God morgon bloggen!

Idag börjar jag jobba på sommarjobbet. Inget super-hit jobb, men det betalar hyran och de övriga räkningarna och alla saker jag ska göra i sommar. Jag har helt vänt dygnet för jag har de senaste dagarna suttit uppe och sträck-tittat på en ny brittisk kostymdrama-serie; Poldark! Utspelar sig på 1700-talet då kvinnorna bar korsetter och man neg eller bockade vid goddag eller adjö och det skrevs massor av snigel-post-brev slutet med vax och sigill och en massa andra saker var så himla mycket enklare. Såg klart säsong 2 i lördags natt och jag vill bara ha mer, mer! Ge mig mer! Men får vänta till säsong 3 kommer. Tålamod, tålamod!

Anyway, nu när jag inte har kunnat sova så har jag suttit uppe och njutit av den fina sommarmorgonen, lyssnat på fåglarnas sång och pysslat med lite gamla glasburkar. Jag är en samlare på såna, jag slänger inte dem om jag anser mig ha användning för den. Och se, visst blev de söta? Jag älskar inredning och är tokig i att möblera om, köpa nya små dekorativa ting som kan förgylla ett hem. Men senare tiden har jag inte köpt mer inredningsdekor, för jag har FÖR mycket och behöver tänka både ekonomiskt och miljövänligt. Sen försöker jag anamma en mer minimalistisk livsstil, vilket inte alls är så lätt för mig som är en sån sak-älskare, men jag har det senaste halvåret rensat massor i förråd, garderober, bland inredning. filmer och böcker jag inte längre vill ha. Jag är petig med mitt "bibliotek".

Ha en toppendag nu kära läsare, så ska jag äta frukost!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej!
Hoppas det är bra med er! Sommarlovet har börjat och på måndag börjar jag mitt sommarjobb! Yeih!

Det finns oändligt många youtuber och en tjej jag följt ett halvår ungefär är Sarah Nourse.
En grym tjej som lever ett minimalistiskt och veganskt liv med sin man i Europa.
Hon har massa bra videos så kolla in henne!


Likes

Comments

Jag tror jag håller på att bryta ihop. Jag sitter vid datorn och har min hemtenta i matematik framför mig som jag ska komplettera eftersom den inte blev godkänd. Och jag vill bara störtgråta, det är SÅ mycket läraren kräver att jag ska göra om... Det är så himla mycket att det blivit övermäktigt och det känns som att jag inte kommer få godkänt på kompletteringen heller, för denna läraren är SÅ sträng.

Jag är en pluggis, jag älskar att lära mig nya saker och jag är extremt noga med mina inlämningar och tentor. Jag sitter på helger och kvällar och pluggar när alla andra är ute och roar sig. Uppgifterna läses igenom noga och jag försöker verkligen tolka vad läraren vill ha ut av min text, men här har jag totalt misslyckats känns det som och det är fucking mount everest jag ska klättra över. DET ÄR BARA FÖR MYCKET! JAG ORKAR INTE! Den senaste månaden i skolan och jobb har bara varit mitt största fokus och har tagit upp all min tid. Nu ligger jag i gytjan som en blöt fläck och försöker kravla mig upp till fast land. Gaaah!

Likes

Comments

Heeeej Bloggen!

Jag älskar böcker och speciellt skrivböcker och brukar hänga en del på Akademibokhandeln. Tycker om att bara gå in där och se vad litteraturvärlden har att erbjuda just nu liksom. Men, de har ju alltid så fint utbud av skrivböcker och det finns ett märke som heter Paperblanks och de har så otroligt fina omslag på sina skrivböcker. De är lite mer rustiga och finns i olika färger och skulle passa in bland Harry Potters skolböcker.

