Detta är 2:a delen av mitt tidigare liv och hur jag sålde sex.

Ni kanske undrar vilka männen var som ville träffa mig?

Ja, jag har bara erfarenhet av att killar kontaktade mig för att köpa sex, inga kvinnor alls.

Jag hade skapat ett konto/profil på en välkänd sida där annonser lades ut för just såna här tjänster. Via internet kände jag att jag hade mer kontroll och kunde sålla bort de jag inte ville träffa. Dessutom kunde jag tydligt och klart beskriva vad som gällde när man träffade mig. Out eller incall, tjänst och kostnad för tjänsten.

Jag kan säga, att jag blev rätt förvånad över "utbudet" eller variationen av killar som kontaktade mig för att få till en träff. Det var verkligen ALLA typer av män, unga, snygga, fräscha, svenskar, utländska, mindre snygga, tjocka, smala, rika, fattiga, singlar, sambos, gifta sen många år, nybliven pappa, kristen, muslim osv. Det fanns ingen mall utseendemässigt eller statusmässigt för vem som skulle kunna klassas som en torsk.

De utländska männen ville man undvika i största mån för de behandlar tjejerna oftare illa än svenska killar. Jo, så är det faktiskt... vi tjejer pratade ju med varandra på den där sidan...skickade mail och tipsade eller varnade varandra om vissa personer. Det blev ett skyddsnät mitt i allt elände.

Efter att man skrivit några meningar till varandra sidan, gick man ofta över till att prata på kik eller via min "jobb-telefon" via samtal. Det gjorde mig lugnare och mer säker på vem jag skulle träffa.

I början träffade jag kunder hos dem eller på hotell, men jag kände mig inte säker och blev rädd att bli in lurad i en fälla med flera män där situationen spårade ur och jag inte kunde kontrollera utfallet. Efter ett tag tog jag enbart emot hemma hos mig, så kallade incalls. Det blev en falsk trygghet, men bättre än outcalls. Jag hatade dock att jag behövde byta lakan varje dag för jag klarade inte av lukten av svettigt sex eller lukten av någon annan än mig i sängen.

Efter några månader då jag började bli van vid rutinerna och hur saker och ting skulle gå till.... och pengarna gick i rullning hela tiden blev det mer och mer något jag behövde göra för att överleva, inte enbart för att det var "kul" eller en hobby där jag fick ut nåt av det...... Kickarna jag hade fått i början av att göra detta avtog mer och istället ersattes det av ångest. Jag fick alltid massa ångest när jag insåg vad jag behövde göra, ragga upp en kund på sidan för att jag inte hade pengar och precis innan de kom fram till min lägenhet. Men så fort han tagit av sig skorna och vi börjat småprata, jag hade skannat av honom, fått nån form av bild av vem han var och pengarna låg i min hand.... då lättade det.

Det var alltid en tjat om prutning (som om alla var från dåtidens småland), vilka udda störda tjänster jag kunde tänkas göra och om det skulle ske med eller utan kondom. Detta jävla tjat. Jag hatade det. Hatade det.

1. Jag var klar och tydlig med att jag inte gjorde analt, deep throat, fistning, våld, blod osv... listan kan göras lång över störda förfrågningar, ni skulle tappa hakan.

2. Alltid kondom. Saftey first.... jisses, vad komiskt. Att prostituera sig är INTE säkert någonstans.

3. Jag accepterade inte prutning. Då slutade jag svara typ och betalning skedde alltid först.

Vid några tillfällen slängde jag ut män, för att inte vara den på bilden och sen för att ha prutat. Han som prutade ville ha en snabbis för 500, då backade jag bara och sa åt honom att sticka. Jag är så tacksam än idag att inget dåligt hände.

Till en början sökte kunderna upp mig via sidan, skrev och ville desperat ha en träff med mig. Och under träffarna fick jag mkt komplimanger och jag har aldrig fått så mkt beröm eller komplimanger av män för min kropp. Jag har alltid varit osäker på mig själv och min kropp, men under träffarna med kunderna blev jag avgudad då många män varit utan sex länge eller älskade min kropp. Men ju längre tiden gick, så tunnades horden ut av män som skrev till mig.... då fick man gå igenom sin mail-lista eller telefonlista och börja ragga och flirta. Allt för pengar.

Jag fick ytterst få stammisar, en var riktigt sjysst mot mig. Men med tiden ville han bara göra sjukare och sjukare saker och då fick jag nog. En annan kund träffade jag två gånger som ville enbart att jag sparkade på hans pung i 30 minuter eller tills han inte klarade mer. Vi hade aldrig samlag, utan han bara runkade i slutet, men innan dess ville han få sina nötter söndersparkade av mig i höga klackar.

