View tracker

Gillar att kika in här ibland och läsa lite, kolla vart jag vill och inte vill. Detta är som en trygg zone som jag bara kan slappna av i, även om jag skriver eller bara läser... Tips, skriv av er även om det kan skaka omvärlden!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Man kan ha en förälder som är död men att vara död för sin förälder är minst lika svårt...

Min pappa har aldrig riktigt varit som andra pappor... Bara när jag var liten, då var det han och jag mot världen. Men det är annorlunda nu. Allt är förändrat, min pappa tror att allt är bra, att han är världens bästa pappa men så är inte sanningen. Jag har sedan mina föräldrar skilde sig, för 10 år sedan, inte varit riktigt synlig för honom. Som de gångerna när jag som 14 åring klev ut genom ytterdörren och kom tillbaka sent på kvällen, jag var borta i flera timmar... Och när jag kommer hem så är ytterdörren låst, jag knackar och han öppnar. Han såg riktigt chockad ut över att se mig *Jag trodde du var på ditt rum... Han har alltså inte ens kollat och jag har varit borta i säkert 6 timmar. Jag vet inte riktigt om någon kommer att förstå att man är så obetydlig att han inte ens kunde kolla in i mitt rum eller fråga om jag ville ha mat.
Eller som de gångerna när jag var 10 och min pappa hade flyttat ihop med sin nya tjej som han var otrogen mot min mamma emot... Mamma reste mycket i jobbet och vi kunde inte bo själva, min bror och jag. Så vi frågade pappa om vi fick bo där och han sa nej. Han sa nej för att hans tjej inte ville det, de ville alltså inte låta oss bo där, de ville inte ha oss där.

Sådana händelser i 10 års tid har kommit och gått som på ett löpande band. Nu har det gått så lång tid att jag under 10 år har hunnit gå igen 3 skilsmässor, en pappa med depression, som inte ringt, som vart otrogen och opålitlig. Som inte ställt upp, som inte suttit på sängkanten när jag varit sjuk eller torkat mina tårar när jag varit ledsen. Men jag har blivit stark för om man har levt med en pappa som aldrig varit en pappa så blir man stark och lär sig klara sig själv. Ingen behöver stå upp för mig för inte ens min pappa har någonsin gjort det, han har aldrig ringt någons föräldrar när någon varit elak eller lyssnat på när jag sagt ifrån. Han har aldrig ens orkat bry sig. Jag klarar mig själv, ensam är stark.

Likes

Comments

View tracker

Jag har gjort det igen. Men det känns helt okej, lite besviken att jag gjorde det igen trots att jag nästan har varit självskadefri i 5 månader nu. Men känner mig mer och mer ångestfylld... och vet inte hur jag ska lindra det på annat sätt. Allt liksom bara byggs upp inom mig som en stor klump som bara växer och växer.

 Min högra hand är öm precis som den har varit så många gånger förut... Känns som att allt bara går åt helvete nu. Jag orkar inte mer skit, snälla inte mer...

Likes

Comments

Nemen tjo, inte ens meningen att komma in här. Skulle in på min andra blogg och kom utan att tänka in här. Jaja, ska jag köra en update då?!?!? Jag har endast spytt en enda gång på hela 2016?!?!?!? Hur sjukt? Asså är så stolt och jag tränar... Normal mängd. Inte 40 000 000 pws. Jag är så nöjd även om jag inte är det över min kropp så är jag nöjd med livet. Det känns bra. Over and out.

Likes

Comments

Hello, I'm here again! Tillbaka på denna bloggen som bara ser allt det negativa, helt sjukt, jag har vart sjuk... Idag är det bättre och jag har inte kräkts på 2 månader, känns bra men så konstigt att jag saknar det. Saknar något som jag hatar men det är tryggheten. Att veta att jag styr själv och jag kan.

Idag har jag tränat och idag mår jag bra, första sol dagen på flera månader och våren är här. Jag har tränat ben, även kört 30 min på crosstrainer, inte varje dag men det börjar bli fler och fler. Hellre styrketräning utbytt mot alla de promenaderna jag har tagit. Undra hur många 100 mil jag gått om man skulle räkna ihop alla de sena nätterna, kvällarna och mornarna jag var ute och gick. Nu är det bara några få gånger i veckan. Jag mår bra och jag jobbar på att må bättre... Blir dock så himla stressad för jag känner på mig att denna lyckan inte är långvarig!

