Hello readers, when I'm writing this it's Friday evening and my first week at school is over. I can't really tell you any specific details about the program since that would be like dropping hints about who I am. Although I can give you guys a brief overview about it all, not necessarily because you care, but because I want to. A lot of the lessons throughout this week has been about getting to know each other and learning each other's names. This is a good thing since it makes us all together faster than it would have been going if we did it all by ourselves. I personally suck at names so I have asked my classmates to keep this in mind whenever I get it wrong. The big difference between primary school and high school is that you are there because you want to, not because you have to, and also that you need to spend a lot more time focusing on homework and such things. The second aspect kind of came like a small chock for me, and I can feel this unbelievably much right now. Right now I feel really bad and I don't know what to do about it. The reason of my mood is all the stress and the new people, at the moment, when I'm in school and something's happening I deal with it easily. I feel the impact of all these things now, and i want to process it and make it go away but I can't. This is a new reason causing sadness and I don't know what to do.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej, det är nu bara 4 dagar kvar tills jag börjar gymnasiet (22:a) även fast det är några skolor som redan har börjat. Tankarna inför skolstarten snurrar i huvudet, det som jag tänkt mest på är att jag måste vända tillbaka dygnet precis som de flesta andra. Jag gjorde ett försök med det inatt och somnade vid nio, vilket är sjukt ovanligt för mig. I alla fall så ställde jag klockan på 7, för att få bra effekt och vänja mig vid att vakna tidigt igen. Det förvånar mig dock inte att det slutade med att jag vaknade halv 11. Jag får helt enkelt fortsätta försöka, jag har ju ingen lust att vara helt utslagen första dagen i skolan. Utöver det så är jag rätt nervös, jag känner ingen som har sökt samma linje som mig, alltså kommer jag inte riktigt att ha någon trygghet i att jag har någon kompis där. Å andra sidan så tycker jag också att det är en bra grej, Jag kan börja om från noll för det finns ingen där som vet något om mig. Jag skulle kunna vara vem jag vill. Nu låter det kanske som att jag kommer ljuga om vem jag är och säga att jag gjort saker som jag skulle vilja göra, Det är inte riktigt så jag menar. Det finns ingen där som håller tillbaka mig till min gamla identitet, jag kan börja om med nytt självförtroende och jag kan "forma" min egen personlighet utan att behöva bli påverkad av mina kompisar eftersom jag i början inte kommer att ha några kompisar där. Sen finns ju alltid tankarna på att man i en omgivning med främlingar riskerar att bli utstött, förhoppningsvis kommer det inte att hända mig då jag inte direkt passar in i den där mallen för en tyst, nördig och udda liten tjej som sitter i ett hörn och läser en bok. Även fast jag helt ärligt i min gamla skola hellre skulle läsa en bok än att umgås med idioterna i min klass. Nu är det nytt folk och nya möjligheter! Det är mycket stress angående att börja skolan och som vanligt så kommer det att vara lite småjobbigt och kanske ganska stelt i början, men om 3 år så kommer man att skratta åt det. Det finns inget som kan förstöra hela ens skolgång om man hanterar det på ett smidigt sätt. För er andra som börjar eller har börjat gymnasiet nu, låt inte idioter trampa på er, även om man inte har någon "comeback" så låt det inte påverka er. Vem det än är som försöker få dig att må dåligt, vet uppenbarligen inte hur man beter sig. Jag hoppas i alla fall på en bra och rolig gymnasietid.