För ett par år sedan köpte jag galet många skrivböcker av detta märket och har nog dagböcker för 10 år framåt att skriva i, haha, men jag älskar dem! Och nu har jag köpt en egen ny kalender som är på 18 månader, så när jag studerat klart är den fortfarande aktuell. Visst, den kostade lite mer (220 kr typ?) än en "vanlig" årskalender, men jag kände att JAG är värd det för så som jag kämpar i skolan och jobbar extra bredvid, så jag ville unna mig själv (istället för glass, godis eller läsk) och dessutom LEVER jag i princip i kalendern. Den ska alltid fram när man börjar prata med någon om att hitta på nåt eller liknande. Så en SNYGG och användbar kalender är viktigt för mig.

Visst är den fin?! :D Älskar den!

Till vänster min nya kalender och höger min redan existerande hög med skrivböcker från Paperblanks.

Likes

Comments

Hej!

Ååhh, det är SÅ mycket drama i skolan nu. Jag orkar inte med det!

Allt som har hänt, är en enda soppa och jag vet inte om jag orkar dra allt men ska göra en kortfattad version:

1. Jag var hemma, sjuk en dag då jag och min grupp skulle påbörja ett grupparbete. Jag skrev till gruppen; ge mig en uppgift eller nåt att göra så att jag bidrar = ingen svarar på det meddelandet.

2. Gruppen skriver att jag ska ta kontakt med min lärare. Jag skriver ett mail på en gång, men får inget svar. Dessutom får jag höra på kvällen av en klasskompis (och som är med i samma grupp) att läraren hade sagt; "Har hon inte bidragit till grupparbetet kan hon såklart inte vara med". Därför tog jag beslutet att nästa dag jobba eftersom jag behöver pengarna och de övriga i gruppen hade inte uppskattat om jag kom andra dagen då vi skulle arbeta med grupparbetet. Jag inväntade instruktioner istället ifrån läraren.

3. Nästa dag, på eftermiddagen skriver jag till min lärare IGEN men på ett annat forum. Och efter några timmar svarar hon; "du ska kontakta kursledningen". (Det tog alltså henne över ett dygn innan hon svarade mig) Jag mailar kursledningen direkt och får svaret; "Försök att lös det med din grupp, så att du kan vara med och redovisa". Vid detta laget hade gruppen gjort klart hela arbetet, det var färdigt helt enkelt. Jag försökte förmedla detta till både kursledare och lärare, men det enda jag fick tillbaka var; lös det med gruppen.

4. När jag skrev till gruppen, att lärare och kursledning vill att jag är med i grupparbetet och bidrar med något blev det ett jävla liv i luckan. Det blev så dålig stämning. En av gruppmedlemmarna mailade kursledningen och klagade.

5. Kursledningen bestämmer att jag ska göra denna delen, dvs grupparbetet i December med en ny grupp.

Jag känner mig så otroligt frustrerad och jag vet att allt detta startade med att jag var hemma för jag var sjuk med Crohns (min mage) och mådde jättedåligt. Är så himla besviken att gruppen inte ens försökte lösa problemet med mig utan istället direkt gick till lärare för att "konsultera".

Sen har det skrivits massa hit och dit mellan mig och läraren, för jag försökt förklara problemet så att jag skulle kunna få bli examinerad nu i sommar istället till vintern. Sen har det givetvis skrivits i gruppchatten med och det är bara tragiskt att dessa personer ska jobba med det vi studerar till. Arbetsklimatet i denna gruppen har varit väldigt hårt och är man inte där en gång för att göra nån obligatorisk grej så ryker huvudet, då är man utesluten ur gruppen. LYCKA TILL säger jag bara. Jag tycker synd om de som kommer behöva arbeta med er i framtiden.

Har nån av er varit med om drama på universitetsnivå?

Likes

Comments

Varför hör du aldrig av dig?

