Prestationsångest är något som är jättejobbigt. Jag har haft det så länge jag kan minnas och det gör att jag ständigt går runt och känner mig stressad. Jag är rädd för att misslyckas, att inte vara bra nog. Detta gäller mest skolan. Jag blir nervös och jättestressad för varenda liten sak och ställer extremt höga krav på mig själv. Det leder till att jag hela tiden oroar mig för att inte klara av det. Jag känner press eftersom det känns som att alla (men speciellt jag själv) har höga förväntningar på mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag går i nian just nu och ska göra mitt gymnasieval och är väldigt stressad över det. Jag är rädd för att ångra mig!! Om man inte vet vad man vill jobba med så är det väldigt svårt! Hur ska man veta?

Nu måste jag göra klart ansökan, hej då så länge! <3

Likes

Comments

Jag vet inte om jag har social ångest eller social fobi som det också kallas, men efter allt jag läst så verkar det så. Jag har alltid beskrivits som blyg och jag vet att jag är det. Men det har blivit mer och mer jobbigt, och nu på senaste tiden har jag börjat tänka att detta inte bara är "blyghet."
Jag vågar inte räcka upp handen för att svara på en fråga i klassrummet, för tänk om folk kommer att skratta åt mig om jag säger något fel. Jag blir osäker även om jag vet att jag har rätt.
Det är också fruktansvärt jobbigt att beställa något på en restaurang, jag måste repetera vad jag ska säga i huvudet flera gånger innan. Och om jag ska köpa något i en butik så räknar jag pengarna noga flera gånger så att det blir rätt och det inte uppstår en "pinsam" situation, även om ingen annan skulle tycka att det var det.
Jag vågar inte prata med folk som jag inte känner, jag kan inte starta en konversation även om jag vill, dem måste göra det. Jag blir jättenervös när jag pratar med någon ny person.
Ibland hittar jag till och med på ursäkter för att jag ska vara hemma så att jag slipper följa med kompisarna någonstans. Det är något jag mår jättedåligt över och jag skäms för att jag kan inte hjälpa det. Det känns bara tryggare hemma i mitt rum.
Om jag går runt på stan själv så känns det som att alla kollar på mig och dömer mig. Det känns alltid som om folk tittar på mig eller pratar om mig och skrattar åt mig.
Jag vill verkligen inte vara på det är sättet men jag kan inte göra något åt det, hur mycket jag än försöker. Jag blir ledsen och arg på mig själv för det. Många förstår inte varför jag aldrig säger något eller varför jag inte vågar göra dessa saker. Är det verkligen bara blyghet?

Likes

Comments