Männen, kunde vara vem som helst var min mentalitet. Idag försöker jag jobba med det... för det stämmer inte, det är bara 10% av alla männen i detta land som har eller kommer köpa sex.... alltså är 90% sjyssta.... hoppas jag. Men när jag såg på mina kunder, helt vanliga män så satte det sina spår. Min erfarenhet talade emot fullständigt. Men det är en sak sexköparna har gemensamt, som andra männen inte har; en vrickad kvinnosyn. En syn om att kvinnor inte är lika värda, utan lätt kan utnyttjas för att tillfredsställa hans behov. Visst är det en skrämmande syn?

Jag lärde mig väldigt snabbt att det inte går att lika på killar eller män och att alla, i princip alla jag träffade även utanför kundkretsen enbart var intresserad av att få ligga med mig, inte vara min vän. Jag har ingen aning om varför det dras såna till mig. För jag vill tro och hoppas att det finns snälla killar där ute som inte ser mig som nån man kan knulla och sen skita i.

Sex fuckar upp allt, det var bättre innan man upptäckte sex och det räckte med att hålla handen. Rent och oskyldigt. Ingen ångest.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej!

Jag är ledsen att jag inte varit speciellt aktiv här den senaste tiden, men jag mår inte bra. Då isolerar jag mig, sover och äter skit. Här om dagen fick jag ny medicin som jag håller på att övergå till och det märks i hur jag mår. Det kommer ta ett tag innan jag kommer må bättre och tills dess försöker jag bara överleva.

Ikväll såg jag faktiskt en rörande dokumentär om Amy Winehouse. Så otroligt skör och i en rampljus hon inte ville vara i. Hon ville bara skriva musik och sjunga, inte bli superkänd. Hela filmen var bara sorglig, men den fick mig att inse vilken otrolig sångerska hon var.


Någon mer som sett dokumentären?


Likes

Comments

God förmiddag!

Idag är det fredag, skönt! Sedan onsdagskväll har jag mått mycket bättre i förhållande till de andra dagarna.

Ringde idag till vårdcentralen för att få en tid med läkare så att de kan ändra min medicinering av Fluxetin. Mitt humör är ju som en berg och dalbana, vilket är väldigt jobbigt. Men varje gång jag ringer till vårdcentralen får jag alltid till svar att det inte finns någon tid för mig och mitt ärende och att jag ska ringa nästa dag, i detta fallet måndag. Jag trodde jag skulle bryta ihop totalt när jag fick det svaret idag igen... hur länge ska man behöva vänta på att få vård?!

Dessutom var sköterskan som jag talade på telefon väldigt otrevlig. Jag blev så frustrerad på henne att jag skrek till henne att hon var en idiot..... jag bad om ursäkt sen, men jag tycker att de inte gör ett skit. Jag bad istället om att få en tid för att skaffa sjukintyg till min arbetsgivare..... då fanns det heller ingen tid jag kunde få. Asså wtf! Jag ringde ändå direkt när de öppnade telefonslussen.

Sen undrar jag.... VARFÖR har personer med utländsk bakgrund så j*vla svårt att försöka låta trevlig???? Jag tycker alltid att såna personer låter SÅ otrevliga över telefon. Jag blir irriterad på sånt eftersom jag jobbat mycket inom service och speciellt med kundtjänst/service via telefon och då är det så viktigt att vara trevlig.

Jag ringde upp en annan vårdcentral för att kanske få tid där istället, men jag fick till svar att de hade så många personer listade hos sig att de inte tog emot fler...... Asså vart är vården på väg?!


Idag har jag fått höra;

"Det finns ingen tid för dig och ditt ärende" - "Vi tar inte emot fler att lista hos oss"


NÄR SKA JAG FÅ VÅRD?! (FÅR VÄL GÅ TILL AKUTEN OM MAN SKA FÅ NÅT GJORT)

Likes

Comments

Hej.

Den senaste tiden har mitt humör verkligen varit en berg och dalbana. Två dagar superbra, sedan tre dagar nere i mörkret med väldigt jobbiga, negativa, mörka tankar som skrämmer skiten ur mig. Hur kan det gå ifrån att vara så bra, till ett nattsvart mörker?

Jag tycker det är obehagligt varje gång, men att gråta... det hjälper. Det är svårt för mig att gråta, men då jag väl gör det släpper så otroligt mycket känslor.

