Jag har mycket negativa tankar kring allt egentligen just nu. Därför kommer jag att spotta och fräsa här väldigt mycket.

Klockan är 01:55. Jag har två katter som har kommit hem från sommarens katthak. Dom har varit borta i flera månader och nu alltså kommit hem. Dom har haft det väldigt bra. Där kan dom gå ut när dom vill, det är deras eget territorium där dom kan vara katt på riktigt. Personen som tar hand om dom ger dom så mycket kärlek vilket gör mig väldigt glad och lättad. Nackdelen är att hen övergöder djur. Det har hen gjort med alla hens djur. Det räcker med att djuret tittar på hen och hen utbrister i förtvivlan "Nä, men är du hungrig!?"  och fyller en skål med en burk direkt. Det är också den enda nackdelen. Så, det är okej eftersom dom rör på sig mer där. 

Katterna är hemma. Samtidigt som jag är nöjd att dom är det så får jag inte sova. Dom jamar och skriker. Stressar sönder sig själva och mig. Katthen 1 och katthen 2 mår inte bra. Det är som att de sörjer. Det är nu tredje dygnet. Mina barn vaknar också hela tiden och jag känner bara att min hjärna snart rinner ur min näsa ner som en blött fläck. Förbannat vad livet ska vara förbannat hela tiden. Är det inte det ena så är det alltihop. Tro nu inte att jag gnäller för lite jamande. Det är jamaskri som övergår i någotsånär ett vargyl och elefantvrål. Katthen 1 puffar och frustar, ska gärna trycka rumpan på mig, hen kelar och kurrar. Hen kopplar inte av. Jag ger katterna två veckor, har dom inte accepterat att vara hemma vinterhalvåret så får nog sommarhen ta över för gott. Det är femte året den här kombination av vinter och sommar görs för dom. 

Jag ligger i min säng, (nu är klockan 02:18) och djupandas. Plockepinn av barn i min säng. Min kudde är stulen. Jag ska upp snart. Katten ligger under sängen och skriker. Låt mig få frid! 

Tack för mig!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

God kväll, jag börjar med en gång. Idag är en vanlig dag i min familj dock något annorlunda. Mina svärföräldrar är hos oss ett par dagar. Min familj består av den jag är gift med och våra två barn. Två pälsdjur har vi också. Och svärföräldrar är som sagt här hemma. Samtidigt som jag är så tacksam över att dom ibland kommer och hälsar på vill jag genast kasta ut dom med huvudet före så fort dom kommit hit. Speciellt min svärfar. Han pratar precis hela tiden och mycket. Gärna ganska högt. Pratar om skit. Båtmotorer och någon granne jag över huvud taget inte vet vem det är. Börjar mitt i storyn så jag aldrig fattar ett enda dugg av vad han menar eller vem. Nu ikväll har han suttit i soffan och pratat oavbrutet medans man försöker titta på film. Då har han berättat vem som är tuffast av mina barn. Vad spelar det för roll? De är TVÅ individer med olika egenskaper. Dessutom är han stendöv så när jag försöker mig på att svara honom, speciellt när han pratar om mina barn på det viset, väldigt nedlåtande, så hör han mig inte och pratar på. Han märker inte ens att ingen svarar för det är ingen som kan svara. Det finns inte rum för uppmärksamhet annat än hans bludder. Smygsuper gör gubben också. Jävla helg. Nu har jag ventilerat lite grann och nu går jag och lägger mig så söndagen kommer. Då åker dom hem.

Godnatt förbannade dagbok.

Likes

Comments