Detta är 2:a delen av mitt tidigare liv och hur jag sålde sex.

Ni kanske undrar vilka männen var som ville träffa mig?

Ja, jag har bara erfarenhet av att killar kontaktade mig för att köpa sex, inga kvinnor alls.

Jag hade skapat ett konto/profil på en välkänd sida där annonser lades ut för just såna här tjänster. Via internet kände jag att jag hade mer kontroll och kunde sålla bort de jag inte ville träffa. Dessutom kunde jag tydligt och klart beskriva vad som gällde när man träffade mig. Out eller incall, tjänst och kostnad för tjänsten.

Jag kan säga, att jag blev rätt förvånad över "utbudet" eller variationen av killar som kontaktade mig för att få till en träff. Det var verkligen ALLA typer av män, unga, snygga, fräscha, svenskar, utländska, mindre snygga, tjocka, smala, rika, fattiga, singlar, sambos, gifta sen många år, nybliven pappa, kristen, muslim osv. Det fanns ingen mall utseendemässigt eller statusmässigt för vem som skulle kunna klassas som en torsk.

De utländska männen ville man undvika i största mån för de behandlar tjejerna oftare illa än svenska killar. Jo, så är det faktiskt... vi tjejer pratade ju med varandra på den där sidan...skickade mail och tipsade eller varnade varandra om vissa personer. Det blev ett skyddsnät mitt i allt elände.

Efter att man skrivit några meningar till varandra sidan, gick man ofta över till att prata på kik eller via min "jobb-telefon" via samtal. Det gjorde mig lugnare och mer säker på vem jag skulle träffa.

I början träffade jag kunder hos dem eller på hotell, men jag kände mig inte säker och blev rädd att bli in lurad i en fälla med flera män där situationen spårade ur och jag inte kunde kontrollera utfallet. Efter ett tag tog jag enbart emot hemma hos mig, så kallade incalls. Det blev en falsk trygghet, men bättre än outcalls. Jag hatade dock att jag behövde byta lakan varje dag för jag klarade inte av lukten av svettigt sex eller lukten av någon annan än mig i sängen.

Efter några månader då jag började bli van vid rutinerna och hur saker och ting skulle gå till.... och pengarna gick i rullning hela tiden blev det mer och mer något jag behövde göra för att överleva, inte enbart för att det var "kul" eller en hobby där jag fick ut nåt av det...... Kickarna jag hade fått i början av att göra detta avtog mer och istället ersattes det av ångest. Jag fick alltid massa ångest när jag insåg vad jag behövde göra, ragga upp en kund på sidan för att jag inte hade pengar och precis innan de kom fram till min lägenhet. Men så fort han tagit av sig skorna och vi börjat småprata, jag hade skannat av honom, fått nån form av bild av vem han var och pengarna låg i min hand.... då lättade det.

Det var alltid en tjat om prutning (som om alla var från dåtidens småland), vilka udda störda tjänster jag kunde tänkas göra och om det skulle ske med eller utan kondom. Detta jävla tjat. Jag hatade det. Hatade det.

1. Jag var klar och tydlig med att jag inte gjorde analt, deep throat, fistning, våld, blod osv... listan kan göras lång över störda förfrågningar, ni skulle tappa hakan.

2. Alltid kondom. Saftey first.... jisses, vad komiskt. Att prostituera sig är INTE säkert någonstans.

3. Jag accepterade inte prutning. Då slutade jag svara typ och betalning skedde alltid först.

Vid några tillfällen slängde jag ut män, för att inte vara den på bilden och sen för att ha prutat. Han som prutade ville ha en snabbis för 500, då backade jag bara och sa åt honom att sticka. Jag är så tacksam än idag att inget dåligt hände.

Till en början sökte kunderna upp mig via sidan, skrev och ville desperat ha en träff med mig. Och under träffarna fick jag mkt komplimanger och jag har aldrig fått så mkt beröm eller komplimanger av män för min kropp. Jag har alltid varit osäker på mig själv och min kropp, men under träffarna med kunderna blev jag avgudad då många män varit utan sex länge eller älskade min kropp. Men ju längre tiden gick, så tunnades horden ut av män som skrev till mig.... då fick man gå igenom sin mail-lista eller telefonlista och börja ragga och flirta. Allt för pengar.