Denna veckan började inte bra. Ångesten och tröttheten tog över totalt, jag sjukskrev mig. Senare ringde min chef upp mig och skällde ut mig för att jag tackat ja till jobb, för att sedan sjukanmält mig. Jag vet att det är mitt fel, jag söker inte bekräftelse för jag VET att det jag gör är fel, men när kroppen skriker att jag inte klarar av att jobba, att möta dagen, att träffa människor.... det är då det blir galet. Jag är rädd att om jag tvingar iväg mig så börjar jag gråta hysteriskt på vagnen eller tappar humöret totalt på ett barn, det får ju bara inte hända. Jag gråter ju hellre offentligt än att tappa humöret på ett barn. Thats a no NO.

Hur gör NI när ni har ångest, kroppen skriker Nej men ni tar er ändå iväg till skola eller jobb... Har ni någon speciell strategi eller tänker på nåt speciellt? Alla tips mottages varmt!



Likes

Comments

Idag har jag tagit det lugnt. Står just nu och väntar på bussen och tänkte höra med er om nån av er har läst nån av dessa böckerna? Var på stadsbiblioteket idag och lånade dessa. Simon Häggströms bok verkar tung, men otroligt bra. Tjejerna på Ångestpodden läste den innan de gjorde sin serie om prostitution och de hyllar boken för dess äkthet.
Jag ser fram emot att läsa boken, samtidigt som det slänger mig tillbaka till det gamla liv jag lagt bakom mig. Del 2 kommer förresten senare ikväll.


Likes

Comments

Ni vet när en bok är så där riktigt, riktigt bra. Man vill bara veta hur det slutar och slukar kapitel för kapitel. Tills man är på sista sidan, läser sista meningen och man bara vill skrika; "MEN VAD MENAR HON?! GE MIG MER!" För att sen titta på klockan, den har passerat 06:00 och det börjar bli ljust ute. SÅ bra är denna boken. Zoe Sugg gjorde det igen. Jag längtar tills nästa bok; Girl Online- Going Solo har översatts och kommer ut på svenska. Jag är så exalterad att jag vill ta mig till stadsbiblioteket på en gång och förhöra personalen om när den kommer in.

Patience, dear. Patience.

Likes

Comments

Nu är jag redo.

Redo att berätta min story, mina erfarenheter kring något jag själv valde att gå in i. Det är en mörk berättelse och du kanske inte kommer gilla allt jag berättar. Men detta är den sanna verkligheten.

För några år sedan blev jag arbetslös. Jag hade precis flyttat till en mindre ort utanför Göteborg och bodde med en kompis. Det gick ett par månader, sedan blev jag uppsagd. Panik. Det fanns inte så gott om jobb, min ångest var extremt hög och samtidigt ville jag inte flytta tillbaka till orten jag var innan.

Jag väntade på att få a-kassa, men sånt tar alltid sin tid och det började egentligen som ett kasst skämt, om att jag skulle sälja sex för att det skulle gå fortare än A-kassan. Jag var så frustrerad av hela situationen, utan pengar, utan eget boende, att haka sig fram och vända på varenda krona som kom in. Ja, jag vet... Det är absolut inget fel med att ha det tight ekonomiskt eller ta vilket skräpjobb som helst. För min del ökade ångesten enormt då jag kände mig tvingad att jobba med nåt jag inte ville för en skitlön och dessutom slita ut sig på köpet.

Jag ville ha snabba cash och fort. Min kombo och jag pratade en del om det, hen berättade om en vän som köpt sex av tjejer och det lät inte som en konstig grej. Det var som att det var helt "normalt" att göra så och dramatiken kring att sälja sex togs ned något och jag började göra research kring hur det var/är, maila en tjej som jobbade som sexsäljare med frågor, vad man ska tänka på och så vidare för att jag skulle vara så förberedd som möjligt.

Och så kom tillfället, min första kund. Jag var så nervös men lugnade mig med "det kommer vara precis som ett one night stand; vi knullar, jag drar med pengar, the end.".........................................Det var exakt så. Förutom att efteråt hade jag en hel del pengar för en kort tid sex och det gav mig en kick, en rusch. Äntligen lite frihet, jag kan handla mat och ha lite utrymme för lite mer en ett tag framöver..... så tänkte jag.

Jag kände mig alltid så billig efter ett one night stand. Sexet var alltid dåligt, jag fick inget ut av det och jag kände mig bara så utnyttjad. NU kände jag att jag hade kontrollen på vad som skulle ske under vårt möte, för jag visste vad som skulle hända och det skulle aldrig kunna bli något mer, det var bara sex mot pengar. Ruset var enormt.

