Header

Just det. Igår hade jag en ganska stor redovisning inför 50 pers på folkhögskolan där jag går. Ämnet jag valde inom samhälle var Psykisk ohälsa.
Det är först idag jag förstår vad det var jag gjorde. Jag öppnade upp för samtal. Det är ju ändå något jag brinner för och som ligger mig nära i hjärtat.

1,4 miljoner lider utav någon form av psykisk ohälsa. Lika många som drabbas av smärta i rörelseorgan varje år. Det gör det märkligt att vi har lätt att hjälpa och lyssna på någon som klagar på ont i ryggen men att säga att hjärnan är ur balans eller att hjärtat är skadat, det är inte alls lika accepterat av varken oss själva eller samhället..

När jag gjorde mitt arbete insåg jag hur många som blir stressade av sociala medier. Ständigt uppdaterad och tillgänglig. Kanske borde man prova att vara utan ett par veckor, se om man mår bättre utav det. Vad tror ni?

Klarar man det?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har sällan tid att reflektera själv i min ensamhet. Det har alltid varit den absolut bästa medicinen för mig och det är något som är otroligt viktigt. Det är så mycket man bär med sig i ryggsäcken och idag är jag glad för det. Det har gjort mig medveten om hur människor fungerar och hur viktigt det är att sträcka ut en hand när det är hårda vindar som blåser.

Samtidigt kan jag inte få bort tanken på att ett liv utan mig kanske ändå hade varit lättare och bättre för människor omkring mig. Jag må vara bra på att sprida god stämning ibland men ändå har jag ingen botten, inget djup som gör mig tillräckligt intressant i det långa loppet. Men det har nog med det förflutna att göra ändå. Allt det där hemska jag inte pratar om eller ens förmår mig själv att tänka på har gjort att jag förhärdat mig själv.

Jag har gjort mig själv bottenlös och jag ser mig själv som en främling, vandrandes i en stad utan namn. Men jag känner ändå att så länge jag kan få en annan människa att skina fritt, om så bara för stunden så har jag lyckats gå långt längre än vad de sa till mig. Allt handlar i sak bara om att distansera sig så pass att livet blir lite lättare att leva i.

Är man inte snygg får man vara rolig istället.

Puss & Kram

Jag ska spara ut mitt hår igen, kom jag på nu...

Likes

Comments

De har en förmåga att alltid skriva låtar som faller rakt in där det behövs när dom släpps. Kan inte vänta till 19 maj så jag får höra studioversion...

Likes

Comments

Imorse blev jag väckt av ett dödsbud. Någon gång mellan 05-06 imorse gav min Morfar upp och tog upp årorna. Jag fick träffa honom en sista gång tillsammans med familjen.

Jag ska sjunga på hans begravning, precis som på farfars för ganska exakt 3 år sedan. Det är mitt sätt att säga farväl från jordelivet, även om vi ses igen, längre fram...

Du fattas mig älskade morfar...

Likes

Comments

Att ha den fantastiska turen att träffa nya vänner, likasinnade med humor och smärta i ryggsäcken betyder otroligt mycket. Det gör att man man blir mindre ensam i sin tragiska självbild.

Det är de där små sakerna i livet som gör att man orkar stiga upp på morgonen, det gör att man ibland lyckas somna gott på kvällen.

Det betyder trots allt mer än jag finner ord att förklara.

Godnatt världen! <3

Likes

Comments

Det kommer fortfarande dagar, dagar som idag. Där jag har någon form av psykisk phantomsmärta . Jag känner att jag inte har någon identitet, ingen plats där en sådan som jag hör hemma. Det finns så mycket inom mig, som ingen någonsin skulle förstå. Jag förstår det inte ens själv alla gånger.

Kanske är detta min nya plats, där jag för en gång skull har rätt att säga precis vad jag vill, vad det nu spelar för roll.. den här gången.. Känslan av att vara helt oduglig, alltid leva på marginalen och alltid vara otillräcklig fäller krokben på mig. Ångesten står mig långt upp i halsen och lämnar mig oförmögen att somna.

Jag hör inte hemma här. Men här lever jag, bortsprungen i min egen existens, hur har jag lyckats ta mig hit? Det finns inga mediciner, det finns inga pedagoger eller psykologer som kan omprogramera mina tankebanor. Nu har vi provat allt det där. Jag är lämnad att ensam klara av det. Inte ensam i den där vanliga meningen att jag på något sätt skulle vara helt själv. Men människor i min närhet kan inte dra det ur mig och därav måste jag själv se till att simma upp till ytan nu, för att få ett litet andetag med luft.

Det är bara det att det är så förbannat svårt att göra någonting vettigt när man inte klarar av att umgås med sig själv. Det är så lätt att sätta på sig masken, säga något oklokt med en rolig tvist på slutet. Parera undan det som egentligen är viktigt. För när allt sätts på sin spets så är man ensam när det väl är dags att stämpla ut från detta jordelivet. Man kan bara hoppas att man lyckats spara undan några fina minnen och tankebilder till dom som är kvar här, vandrandes en bit längre än jag.

Jag har förstört och blivit förstörd. Jag är en liten trasig människa, en spricka i ett slott av glas. Det är för tungt och dyrt att laga detta lilla stenskott.

Snart kommer vintern, allt börjar om, det går snabbt nu..

Likes

Comments

Det är något särskilt när solen värmer och himlen är klarblå. Jag behöver den typen av vardag i mitt liv. Septemberregn och tandläkarväder passar inte mig.

Det är först nu jag känner att jag kan leva. Även om ångest och oro dyker upp så är det ändå lättare att förlika sig med det under den varmare delen av året.

Jag känner mig glad idag, idag är en bra dag. Det är det som räknas, att ta sig från en dag till nästa.

Du är bra som du är, det är ett viktigt motto!

Kram!

Likes

Comments