Det är vecka 34, det är en Tisdag och klockan är snart 21:00. Jag har inte bloggat på snart två dagar, och det har gjort mig ganska stressad. Men jag har inte haft någon lust att sätta mig ner och skriva något fint och positivt, så jag ställde mig en bit från bloggen.

Jag har inte varit väldigt positiv dom senaste dagarna, eftersom jag har haft och har fortfarande en otrolig värk i ryggen. Sent på Söndag kväll fick jag plötsligt ont i ryggen, men jag ville inte sjukskriva mig, så jag tog ett par värktabletter och lade mig ner i sängen och somnade. Men nästa dag kunde jag inte ta mig upp från sängen, jag kunde inte sitta eller stå, jag kände till och med smärta när jag låg stilla. Så det var min första dag denna vecka som jag var hemma.

Denna Tisdag morgon så hade inte smärtan släppt, istället för att vila hela dagen, har jag sprungit till en sjuksköterska och en läkare. Nu har läkaren sagt att jag endera har ryggskott eller diskbråck, jag vill inte ha någon av dom. Så nu måste jag vara sjukledig hela denna vecka. Det är alltid roligt att vara hemma, men man vill aldrig vara sjuk när man är hemma, jag skulle göra allt så att jag kan jobba igen. Men tyvärr får jag inte göra mycket mera än att gå och gå lite till. Det är bättre att gå än att inte göra någonting, men det är inte så roligt att gå när man känner smärta för varje steg man tar.

Så ser min vecka 34 ut, jag hoppas att er vecka går betydligt bättre än min. Om några minuter är det dags för Sveriges Idol, det är ju åtminstone positivt och roligt.

"You can't appreciate the good days,

without the bad ones."


"It's week 34, it's a Tuesday and it's almost 9pm. I haven't blogged for almost two days, and that has made me quite stressed out. But I haven't had the right mood to sit down and write something pretty and positive, so I stepped a bit away from the blog.

I haven't been very positive these recent days, because I've had and still have an incredible pain in my back. Late on Sunday evening, I suddenly got a pain in my back, but I didn't want to call in sick, so I took a couple of pain pills and laid down in the bed and fell asleep. But the next day I couldn't get up from bed, I couldn't sit or stand, I even felt pain when I was laying still. So that was my first day this week that I was at home.

This Tuesday morning, the pain was still here, instead of resting all day, I ran to a nurse and a doctor. The doctor has now said that I have either lumbago or disc hernia, I don't want any of them. So now I have to be home from work rest of the week. It's always fun to be home, but you never want to be sick when you're home, I would do everything so I can work again. But unfortunately, I can't do much more than walk and walk a little more. It's better to walk than to not do anything, but it's not that fun to walk when you feel pain every step you take.

So this is how my week 34 looks like, I hope your week is going far better than mine. In a couple of minutes, it's time for Swedish Idol, that's at least positive and fun."

"You can not appreciate the good days,

Without the bad ones."

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hej på er. Då var man tillbaka igen. Blir alltid lika förvånad över hur snabbt en månad kan gå. Det har väl inte hänt så mycket sedan förra månaden. Har mest suttit och väntat på en sommar som aldrig kom. Eller jag hann ju med både en Stockholmresa med familjen, och en dag på powerpark med systrarna och dottern också nu när jag tänker efter. Hur har er sommar varit? Ni som satt och väntade på ett sommarväder, sitter ni fortfarande och väntar, eller drog ni iväg någonstans? Ni som hade lyckan att få fint väder, vad gjorde ni? Eller finns det till och med de som tyckte att regnigt väder var den perfekta sommaren, och har en massa tips på vad man kan göra under regniga dagar? Skulle vara riktigt roligt att höra era versioner av er sommar.

Nu till... Augusti photoshoot... hmmm... nu blir det ångest... jobbiga minnen. Men skall försöka få ihop något gott också om denna photoshoot, för visst fanns det fina stunder också.