Likes

Comments

​Fan vad jag är besviken. Besviken på mina föräldrar. Speciellt på min mamma som ska lägga all min olycka på sig själv... Att jag inte kan kalla mina föräldrar och bror familj är något som gör henne lika upprörd och arg på samma gång! Vilket gör att jag återigen får skuldkänslor precis som varje gång vi pratar om min barndom. Allt vänds alltid tillbaka på mig... Hyra, långa jobbdagar, städning, förhållanden! ALLT. Men det fråntar inte det att min mamma endast spenderat 9 år med mig pga hon har valt bort vår relation för pojkvän och jobb... Det är ett val. Min pappa kanske 7 år av mitt liv... Och då får vi räkna ihop att de bodde ihop tills jag var 7 år... jag har alltså varit ensam i 8 år, ÅTTA ÅR!!!!! Och de undrar varför jag inte ser oss som en familj????? Jo för att jag är den enda familjen jag har.

Likes

Comments

Är så oerhört trött på alla... På allt. Vill bara gömma mig. Ska inte äta något imorgon, vill verkligen inte och kommer undan med det enkelt då jag går kort dag i skolan och ska på hockey vid 7! Perfekt att säga att "jag åt precis" eller "käkar när jag kommer hem"... Måste gå ner nu, får sån ångest att det snart är sommar igen! Och nu tycker ni jag låter galen, nej jag vet att det är December! Men för mig så känns det som så himla kort tid att hinna bli smal!

Nu tittar jag ph och ska snart plugga -_- tyvärr! Har halkat efter något extremt och ska söka för en koncentrations svårighet. Förstår ingenting NÅGONSIN. Jävla skit

Likes

Comments

Efter en dag i skolan med håltimmar och filmtittande så är det skönt att äntligen ligga i sängen igen. Åt nyss 3 tacos men spydde upp nästan allt, hela min hals svider. Skulle ut och gå tänkte jag men ska upp vid 6 i morgon och jag vill bara sova! Ska inte äta förens i morgon vid lunch tror jag, vet inte vad jag pallar faktiskt! Min energi är på 0 och allt går åt på att bråka! Med mamma, med storebror, med kompisar...

På kärleksfronten då? Jo, det går åt helvete det med ;-) Nej men han R jag har snackat om, han som är den enda som vet om min ätstörning... Vi har ju varit bästa vänner i nästan ett år men har hela tiden förstått att han har velat mer. Men jag har inte kunnat släppa in honom för allt kretsar kring ätstörningen och att jag inte litar på människor! Han berättade att han skulle kämpa för mig för alltid och gav mig kärleksförklaring efter kärleksförklaring... Och ett ultimatum... Antingen är vi tillsammans eller inte ens vänner! Och jag kunde inte tvinga fram känslor som inte fanns där så vi gick skilda vägar :( Har hört att han träffar någon nu vilket gjorde att mitt hjärta brast, hur kan någon annan få ta min plats hos min bästa vän medan han inte ens kan säga hej till mig längre? Och det är nu jag har insett, nu när allt är för sent... Jag kanske är kär.

Likes

Comments

Kära bulimi och kära mig själv. Varför just jag och varför är just jag så dum att älska något som dödar mig. Det skilde 3 veckor mellan dessa bilder och jag slappnar av på båda bilderna. Detta var nästan 9 månader sen... Vad håller jag på med, måste ur detta men min kärlek till detta är så stort och hatet lika så.

Likes

Comments

Har aldrig förstått vad folk menar när de säger att de hör röster som säger till dem vad de ska göra... Finns säkert många olika sorters röster... Men har insett att min onda röst är mig själv, jag torterar mig själv. Precis som när någon skär sig och säger att de mår bra för stunden! Exakt så är det med svälten eller bulimin. När jag spyr så svävar jag på moln samtidigt som min eyeliner svider i mina rinnande ögon.
Jag gör det för att må bra på något sätt, för jag har aldrig mått bra. När jag ser tillbaka på mina 17 år här på jorden så kan jag inte komma på någon viss period i mitt liv då jag mått bra... Att ha blivit övergiven fler gånger än jag kan räkna, blivit bedragen, droger och självmords försök i familjen och skilsmässor. Jag har aldrig fått andas och det har aldrig handlat om mig... Jag har aldrig fått fokus för jag är inte lika viktig eller jag har inte lika viktiga problem. Mina problem duger inte och det är därför jag tror jag skapar detta för då måste de ju se mig eller?

Likes

Comments