Idag har varit en bra dag. Ingen ångest (än så länge, i alla fall). Vet inte vad det kan bero på, om det var för att jag och A pratade lite igår kväll. Eller så är det för att jag jobbade på en bra fsk idag, där man känner att man behövs och att man blir uppskattad 🙂 det bidrar ju en hel del, för att man inte ska få ångest och må dåligt och vara irriterad när man kommer hem. Jag skötte barnen bra ikväll också, skrek inte på dom och de gick in och la sig, inte med en gång. Men när jag visade att jag menade allvar, fast utan skrik. Då gick de in fint och la sig och nu sover dom 👍på det asså.

Nu har jag egen tid, mannen e iväg och spelar badminton med några kompisar. så vet inte riktigt vad jag ska göra. Glor väl lite på tv och sen kallar sängen.

Keep on reading
/ anonym

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

(I texten kommer jag nämna min sambo för A.P och min dåvarande bästa vän för A.L

November 2010 träffade jag A.P och det var början på en upp och nervänd och en fram och tillbaka relation. Detta hela började med att jag och min bästa vän A.L var ute och festade konstant, nästan varje helg. En kväll när vi var på ett känt ställe i Malmö, så träffade vi på en dj, som var ledig den kväll. Då började vi hänga med denna djn, det visade sig att han bodde i Landskrona. Så en annan kväll, tog jag och A.L och lånade min mammas bil (hon hade körkort då) och då körde vi upp till Landskrona, detta var under halloween helgen 2010. Det var där jag träffade A.P, för han var vän med den andra djn vi träffade.

Så den kvällen så gick vi hem till djn, som var A.P:s vän. Ja, djn M och A.L. A.P gick hem till sig själv, har för mig detta. Kommer inte ihåg allt exakt. En annan kväll, åkte vi dit och festade. Med både M och A.P, sen den kvällen så sov vi alla fyra hos M. Jag och A.P på soffan, där våran första kyss också hände haha.

Jag ska inte dra allt, så I alla fall så började jag och A.P att träffas mer och mer. Till slut så började han behandla mig illa, han ville t.ex. inte säga om vi var tillsammans eller inte, ibland svara han inte när man ringde eller smsade. Så till slut blev jag helt knäpp och typ började stalka honom och åkte hem till honom, utan att han visste något och såna grejer.

Sen en gång när jag åkte dit, utan att meddela hinom. Så kom han ut på balkongen och sa till mig att jag va helt knäpp, att jag skulle dra åt helvete och att jag skulle söka hjälp.

Så pallade inte höra sånt och att han höll på, nu är vi i juli/augusti 2012. Inte helt säker. Så jag skrev ett avskedssms till mina systrar, till min mamma och till A.L. Alla blev ju jätte oroliga och undrade vad jag sysslade med, jaga bara grät och grät, helt i upplösningstillstånd. Så ringde A.L till A.P och berättade att jag smsar och undrade lixom vad som händer. Sen ringde han då upp mig. Sen sa han lixom e det inte bättre att du lägger in dig, så du får vila typ, nått sånt. Körde sen hem, efter jag pratat med honom. Då tyckte mamma att vi skulle åka till psykakuten.

Va helt slut när jag kom dit. Klockan var typ 9-halv 10 på kvällen. Det var en lördag också, så fick jag pratat med en läkare/sjuksköterska (minns inte). I alla fall, han tyckte jag skulle stanna kvar där. Så jag lades in, mamma följde med mig upp. Sen körde hon hem. Så hela söndagen fick jag spendera inne på avdelningen, eftersom jag var tvungen att prata med en läkare, innan jag fick gå ut.

På måndagen sen, så var läkaren där och jag fick pratat med honom. Sen efter det, så fick jag lov att vara ute mellan 8-20 varje dag. Så jag träffade vänner och min familj typ varje dag. Åkte även till Ullared en tur och sprang på Malmöfestivalen. Men var skönt ändå, för slapp tänka så mkt på A.P. Tror jag låg inne 1 eller 2 veckor. Minns inte så mkt. Sen blev jag i alla fall då utskriven och gick tillbaka till jobb, inom vikariebanken. Så började jag må konstigt, illamående på morgonen och så. Sen var jag på ett jobb, när mamma fick hämta mig, men hon fick stanna till så jag kunde kräka, sen kräktes i jag en gång till när vi kom hem. Sen en annan dag så köpte jag ett test, gick in på toa på jobb och testade mig.

Vilket då visade positivt.... Kan skriva om det i ett annat inlägg. Kände att detta blev väldigt långt, men hoppas ni orkar läsa ändå.

/anonym


Likes

Comments

Tänkte skriva allt från början, så ni kan hänga med. Jag har mest skapat denna blogg för min egen skull, så jag ska slippa bära allt inom mig men samtidigt för era andra, som också lider av detta så jag kanske kan hjälpa er lite grann.

Here I go, jag är då en tjej på 27 år och jag har nog levt med ångest, så länge jag kan minnas. Men jag har nog inte tänkt på att det varit ångest, det har lixom legat som ett moln i bakgrunden och nu på senaste tiden, så känns det som att den eskalerat och blivit mycket värre.

Men jag har ju växt upp i en miljö, dom inget barn ska behöva växa upp i. Jag växte upp med en alkoholiserad pappa och på toppen av det, så var jag även mobbad i skolan. Så min ångest har nog utlösts av denna miljön. Men när man är liten, tänker man ju inte på att jag har nog ångest, då vet man ju inte ens vad ångest är.
I alla fall följde med pappa till krogen, när jag var endast 11 år. Jag menar hallå, det är verkligen ingen miljö en 11 åring ska behöva vistas i. Det var mycket bråk & skrik hemma. Så när jag blir arg, så skriker jag mkt både på barnen och sambon. Men det är verkligen inget jag vill, men jag kan inte hantera det. Det är precis som jag exploderar, men oftast är det bara småsaker jag blir arg för, så det är inga allvarliga grejer. Så fattar inte varför jag blir så arg!

slutar för denna gången och återkommer senare eller en annan dag, ska skriva om min psyktid och om när ångesten kickar in och vad som händer med mig då.

Hoppas ni fortsätter läsa.

Likes

Comments