Brunch time. Startade gårdagen på bästa sätt. Jag och syster samlades med varsina vänner över en brunch. Himla trevligt blev det, för att inte nämna hur gott det var. Om jag fick välja hade jag nog valt det tre mål om dagen. Jag och sis vet verkligen hur man får till en lyckad brunch. Det är som vår grej de där.

Likes

Comments

En ledig dag för mig spenderas på bästa sätt genom att träna, äta mat och helst umgås med någon hygglig människa däremellan. Dagen fick därför en solklar 5/5, när punkterna prickades av en efter en. En riktig mat dag må jag säga. En sen brunch med tre härliga, följt av middag med Cornelia och Matilda, och avslutningsvis en intensiv träning med laget. Mitt i prick ju!
Middagen var främst för att påminna om min och C's faktiska födelsedagspresent till M. Men vem tackar nej till middag? Varesig det är i efterskott, förskott eller inget skott. Mat funkar alltid. En sådan himla trevlig dag. Favorit i repris snart hoppas jag! Särskilt i syfte till middagen..

Likes

Comments

Det är så jäkla synd, och orättvist inte minst, att olyckan ska behöva representera hela helgen, för den var ju helt perfekt fram till dess. In i minsta detalj verkligen.

En pizza på sena fredagen med tända ljus och surr till långt efter midnatt. Lördag morgon klev vi ut på skidorna för helgens första åk. Blå himmel och plusgrader gjorde det lätt att glömma bakis symtomen för en stund. Vår i februari? Nästan så jag skulle slängt ner solisarna. Efter tre timmar i backen hade vi nästan bara åkt off pist, vilket jag alltid tyckt har varit roligast. Särskilt när mängden snö inte tillät sig öppna alla backar. För mig som stått på skidor cirka tre gånger sedan mellanstadiet tog det några åk innan jag var tillbaka. Men det syntes ju inte under den proffsiga utrustningen... Det viktigaste är ju trots allt att ha roligt!

Slut i både kropp och knopp lyckades vi bra med en krämig biff pasta och ett glas rött på lördagskvällen. Någon somnade tidigt och någon visade sig som dålig förlorare i Med andra ord. Tror de flesta somnade med värk i magen efter alla skratt. Det tydligaste beviset på att man trivs ju, sådana genuina skratt att det är på millimetern att man kissar ner sig? Haha, så kändes hela helgen. Älskat häng med ett än mer älskat gäng.

Söndag morgon var våren som bortblåst och vi vaknade till ett riktigt vinterland. Den isiga backen täcktes av nattens snö i decimeter, och så skulle det fortsätta resten av dagen. Nu var det nästan för mycket snö istället. Men det var minst lika härligt ändå. Njöt verkligen det sista åket.

Lätt bästa helgen på länge.

Likes

Comments

Hej på er. Vid lunch hade jag jobbat mina fem timmar för dagen och någon timma senare satt jag hos frissan. Ett besök om året är väl ungefär vad jag investerar i, vilket är tillräckligt när man har en minst lika bra frisör hemma. Om det bara är klippning lägger jag hellre dem pengarna på annat och överlåter ansvaret till mamma. Idag önskade jag däremot något med färg. Blev riktigt nöjd så delar nog med mig av resultatet kort framöver!

Kvällen har bestått av efterlängtat mor och döttrar- mys. Lägg märke till vad som nämns i plural. Äntligen, äntligen fick jag krama om systrami, och mamma inte minst. Båda två har varit saknade. Roliga klipp på yt fick stå i bakgrunden för den otroliga middagen. I detta hem serveras ju aldrig något annat än fantastisk mat. En saffrans fisksoppa följt av en rabarber och jordgubbspaj till efterrätt. Herregud, mamma får varje dag att kännas som helg. Kändes särskilt skönt att få kramas just idag när det var första gången efter olyckan. Dock särskilt oskönt att tvingas krama dem hejdå lika snabbt igen. Men sånt är livet när kalendern visar jobb från 07:30 imorgon. Det dröjer inte länge tills vi ses igen. Syster ser jag faktiskt redan imorgon. En lunch är vad som står planerat utöver jobb och träning.

Hoppas ni haft en bra dag? x

Likes

Comments

Från vänster, Hampus, Tessa, Gustav, Simon, Tove.

Minst sagt den bästa helgen på länge. Erkänner mina tvivel om att den blandade skaran människor inte riktigt skulle gå ihop, men dem blåste bort redan i bilen på väg upp. Vilket gäng? Helt otroligt hur trevligt vi har det tillsammans.

