Fetma/viktnedgång 💪🏼, Familj 💏

Första dagen hemma efter operationen var inte så farlig. Jag hade varken ont eller var ledsen. Jag behövde mest sova den dagen.
Men dagen efter började jag få ont i magen men speciellt i naveln. Mamma berättade då att det brukar vara där det gör mest ont utav de 4 titthålen. Jag kunde inte böja mig ner de första 7 dagarna efter op och ligga på mage var bara att glömma, och jag som alltid ligger på mage fick tillslut panik. Hade så ont överallt. Jag var inte så ledsen över missfallet eftersom jag hade så ont så jag kunde inte lägga min energi på själva förlusten som Tobias och jag hade gått igenom. Av ren reflex så puttade jag bort Tobias och hans känslor. Jag själv sa till alla som frågade hur jag mådde att jag mår bara bra jag klarar mig och vi är över det nu och nu tar vi bara nya tag. Men i själva verket var inte alls Tobias över det och egentligen inte jag i heller.
För att komma till varför jag tog tag i min fetma var eftersom när jag låg där hemma så läste jag min journal efter operationen. På alla dokumentationer stod det kvinna med fetma eller kvinna med mycket högt BMI.
Jag suckade lite och tänkte: men va? Okej jag är överviktig men så illa är det väl ändå inte?
Några få dagar sedan ställer jag mig på vågen och den visar 130 kg.....
130?! När hände detta? Okej jag vet att jag har varit uppe på 120 och snurrat rundor men 130?!
Det var då jag började på viktväktarna. Jag kan ju ändå inte bära ett barn med denna övervikt. I all sorg jag egentligen bar på efter missfallet som jag ljög om för alla så började min största resa någonsin. Jag skulle få ett hälsosamt BMI och jag ska kämpa! Det kommer ju inte bli lätt men jag vill ha barn!

Maj den 16 2017 började jag med 128,4 kg.
Idag oktober 10 2017 har jag lyckats gå ner 11,9 kg och väger nu 116,5.
Jag har långt kvar men jag har kommit en bra bit på vägen.

Jag har absolut dagar där jag faller men jag tar mig alltid upp igen. Jag får bara inte ge upp eftersom då kommer jag inte kunna bli mamma
❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Familj 💏, Fetma/viktnedgång 💪🏼, Början på allt

Va? Utomkvedshavandeskap?
- Anneli vi ser att du har haft något på din äggledare eftersom ägget har fastnat i en ärrbildning.
Alla tankar snurrar. Vadå ärrbildning?
Eller vänta! För två år sedan så fick jag ont i magen på jobbet och ambulansen hämtade mig eftersom vi trodde det var blindtarmen men det var en cysta som hade gått i sönder på min äggledare. Min högra äggledare där ägget satt fast befruktat och växte.

Tobias blir helt stel och tyst men jag börjar gapskratta. Jag blev chockad över att just detta hade hänt oss. I skolan fick man lära sig att använda skydd eftersom det var lätt att man blev gravid. Vadå lätt?!?! Jag blev bara mer och mer arg när jag tänkte tanken på att det var lätt!
I 6 månader hade vi försökt och nu sitter jag här i v. 4 men jag måste ta bort det. Det är fan inte rättvist!

Tobias åkte hem. Mamma stannade kvar och hon gjorde allt för att jag skulle vara så positiv som möjligt eftersom hon visste hur ledsen jag egentligen var.

Allt gick fort den eftermiddagen. 14.30 konstaterade man detta missfall och 16.00 var jag på väg till en avdelning inför operation. 18.00 låg jag kall och iklädd i ett fult vitt nattlinne på en brits och väntade på en läkare som skulle operera mig. Hade fått en varm filt på mig men man var ändå så blottad.
Men en sak var avgörande här! Operationspersonalen var helt underbara! Läkaren var 30 min sen men de pratade med mig och lät mig lyssna på Britney Spears och vi alla sjöng med. Vilka underbara människor! Så mycket glädje i denna sorg fanns de i detta kalla ljusa rum.

18.30 somnade jag och 21.00 vaknar jag utav att någon säger mitt namn. Jag kräks och de alla skriker: hissa ner henne!
Jag somnat om igen. Vaknat 22.00 på ett uppvak. De tittar på mig och frågat mig något jag inte minns, somnar om igen. 23.00 berättar de att allt såg bra ut och att jag snart skall få komma till avdelningen. 00.30 väcker de mig igen och rullar mig till avdelningen. Hela den natten var så sluddrig. Kontroller varje 15 min.