Ja, det var länge sen vi sågs... eller jag skrev, menar jag. Blev lite för inne i Ledin låten. Men, ja... det STÄMMER! Jag har varit 0 aktiv här på ett bra tag och det vill jag förklara med:

1. SKOLA

2. JOBB

Japp, det suger faktiskt lite, för jag gillar ju att uppdatera bloggen för att jag har ett syfte med den. Men förutom tidsbrist har jag tagit mig upp ur en grå/svart dimma med. Min medicinering ökades på min begäran och först mådde jag verkligen bajs, men nu senaste tiden har jag klarat av mer saker som jag inte gjorde förr och det är så härligt och jag börjar känna igen mig själv. ÄNTLIGEN!!!!!!

Det är ca 2 veckor kvar av skolan- sen blir det sommarlov med jobb! Ser så mycket fram emot det, galet! Då hinner jag antagligen uppdatera bloggen mer kontinuerligt och kan fortsätta på min skriv- serie; Mitt tidigare liv. Det är en rätt tung serie med text som jag behöver lite tid att få ned på papper- en viktig sak för mig att berätta, men samtidigt tungt då jag behöver gå tillbaka till de minnen som jag helst vill lägga bakom mig. MEN; det kommer. Jag lovar.

Jag har helt fastnat för Keeping up with the Kardashians aka KUWTK.... och det är ju så beroendeframkallande. Om man ska ha någon favorit så får jag säga att Khloé är min :) Men sen är det så här att jag kommer inte ha nån tv acess från och med juni så då får jag hitta serier och annat på annat sätt för att se via tv skärmen. Jag har faktiskt sagt upp mitt tv abonnemang för att det går ju ändå inget bra eller vettigt på tv, jag stör mig så mycket på reklamen och jag tycker helt enkelt att det är en onödig utgift när min budget som student redan är så tight. Dessutom har jag med märkt att jag hellre streamar det jag vill titta på, då är det onödigt att ha ett tv abonnemang.

Thats All!


Likes

Comments

Detta är 2:a delen av mitt tidigare liv och hur jag sålde sex.

Ni kanske undrar vilka männen var som ville träffa mig?

Ja, jag har bara erfarenhet av att killar kontaktade mig för att köpa sex, inga kvinnor alls.

Jag hade skapat ett konto/profil på en välkänd sida där annonser lades ut för just såna här tjänster. Via internet kände jag att jag hade mer kontroll och kunde sålla bort de jag inte ville träffa. Dessutom kunde jag tydligt och klart beskriva vad som gällde när man träffade mig. Out eller incall, tjänst och kostnad för tjänsten.

Jag kan säga, att jag blev rätt förvånad över "utbudet" eller variationen av killar som kontaktade mig för att få till en träff. Det var verkligen ALLA typer av män, unga, snygga, fräscha, svenskar, utländska, mindre snygga, tjocka, smala, rika, fattiga, singlar, sambos, gifta sen många år, nybliven pappa, kristen, muslim osv. Det fanns ingen mall utseendemässigt eller statusmässigt för vem som skulle kunna klassas som en torsk.

De utländska männen ville man undvika i största mån för de behandlar tjejerna oftare illa än svenska killar. Jo, så är det faktiskt... vi tjejer pratade ju med varandra på den där sidan...skickade mail och tipsade eller varnade varandra om vissa personer. Det blev ett skyddsnät mitt i allt elände.

Efter att man skrivit några meningar till varandra sidan, gick man ofta över till att prata på kik eller via min "jobb-telefon" via samtal. Det gjorde mig lugnare och mer säker på vem jag skulle träffa.

I början träffade jag kunder hos dem eller på hotell, men jag kände mig inte säker och blev rädd att bli in lurad i en fälla med flera män där situationen spårade ur och jag inte kunde kontrollera utfallet. Efter ett tag tog jag enbart emot hemma hos mig, så kallade incalls. Det blev en falsk trygghet, men bättre än outcalls. Jag hatade dock att jag behövde byta lakan varje dag för jag klarade inte av lukten av svettigt sex eller lukten av någon annan än mig i sängen.