De flesta av er har ju säkert läst Annas inlägg om vad som hände, men tänkte ge er en version från min sida också. Vi hade planerat detta länge. Redan förra sommaren ville vi fota men då var inte tiden på vår sida. Så istället för att skynda fram något, beslöt vi oss för att noga fundera över vintern, hur vi skulle gå till väga. Jag tror Anna redan förra sommaren var ganska skeptisk till att denna photoshoot faktiskt skulle bli av. Jag trodde fullt ut på idéen. Och det gör jag fortfarande idag. Men då det inte lyckades heller denna sommar, blev det en riktigt käftsmäll. För några sekunder gav jag upp tanken på att detta skulle bli vårt dröm fototillfälle. Det kommer inte att hända.

Hela Lördagen höll vi på och kämpade alla 3 av oss systrar. En bröt ihop, de andra peppade. Så gick det bra en stund tills nästa bröt ihop. Ibland ville man bara skrika, ibland gråta, ibland fick man psykbryt och kunde inte sluta skratta. Så kom några regndroppar. Nej, det får absolut inte hända. Vi tittar på varandra och hoppas att den andra har en plan B. Tittar upp mot molnen, hur skall vi göra? Tror att det slutar, det ljusnar upp. Puh, vi klarade oss. Så fortsätter vi kämpa på ännu i ett par timmar. Hela Lördagen, från morgon till kväll. Efteråt är vi så sluta, och så trötta på hela projektet att vi inte vill höra ett ord mera om photoshooten på hela dagen.

Vi är vid villan så vi beslutar oss för att lugna ner oss med bastubad. Men det som annars brukade vara avslappnande, kändes bara tungt denna gång. Det fick bli ett snabbt dopp i sjön och sedan läggdags. Kändes ändå okej när jag lade mig. Kanske det skulle lyckas.

Men den tanken fick jag snabbt släppa när jag vaknade av ett ösregn nästa morgon. Jag sprang snabbt ut, kanske jag ännu kunde rädda det som vi kämpat med. Men nej, allt var förstörd. Jag tittade upp på loftet på andra våningen, i hopp om att Anna inte vaknat, så jag kunde komma på en plan B så hon skulle bli mindre besviken. Men såg i fönstret att hon kikade ut, och den besvikelse i hennes ansikte... den vill man aldrig mera se!

Vi sade inte många ord först på morgonen. Jag hade gett upp hoppet om att det skulle bli någon photoshoot, Anna gick omkring och hade värsta huvudvörken, och såg helt förstörd ut. Men någonstans hade Anna ändå beslutat sig om att en photoshoot skulle det bli, så trots att motivationen var på noll så var det bara att försöka gräva fram den igen. Fick gräva djupt, men sakta men säkert kom den igen.

Vi visste båda nu att vår dröm photoshoot inte skulle bli av, men fotografera skulle vi, och det skulle också bli fina bilder, bara inte de som vi planerat.

Så det fick bli Photoshoot on the water. Vi paddlade ut på sjön till olika ställen i närheten av villan. Vi kämpade på. Och när man tänker på hur man känt bara några minuter tidigare, blev jag riktigt näjd med slutresultatet. Det blev fina bilder. Är stolt över Anna att hon kämpade på trots huvudvärken, och inte gav upp. Jag är stolt över mig själv att jag också kämpade på. Och jag ör stolt över oss båda, att vi fortfarande som 30 och 32 åringar, tycker att detta är kul, att detta blivit en kul hobby, att vi efter den helgen lärde oss så många läxor som vi kan ta med oss till nästa sommars dröm photoshoot. För tro mig, den kommer absolut bli av! Till dess får vi bara försöka vara kreativa med andra photoshoots.

Ha det gott alla. Kämpa på med alla motgångar. Stora som små. Det blir bra till sist!

Här är mina favoriter från photoshoot on the water.


Hello everyone. Then were back again. I'm always surprised how fast a month can go. It hasn't happened that much since last month. Have mostly been waiting for a summer that never came. Or I had time with both a Stockholm trip with the family and one day at the powerpark with my sisters and my daughter, when I'm thinking about it. How has your summer been? You who are sitting and waiting for a summer weather, are you still waiting or did you go somewhere? You who were lucky enough to get a beautiful weather, what did you do? Or are there even those who thought that a rainy weather was the perfect summer, and have a lot of tips on what to do on rainy days? Would be really fun to hear your versions of your summer.

Now to... August photoshoot... hmmm... now I'm getting anxious... tough memories. But I will try to put together something good about this photoshoot, because there were also nice moments too.