Likes

Comments

Jag satt och tänkte på alla förändringar som ligger framför mig, som jag ska komma att anpassa mig utefter. Gymnasiet är bara ett exempel som i sig leder till fler förändringar. Ett problem som jag just idag kom underfund med är busstider eftersom jag kommer att pendla till min gymnasieskola. Det är cirka två veckor kvar tills skolan börjar och jag har inte förän nu kollat upp om det ens kommer att funka med tiderna. I alla fall går min första buss halv 7 och jag kommer alltså att behöva gå upp senast halv 6 för att hinna med allt på morgonen. Halv 6 är inte så tidigt egentligen, det är inte det som bekymrar mig. Saken är den att jag kommer att gå långa dagar, vara hemma sent, försöka hinna med både fotbollen och gymmet, samt göra läxor osv. Att göra det är jobbigt utan att man ska behöva pendla, därför kommer det bli ännu mer psykiskt och kanske även fysiskt påfrestande med alla dessa knasiga restider. Man har två alternativ när det gäller gymnasiet, antingen så pendlar du eller så bor du i närheten av skolan. Mina tankar vandrade vidare till att skaffa lägenhet, men även där finns det både för och nackdelar. Fördelen är ju just det att hela skolgången kommer att underlättas betydligt och nackdelarna är att det är ekonomiskt krävande och att jag egentligen inte vill bo i staden där jag ska studera- mycket skumma folk där. De där småproblemen hade man kanske kunnat bortse ifrån, men personligen har jag ett lite större problem, som jag är väl medveten om att jag inte är ensam om att känna. Jag hade inte kunnat bo själv. Jag hade inte kunnat flytta till en lägenhet och bo där helt själv, jag hade blivit ännu mer galen än jag redan känner mig. Ensamheten är jobbig, outhärdlig, och alltid när jag är själv måste jag sysselsätta mig med något distraherande för att inte få ett psykbryt. Trots att vissa distraktioner faktiskt fungerar väldigt bra, som till exempel att skriva, så gnager alltid ångesten inuti mig. Även om det låter konstigt så tror jag nästan att jag kan känna ångesten fysiskt, som att det är en faktisk smärta. Självklart är detta helt omöjligt men ändå känns det som att det finns där, endast på grund av att känslan och obehaget blir för mycket att hantera. Jag hade kanske kunnat bo i en lägenhet tillsammans med en kompis, även fast det känns som att det skulle bli för närhets krävande och tyvärr förmodligen förstöra våran vänskap till slut. Jag behöver en partner som kan bo med mig, men det funkar ju inte så lätt som man gärna vill tro. Tvärtom faktiskt, oftast går det åt helvete istället och blir bara fler komplikationer. I alla fall, jag behöver mänsklig närhet och på grund av att jag kommer bli tvungen att pendla så kommer jag att må ännu sämre psykiskt än vad jag redan gör. I mina ögon finns det i nuläget ingen positiv lösning och jag kommer att få försöka att acceptera att det är så här nu.

Likes

Comments

Hey, I was just sitting in my garden, when I got a kick and suddenly wanted to write something. This is something that happens quite often and I really do enjoy it, though it's annoying when it happens wile I'm doing something else. So I was thinking about the future, which I know is very cliché, but I'm going to ignore that fact for a moment. I really don't like talking or even thinking about the future, because to be honest, it scares the shit out of me. I'm a negative person and I always imagine the worst possible scenarios. This is something that I can't change, it's part of who I am, and unfortunately I can't just make it go away. If I could, I would, because who would want to be a negative person? But anyways, sooner or later I am going to have to face that fear and actually start thinking about my future in a more "real" way. By writing this post, I'm taking the first, small step in that direction. I'm not exactly sure how to write this post, or which way that would give the best result, either a long text like I usually do, or with lists. So bare with me if I might did the wrong choice this time, but I've decided to do two lists. One with things that I would want in my future, and one with things I do not want in my future. Maybe I'll write more about this specific topic in the future since I won't have the opportunity to write as much as I would want to by putting it all in lists.

Things I want in my future:
1. Constant company (preferably a boyfriend)
2. A bunch of awesome friends
3. A dog (or a few dogs, I wouldn't really mind)
4. A cat (this might change)
5. A beautiful house (not necessarily a big or expensive house, but beautiful, most important on the inside)
6. A car
7. A motorbike
8. A gym at home
9. A pool
10. Books
11. A comfy, big bed
12. Lots of mirrors
13. A walk in closet
14. A fireplace
15. An outdoor place with comfy, good looking furniture
16. Happiness (yes even more cliché I'm aware of it)
17. My own little office
18. Great speakers
19. A guest room
20. A bathtub and a hammock (wanted it to be an even number so I put two in one)

Things I do not want in my future:
1. Fake friends I've already left behind me
2. A snake
3. Brown walls
4. A boring job
5. A bad reputation
6. To be stuck in a bad relationship
7. Friends that point out my insecurities
8. Bootcut jeans (pants)
9. Bad taste in music
10. To be stuck in a small, dark place
11. Injuries or sicknesses
12. Pepsi instead of Coke
13. Yellow teeth
14. To be a mainstream bitch
15. Dust
16. To feel unsafe in my own home
17. To have achieved nothing in my career
18. Not enough pairs of white, short socks
19. Negative people
20. Being mean to people

So that's it, this is two fast lists which kind of define what sort of person I am and what I have unintentionally planned for my future. Hope you thought it was fun reading it, and maybe you agree with me on some of the points. Will be posting soon again!