På morgonen kommer en läkaren in och berättar att allt har gått bra och att de har tagit bort min högra äggledare men att jag skall fortfarande ha samma chans att bli med barn precis som alla andra. 12.00 kommer Tobias och vi får åka hem.

Likes

Comments

Fetma/viktnedgång 💪🏼, Familj 💏

Idag lider jag utav fetma. Jag har varit överviktig i hela mitt liv men nu har det blivit så illa att det är fetma.
Jag trodde inte själv att jag var så stor.
Men det var i maj detta året som jag insåg det när jag läste mina journaler.

Sen i augusti 2016 har min sambo och jag försökt bli föräldrar. Min kropp var helt förstörd efter mina p-piller och den vaknade inte till liv efter det. Men i slutet av april början utav maj fick jag mens som vanligt men det var något som inte stämde kände jag.
Jag har alltid blött mycket men aldrig haft mensvärk. Denna gång blödde jag mycket men mensvärken var inte ifrån denna planeten. Jag hade ont ända ner till knäna och upp till mina skuldror på ryggen.
Den varade exakt så länge som den brukar så jag tänkte inte mer på det. Men två veckor senare den 7 maj vaknar jag och känner att jag borde kanske ta ett gravtest.
Till min förvånad var det positivt. Jag springer in till Tobias och berättar att vi ska bli föräldrar.
Jag var helt chockad och kunde inte riktigt förstå det. Jag hade ju mens för 2 veckor sedan....
vi blir så glada att vi ringer våra nära och kära. Jag går ner och köper ett graviditetstest där man kan se hur långt gången man är och där stod det 2-3 veckor.
I mitt huvud fanns bara : men jag hade mens för 2 veckor sedan...
Dagen gick som den skulle och det var svårt att smälta.
Morgonen där på måndagen den 8/5 ringer jag barnmorskan och vill boka en tid och när hon frågar efter min första sista dag på mensen säger jag som det är. Svaret hon ger mig är: Det är omöjligt. Då kan du inte vara gravid.
Jag blir helt ställd. Jo jag var gravid jag hade tagit 3 tester och alla var starkt positiva.
Hon jämrar sig och går sedan med på att boka en tid.
När vi lagt på skulle jag försöka sova lite eftersom jag skulle jobba natt. När klockan blir 10.55 får jag världens smärta i magen.
Denna smärtan är inte heller ifrån denna planeten. Jag kvider och går på toa och gråter och skriker samt skakar. Ringer Tobias att han får komma och hämta mig eftersom jag måste in på KK i Malmö!
Tobias är hemma på ca 40 min och under denna tiden trodde jag att jag skulle hinna dö.
Snabbt in till Malmö och när han släpper av mig på KK för att hitta parkering så går jag in och säger: hjälp mig jag har så ont!
De skickar upp mig till akutavdelningen och de ser de hur blek jag är och smärtpåverkad. De frågar lite standard frågor och det enda jag kan tänka på är att de skall fan ta ut det som gör ont!
Efter ca 2 timmar får jag äntligen träffa en läkare. Han gör ett vaginalt ultraljud och kan då konstatera att vi har fått ett utomkvedshavandeskap....

Likes

Comments

Början på allt

Grundskolan var ingen rolig tid för mig som ni kanske förstod.
Dock hittade jag simningen när jag var 11 år. Där kunde jag få vara lite ifred i mitt huvud och kom ifrån det här hetsätandet som pågick hemma. Jag kände att jag var bra på något och jag kunde ta ut min ilska på träningen istället för i hemmet.
När vi skulle läsa språk i årskurs 6 så blev vi elever med en annan lågstadieskola vid namn Bäckaskolan och att en enda människa skulle förändra hela mitt liv där hade jag ingen aning om.
Madeleine Haraldsson.

Numera längtade jag till de dagarna vi skulle ha tyska eftersom då skulle jag få vara med Madde. Hon fick mig till att känna mig glad och hoppfull på livet igen.
När årskurs 6 var över så skulle 7:an starta och det skulle förbli på en ny skola med en ny klass. Jag ville bara kräkas på situationen.
Jag ville inte bli dömd på nytt med nya människor.
Där kom hon gåendes, Madde! Hon gick fram till mig med ett leende och bara sa "Hej Anneli! Nu går vi i samma klass och vi kan väl hänga? "
En mening behövdes för att vi skulle bli bästa vänner. Bill och Bull, Helan och Halvan. Vi gjorde allt tillsammans. Vi lämnade aldrig varandras sida och jag vet inte hur många gånger vi blev utslängda ifrån klassrummet eftersom vi skrattade så högt. Lärarna försökte få oss till att inte sitta tillsammans på varje lektion eftersom vi hördes så mycket men de lyckades aldrig splittra på oss. Vi var alltid tillsammans. Sov vi inte hos mig så sov vi hos dig.
Utan dig vet jag faktiskt inte ens om jag hade orkat med att leva livet fullt ut. Du har räddat mitt liv och det är utan överdrift. Du är och kommer alltid förbli min allra bästa vän. Jag älskar dig Madeleine Haraldsson.