Efter några månader då jag började bli van vid rutinerna och hur saker och ting skulle gå till.... och pengarna gick i rullning hela tiden blev det mer och mer något jag behövde göra för att överleva, inte enbart för att det var "kul" eller en hobby där jag fick ut nåt av det...... Kickarna jag hade fått i början av att göra detta avtog mer och istället ersattes det av ångest. Jag fick alltid massa ångest när jag insåg vad jag behövde göra, ragga upp en kund på sidan för att jag inte hade pengar och precis innan de kom fram till min lägenhet. Men så fort han tagit av sig skorna och vi börjat småprata, jag hade skannat av honom, fått nån form av bild av vem han var och pengarna låg i min hand.... då lättade det.

Det var alltid en tjat om prutning (som om alla var från dåtidens småland), vilka udda störda tjänster jag kunde tänkas göra och om det skulle ske med eller utan kondom. Detta jävla tjat. Jag hatade det. Hatade det.

1. Jag var klar och tydlig med att jag inte gjorde analt, deep throat, fistning, våld, blod osv... listan kan göras lång över störda förfrågningar, ni skulle tappa hakan.

2. Alltid kondom. Saftey first.... jisses, vad komiskt. Att prostituera sig är INTE säkert någonstans.

3. Jag accepterade inte prutning. Då slutade jag svara typ och betalning skedde alltid först.

Vid några tillfällen slängde jag ut män, för att inte vara den på bilden och sen för att ha prutat. Han som prutade ville ha en snabbis för 500, då backade jag bara och sa åt honom att sticka. Jag är så tacksam än idag att inget dåligt hände.

Till en början sökte kunderna upp mig via sidan, skrev och ville desperat ha en träff med mig. Och under träffarna fick jag mkt komplimanger och jag har aldrig fått så mkt beröm eller komplimanger av män för min kropp. Jag har alltid varit osäker på mig själv och min kropp, men under träffarna med kunderna blev jag avgudad då många män varit utan sex länge eller älskade min kropp. Men ju längre tiden gick, så tunnades horden ut av män som skrev till mig.... då fick man gå igenom sin mail-lista eller telefonlista och börja ragga och flirta. Allt för pengar.

Jag fick ytterst få stammisar, en var riktigt sjysst mot mig. Men med tiden ville han bara göra sjukare och sjukare saker och då fick jag nog. En annan kund träffade jag två gånger som ville enbart att jag sparkade på hans pung i 30 minuter eller tills han inte klarade mer. Vi hade aldrig samlag, utan han bara runkade i slutet, men innan dess ville han få sina nötter söndersparkade av mig i höga klackar.

Männen, kunde vara vem som helst var min mentalitet. Idag försöker jag jobba med det... för det stämmer inte, det är bara 10% av alla männen i detta land som har eller kommer köpa sex.... alltså är 90% sjyssta.... hoppas jag. Men när jag såg på mina kunder, helt vanliga män så satte det sina spår. Min erfarenhet talade emot fullständigt. Men det är en sak sexköparna har gemensamt, som andra männen inte har; en vrickad kvinnosyn. En syn om att kvinnor inte är lika värda, utan lätt kan utnyttjas för att tillfredsställa hans behov. Visst är det en skrämmande syn?

Jag lärde mig väldigt snabbt att det inte går att lika på killar eller män och att alla, i princip alla jag träffade även utanför kundkretsen enbart var intresserad av att få ligga med mig, inte vara min vän. Jag har ingen aning om varför det dras såna till mig. För jag vill tro och hoppas att det finns snälla killar där ute som inte ser mig som nån man kan knulla och sen skita i.

Sex fuckar upp allt, det var bättre innan man upptäckte sex och det räckte med att hålla handen. Rent och oskyldigt. Ingen ångest.


Likes

Comments

Hej!

Jag är ledsen att jag inte varit speciellt aktiv här den senaste tiden, men jag mår inte bra. Då isolerar jag mig, sover och äter skit. Här om dagen fick jag ny medicin som jag håller på att övergå till och det märks i hur jag mår. Det kommer ta ett tag innan jag kommer må bättre och tills dess försöker jag bara överleva.