Efter ett par gånger började jag känna mig varm i kläderna, van och rik, vilken frihet det gav mig. Jag shoppade som en galning och skämde bort mig själv med saker som jag bara kunnat drömma om tidigare. Jag köpte massor av smink och skönhetsvård, kläder, speciellt mycket underkläder då kunderna ville träffa mig i sexiga underkläder. Skor, väskor, plånböcker av dyra märken, massor, bara massor av materiella saker köpte jag. Men ju mer jag shoppade, desto mer behövde jag jaga kunder på olika internetsidor som var mitt forum. Att gå ute på gatan var verkligen inget alternativ, utan jag hade en egen liten sida via ett känt forum där man hade en profil med information, pris och så vidare.

Jag var helt öppen mot min kombo, så hen hade koll på hur lång tid saker skulle ta, att hen kunde ringa mig. Som ett slags skydd för min egen del och jag kände mig varken mer eller mindre "slampig" än då jag hade one night stands... och jag kände mig mindre utnyttjad, för nu fick jag ut något av det hela; pengar, frihet. Trodde jag.


Likes

Comments

Schyyyyyy!

tid: 2h 41min

Skådespelare: Andrew Garfield, Adam Driver och Liam Neeson.

Martin Scorsese gör det igen.

Ännu en gång lämnar han mig häpen, fundersam och analyserande. Ett vackert mästerverk som berör och griper tag i varenda hjärncell som skriker; vad har jag precis sett?!



Förra tisdagen såg jag denna fantastiska film med ett gäng ifrån kyrkan, vilket vi brukar göra varje månad. Är du kristen eller har en tro på Gud och Jesus, så lovar jag dig att du kommer sitta med hakan öppen och med tårar i ögonen. Om du inte är troende, så kommer du ändå gå ifrån biosalongen berörd.

Det märks att Silence är regisserad av Martin Scorsese (som är min favoritregissör) då det finns en tydlig råhet, med inslag av humor som bara Marty lyckas med. Man skrattar i vissa scener till att tappa andan av grymheterna. En annan film han lyckas med det är Wolf of Wallstreet, som är helt störd om man tänker på vad som sker, men i andra scener skrattar man så att man nästan kissar på sig.



Alla rollprestationerna och karaktärer är helt fantastiskt genomförda och jag är övertygad om att denna filmen kommer att ha en stor betydelse för den kristna historien och utveckling. Filmen gjorde mig i alla fall ödmjuk inför andras kristnas lidande och förföljelse. Jag är idag ännu mer tacksam för att jag kan få utöva min tro helt fritt och öppet, vilket andra inte har kunnat eller kan göra än idag. Helt fruktansvärt.

En av de intressantaste karaktärerna i filmen är definitivt Kichijiro, som gång på gång sviker, säljer ut men sen ber om förlåtelse och hjälper, för att sedan svika och förneka. En karaktär som påminner mycket om oss människor i förhållande till Gud. Var det så Martin Scorsese eller författaren hade tänkt det?



Det poppade så klart många tankar, funderingar och frågor upp efter att filmen var slut; hur länge hade jag stått ut innan de knäckt mig? Hade jag gett upp min tro för att fortsätta leva i skam men räddat x antal andra människor eller hade jag stått ut med tortyren tills Gud kallade hem mig? Hur hade jag då kunnat se Gud i ögonen?

Men den viktigaste; Vad hade Jesus gjort?


Det finns en kristen dikt som jag tycker summerar filmen väldigt bra, den heter "fotspår i sanden";

"En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."


Likes

Comments

Snor snor, jag är sjuk. Tyck synd om mig!

Jag har varit sjuk i snart två dar. Jag bastade med några kompisar i onsdags, vilket var jättetrevligt men sen på kvällen började halsen göra ont och på morgonen var det helt omöjligt att gå till jobbet. Det var bara att sjukanmäla sig och sova, äta lite, dricka massa vatten. Idag har jag kunnat äta lite mer och tog en sväng ned till affären för att handla det nödvändigaste; sojamjölk. För jag drick förkylnings-tea med eukalyptus som är supergod och som faktiskt hjälper väldigt bra mot förkylning och halsont.

Igår plöjde jag igenom X antal timmar i sovande tillstånd, var så så trött. Men på kvällen tittade jag både på Skönheten & Odjuret och Den lilla sjöjungfrun. Jag kollar alltid på Disney klassiker när jag är sjuk, för tyngre saker orkar jag inte titta på. Under tiden jag såg filmerna, kom jag fram till att både Belle och Ariel är otroligt starka kvinnor som vill bort ifrån sin tillvaro. Det påminner väldigt mycket om mig själv då jag bodde hemma hos mina föräldrar och jag tyckte livet skulle vara så mycket mer. Därav flyttade jag därifrån så fort det gick efter att jag slutat skolan.

