View tracker

Antikens Grekland var en viktig historisk epok som varade mellan 800 f.Kr till 500 e.Kr. Det var även en av de första västerländska högkulturerna och brukar betraktas som grunden för hela den västerländska civilisationen. Under antiken blomstrade bland annat arkitektur, bildkonst och litteratur Den absoluta höjdpunkten inom den grekiska kulturen kom runt ca. 400 f.Kr då en ny litteraturgenre uppfanns, nämligen dramatiken. Från att tidigare enbart ha berättat historier muntligt, framställdes också teaterscener där man spelade upp berättelserna. Detta gjorde att litteraturen tog ett stort kliv framåt. I det antika Grekland hade teatern en stor och viktig funktion där man lärde sig om moral, värderingar och dygder som var viktigt i den rådande samhällsperioden. Det byggdes stora teatrar, såsom Dionyosteatern i Greklands huvudstad Aten, som sägs ha kunnat rymma 17 000 sittplatser. Första parkett var avsedd för de högt uppsatta i samhället. Skådespelare på scenen bar stora kläder och tydliga masker. Dessa kostymer skiljde sig beroende på vilken typ av dramatik det handlade om, om det var komedi eller tragedi. Komedin betraktades som en lättsammare och muntrare form av dramatik. Syftet var att få fram den löjliga sidan av samhället och människan, och slutet var menat att sluta lyckligt. Tragedin är komedins motsats. Den här formen av dramatik inkluderade mycket allvar och var tänkt att belysa människans utsatthet i världen och universum. Att slutet var tragiskt var ytterst förekommande.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vi har valt att fördjupa oss i tragedin Orestien, en triologi författad av dramatikern Aischylos från år 458 f.Kr. Verket består av de tre dramerna Agamemnon, Gravoffret och Eumeniderna:

Agamemnon
I det första verket, Agamemnon, är kung Agamemnon på väg hem efter det trojanska kriget, som berörs i verket Iliaden av Homeros. På väg till detta krig har Agamemnon offrat sin dotter Ifigenia för att blidka gudarna och på så sätt vinna kriget för grekerna. Väl hemma väntar drottning Klytaminestra och hennes älskare Aigisthos, som planerar att hämnas för offret av kungaparets dotter. Verket avslutas så med att Agamemnon mördas.

Gravoffret
I den andra delen, Gravoffret, återvänder kungens och drottningens son Orestes hem från sin landsflykt. Han och hans syster Elektra bestämmer sig för att hämnas sin faders död, och mördar så drottning Klytaminestra och älskaren Aigisthos.

​​Eumeniderna
Den sista delen, Eumeniderna, handlar om sonen Orestes och hur han ska straffas för att ha dödat sin egen moder. Han förföljs av erinnyer, hämndgudinnor, som straffar honom för sitt brott. Domstolsjuryn diskuterar vad som är mest fel, att döda sin mor eller att döda sin far. Juryn frikänner slutligen Oretes för mordet, eftersom mödrar inte existerar (se citat nedan) Erinnyerna försvinner och den sista delen av tragedin Orestien slutar trots allt lyckligt.

“En moder ger ej livet åt det barn som kallas hennes. Nej, hon vårdar endast den färska säd, som blev i henne sådd. Och den som sår ger livet. Modern är en främling blott som skänker skydd åt plantan.”


Likes

Comments

View tracker

Ett centralt tema i Orestien är hämnd. Verket cirkulerar i stort sett kring den hämndcykel som initieras med att Agamemnon tvingas offra sin dotter. På grund av denna handling och den blodshämnd som uppkommer därefter, uppstår en hämndcykel inom familjen för att uppnå rättvisa för de onda handlingar som personerna utfört. Hämnden utförs på grund av en vilja att skipa rättvisa, och därmed kan motivet rättvisa uppfattas eftersom det blir en specificerande del av det större temat hämnd. Dessutom berör boken också en övergång i samhället från blodshämnd till ett rättssystem, vilket också blir en aspekt av motivet rättvisa.