Mer hann jag inte skriva. Nästa gång jag öppnade telefonen slog jag 112. Osannolikhetens tvivel fick mig att dubbelkolla mina senaste samtal imorse. Om jag så hoppades på en bekräftelse av den krassa sanningen eller en inbillad dröm stod det klart att "112" befann sig fem rader ner på listan. Aldrig någonsin trodde vi att en sådan underbar resa skulle sluta med sirener och blåljus. Det tror man inte, det tror ju ingen.

Bara några minuter innan hade larmcentralen fått larm om den första olyckan, som förorsakade vår. En bil förblir upp och nervänd blinkandes i diket. Samma bil är vad som snart får Tove och Simon att sakta ner farten. Samma bil är vad som får en okänd ung man att börja gå längs vägkanten för att se vad som hänt.

Jag och G sitter i bilen bakom Tove och Simon och trängs med packningen i baksätet. Vi båda tvingas lyfta blicken när Hampus högre och högre ropar "Det kommer inte gå, det går inte, det går inte". Snöröken har blåst undan och bilen framför är plötsligt bara tio meter bort. Det enda jag kunde tänka var, nu dör vi. Det skulle vara näst intill omöjligt för Tessa att väja undan i mer än 50km i timmen, men hon lyckas. I panikens höga skrik svänger vi skarpt höger mot snövallen längs vägkanten, då den okända killen är på fel plats vid fel tillfälle. Bromssträckan är långt ifrån slut och det sista vi ser är strålkastarna som lyser upp hans mörkt klädda skepnad. Det ljudet, den känslan, synen av att vi kör på en människa, den är helt obeskrivlig. Det skulle vara ett under om han överlevde.

Innan jag hinner blinka är Hampus och Gustav ute ur bilen. Jag sitter som fastfrusen vid mitten sätet. Tankarna går med millisekunders mellanrum, medan tiden står still. För första gången slår jag "112" på knappsatsen, samtalet är suddigt. Tove och Simon uppfattade aldrig något mer än att vi lyckades väja undan för deras bil, men snart inser även dem att olyckan är skedd. En enorm lättnad infann sig kort senare när Hampus ropar att killen är vid liv.

Timmarna efter gick så långsamt i stunden, men så snabbt när man tänker tillbaka. Det känns så otroligt konstigt att berätta det som att det hände igår, när det idag känns som att det aldrig har hänt. På ett overkligt sätt börjar det nästan tina bort från minnet. Men så fort något ljus bländar lite för mycket, eller ljudet av en lite för hög smäll, är bilderna uppe igen. Det känns aldrig så verkligt som då.

Osannolikt är skeendet och så även vår osannolika tur i oturen. 8 av 10 dör vid en krock i 50km/h, och killen kom undan med en rejält bruten fot och en eventuell hjärnskakning. Hur är det möjligt? Skriver med gråten i halsen att jag är så otroligt tacksam för alla våra liv. Det kunde slutat så mycket värre. Så så mycket värre.

Jag måste ha dubbelkollat minst fem gånger om det där samtalet finns till bland mamma och de andra på listan. Vet inte hur jag ska reagera när jag inser samma sanning varje gång. Det hände, och jag vet inte om jag ska gråta för traumat i sig eller vara glad av tacksamhet för att det trots allt gick bra. Blandade känslor, men mest av allt är jag så otroligt glad över att vi alla klarade oss levande därifrån.

Numera säger jag "Jag älskar dig" lite för ofta. För tänk om. Aldrig någonsin trodde vi ju att en sådan underbar resa skulle sluta med sirener och blåljus. Det tror man inte, det tror ju ingen. 

Ta hand om er.

Likes

Comments

Vill iväg igen.

Förflyttade mig från sängen till soffan för någon timme sedan. Försökte sova så länge som möjligt, vilket sällan är något problem, när jag går på natten ikväll. Längtar på något sätt. För jag vet att när jag somnar nästa gång är det samma dag som det bär av till norr. Hinner inte sova många timmar däremellan, men som det brukar nämnas här, det får vara värt att vara trött ibland. Annars lär jag sitta kvar i soffan resten av dagen. Ska försöka fila på mitt cv som behövs inför framtida behov. Särskilt när framtiden inte verkar vara så långt bort.

Hoppas ni får en fortsatt bra dag, x

Likes

Comments

Alltså lägg märke till föremålet under godisskålen. Fullkomligt kär i deras marmorbord. Så jäkla snyggt. Ytterst fotovänligt dessutom.