Ikväll såg jag faktiskt en rörande dokumentär om Amy Winehouse. Så otroligt skör och i en rampljus hon inte ville vara i. Hon ville bara skriva musik och sjunga, inte bli superkänd. Hela filmen var bara sorglig, men den fick mig att inse vilken otrolig sångerska hon var.


Någon mer som sett dokumentären?


Likes

Comments

God förmiddag!

Idag är det fredag, skönt! Sedan onsdagskväll har jag mått mycket bättre i förhållande till de andra dagarna.

Ringde idag till vårdcentralen för att få en tid med läkare så att de kan ändra min medicinering av Fluxetin. Mitt humör är ju som en berg och dalbana, vilket är väldigt jobbigt. Men varje gång jag ringer till vårdcentralen får jag alltid till svar att det inte finns någon tid för mig och mitt ärende och att jag ska ringa nästa dag, i detta fallet måndag. Jag trodde jag skulle bryta ihop totalt när jag fick det svaret idag igen... hur länge ska man behöva vänta på att få vård?!

Dessutom var sköterskan som jag talade på telefon väldigt otrevlig. Jag blev så frustrerad på henne att jag skrek till henne att hon var en idiot..... jag bad om ursäkt sen, men jag tycker att de inte gör ett skit. Jag bad istället om att få en tid för att skaffa sjukintyg till min arbetsgivare..... då fanns det heller ingen tid jag kunde få. Asså wtf! Jag ringde ändå direkt när de öppnade telefonslussen.

Sen undrar jag.... VARFÖR har personer med utländsk bakgrund så j*vla svårt att försöka låta trevlig???? Jag tycker alltid att såna personer låter SÅ otrevliga över telefon. Jag blir irriterad på sånt eftersom jag jobbat mycket inom service och speciellt med kundtjänst/service via telefon och då är det så viktigt att vara trevlig.

Jag ringde upp en annan vårdcentral för att kanske få tid där istället, men jag fick till svar att de hade så många personer listade hos sig att de inte tog emot fler...... Asså vart är vården på väg?!


Idag har jag fått höra;

"Det finns ingen tid för dig och ditt ärende" - "Vi tar inte emot fler att lista hos oss"


NÄR SKA JAG FÅ VÅRD?! (FÅR VÄL GÅ TILL AKUTEN OM MAN SKA FÅ NÅT GJORT)

Likes

Comments

Hej.

Den senaste tiden har mitt humör verkligen varit en berg och dalbana. Två dagar superbra, sedan tre dagar nere i mörkret med väldigt jobbiga, negativa, mörka tankar som skrämmer skiten ur mig. Hur kan det gå ifrån att vara så bra, till ett nattsvart mörker?

Jag tycker det är obehagligt varje gång, men att gråta... det hjälper. Det är svårt för mig att gråta, men då jag väl gör det släpper så otroligt mycket känslor.

Denna veckan började inte bra. Ångesten och tröttheten tog över totalt, jag sjukskrev mig. Senare ringde min chef upp mig och skällde ut mig för att jag tackat ja till jobb, för att sedan sjukanmält mig. Jag vet att det är mitt fel, jag söker inte bekräftelse för jag VET att det jag gör är fel, men när kroppen skriker att jag inte klarar av att jobba, att möta dagen, att träffa människor.... det är då det blir galet. Jag är rädd att om jag tvingar iväg mig så börjar jag gråta hysteriskt på vagnen eller tappar humöret totalt på ett barn, det får ju bara inte hända. Jag gråter ju hellre offentligt än att tappa humöret på ett barn. Thats a no NO.

Hur gör NI när ni har ångest, kroppen skriker Nej men ni tar er ändå iväg till skola eller jobb... Har ni någon speciell strategi eller tänker på nåt speciellt? Alla tips mottages varmt!



Likes

Comments