Mansdominans är ett annat motiv som präglar verket. Upploppet i Orestien leder till slutsatsen att Orestes inte har handlat fel när han mördade sin mor, eftersom han gjorde det för att hämnas mordet på sin far, och det är värre att döda en man än att döda en kvinna. Bokens innebörd bygger till stor del på denna mansdominans, eftersom det är vad som leder till bokens upplösning. 

Andra motiv i verket är exempelvis mytologi och ödet, två saker som verket återkommer till. Karaktärerna försöker undkomma sina öden, men blodshämnden tvingar dem till det redan förutbestämda.


Likes

Comments

Vår frågeställning: Hur framställs genus i Orestien och i det grekiska samhället?

Orestien behandlar olika teman och motiv. Ett av dessa motiv är genus, och synen på kvinnor. Då kvinnosyn och mansdominans även är framträdande i det grekiska antika samhället har vi valt att formulera vår frågeställning utifrån detta. Vårt syfte är därför att koppla samman genus i det grekiska antika samhället med främst Orestien men även med andra samtida verk.


Likes

Comments


I antika verk talade man sällan klarspråk. Istället användes metaforer och liknelser för att beskriva allt från situation och verklighet till helt allmängiltiga saker, sådana som i modern tid troligtvis skulle uppfattas som överdrivna. Det är dock vad som utmärker den konstnärliga stilen under antiken, och gör samtidens verk i hög grad exklusiva.

I Orestien var Aischylos främsta mening att måla upp bilder och förstärka de känslor som förmedlas i verket. Bland annat känslan av smärta som Orestes känner efter sin mördade fader:

’’I visioner i natten, som droppande regn, frambringas de många minnena av smärta’’. 

Därefter även känslan av vrede som växte sig allt starkare, och som förmedlas särskilt vid tidpunkten precis innan Orestes hämndfulla mord på modern, då han ifrågasätter hennes avsiktliga dödande av hans fader:

“ Vill du, o barn, din egen moder döda?”, -Klytaimestra

“En moder? Du som drev mig i elände”, -Orestes

Aischylos använder sig främst av naturalistiska metaforer och liknelser, bland annat av kontrasterade slag. Exempel på detta är natt och dag eller sol och måne, som betraktas som varandras motsatser och syftar främst till människors obeslutsamhet och kluvenhet som många delar i Orestien bygger på.

Det förekommer också en hel del djurisk symbolik, oftast av slag som inte sällan sammankopplas med någon form av ondska, exempelvis en orm. Dessa skulle främst representera människors oförmåga att styra över sig själva och sina handlingar. Istället var det de djuriska instinkterna som tog över ’’…Då skall hon ock, liksom hon draken ammat, i blod gå under. Jag är ormen, jag, och dräper henne såsom drömmen spått’’ är ett utdrag som syftar till Orestes liknelse med en orm. Denna liknelse hjälper till att förstärka Orestes karaktär och förklara de handlingar han senare utför under berättelsens gång. Mordet på hans moder för att hämnas sin fader är ett ytterst urskiljbart exempel, som betonar vikten av liknelser i verket. Hämnden var tänkt att betraktas som en tygellös djurisk instinkt snarare än ett medvetet val.

Under antikens Grekland hade man inte författare på det sätt vi föreställer oss författare i modern tid. Istället hade man rapsoder som enligt Nationalencyklopedin definieras som; en kringvandrande, professionell sångare eller recitatör av poesi i grekisk forntid. De betraktades som både goda berättare och musiker med tanke på att de både berättade och sjöng sina verser. Rapsoder skrev inte långa texter, utan såg istället till att lära sig text och verser utantill som sedan kunde förmedlas till människor i olika områden. Eftersom litteraturen spreds muntligt på detta vis, påverkade det hur den såg ut. Versmåttet hexameter var ytterst förekommande, som har en bunden rytm och är en sexfotad orimmad vers för att lättare komma ihåg vad som skulle berättas.