Likes

Comments

​I'm using the app we heart it a lot, basically always when I don't need to be doing something else. I mainly use it at night, because 1. I'm alone, and 2. I'm sad. For those of you who don't know what kind of app it is, it's kind of like google pictures, despite that all the photos have better quality and looks more "inspo". You have your own account and you can heart (like) pictures, and also put them in different collections and name them whatever you want. I can honestly say that this is one of my all time favourite apps! 90% of the time when I use it, I'm looking through the different collections that pops up when i search for "quotes". So if you like poetry, quotes and texts then I really reccomend this app. So I just found a quote on we heart it that immediately made me think about it more deeply. "Maybe this world is another planet's hell." - Aldous Huxley. At first it reminded me of a discussion I had with a friend a while ago. She told me that she thought that the earth is actually hell, and that when we die at this planet, we'll come to the real world, and live our real lives in a much better place. So it's like it's reversed, you do not die and go to hell, you are in hell at this moment and when you die you'll start your "real" life. But not everyone goes on from hell to life, if you don't deserve to live, you just die and that's it. You've been spending your only lifetime in hell and because of the person you've been you can't go on. I remember asking my friend why she thought anyone would get two lifetimes and she mentioned all the bad things in this world, she didn't thought a good person that's been through a lot of rough times shouldn't get a second chance. I soo agree with that, I really think that you should be rewarded if you've been a good person, and i wouldn't mind having another lifetime. But eventhough my life sucks and I want to belive that this is hell, I can't. I belive in the simple explanation that when you die, you're dead, and that's it. For now we're just thinking about possibilities that this might not be the case.

Skipping from the discussion with my friend and moving on to an english lesson with one of the multiple english teachers I've had. This particular teacher was a male around twenty years old, he was not educated in teaching but I liked him anyway. We were talking about reincarnation one lesson, and I have no idea what that had to do with the topic we were working with, but I really didn't mind, because this is a interesting thing to discuss. Several students were talking loudly about wether they though you can be "reborn" or not, and all the things i could hear, sounded silly and stupid, but this was not my reaction after I've heard what my teacher thought about it. He had been standing in the middle of the classroom and listening to the group of popular boys and their stupid ideas, when he turned around, walked over to the whiteboard and grabed a pen. "Do you guys wanna know what I think", he asked and some students said yes while the others had stopped talking about it. He told us that he belived in reincarnation and that he thought that there's a system deciding what you should be reborn as. For example, a rich person should be reborn as a poor person or a lowe state animal like an earthworm or something. And a poor person should be reborn as a rich person or a higher stated animal like, say, a tiger. It also depended on how you've been treating people during your life, if you have been mean, you might be reborn as an earthworm even though you've been poor. So the other way around, you could be reborn as a tiger if you've been nice, even though you were rich. The system also included a queue, where everyone has to stand and wait for their turn to be reborn.
I'm just now starting to realise how long this text is getting, and I think you guys have other things to do today besides reading about reincarnation. I have a lot more thoughts about this, so expect a future post about this. Anyway, I do not belive in these things, but I really want to, cause all of them are better than reality.

Likes

Comments

Jag saknar henne så mycket. Jag tänker på allt vi drömde om tillsammans, om hur vi planerade att våran framtid skulle se ut. Jag antar att vi får bo i våra lyxhus i USA i ett annat liv </3  Jag vill tacka henne för alla år som hon hjälpte mig igenom, för alla skrattattacker, för allt vi gjort tillsammans, men mest av allt vill jag tacka henne för allt hon har lärt mig, bara genom att vara sig själv. Om jag hade fått önska mig en enda grej så hade det vart att det blir som vanligt mellan oss igen. Jag lämnar nu över våran framtida relation till ödet. För jag har kämpat så länge och jag har försökt så mycket. Men man kan inte tvinga någon att älska en. Du har alltid vart och kommer alltid att vara min bästa vän. Det enda som spelar någon roll för mig, är att jag älskar dig så sjukt mycket.

Det här är en text som jag skrev för bara några dagar sedan, den handlar om en tjej som alltid vart min bästa vän. Tyvärr är jag inte längre hennes bästa vän längre av oförklarliga anledningar som jag inte ens tänker försöka beskriva. Min bästa vän är en underbar människa som på något sätt lyckas vara sig själv i ett samhälle där alla förväntas vara likadana. Våran vänskap har alltid vart på ett djupare plan, vi var aldrig bara “ytliga” kompisar. Även fast vi aldrig riktigt pratade om våra problem eller känslor (bortsett från när det var killar inkluderade) så hade vi någon unik “connection” som liksom gjorde att vi aldrig behövde vara oroliga för att bli utbytta mot en populärare eller snyggare kompis. Jag är mycket väl medveten om att texten är väldigt outvecklad och dessutom innehåller ett antal grammatiska fel, vilket dock inte är så överraskande då jag satt och grät medans jag skrev.