Most of you have probably read Anna's post on what happened, but thought that I should give you a version from my side too. We had planned this for a long time. Already last summer we wanted to shoot but then the time wasn't on our side. So instead of putting together something fast, we decided to carefully think about it during the winter, how we would do it. I think Anna already last summer was quite skeptical that this photoshoot would actually happen. I fully believed in the idea. And I still do today. But when we didn't succeed this summer, it became like a real punch in the face. For a few seconds I gave up on the idea that this would be our dream photo opportunity. It's not going to happen.

Throughout the Saturday we were working and fought all 3 of us sisters. One broke down, the others cheered on. Then it went well for a while until the next broke down. Sometimes you just wanted to scream, sometimes cry, sometimes you got mentally sick and couldn't stop laughing. Then came some raindrops. No, it can't happen. We look at each other and hope that the other has a plan B. Looking up to the clouds, what should we do? We think that is ending, it's lighting up. Puh, we will make it. Then we continue to struggle for a couple of hours. The whole Saturday, from morning to evening. Afterwards, we end up so tired of the whole project that we don't want to hear a word more about the photoshoot the whole day.

We are at the summerplace, so we decide to calm down with a sauna bath. But what used to be relaxing, only felt difficult this time. So we took a quick dip in the sea and then bedtime. Still felt okay when I layed down in bed. Maybe we would succeed.

But I quickly had to let go of that thought when I woke up with a pouring rain the next morning. I quickly ran out, maybe I could still save what we had been struggling with. But no, everything was ruined. I looked up to the second floor, hoping that Anna wasn't awake so I could plan for a plan B so she would be less disappointed. But I saw in the window that she was looking out, and that disappointment in her face... you never want to see that again!

We didn't say many words in the morning. I had given up hope that there would be a photoshoot, Anna was walking around and had the worst headache, and looked totally ruined. But somewhere, Anna had decided that a photoshoot would happen, so even though our motivation was at zero, we had to try to dig it up again. We had to dig deeply, but slowly but surely it came up again.

We both knew now that our dream photoshoot wouldn't happen, but we would have a photoshoot, and it would also become pretty pictures, not just what we had planned.

So it had to be Photoshoot on the water. We paddled out on the sea to different places near our summerplace. We were fighting on. And when we were thinking of how we felt just a few minutes earlier, I was really happy about the end result. We got beautiful pictures. I'm proud of Anna that she fought despite her headache, and didn't give up. I'm proud of myself that I also fought. And I am proud of both of us, that we still as 30 and 32 years old, think it's fun, that this has become a fun hobby, that after that weekend we learned so many new things that we can take with us to the dream photoshoot next summer. Believe me, it will definitely happen! Until then, we have to try to be creative with the other photoshoots.

Have fun everyone. Fight through all the setbacks. Big and small. It will be good in the end!

Here are my favorites from photoshoot on the water.

Likes

Comments

Klockan har nu slagit 12. Det är söndag, sista dagen på veckan och sista dagen denna helg. Idag finns det inte mycket att se fram emot, eftersom det är söndag, så vet vi ju alla att det är jobbdag imorgon.

Söndagar brukar oftast vara extra tuffa för mig, men för att pigga upp oss med något roligt, bra och spännande, så kommer min syster snart att sätta upp hennes femte gästinlägg. Hur kan tiden flyga förbi så snabbt! Det känns som om hon satte upp hennes första inlägg för bara några veckor sen, men istället så är det fyra månader sen hon satte upp det allra första inlägget.

Mycket har hänt på dom fyra månaderna, vi har haft 5 olika photoshoots, april, maj, juni, juli och nu augusti. Alla har varit väldigt olika och också olika bra. Augusti photoshoot gick inte som planerat, men slutresultatet blev ändå riktigt bra. Så kom tillbaka om 2 timmar så får ni läsa hennes bästa och intressantaste inlägg hittills.


"It's now 12pm. It's a Sunday, last day of the week and last day this weekend. Today, there isn't much to look forward to, since it's a Sunday, we all know that it's a work day tomorrow.

Sundays are usually extra tough for me, but to spice it up with something fun, good and interesting, my sister will soon put up her fifth guest post. How can time fly by that fast! It feels like she posted her first post only a few weeks ago, but instead it's been four months since she posted her very first post.