Hexameter är uppbyggd på en specifik användning av långa och korta stavelser. Antigen använder man sig av versfoten daktyl som består av en lång stavelser följd av två korta, exempelvis som ordet “drömm-an-de”, eller en troké, dvs. en lång stavelse följd av en kort såsom i ordet “dans-ar”. Daktyler och trokéer sätts ihop så att man får en totalmängd av sex stycken versfötter per rad, exempelvis kan man ha två daktyler, en troké, följt av ytterligare två daktyler och en troké - vilket totalt sett blir sex stycken versfötter, eller fem daktyler följt av en troké, vilket också blir sex versfötter. Vissa menar att även spondéer, dvs. två korta stavelser i följd, kan användas inom hexameter. Rytmen påverkade framställningen av berättelsen. En effektfull skillnad skapades under berättandet på grund av den stora kontrasten mellan den fasta och strukturerade berättarstilen, i jämförelse med den dramatiska och känslofyllda handlingen.

Likes

Comments

Den Trojanska cykeln innehåller några av de mest kända verken från den här epoken. Av denna cykel finns bara de två mest kända eposen kvar idag, Iliaden och Odysséen. De skrevs båda av Homeros runt 750 f.Kr och behandlar det trojanska kriget, samt tiden efter. Bakgrunden till det trojanska kriget är en skönhetstävling mellan tre gudinnor. De utser den trojanska fåraherden Paris som domare. Han väljer slutligen kärleksgudinnan Afrodite. Som belöning för att han valde henne lovar Afrodite att Paris ska få den skönaste kvinnan på jorden, nämligen Helena. Helena är redan gift med kung Menelaos, men eftersom hon nu “tillhör” Paris åker han till Sparta för att hämta hem henne.

I det första delen av Orestien återvänder kung Agamemnon hem från det trojanska kriget som Homeros skrev om. Många delar av Orestien är inspirerade av Homeros verk och Aischylos ska ha sagt att hans verk “levde på smulor från Homeros bord.” Även liknande motiv återfinns i både trojanska cykeln och Orestien, som mytologi och mansdominans.

Både Homeros och Aischylos verk genomsyras av synsättet på att mannen är det bättre och dominanta könet. I trojanska cykeln ges Helena bort till Paris, trots att hon redan är gift. Detta visar på en uppfattning om att kvinnan är som ett objekt utan egen vilja. Att mannen är överordnad kvinnan visas även tydligt i Orestien, då faderrätten vinner över moderrätten. 


Likes

Comments

I det antika Grekland var gudar och tron på högre makter en stor del av samhället, vilket speglas i litteraturen. Den grekiska religionen bestod av en stor mängd gudar och gudinnor där alla hade olika roller - exempelvis var Athena och Ares krigsgudar, medan Afrodite var kärlekens gudinna. De tre främsta gudarna var Zeus, Poseidon och Hades, som tillsammans kontrollerade himlen, vädret, havet, döden och underjorden. Zeus var dessutom gudarnas konung och hade mest makt. Faktumet att de tre viktigaste gudarna alla var män, kan också vara en indikation till genusordningen som fanns i det grekiska samhället. Det var ett mansdominerat samhälle där männen hade störst makt, vilket även syns inom religionen.

I Orestien är gudavärlden en förekommande del, och Orestes, bland andra karaktärer, tillber och hänvisar ofta till gudarna. Dessutom är gudar, som exempelvis Athena och Apollon,  även med i handlingen och har roller i verket. Hämndgudinnorna, erinnyerna, är en annan viktig del av specifikt Orestien, eftersom dessa förföljer Orestes efter att han dödat sin mor. Om man ännu än gång tänker kring gudavärlden utifrån ett genusperspektiv, kan man fundera kring att den högre makt som förde med sig hämnd skulle vara just kvinnlig. Var hämndgudinnorna just gudinnor på grund av att kvinnor ansågs vara de som kom med olycka och missnöje? Å andra sidan fanns det gudinnor kopplade till positiva och ärade saker också, men i dessa situationer fanns det oftast även en manlig likvärdighet, medan erinnyerna specifikt är gudinnor.

En annan viktig del av det grekiska samhället är tron på ödet. Grekerna trodde att varje människa var tilldelad ett öde, och att oavsett hur man handlade skulle ödet uppfyllas. Likt religionen var denna livssyn en aspekt av samtiden som också framställdes i litteraturen. I Orestien kan man se hur ödet framställs i formen av hämndcykeln som börjar med att Agamemnon, pappan, offrar dottern Ifigenia för att tillfredsställa gudarna. Efter att Agamemnon offrat Ifigenia, dödas Agamemnon av hans fru på grund av blodshämnd - trots att Agamemnon i princip var tvungen att offra Ifigenia. I sin tur dödar Orestes sin mamma, ännu en gång på grund av hämnd. En hämndcykel formas där personerna i princip tvingas till att döda varandra och man kan utifrån detta se hur människorna blir maktlösa på grund av högre makter - såsom ödet.