Våran vänskap tog slut,
även fast den inte skulle det.

Likes

Comments

I know that I told you that we could keep going like everything was normal. As the words ran out of my mouth I really hoped that they sounded convinsing and that you believed them, eventhough I knew it was a lie way before I said it. I do want it to be normal, but I’m not going to fool myself into thinking that it can be, because everything has changed and that means that we have to change as well. Maybe we would still be close friends, if you hadn’t told me about you feelings. I know that I was the one that begged you to tell me, but ofcourse you didn’t know you were making a huge mistake when you granted my wish. As I understood , I got new eyes, that saw everything in your perspective. Suddenly everything that you did made sence, and I couldn’t pretend like I didn’t knew the reason. I don’t know if I did the right choice by being so harch on you. You wanted a piece of my soul, and an even bigger part of my body, but I guess I wasn’t ready to share my deepest thoughts with anyone else. To be fare maybe I should have given you a taste of my body, and I probably would have done that if I didn’t feel like I was a distraction. Everyone knew you and your ex still had feelings for eachother eventhough you never spoke anymore. Oh what a considence that she is one of my friends. As an honest person, I had to follow the girlcode. You do not take your friends ex. I’m sorry that nothing is the same anymore, and that it never will be, but as bad as this sounds, you did this to yourself.

This is a Quick text I just wrote, and yes it is about a personal experience. It’s about a Guy that totally ruined our friendship when he told me that he had feelings for me.

Likes

Comments

Den här mannen har jag känt i tio år, han vet inte vad lycka är, men ändå är han lycklig.
Varje dag går han upp klockan sju, han kokar kaffe till sig själv och sin fru.
Han äter frukost och löser korsord, trots att han aldrig haft något bra ordförråd. Dom säger att han gillar att utmana sig själv, att han inte är rädd för att förlora. Vissa säger till och med att det inte finns någon skam eller rädsla i honom, men jag vet att dom har fel. Det finns en sak han fruktar, och det är ensamheten. Både han och hans fru är gamla nu, och han är rädd att hon ska lämna honom kvar, ensam på denna jord. Han har aldrig gillat att vara ensam, dom säger att det är för att han tänker för mycket. Men jag vet att det är för att han blir påmind om allt det hemska som någonsin hänt honom. Hans fru är hans plåster, och utan henne skulle han falla isär och förblöda tills det inte finns några hemska minnen kvar. Han vet inte vad lycka är, för hans rädsla har alltid vart störst. Men ändå är han lycklig. Han är lycklig med sin fru och sitt morgonkaffe.

Den här texten hittade jag bland mina anteckningar på min mobil idag och jag hade nästan helt glömt bort att jag skrivit den. Det här är en väldigt spontan text och man kan tolka den på lite olika sätt. Du är fri att göra din egen tolkning, för i det här fallet kan jag inte säga att något är fel eftersom jag inte själv vet vad som är rätt.

Likes

Comments

Hej, eftersom det här trots allt är en svensk bloggportal så kändes det passande att skriva mitt första inlägg på svenska,även fast jag tycker det är roligare att skriva på engelska. Jag tänkte bara klargöra att jag är anonym utav en anledning, saker som jag skriver här i framtiden kan vara lite personliga, men jag eliminerar den möjligheten genom att inte låta er veta vem jag är. Om man inte vet vem personen är, hur kan det då vara personligt? Så det här blir en möjlighet för er att lära känna mig utan att faktiskt veta vem jag är! Men för att göra allt så klart som möjligt så är det här inte direkt en blogg som kommer handla om shopping eller om härliga sommardagar, det här är motsatsen, den här bloggen är en kall vinterkväll. Jag kommer skriva om mina tankar och känslor, och det kommer inte vara några lyckliga historier. Förhoppningsvis kanske jag lyckas beröra någon av er någon dag, för det är det mitt mål är. Jag vill få människor att tänka ett steg längre, att ifrågasätta saker och ting och att utveckla sina egna tankegångar. Så med det sagt, om du är en person som gillar livet och som är nöjd med att allt bara är som det är, om du kanske till och med är lite kritisk, då är det här nog inte en blogg för dig.

Likes

Comments