Det är skönt att vara ledig idag ... även om jag hade saker att göra på förmiddagen. Igår var jag på Nygården och bakade på förmiddagen, sen åt jag lunch för att sedan ta mig i väg till arbetsträningen. Jag var så trött när jag kom hem. Det är så irriterande att jag fortfarande inte har särskilt mycket energi. I morgon ska jag till läkaren klockan 9.00. så jag måste gå hemifrån kl. 8.10. och sen arbetsträning. Fast vi fick en ledig dag på fredag Yeejj :) efter det ska jag träffa Eleonor för en middag, eller vad det nu blir :).

Jag tog en promenad i solen lite tidigare idag. Gick till förrådet och släpade fram mina kryckor (som jag säkert inte har använt sedan i somras) då höften känns lite smått irriterad och jag ville ju inte förvärra det. Skönt att njuta lite av vädret som var (nu har det slagit om) en känsla av vår! Nog för att höften är smått irriterad, efter halva vägen började mina armar att ta slut och göra lite småont, haha :D. Jag hade glömt hur det kan kännas i början och det känns som om jag kommer att få träningsvärk senare. Gratis armpass, haha! :D

Ikväll ska jag äta middag med Monica, och eftersom att det aldrig blev någon pizza i lördags med Elin (till min stora besvikelse) kan det kanske bli det idag, om vi är sugna på det då. Fast jag fick äta god lasagne hos Elin som hennes kille hade gjort så det gick egentligen ingen nöd på mig.

Likes

Comments

Nu är det äntligen helg! jag var uppe sent i natt och vaknade sent på förmiddagen. Så ska're vara när man heter Therese :). Den här veckan har varit sååå seg. Sedan i tisdags började min torsdag... D.v.s. jag trodde att det var torsdag i tisdags, torsdag i onsdags och sen blev det äntligen torsdag, haha. Jag förstår inte att jag hade så svårt att få in dagarna denna vecka...!


Igår var jag ner till affären för att köpa godis och cornflakes, det visade sig att det gick fortare att gå dit än vad jag trodde. Såå yejjjj på den! Bland annat så fick chokladen där under följa med mig, yum!

"Jag insåg igår att jag hade klickat i lite för mycket frukt i min varukorg (ja, jag beställer hem mina varor). Tillsammans är det 6 bananer, 10 päron och äpplen, två "gamla" apelsiner och en clementin. Så jag ska äta mycket frukt en tid framöver, haha. Tur att frukt är gott i alla fall!

Idag ska jag träffa Elin N vilket var några månader sedan p.g.a. en del missförstånd mellan oss. Hur som helst så ska det bli kul att träffa henne igen. Vi ska gå ut på någon typ av snabbmatställe sen (tror jag), jag är hursom väldigt sugen på en stor saftig, ostkletig pizza :) då jag inte ätit pizza på flera månader eftersom att jag spenderat en hel del tid på slutenvården och där är väl maten sisådär. Så jag tänker njuta av varenda tugga!

Likes

Comments

Åren gick och gick och gick och gick, hoppet började sina - kommer jag någonsin lyckas att bli frisk? MHE kliniken i Mora öppnade mina ögon, de hjälpte mig att våga släppa taget om ätstörningen. Jag behövde komma till ett ställe där vikten inte var det viktigaste, personal som var riktiga stöttepelare och tog mig på allvar. Inte som ätstörningskliniken här med en massa daltade. Nä där i Mora var det raka rör och inga genvägar. Det jag vill komma fram till är att för 4 år sedan friskförklarades jag efter **** antal år med en ätstörning.



Likes

Comments

Jag vet inte, ni kanske har funderat vad jag hållit hus under dessa fyra veckor. Det nya året började väl inte riktigt som jag hade tänkt. Den tredje januari orkade jag inte mer. Någon vecka innan kände jag att det där intensiva mörkret var på väg tillbaka, jag gjorde verkligen allt för att försöka stoppa det, men det gick inte. Den tredje januari lades jag återigen in på slutenvårdsavdelningen inom psykiatrin. Fast det var en lite friare inläggning denna gång d.v.s. permissioner redan i början och inte som förra gången efter två veckor. Jag behövde helt enkelt samla kraft. Idag är det två dagar sedan jag blev utskriven och nu hoppas jag verkligen att jag slipper åka dit igen. Nej, jag mår inte bra, något bättre dock. Fast som sagt jag behövde kraft, peppning och personer att prata med när måendet svajade som mest och djupast, det är så mitt mående fungerar just ny. Jag kan gå från att må skitdåligt till åt helvetedåligt på en dag (jag kan nog inte förklara bättre än så). Kvällarna är och har alltid varit värst även om det nu kan vara lika på dagen. Jag önskar och hoppas på att få in lite mer ljus i mitt liv fortast möjligt. Så det är så det är. Nu håller jag mig i alla fall flytande! Fast energin tar slut väldigt fort och ågren kommer på besök ganska ofta, men men någon gång lär det vända! en dag i taget...