Much has happened over these four months, we have had 5 different photoshoots, April, May, June, July and August. Everyone has been very different and also different good. August photoshoot didn't go as planned, but the end result was still great. So come back in 2 hours, then you can read her best and most interesting post so far."

Likes

Comments

Efter ett förvirrat inlägg, vill jag sätta upp ett inlägg som är lite mindre förvirrat. För snart en månad sen var det dags för juli photoshoot gästinlägget av min syster. Jag har alltid visst att min syster varit bra på att skriva och diktera ihop en text eller berättelse. Men när hon skulle bärja sätta upp gästinlägg här på bloggen så var jag faktiskt lite nervös. Men det visade sig att jag var nervös i onödan.

Jag har alltid haft svårt att skriva av mig, ofta blir det till en förvirrad text som säkert många inte förstår. Men vad jag lärt mig är att det inte spelar någon roll. Denna blogg är en del av mitt liv, om inlägget blir lite förvirrad, då beror det på att jag är lite förvirrad just det ögonblicket. Jag skriver om mitt liv, vad som händer just den dagen eller vad som hänt tidigare, bloggen är 99% jag och 1% min syster, eller man kan också se det som 100% jag och 100% min syster. Jag skriver alla inlägg, förutom gästinlägget som skrivs av min syster, det gör det till 99% jag, 1% min syster. Men min syster fotar typ alla foton av mig, vilket gör att 1% blir betydligt större. Men man kan också se det som att jag skriver alltid 100% ärligt här på bloggen, likaså min syster.

Oh my, denna lördag skulle jag ha behövt hålla mig borta från bloggen. För alla inlägg blir till en förvirrad massa. Vad jag ville ha sagt är att ni imorgon får läsa ett nytt inlägg skrivet av min syster. Augusti photoshoot var tuff på alla sätt och vis, vi fick till en massa vackra foton, fast vi hamnade att skippa den photoshoot som vi egentligen ville ha. Jag var besviken att vi inte kunde ha den photoshoot vi hade planerat, men jag är väldigt nöjd med dom foton vi tog under augusti photoshoot.

Så kom tillbaka imorgon och läs min systers gästinlägg om augusti photoshoot. Inlägget är väldigt intressant, bra skrivet och 100% ärlig. Det här är ett gästinlägg som ni inte vill missa, hon skriver 100% ärligt om hur det ibland ser ut under en förberedning för en photoshoot och under själva fotograferingen. Jag har redan läst inlägget, och det är enligt mig det bästa hon skrivit.


"After a confused post, I want to put up a post that is a bit less confused. Almost a month ago it was time for the guest post from July photoshoot written by my sister. I've always known that my sister was good at writing and dictating a text or a story. But when she was starting to write guest posts on the blog, I was actually a little nervous. But it turned out that I was nervous for nothing.

I've always had a hard time writing stuff, often it becomes a confused text that many people don't understand. But what I learned is that it doesn't matter. This blog is a part of my life, if the post gets a little confused, then it's because I'm a bit confused that moment. I'm writing about my life, what's happening that day or what happened before, the blog is 99% me and 1% my sister, or you can also look at it as 100% me and 100% my sister. I write all the posts, or the guest post is written by my sister, that makes it 99% me, 1% my sister. But my sister takes all the photos of me, which makes 1% a lot higher. But you can also see it like I always write 100% honestly here on the blog, just like my sister.

Oh my, this Saturday I should have stayed away from the blog. Because all the posts has become a confused mass. What I wanted to say is that tomorrow you can read a new post written by my sister. August photoshoot was tough in every way, we got a lot of beautiful photos, even though we ended up skipping the photoshoot we really wanted. I was disappointed that we couldn't have the photoshoot we had planned, but I'm very happy with the photos we took during August photoshoot.

So come back tomorrow and read my sister's guest post about August photoshoot. The post is very interesting, well written and 100% honest. This is a guest post you don't want to miss, she writes 100% honestly about how it sometimes looks like when we're preparing for a photoshoot and during the photoshoot itself. I have already read the post, and I think it's the best she's ever written."

Likes

Comments

Detta inlägg kommer antagligen att bli ett av dom konstigaste på länge, mina tankar flyger runt och runt och besöker dom konstigaste ställen någonsin.