Jag fick ytterst få stammisar, en var riktigt sjysst mot mig. Men med tiden ville han bara göra sjukare och sjukare saker och då fick jag nog. En annan kund träffade jag två gånger som ville enbart att jag sparkade på hans pung i 30 minuter eller tills han inte klarade mer. Vi hade aldrig samlag, utan han bara runkade i slutet, men innan dess ville han få sina nötter söndersparkade av mig i höga klackar.

Männen, kunde vara vem som helst var min mentalitet. Idag försöker jag jobba med det... för det stämmer inte, det är bara 10% av alla männen i detta land som har eller kommer köpa sex.... alltså är 90% sjyssta.... hoppas jag. Men när jag såg på mina kunder, helt vanliga män så satte det sina spår. Min erfarenhet talade emot fullständigt. Men det är en sak sexköparna har gemensamt, som andra männen inte har; en vrickad kvinnosyn. En syn om att kvinnor inte är lika värda, utan lätt kan utnyttjas för att tillfredsställa hans behov. Visst är det en skrämmande syn?

Jag lärde mig väldigt snabbt att det inte går att lika på killar eller män och att alla, i princip alla jag träffade även utanför kundkretsen enbart var intresserad av att få ligga med mig, inte vara min vän. Jag har ingen aning om varför det dras såna till mig. För jag vill tro och hoppas att det finns snälla killar där ute som inte ser mig som nån man kan knulla och sen skita i.

Sex fuckar upp allt, det var bättre innan man upptäckte sex och det räckte med att hålla handen. Rent och oskyldigt. Ingen ångest.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

God förmiddag!

Idag är det fredag, skönt! Sedan onsdagskväll har jag mått mycket bättre i förhållande till de andra dagarna.

Ringde idag till vårdcentralen för att få en tid med läkare så att de kan ändra min medicinering av Fluxetin. Mitt humör är ju som en berg och dalbana, vilket är väldigt jobbigt. Men varje gång jag ringer till vårdcentralen får jag alltid till svar att det inte finns någon tid för mig och mitt ärende och att jag ska ringa nästa dag, i detta fallet måndag. Jag trodde jag skulle bryta ihop totalt när jag fick det svaret idag igen... hur länge ska man behöva vänta på att få vård?!

Dessutom var sköterskan som jag talade på telefon väldigt otrevlig. Jag blev så frustrerad på henne att jag skrek till henne att hon var en idiot..... jag bad om ursäkt sen, men jag tycker att de inte gör ett skit. Jag bad istället om att få en tid för att skaffa sjukintyg till min arbetsgivare..... då fanns det heller ingen tid jag kunde få. Asså wtf! Jag ringde ändå direkt när de öppnade telefonslussen.

Sen undrar jag.... VARFÖR har personer med utländsk bakgrund så j*vla svårt att försöka låta trevlig???? Jag tycker alltid att såna personer låter SÅ otrevliga över telefon. Jag blir irriterad på sånt eftersom jag jobbat mycket inom service och speciellt med kundtjänst/service via telefon och då är det så viktigt att vara trevlig.

Jag ringde upp en annan vårdcentral för att kanske få tid där istället, men jag fick till svar att de hade så många personer listade hos sig att de inte tog emot fler...... Asså vart är vården på väg?!


Idag har jag fått höra;

"Det finns ingen tid för dig och ditt ärende" - "Vi tar inte emot fler att lista hos oss"


NÄR SKA JAG FÅ VÅRD?! (FÅR VÄL GÅ TILL AKUTEN OM MAN SKA FÅ NÅT GJORT)

Likes

Comments

Hej.

Den senaste tiden har mitt humör verkligen varit en berg och dalbana. Två dagar superbra, sedan tre dagar nere i mörkret med väldigt jobbiga, negativa, mörka tankar som skrämmer skiten ur mig. Hur kan det gå ifrån att vara så bra, till ett nattsvart mörker?