Likes

Comments

Aischylos införde en andre skådespelare på scenen och kan därmed ses som skaparen av dramat på det sätt som vi känner igen det idag. Innan Aischylos framfördes draman av ensamma skådespelare på scen som kommunicerade med en kör. Denna förändring av hur man framförde draman ledde bland annat till mer dynamiska och intressanta dialoger, eftersom man inte längre var ensam på scen.

Aischylos var den första författaren, som man hittat, som berörde både konservativa och liberala tankar och dess konflikt i ett och samma verk. Orestes står i sista delen av triologin, till svars inför ett rättsystem med en opartisk jury bestående av folket efter att ha dödat sin moder.  Innan verket skrevs var det grekiska rättsystemet baserat enbart på blodshämnd eller hedersmord, då man dödar för att hämnas en familjemedlem. Det athenska rättväsendet börjades alltså förändras och ersattes till slut av demokrati, och en jury av folket. Detta är ett exempel på hur pågående samhällsförändringar visas i samtida litteratur, såsom Orestien, som skrevs i mitten av denna politiska förändring. Verket speglar således de sociala, intellektuella, religiösa och politiska omvälvningar som ägde rum i Aischylos liv samtidigt som han skrev.

Det går alltså att konstantera att liknande idéer fanns i både samhället som Aischylos levde i och i hans verk Orestien. Även tankarna på att mannen var överlägsen kvinnan var någonting som genomsyrade inte bara det antika samhället utan även den samtida litteraturen. Man kan anta att författarna påverkades av sin samtid, och skrev om det som skedde runt dem, d.v.s. om den pågående samhällsutvecklingen. Både Aischylos och Homeros blev antagligen influerade av de genustankar som fanns i tiden de levde i. Författarna blev kanske dock inte bara påverkade av samhället de levde i, utan kan ha påverkat sin samtid med sina verk. En cirkel, där samhället påverkade vad författarna skrev om, och där författarna genom litteraturen i sin tur bidrog till att påverka samhället fanns antagligen. Denna konflikt mellan manligt och kvinnligt, mellan faderrätt och moderrätt, som visas i Orestien kan spegla en verklig diskussion som fanns mellan de två könen under Aischylos levnadstid. I verket ställs könen mot varandra och vid en jämförelse framställs mannen som överlägsen kvinnan. Detta kan eventuellt översättas till en kamp som rådde i samhället mellan könen, där matriarkat, ett samhälle med kvinnlig makt, ställdes mot patriarkat, ett samhälle med manligt styre. I Orestien vinner det manliga över det kvinnliga, och detta kan man säga även är fallet i det grekiska antika samhället, som ju tydligt är ett patriarkat.





Likes

Comments

Under antikens Grekland spekulerade människor ofta kring ödet och existentiella frågor, såsom “vem är jag som människa?” “Vad är det jag ska åstadkomma med mitt liv?” Litteraturen kan betraktas som något som skapades för att behandla dessa frågor, och på så sätt försöka finna sanningen. Ett exempel skulle kunna vara litteraturen om gudatron, vilket bidrog till en meningsfullhet för människor som levde under samtiden. För övrigt skapades litteraturen dels i utbildningssyfte i samband med idén om att människor skulle lära sig läsa, men också för att underhålla i ren allmänhet.

I det grekiska samhället fanns det ett uppbyggt klassystem där män var högst ställda, och under dem fanns det kvinnor och även slavar. Samhällsklasserna kunde delas upp ännu mer, och inom gruppen “män som inte är slavar” går det att dela in de i fler klasser där det finns människor som är högre och lägre ställda än andra. En grov klassindelning tydliggör däremot hur män, särskilt rika, hade den högsta ställningen i samhället, medan slavarna hade den lägsta samhällsrangen.