Tanken uppnåddes och det blev mys utan dess like. Premiären (för mig) att se Lassie kunde däremot inte slutföras. Det började bra, eller jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta när Anna började gråta redan till introt. Tillslut babblade vi förbi allt det viktiga och stängde av. Vi hann väl se den första kvarten åtminstone, och på den lilla stund hann såklart det största fanet gråta x antal gånger till, haha. Nostalgi filmer är ju det bästa. Även om kvällens var ny för mig.

Kändes verkligen som att vi hade rensat luften när jag skulle pallra mig mot kvällens näst sista buss. Bara känslan av att kunna andas så mycket lättare. Inte för något särskilt, men ändå tillräckligt för att livet ska kännas så mycket bättre efteråt. På dagarna försöker jag intala mig själv att inte lägga någon energi på det, men på nätterna inser jag att jag förnekar faktumet i samma stund. Men så igår, var jag rent lycklig när jag satte mig där på sätet längre bak. För en stund kände jag alla endorfiner i överflöd. Det var fint.

Likes

Comments

God middag. Eller god lunch, hehe. Mycket matdejter på senaste och lunchen idag fick bli ännu en. Passade på att få sno Saga lite till när hon väl är uppe. Det är en bit mellan hemma och Götlaborg så årets tillfällen att ses är inte många. Plugg och jobb kommer emellan så ofta dröjer det flera år. Vi träffas sällan, men när vi väl gör det är det precis som vanligt. Vi snappar upp precis där vi slutade. Fanns en del att ta ikapp sedan sist och rätt var det var hade vi suttit i tre timmar? Haha, då trivs man verkligen.

I skrivande stund satte jag mig precis på bussen mot Anna. En riktig myskväll är tanken, vilket inte är särskilt svårt att uppnå tillsammans med henne. Om stans spralligaste hund håller med är dock frågan. Kan tänka mig att busa lite också. Hoppas ni haft en bra dag? x

Likes

Comments

Ganska precis 19:15 satte jag mig i bilen bredvid årets Valentine. Någon som till dagen nödvändigtvis inte fick en annan plats i hjärtat, men närmare inpå mig kan man nog inte stå. Hon skulle få vara min Valentine året om, om hon så ville. Nittio minuter efter vi hade rullat hemifrån hade vi hunnit äta och surra på en bra stund. Otroligt god mat, som alltid på Unik. En av stans bästa skulle jag säga. Kungsräkor / musslor i vitvinsås & pompa för mig medan en Portobello sandwich av något slag för M. Mätta i magen, men i längtan efter något sött traskade vi mot godishyllorna ner efter gatan. Kunde bara inte hålla mig. I den stunden insåg jag att sötsuget nog aldrig riktigt lär släppa. Så jag vet inte hur jag tänkt att jag ska försöka undvika vitt socker, haha. Men det går faktiskt bättre än förväntat. Varken svårt eller särskilt jobbigt vad jag märkt av hittills, förutom igår då. Så gott med en choklad bit, eller fem... Och några sura efteråt. Det trappas ner, sakta men säkert!
Någon timme innan konstaterade vi att kvällen inte kunde avslutas på ett bättre sätt än med bio. Det var inte heller vilken film som helst utan självklart den som halva världen ivrigt väntat på sedan premiären för prick ett år sedan. Kär i denna historia sedan dess. Fifty Shades väckte nog fram alla sinnesstämningar som finns. Åh, så bra!!! Betalar gärna samma summa för att få se den igen.

En otroligt trevlig kväll avslutades som med pricken över i, alldeles perfekt. Bredvid G, så klart.

Likes

Comments

G <3

För många är det inte vilken dag som helst idag, men bland andra tillhör jag. Dagar av en viss titel är väl generellt sätt inte något som jag anser mer annorlunda än någon annan dag. Älskar däremot hur en titel kan sprida så mycket kärlek över hela världen som särskilt denna dag gör. Idag och precis som alla högtider egentligen, påminner den oss om att visa mer uppskattning till varandra, vilket vi borde göra likväl ovanliga som vanliga dagar, osingel som singel. Normen säger att alla hjärtans dag bör spenderas med sin käresta, men jag och Gustav känner att vi hellre gör något när vi båda kan tajma in en ledig dag, vilket är svårt så där mitt i veckan. Helgen tajmas däremot så det får bli några extra pussar i stugan. Dock inte bara för oss två utan även för de två andra paren som följer med. En öl efter en dag i skidbacken låter inte så dumt. Eller en öl efter en öl. Förhoppningsvis är liftarna öppna trots ansökningen om kk förra veckan. Annars finns det nog gott om öl och mat. Ska bli hur mysigt som helst.

Ikväll blir det istället en middag med en annan favorit. Får se vart vi landar någonstans. Ha en underbar dag. Kärlek, x

Likes

Comments