Jag tycker det är obehagligt varje gång, men att gråta... det hjälper. Det är svårt för mig att gråta, men då jag väl gör det släpper så otroligt mycket känslor.

Denna veckan började inte bra. Ångesten och tröttheten tog över totalt, jag sjukskrev mig. Senare ringde min chef upp mig och skällde ut mig för att jag tackat ja till jobb, för att sedan sjukanmält mig. Jag vet att det är mitt fel, jag söker inte bekräftelse för jag VET att det jag gör är fel, men när kroppen skriker att jag inte klarar av att jobba, att möta dagen, att träffa människor.... det är då det blir galet. Jag är rädd att om jag tvingar iväg mig så börjar jag gråta hysteriskt på vagnen eller tappar humöret totalt på ett barn, det får ju bara inte hända. Jag gråter ju hellre offentligt än att tappa humöret på ett barn. Thats a no NO.

Hur gör NI när ni har ångest, kroppen skriker Nej men ni tar er ändå iväg till skola eller jobb... Har ni någon speciell strategi eller tänker på nåt speciellt? Alla tips mottages varmt!



Likes

Comments

Hej på er!

Jag har ett tag lyssnat på Ångestpodden, för (surprise) jag har ångest, men de håller på just nu med en poddserie som heter "Vi måste prata om prostitution" och idag, precis, nyss har jag lyssnat klart på första avsnittet där Ida och Sofie har träffat Ängeln på Malmskillnadsgatan; Elsie Lindqvist. Alla i Sverige borde vet vem hon är, för hon är fantastisk och hade jag träffat henne själv hade jag antagligen stor lipat.

Jag gillade avsnittet skarpt, sån här information behöver nås ut i samhället, för tro det eller ej; detta sker varje dag, varje minut, året om: Prostitution och fler unga tjejer hamnar i detta helvete varje dag. Har ni inte lyssnat på poddserien, så gör det! Detta är ett så viktigt ämne och det är något vi måste få stopp på.

Jag startade denna bloggen för att jag ville nå ut, dela med mig av mina erfarenheter och det kommer, tro mig. Jag behöver bara ta lite sats innan den stora bomben släpps. Jag ÄR före detta prostituerad och tog mig ur helvetet för ungefär 2 år sedan. Och jag har precis mailat Ida och Sofie på Ångestpodden för att fråga om jag kan få dela min story om hur det var att "frivilligt" ge sig in i denna "branschen" och sälja sex, men även att ta sig ur den.

Nervöst och pirrigt, men jag hoppas att de svarar. Håller tummarna!

Nu ska jag käka frukost och sen blir de snabbdusch innan jag ska iväg in till stan. Jag hoppas ni får/har en fantastisk dag!

xx.

Likes

Comments

Hej alla fina läsare, jag är så glad att bloggen börjar bli läst! 😁❤

Vad hittar ni på en söndagkväll för att söndagsångesten inte helt ska ta över?
Jag läser böcker och håller igång med matlagning, diskning och snappar med kompisar 😄

Jag har funderat på en sak och det är hur jobbigt jag tycker det är att gå till kyrkan på söndagar för att man ska vara så social och kallprata med folk man inte känner.
Jag älskar min kyrka jag går till, den är så cool men jag får sån ångest i bröstet av att veta att jag måste hälsa på massa nytt folk, medan JAG bara vill umgås med Gud, lovsjunga och be. Jag går till kyrkan för gudstjänstens skull, för tid med Gud och för att jag mår bra av det. Varför kan det inte få vara i fokus i en kyrka? Det känns så otroligt pressande med att vara så himla social hela tiden.
Förr var jag väldigt social, men idag är jag mer introvert än extrovert faktiskt. Har jag en halvbra dag så är jag kanske inte så pratig av mig. Och jag finner det faktiskt allmänt svårt att hålla igång ett kallprat eller lära känna nya människor genom mingel. Vad ska jag fråga? (oftast är de helt blankt i skallen)......

Men allt det där gör att jag sällan går till kyrkan nu för tiden. Så vill jag inte ha det.

Har nån av er tips får ni jättegärna dela de med mig!!

Likes

Comments