Idag kollar jag på ett avsnitt av Sister Wives som går på TLC, nån som har sett det? Jag tycker det är rätt intressant hur de lever sina liv och jag är lite fascinerade över hur 4 kvinnor lyckas "dela" på en man utan att klösa ögonen ur varandra. Ett sånt liv skulle jag inte stå ut med.


Likes

Comments

Hur gammal är du?

Jag har kommit till den åldern att jag känner mig bekväm med mig själv och vet vem jag är.


Vart bor du?

Jag bor på Sveriges framsida, bästa och socialaste stad; Göteborg.


Vad för typ av namn har du?

Ett relativt vanligt namn. I klassen fanns det alltid minst två av oss.


Har du ett smeknamn?

Ett lite kortare än mitt tilltalsnamn :)


På vilka andra platser har du bott på?

Bland annat; London, Stockholm och Halmstad.


Vad har du gjort idag?

Jag tog sovmorgon, slappade framför tv:n och åt lunch, sen på eftermiddagen bowlade jag med kompisar och därefter var jag med kompisar i kyrkan för undervisning, middag och socialt häng.


Vilken är din favoritfilm?

Jag har många men en favorit är Titanic, för att det har sann historia bakom med romantik.


Hur länge har du varit Vegan?

Jag blev vegan i mitten på januari då jag matade mig själv med olika klipp ifrån youtube och kom in på minimalism, att man kanske bör leva så för miljön (jag tänker mycket på HUR jag lever och vilken miljöpåverkan jag utgör) och fick veta att många minimalister är veganer. Jag blev nyfiken för jag håller med om att vi äter för mycket kött i dagens samhälle och borde äta mer växtbaserat.


Vilken färg gillar du mest?

Blå/turkos.


Vilken är din favoritbok/bokserie?

Utan tvekan Harry Potter.


Vilket är ditt favorit godis?

Jag är väldigt förtjust i Turkisk Peppar, starkt och veganskt!


Vart ligger din favoritplats?

Ute på landet på en fin gård där jag ägnade mycket tid som barn.


Har du en favoritbutik och vilken?

Alla typer av bokhandlar, loppisar och secondhandbutiker!


Är du uppe med tuppen eller är du en nattuggla?

Jag är definitivt en nattuggla, jag älskar att sova länge och vara uppe sent. Men trots det gillar jag ändå att vakna tidigt och ha hela dagen framför sig. Jag gillar inte att vakna sent på eftermiddagen och hela dagen har gått, vilket tyvärr händer. Jag gillar att fånga dagen.


Är du extrovert eller introvert?

Jag var mer extrovert förr, men idag är jag definitivt introvert över lag.


Vilka är dina drömresmål?

New York, Egypten (se pyramiderna), Rom., Safari i Afrika (drömmen är att få se vilda lejon och andra stora kattdjur som leoparder och geparder. Även elefanter för de är så mäktiga och respektingivande).


När blev du frälst och är du aktiv i din tro, på vilket sätt?

Jag blev frälst för ungefär 3,5 år sedan och är aktiv på så vis att jag försöker gå till kyrkan ofta, be varje dag, ha en relation med Jesus och Gud samt leva ett kristet liv, så som Jesus gjorde. Jesus är förebilden och min andliga lärare.


Kan du tänka dig att dejta en kille som äter kött?

Jag har inte tänkt så mycket på det faktiskt, eftersom min nya kostvana har uppkommit nyligen.


Har du varit med om någon olycka?

Jag krockade med en råbock för några år sedan och det resulterade i att djuret led nåt fruktansvärt och skulle dö väldigt långsamt vid vägkanten, så jag avslutade livet med mina bara händer för att råbocken inte skulle lida mer. Bilens framsida var rejält kvaddad och jag chockad efter allt, men jag hade gjort om det igen för vilket djur som helst för att det inte ska behöva lida.


Vill du ha barn?

Ja, absolut!


Vill du gifta dig?

Definitivt, det är en erfarenhet jag inte vill vara utan men också för att jag tror relationen blir välsignad av Gud, om man som par lovar varandra evig trohet.


Har du haft nåt seriöst förhållande?

Jag har haft två mer seriösa förhållanden, båda med väldigt jobbiga break-ups men jag tror på kärleken! Ska man leva, är det bäst att leva fullt ut och älska fullt ut.


Likes

Comments