Lite bra är att jag har fått börja att arbetsträna lite smått och håller nu på att försöka lära mig fotoshop. Senare blir det redigering av 100 år gamla bilder, annonsering och något med släktforskning. Jag minns inte riktigt men ja något sånt...

Svarar på massa kommentarer så fort jag har landat lite!


Likes

Comments

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Jag flyttade till andra sidan stan :).

Allting sorterades och en del kastades

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga.

Fick någon du känner barn?
Japp, Linnea fick en liten pojke :).

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!

Vilka länder besökte du?
Jag har varit lite tråkig och hållit mig i Sverige.

Är det något du saknade 2016 som du vill ha 2017?
Glädje!

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Jag vet inget speciellt datum, men månaden mars :).

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Jag träffade X

9. Vilket var ditt största misstag?
Köpt två ganska dyra klädesplagg i somras som jag aldrig använt...

Vilket var ditt bästa inköp?
Absolut min tv.

Vad gjorde dig riktigt glad?

När jag träffade X.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat och kläder.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja jag började året med halsfluss, sen förkyld i princip hela våren. Depression - psykisk ohälsa.

Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2016?
Mothers day ;)))

Mådde du bättre eller sämre under 2016 än vad du gjort tidigare år?
Tyvärr mycket sämre.

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Leva.

Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Oro.

Hur var din julafton?
Lugn och fin med nära och kära.

Blev du kär?
Jo...
Vilket program har varit det bästa på tv?
Vet inte.

Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nope.

Vilken var den bästa boken du läst under året? Jag har inte läst en endaste och mina vänner blir nog inte förvånade!

Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Ingen speciell...

Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag "firade" den på psykiatrin slutenvård...

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Allmänt, men även lite proper.



Vem saknade du?

Mamma och pappa.

Vilken var din bästa månad?

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här? Den som lever får se!

Likes

Comments

* Jag är en tidsoptimist

* Jag klipper håret ca 2-3 gånger om året, det behövs inte mer.

* Om jag går på en liten väg (där det kan komma bilar) så går jag helst i mitten, vet inte varför.

* Jag har dålig blodcirkulation från knäet och ner vilket gör att jag är kallare i det området. Men jag vet inte varför (rekommenderar starkt benvärmare).

* Jag har aldrig varit morgonpigg

Likes

Comments

Idag har det varit full rulle hela dagen, (vaknade 5.50 också och kunde inte somna om) fast det har varit bra grejer så det har inte gjort mig någonting. Jag har bland annat varit på Ikeas julbord med Monica, mums! lagom stort och lagom med mat, det var riktigt gott. När vi kom hem till mig blev det lite konjaksfikonglögg (alkoholfri, smakade mest fikon, sååå god!).

Tänk att det bara är två dagar kvar till julafton. Tiden går så himla fort! hursomhelst firar jag som vanligt julafton hos styrran, en av mina brorsor ska också vara med.

Nu kommer det att börja bli ljusare, någonting jag tycker är jätteskönt! det är ju så mörkt. Fast det är fint med alla stjärnor och adventsljusstakar som lyser i de flesta människors fönster.

Likes

Comments

Kanske tror man inte att det kan hända en själv. Men när man sitter där och inte riktigt vet vart man ska vägen och inte ser någon lösning eller ett slut på situationen, då tror jag att det kan hända vem som helst. När jag satt där på den psykiatriska jourmottagningen kände jag precis så.

Jag hade inte en tanke på att JAG skulle kunna bli inlagd, jag åkte dit för att i mina tankar träffa en läkare och få höja en medicin samt få lite lugnande som jag i vanliga fall inte har. Väntetiden var lång och runt två på natten kom jag in till en läkare, förklarade som det var, hur saker och ting kändes (och sen tack och hej, NOT!). En överläkare där tyckte att jag åtminstone kunde stanna för natten då klockan hunnit bli halv tre. Jag minns hur trött jag var, hur tankarna vandrade runt med orden "nej nej nej". Fast jag orkade inte säga emot och jag tänkte att jag ju skulle åka hem när natten väl blivit dag. Hehh trodde jag.