Likes

Comments

Början på allt

1992 föddes jag på Trelleborgs BB. Mamma och pappas första barn. Jag var helt orange eftersom mamma hade ätit persilja under hela sin graviditet med mig.
Jag minns inte mina första år men mamma har berättar att jag var en intensiv unge och jag visste vad jag ville ha. Men har också hört att jag var väldigt söt (fast det tycker väl alla föräldrar om sina barn).
3 år senare alltså 1995 ploppade min lillasyster ut. Jag minns inget under denna tiden utan mitt första riktiga minne var när jag var 6 år och mina föräldrar skulle berätta för oss att de skulle skiljas. Minns inte hur jag reagerade men jag minns att vi satt i vår svarta skinnsoffa hemma och de berättade för både mig och min syster.
Jag tror inte att jag blev precis ledsen över det utan det var väl rätt coolt med två födelsedagar och två jular. Wow så mycket mer presenter än alla andra!

Min skolgång var dock något helt annat än lyckad och rolig.
Jag gick på kattebäckskolan i Trelleborg och jag minns inte mycket utav den men jag minns de dåliga stunderna.
Det absolut första jag minns var i förskolan när vi skulle ha upprop eller något liknande. Vi satt i alla fall i en ring och det var nära julen eftersom vi sjöng julsånger. När vi sjöng tänd ett ljus och låt det brinna, som annars är en mycket fin låt men som jag knappt kan lyssna på idag eftersom det ända jag hör är: tänd på Anneli och låt henne brinna.
Vi var 6 år!!!!
Min lärare var inte speciellt till någon hjälp här utan hon satt och fnissade lite och sa sluta nu, typ.

Under hela min skolgång på Kattebäckskolan 1-6 var det killarna som höll på att kalla mig fula saker eller mobbade mig för att jag inte hade några märkeskläder och att jag var fet och äcklig.
Men där var en tjej som jag aldrig någonsin kommer att glömma. En blond ängel såg hon ut att vara men ursäkta här nu hon var häxan själv. Jag förstår att barn som mobbar mår oftast inte bra själva men det hör inte hemma här och nu för det skadade mig. Jag var 6-12 år. Klart som fan att jag inte tänkte: men jaja tösen mår inte så bra därför hon går på mig.

Hon fick de flesta killarna i klassen till att hata mig. Kalla mig det ena och det andra. Fick de till att mula mig när det var snö. Fes och spottade på mig.
Hon stal min docka jag hade med mig i skolan mm.

Jag började med mitt självskadebeteende som var att känsloäta. Jag steg i vikt och jag mådde sämre. Åt nästan aldrig i skolan eftersom jag skämdes över när jag åt. Åt hela tiden hemma. Smög för både mamma och pappa. Gömde mat under sängen. Tryckte i mig skedar med socker för jag var tvungen att äta något för att dämpa ångesten. De kändes bättre när jag åt men den värsta ångesten kommer efter när mamma eller pappa kom hem ifrån jobb. Jag skrek och slogs. Jag kunde inte hantera det som hände i skolan men jag ville knappt berätta för mina föräldrar hur det var där.
Hur kunde allt bli såhär fel?....

1992 föddes jag. Anneli Rebecka Olsson.

Likes

Comments

Vardagen

Hej!
Startar denna bloggen för att kunna dela med mig lite om mig själv. Jag heter Anneli och är 25 år och bor i Trelleborg som ligger längst ner i Sverige. Alltså en Skånetös!
😁
Jag lever med min kära sambo och våra 3 djur som är två katter och en olde english bulldog.
Jag kämpar emot fetma och har gjort det hela mitt liv men det är sen i maj jag tog tag i min hälsa eftersom vår största önskan är att skaffa barn och jag väger för mycket. Kommer berätta mer om min resa här så följ gärna med mig på min resa.
Ville mest presentera mig lite snabbt här och senare framöver kommer jag att berätta mer om mig och mitt liv.

Likes

Comments