Mannen och kvinnan hade alltså olika positioner i antikens samhälle. Mannen var den dominanta som styrde över kvinnan och slavarna, medan kvinnan höll sig undan i hemmet. Detta tankesätt syns bl.a. i Gästabudet från 385 f.Kr där Platon skriver att det manliga könet är starkast och mest intelligent av naturen. Kvinnans roll i samhället var liten och hon blev inte representerad inom t.ex. teatern. Även de kvinnliga rollerna spelades av förklädda manliga skådespelare. Att mannen var det överordnade könet märktes även i förhållande till sexualitet. Även här betraktades mannen som den dominanta och mest hedervärda. Det spelade inte så stor roll vem mannen hade sex med, utan hur han handlade ur ett sexuellt perspektiv.. Att penetrera var fullt värdigt och tillåtet, så länge handlingen utfördes av en man och inte en kvinna. Under Antikens Grekland skattade man även homosexualitet högst av sexuella läggningar. Det med tanke på att man då inte behövde involvera någon kvinna alls i förhållandet, och det sexuella umgänget betraktades därmed som något ännu vackrare.

Faktum är att samhället innehöll slavar, därmed kunde en del människor (främst män) frigöras från arbete. Det resulterade i en möjlighet att kunna lägga ned tid på annat som inte enbart handlade om ren överlevnad. Folk fick tid att tänka på annat, vilket bidrog till uppkomsten av bland annat författare, filosofer och matematiker. Eftersom det inom samhällsstrukturen fanns bestämningar om att endast rika män kunde tilldelas denna möjlighet, blev det den representativa gruppen i förhållande till litteratur från denna epok.

Mansdominansen genomsyrade hela samhället. Utöver det faktum att det var män som hade möjligheten att skriva, var det också män som var den tänkta målgruppen. Det var ett manssamhälle, och trots att kvinnor hade en högre samhällsposition än slavarna, var de inte heller speciellt hedervärda. Det finns nästan inga kvinnliga författare från den här tiden, och vilka tankar som fanns hos kvinnorna är väldigt svårt att veta eftersom de väldigt sällan fick föra sin egna talan. I princip allt som står skrivet om kvinnor, och allt annat, från antikens Grekland, är skrivet av den manliga eliten, för den manliga elitens skull. Samhället påverkade litteraturen i och med att samhällsstrukturen innebar att en väldigt liten del av befolkningen hördes. Det är troligt att litteraturen som helhet skulle ha sett annorlunda ut om den inte bara härstammade från en specifik och begränsad grupp inom samhället. Nu har i princip all litteratur kommit från ett och samma perspektiv - de rika männens..

Likes

Comments

I Orestien kan man tydligt se en skillnad i hur kvinnor och män värderas.  Orestes frias från att ha mördat sin moder, eftersom modern i sin tur mördade Orestes fader. Detta indikerar på att faderrätt värderas högre än moderrätt och att det är värre att döda en man än att döda en kvinna. Citatet, “En moder ger ej livet åt det barn som kallas hennes. Nej, hon vårdar endast den färska säd, som blev i henne sådd. Och den som sår ger livet. Modern är en främling blott som skänker skydd åt plantan” förtydligar uppfattningen om att fadern är den som ger livet till barnet, inte modern, som bara skyddar faderns barn. Därför vinner alltså faderrätt över moderrätt. Även bland gudarna kan man upptäcka en genusskillnad. 

Kvinnornas ställning var, som tidigare nämnt, lägre än männens i det grekiska antika samhället. Detta märks bland annat på avsaknaden av kvinnliga författare och skådespelare från denna tid. Att litteraturen och samhället antagligen påverkades av och påverkade varandra kan ha bidragit till kvinnornas låga ställning under denna tid.

Idag lever vi fortfarande i ett patriarkalt samhälle. Precis som under antiken speglas vårt samhälle i litteraturen och den övriga kulturen. Dock kan även litteraturen användas för att förstärka och upprätthålla den nuvarande samhällsstrukturen. Om männen i litteraturen porträtteras som starka ledare och kvinnorna som svaga och undergivna kan detta bidra till en upprätthållelse av dessa normer.


Likes

Comments