Hej, Japp, nu är jag tillbaks efter 3 månader. Livet tog en vändning och nästan slut.

Ni få som någon gång läst här förtjänar att höra varför.

Jag skrev i introduktionen att jag inte var självmordsbenägen, tyvärr har det ändrats. Mina föräldrar som knappt lagt märke till mig utom de gångerna då jag helt enkelt varit i vägen. Iaf så sa de att de tröttnat på mig, jag blev utslängd. De hyr en liten lägenhet till mig och jag får en liten peng i månaden. Inte bara det, Min vän, som jag åtminstone trodde var en vän. Han svek mig så stort att jag bara ville dö. Och jag var beredd att dö. allt var förberett och om jag ska vara ärlig vet jag inte varför jag fortfarande lever.

Jag har försökt anpassa mig till vardagen och ett nytt problem har dykt upp.

Jag vill också säga att för folk som har problem så har verkligen "talaut.tk" varit en stor hjälp för mig. och jag är tacksam att de finns. I min vardag just nu är mycket på gång så jag kan absolut inte lova att ge er 1 inlägg varje dag.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Denna måndagen var inte helt värdelös. Jag kämpar vidare. Det värsta som hände idag var bara några kommentarer om mitt hår. Det gläder mig sådana här dagar är guld i mina ögon. Sådana här dagar ger mig hopp. Det är kanske sådana dagar som hindrar mig från att ta självmord. Men samtidigt som jag inte blir mobbad av andra finns det andra saker som stör mig. Min sexualitet något jag länge och mycket funderat över. Många gånger kallar folk mig Gay och då undrar jag om de ser rakt igenom mig, eller om jag gör något fel. Jag försöker bete mig som alla andra och ändå ser de att jag är annorlunda. Men hur? vad är det som visar dem? Är det detta som gör att folk "mobbar" mig? Men varför, vad kan jag göra åt det? jag vill va mig själv utan att bli kränkt! skulle världen se så bra ut om alla va som dig? behöver vi inte olika människor för att göra världen fullständig? Om någon skulle fråga om min sexualitet skulle jag svara Hetro även fast jag tror jag är Gay. Varför? av den enkla sanningen att jag inte vill att de ska bli sant. Jag är rädd att om jag säger det högt så kommer det bli sant. Jag hoppas att om jag bara är tyst så kanske allt glöms bort. Kanske blir jag vanlig, det skulle betyda allt för mig. Allt som mina minnen bringar upp är tragiskt, jag kan ligga flera timmar ensam i min säng och gråta av minnen men framför någon annan skulle jag aldrig gråta. Jag skulle inte kunna visa att jag har känslor att de sårar mig att jag tar illa upp.

Efterskolan gick jag hem jag stänger rummet och sluts om av ensamhet. Här är den enda platsen jag kan vara mig själv. mina föräldrar vet inget, mina vänner vet inget och ingen ska någonsin få veta. Här kan jag andas för mig själv. innan jag somnar in i mina tankar.

Imorgon blir det en hemsk dag. Vi ska ha muntlig redovisning vilket är det värsta jag vet. finns det något värre?


Likes

Comments

Första inlägget! Första dagen!

Som för alla så är måndagen en jobbig dag! eller är det bara för mig? Det är inte så att jag tycker skolan är jobbig inte själva skolan! men på skolan finns människor, människor som jag har problem att handskas med. Hur fan ska jag förstå när jag ska hålla käft? när någon säger Ja så menar de Nej. För varje dag fattar jag lite till samtidigt som jag fattar mycket mindre!

Tidigare var jag ett mobboffer som det så fint kallas. I grundskolan och nu, nu kämpar jag febrilt att undvika det i gymnasiet känslan att gå till skolan är nästan svårare nu, hela tiden drabbas jag av panik att göra ett minsta misstag så att jag måste återuppleva helvetet. Jag försöker samtidigt glömma tiden som var men vissa saker är omöjliga att glömma. Som den gången då jag blev slagen av en tjej. En tjej som var fet som ett berg samtidigt som 6 andra tjejer kastade stenar mot mig. Jag fick panik, det var mitt i vintern och jag drog luvan över huvudet och la mig i en buske. De fortsatte kasta på mig, Stenar och isklumpar. Jag ville inte gråta, inte göra det möjligt för någon att veta hur jag kände. Istället skulle jag ligga där, uthärda smärtan och be inom mig att klockan skulle ringa och vi skulle gå in. Jag försöker komma på varför jag blev mobbad! enligt många så borde det vara "mitt fel" vilket det kanske var. Jag var antagligen inte den normala men vad gjorde jag för fel? Jag lider av panikångest vilket är något jag drömmer om att bli av med. För er som inte vet vad det är kan jag berätta kortfattat. Tänk dig att du ser ett lejon 2 meter ifrån dig. Du har inget skydd och du grips av panik vilket är kroppens sätt att hantera situationer den känner är livsfarliga. Så känns det för mig hela tiden.

Men en så länge har jag inte blivit så mobbad, inte jätte mycket i a f. Ord som idiot, ingen vill ha dig och kill your self hörs hela tiden men det kan jag leva med. När jag också får höra att jag är sexig snygg och het! Problemet är bara den att jag inte vet vad jag är! är jag kvinna eller man? pojke eller flicka? Bög, Bi eller Trans? jag ska förklara varför hur och vad jag känner om det imorgon eftersom det är mitt största problem just nu.

Likes

Comments

Så Anonymdiary är jag! Jag kommer ha upplägget som så. Varje dag (jag försöker så gått det går) kommer jag skriva ett dagboksinlägg ni får ta del av allt hemskt som händer mig. Jag ska också försöka att varje dag berätta lite mer om mig själv, sådant som ingen av mina vänner vet! inte en enda! Så ni får helt enkelt ta del av mitt liv (mer eller mindre).

för att ni kort ska få lite info om mig så kommer det nu:

Jag är 16, tidigare mobboffer, har kanske adhd (jag förklarar varför jag inte vet senare i dagboken) självmordsbenägen? Nej! inte än, men tanken har kommit upp någon gång! jag kämpar vidare med problemen som dagen giver!

Detta är helt enkelt tänkt att vara en dagbok där jag skriver allt jag inte vågat skriva och säga till någon och så får ni ta del av det!

Ja, jag vill vara anonym saker som ingen vet om mig kommer skrivas här och saker jag hoppas ingen kommer kunna koppla ihop med ett ansikte!


Likes

Comments