Man kan väl säga så här, jag var sååååå arg, ledsen och kände mig så misslyckad!!! hur kunde det hända mig! Och detta år... Visst om det hänt den tid då mamma och pappa precis hade dött, men nu år 2016. Jag fattade ingenting! Inte gjorde det saken bättre att alla nya som skrivs in inte får gå ut första dagen. Gissa om jag ville ut mer än någonsin. Precis som när vattnet stängs av p.g.a. ex. en vattenläcka, aldrig är man så törstig som just då. Tårarna bara rann då jag inte alls visste vem som skulle kunna tänka sig ta hand om min katt. Det där att berätta för de nära var väldigt jobbigt då jag skämdes som en hund och återigen kände mig så misslyckad. Den första jag vände mig till var min underbara storasyster som ställde upp med att mata katten, inte bara en dag utan veckor trots att hon bor en rätt lång bit bort från mig. Tack tack tack <3 Att berätta för resten tog längre tid. Jag tänkte att jag kanske inte skulle behöva berätta för några fler, detta skulle nog bara vara i några dagar. Fast några dagar gick och jag kände att jag nog borde berätta ändå. Men återigen denna känsla av att vara misslyckad. Grejen är ju den att jag inte tycker någon annan som blivit/blir/är inlagd är misslyckad, men när det gäller mig var det bara så fel.

Så där gick jag runt i alldeles för stora sjukhuskläder och man kan väl säga så här att mitt humör var inte att leka med. Haha. Men för att komma till självaste poängen... Några dagar gick och mitt humör blev lite mer humant *tihi*. Jag började tänka på om jag verkligen var så misslyckad som jag kände mig,är det verkligen så fel att söka hjälp när man mår dåligt..Kom fram till att... Nä det är jag inte, jag är inte misslyckad (åtminstone inte enligt mig själv), jag är bara mänsklig. Det blev bara för mycket . Alla kan vi någon gång må väldigt dåligt, och jag kände att jag inte skulle klara det själv denna gången. Det hade aldrig hänt mig förut, visst jag har mått väldigt dåligt förut också både nu i år och andra år... Men saker har sett annorlunda ut då och inläggning har aldrig funnits i min värld, inte ens fått finnas som ett alternativ (även om det kanske har behövts? "Jag kan själv syndromet" även om jag tutar men sedan stupar). Men under dessa fem veckor har jag återigen (been there, done that) verkligen insett hur viktigt det är att låta sig själv vila och bara vara, ta hand om sig själv. Jag behövde ett break från allt, hitta en struktur i vardagen och påminnas om hur jag skulle hantera ångesten. Inläggning på en psykiatriavdelning låter kanske jättehemskt men det är inte alls så farligt som det låter. Där är bara personal (som på kliniken här går att prata med närsomhelst under dygnet om man behöver) och patienter som är helt vanliga människor som mår psykiskt dåligt (om man inte är manisk då, fast det i sig är ju ändå ett problem. Misslyckad vad är det? (mer än ett jävla dumt ord!).

Likes

Comments

Igår var det lucia och jag såg det faktiskt på tv:n, dock på kvällen, men jag såg det i alla fall ;) Det blev lite pepparkakshuspyssel med Monica också, senast jag gjorde detta var när jag var barn tror jag. Mycket gelehallon behövdes på taket och vissa råkade ramla ner i min mage... Tusan också, bara hoppa ner sådär! ;)

Vädret i går var inte det bästa vilket var lite tråkigt på självaste Lucia, det regnade en hel del och snöregn vilket gjorde det snorhalt... Kunde inte snön som kom i veckan fått ligga kvar... Visserligen har vi snö kvar på backen men trädens grenar har det inte. Jag vill ha en vit jul och ett vitt nyår. Kanske Fjällen vore ett bra alternativ nästa år? Jag vill liksom höra det knakande ljudet från skorna när jag går, känna den där riktiga kylan bita i kinderna och bli den där vargavintern som de säger ska bli varje år. Ja jag måste ha blivit knäpp på äldre dagar. Jag som brukar älska hösten och hata vintern och nu är det helt tvärtom. Det var lika förra året, men inte året före det och alla andra år.

Förövrigt mår jag helt ok just precis i detta nu. Det svajar lite under dagen oftast, men det gäller att njuta av nuet. Vara här och nu. Och i går var det en vecka sedan jag blev utskriven, high five på den! Fast måste erkänna att jag är lite rädd för att det kommer ett riktigt magplask, men men nu är nu, jag måste leva i det!

Likes

Comments