View tracker
View tracker

Sitter å väntar nu på att få påbörja en adhd utredning, såå nervös. Ska eventuellt in på övernäs utredningshem oxå, nervös å se vad dom tycker om det🙄 hoppas det inte blir allt för negativa saker som kommer upp nu😬

Likes

Comments

View tracker

Har utvecklat nån slags ätstörning åh jag mår skit, tar fram rakblad varje kväll. Ber till Gud om att få dö. Super bort mina dagar, röker som aldrig förut. allt det som hänt förr kommer nu å trycker ner mig. Jag har tappat greppet, försöker må bättre eller iaf låtsas må bättre men allt blir bara sämre & sämre för mig. Allt blir bara skit..

  • 5 readers

Likes

Comments

Aso nu ä de fanemej kaos för mig. S & jag bråkar hela fakkin tiden, J ä aldrig hemma. M mår dåligt. K opereras. Bup tjatar, skolan tjatar, vänner tjatar, S tjatar. Soc tjatar & gnäller. JAG BLIR TOKIG. Jag orkar inte med allt detta som händer. Oron för K är enorm. S gör de skit jobbigt när han tror att jag vill va nån jävla psykolog för honom. Mamma ignorerar mig. Bup sitter å tjatar om mitt självskadebeteende jag hade förut. Dom fick mig att få ångest över att ens åka dit men gjorde de iaf för jag vill ha hjälp. Ligger efter som fan i skolan men när jag ber dom skriva ner vad jag ska göra så händer INGET. har varit så sjukt jävla nära på att börja skära mig igen för att jag mår så jävla dåligt. En kompis till mig sa för nån dag sen "jag tror att det kommer sluta med att du skriver in dig själv på psyk". Och det tror jag fan händer snart. Jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. Kan inte kontrollera mitt temperament & mina känslor vilket oftast leder till att jag åh S börjar bråka. är det fel av mig om jag skriver in mig själv på psyk? För alltså, varje gång jag har varit på Bup & fått ur mig allt som hänt under veckan så känns det bättre. Men sen när man kommer hem igen så blir det bråk mellan mig & S, jag blir på dåligt humör. Folk i stan går å säger att jag är död medan andra ber mig att ta livet av mig själv. Aså verkligen, förlåt men jag vet fan inte vad jag ska göra nå mer.


  • 5 readers

Likes

Comments

Fan vad sämst det känns att man inte kunde hålla sig borta från självskadandet i mer än 1,5 månad.. Vågar inte gå utan långärmad tröja längre. Vågar inte visa min kropp pga mina ärr.. Vet inte om jag kommer våga säga något till mamma & pappa. Eller om jag ska skriva in mig själv på psyket så jag får ett slut på detta..

  • 9 readers

Likes

Comments

Försöker verkligen att inte bryta ihop. Har börjat känna mig svagare än förut, allt känns inte lika hoppfullt längre. Har inte något hopp alls faktiskt. Vill bara att detta ska gå över, att tiden bara kan gå fortare så man slipper undan livet fortare, så det går fortare tills man få alla svar man söker.

  • 8 readers

Likes

Comments

Okej, dethär kanske låter ganska sjukt och meningslöst. Men iallafall,
Igår natt var jag ute hela natten för att träffa en gammal vän. Han kom och hämta mig på sin moppe. Vi träffades runt 03.., vi åkte runt lite överallt och hamnade tillslut i en gammal scooter stuga som ej används längre.
Jag frös enormt mycket, de var minus grader ute & stugan va inte särskilt isolerad.. Det som fanns i stugan var några bord, bänkar & en kamin. Han började elda i kaminen så jag inte skylla frysa så mycket. Sen satte jag mig framför kaminen & försökte bli varm, han satte sig bakom mig och höll om mig bakifrån. Vi satt å småprata lite framför brasan, tillslut började allt bli mer & mer sensuellt. Ingen av oss hade skydd med oss.. Det slutade med att vi låg. Kände hans kuk in i min fitta, in ut, in ut, in ut, och om igen. Han tog ut den då & då för att spruta, men tvivlar lite på att han hann göra det i tid. Han har velat ha barn med mig förut också men det var på fyllan han sa det så tvekar lite om han fortfarande vill det.. Hoppas inte😁

  • 9 readers

Likes

Comments