linnea och jag är glad att jag hamnade med henne för hon kom med massor av idéer och analyser som jag kanske inte hade tänkt på själv, och fick igång min hjärna lite haha. När vi redovisade för klassen var det nio helt olika scener vi fick se trots att alla hade samma scen i manus vilket känns... HÄFTIGT! (internskämt, hehe..) Skämt åsido, det finns sjukt många sätt att tolka en text och beroende på vad karaktärernas viljor är påverkar de varandra olika och det kan uppstå helt andra saker än man kanske först trodde när man läste dialogen.

Jag blir så jäkla glad när jag tänker på hur mycket jag lärt mig sedan jag började på Wendels, framförallt inom teater. Att jag kan sitta och prata om saker som att formulera viljor, inre och yttre motstånd, tempon, att skapa hål, hur Stanislavskij och Tjechov jobbade gör mig uppriktigt lycklig.

Vi har också haft redovisning av vårt duettprojekt där jag sjöng I Could Always Go To You från musikalen Personals med Lovisa. Vi spelade två kvinnor i trettioårsåldern med misslyckade kärleksliv #relaterar haha. Vi visade upp den för skolan i fredags och det gick helt okej, genrepet gick dock mycket bättre men så är det väl nästan alltid. Jag ger oss godkänt i alla fall, hela vår klass fick mycket beröm av de andra klasserna på teaterlinjen så jag tar åt mig lite av det ändå.

Efter sportlovet drar vårt etydprojekt igång och i fredags fick vi reda på vem i klassen vi ska skådespela med och vem i Mu2 som ska regissera oss. Jag ska vara med Ebba, och Matilda och Rebecka är våra regissörer. Jag är supertaggad och jag tror det kommer bli hur kul som helst! Det kommer bli lite som Carros projekt med Sårskorpor fast större och bättre, it´s gonna be awesome.

Och på tal om Mu2 så har de precis avslutat sin föreställningsperiod med Cabarevyn Det är kört, och jag hann se den sex gånger. Eller, ett par av gångerna jobbade jag med att dra ridån och hjälpa till med lite annat så då såg jag inte riktigt hela, så jag såg den bara nääästan sex gånger. Jag är verkligen taggad på att göra cabarevyn nästa år, det ska bli jättekul att få testa på att göra samma föreställning 15 gånger och få känna på lite hur det är i "verkligheten" och inte bara öva in nåt för att visa upp det två gånger för folk man redan känner.

Igår satt jag på första parkett på den allra sista föreställningen av Det är kört och jag försökte ta lite fina bilder att ha som minne men jag har ju en iPhone 4 så de gör inte riktigt verkligheten rättvisa, men ungefär såhär såg det ut i årets cabarevy i alla fall!

Mu2, ni äger!!


xoxo Wilda

Likes

Comments