Andra lagliga utekvällen igår. Vad ska man säga om den. Det började på söder på en sunkig bar med en dricka för 70 kr och slutade på en bar i Östermalm. Det vimlade med män och kvinnor i alla åldrar. Vet inte hur jag ska beskriva min andra utekväll. Hmm chockad och förvånad över vissa personers beteende blev jag nog men som hel het var det en rolig kväll där vi mest skrattade åt folk.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Har bestämt en sak, en viktig sak. Jag ska sluta tänka på vad för fel jag gjort eller vad jag kunde ha gjort. Jag ska leva i nuet utan någon stress över vad som kommer eller vad som inte kommer att ske. Negativitet ska inte påverka mig mer och jag ska sluta umgås med personer som jag inte mår bra av. För att jag ska må bra så måste det ske. Jag vill verkligen vara lycklig och mig igen.

Likes

Comments

Allt kraschade för mig i fredags kväll/natt. Jag spydde nästan, fick muskelkramper och låg i min säng medan tårarna bara rann. Man kan säga att botten var nådd och jag inte klarade av mer. Tror jag behöver en paus från allt, från skolan, jobbet, kompisar. Jag orkar inte mer. Vill inte umgås med någon som kan öka min stress nu. 

Likes

Comments

​Min vän är kall.

Min vän är hård.

Min vän är gjord av metall.

När jag drar min vän över armen ger den mig tröst.

När jag drar min vän över armen gör den vacker konst.

Rött rinner som en långsam flod nedför armen och droppar ned.

Det stinger alltid i början men min vän vill inte skada mig.

Min vän påminner mig bara om att jag är vid liv.


Likes

Comments

jag gjorde det igen och det gjorde ont.

Likes

Comments

"Hej" sa du långsamt det rullade ut på din tungspets och stannade där. Du hade din gamla jeansjacka. Den där som du ärvt av din pappa. Den var smutsig och sliten av alla sommarkvällarna du rullat runt på gräset och bara kollat upp mot stjärnhimlen. Carmen av Lana Del Rey hörs tyst i bakgrunden. Jag nynnar till sångtexten och gungar till musiken. "Underbar kväll". Det var det sista du sa till mig, 

Likes

Comments

Likes

Comments

​Ironiskt nog skaffade jag Tinder. Hmm vad tycker jag egentligen om den så kallade dejting-appen. Jag vet inte 1. Jag känner mig sårbar, då jag lägger ut en bild på mig, på mitt utseende, låter andra människor bedöma mitt utseende och ta ett beslut. 2. Lyckan när man matchar med en snygg kille/tjej är underbar man känner sig bekräftad. 3. Jag känner ändå att detta är en ganska beroende framkallande app så vi får se om jag behåller den. 

Likes

Comments

Klockan är 22:39 och jag ligger ner på mage med kudden under brösten som stöd. Skärmen lyser upp mitt ansikte och jag kollar mig i spegeln på andra sidan rummet. Det enda som hörs är klickandet från tangentbordet. Det är ett slags lugn nu på kvällen och det ger mig inspiration till att skriva febrilt. Har sett många bloggare som skriver, många fina texter som jag uppskattar mycket. Tycker inte att jag skriver så särskilt bra men jag tycker om att samla mina tankar på en och samma plats. Bloggen är det enda sättet som funkar, dagbok har jag provat men det slutar alltid med ett tomt block med två sidor ifyllda. Jag ligger här och tänker på allt mellan himmel och jord. Nuförtiden har jag börjat tänka mer och mer på kärlek. Konstigt, jag som låtsas vara en stor skeptiker av kärlek men här är jag som en förälskad drömmare som lever mig in i kärlekens värld. Det förvånar mig hur lätt vissa personer hittar kärleken medan vissa inte alls hittar den. Den kan vara en meter ifrån dig eller en världsdel bort. Du kan välja att omfamna den eller att avfärda den. Nu när jag väl är inne i kärleks svamlet kan jag ta upp min dikt som jag skrev i åttan har jag för mig. Vi fick en uppgift i skolan att skriva en kärleksdikt, antingen lycklig eller olycklig kärlek. De flesta valde olycklig, för det är den enklaste kärleken att skriva om men jag valde lycklig. Jag kommer ihåg att jag valde blått bakgrundspapper som skulle motsvara himlen, kanske som en metafor för "jag är hög på livet". Sedan klippte jag flera moln som jag klistrade på och sist men inte minst kastade jag på glitter. Jag var så nöjd och glad över dikten. Jag skrev den till min första kärlek om man kalla det för det. Han gick i klassen över oss men jag hade aldrig pratat med honom, så jag hade i princip blivit kär i hans utseende. Vilket jag i nuläget inser är fel och att jag nog inte var kär i honom.

Likes

Comments

You know the feeling when you're a small kid and you are so innocent and dumb. You don't know anything that's happening around you. You just walk on a happy cloud not knowing anything. You think everything is perfect especially your parents. That they know and have figured out everything. That they have their whole life figured out. But when you get older you notice the tired bags under your mums eyes, that your father haven't buyed a small appartment because they wanted two houses, that your father sometimes slept in the guest room, that your mother hid pills in her drawer and that she cried herself to sleep. You didn't know those things and that's one of the things that follows you when you grow up. You see that your parents aren't the perfect family and you noticed that they are infact flawed. But you love them either way and that's ok. Just because you're 50 years old you don't have to have everything figured out, you don't have to look perfect infront of your kids. It's ok because eventually they will understand that no one is perfect.

  • 3 readers

Likes

Comments