Idag har jag fått sitta hemma hela dagen, denna vecka har varit tung, precis som många andra veckor före. Jag har haft många tankar om framtiden och om det som hänt under mina 30 år. Jag har drömmar som kanske kommer att hända, men jag har också drömmar som jag måste ge upp. Jag ser mina vänner och alla mina före detta klasskamrater gå vidare med sina liv, vissa har ett liv som jag önskar att jag skulle få och ha, men vissa dagar är jag glad att jag inte har det livet.

Jag är 30 år, för 10 år sen när jag tänkte på framtiden, så hade jag räknat ut allt. Jag skulle leva ett glatt singelliv i några år, jag skulle bara fokusera på mig. Efter ca 10 år skulle jag känna mig redo för en familj och redo att bosätta mig för evigt på en plats. Det var planen för 10 år sen. Idag, 10 år senare känner jag mig mera förvirrad än någonsin tidigare. Jag är redo att starta en familj, men jag har ingen aning om var jag vill bosätta mig för alltid.

Jag har bott i Jakobstad i flera år. Jag älskar Jakobstad, det är för det mesta lungt och tyst här, man känner sig trygg och här får jag bo bara några minuter från min familj. Om man tänker efter så är Jakobstad en bra stad att bo i, men ändå känns det som om jag saknar nåt. Det känns inte 100% rätt, det känns som om jag saknar en massa bitar i ett pussel. Jag älskar att bygga pussel, men detta pussel är lite för svårt för mig.

När jag tittar på trädet i mitten på fotot, så känns det lite som om det är jag. Detta träd ser lite vilsen och förvirrad ut, den står i mitten bland en massa starka och ståtliga träd. När jag ser på dom så ser jag att de hör hemma här, på just denna plats, men trädet i mitten hör inte hemma just här. Den växer på fel ställe, vilket gör att den sakta dör ut. Den hör inte hemma här. Men den kämpar på, behåller sina rötter under marken och försöker växa sig starkare och större här på just denna plats, med dom man växt upp med. Men frågan är, hur länge skall den kämpa på här? När är det dags att såga ner trädet och flytta den till en annan plats så att den får växa sig större och starkare? Om man flyttar detta träd, kommer den att klara sig utan dom träd som den fått växa upp med?

Det har varit en väldigt förvirrad dag, vilket resulterade i ett förvirrat inlägg. Jag har många frågor, som bara jag kan svara på. Är jag redo att dra upp alla mina rötter och plantera dom på ett annat ställe, långt borta från dom jag vöxt upp med! Jag känner att jag äntligen är redo, men frågan är, kommer det att bli ett misstag, kommer det att bli det största misstaget som jag någonsin gjort!

Detta träd har stått här i flera år, även om den är svag så sågar man inte ner det och flyttar den till en annan plats. Om man skulle göra det så skulle den ju dö, men ni fattar väl vad jag menar. Är det meningen att jag skall fortsätta kämpa och söka efter dom saknade pusselbitar här i Jakobstad, eller är det dags att dra upp mina rötter och flytta mig längre bort! Är det dags att göra det som detta träd inte gjort, ta en stor risk som kan bli katastrofal, eller ta en risk som kan bli det bästa jag någonsin gjort.

Mina frågor är många, men jag hoppas att jag inom en snar framtid kan lista ut vad jag skall göra.


"This post will probably be one of the strangest one ever, my thoughts are flying around and around and are visiting the strangest places ever.

Today I have been home all day, this week has been hard, just like many other weeks before. I have had many thoughts about the future and about what happened during my 30 years. I have dreams that might happen, but I also have dreams that I have to give up. I see my friends and all my former classmates move on with their lives, some have a life I wish I could get and have, but some days I'm glad I don't have that life.

I'm 30 years old, 10 years ago when I thought about the future, I had figured out everything. I would live a happy single life for a few years, I would just focus on myself. After about 10 years I would be ready for a family and ready to settle down forever in one place. That was the plan 10 years ago. Today, 10 years later, I feel more confused than ever. I'm ready to start a family, but I have no idea where I want to settle down forever.

I have lived in Jakobstad for several years. I love Jakobstad, it's most of the time calm and quiet here, you feel safe and here I live only a few minutes away from my family. If you think about it, Jakobstad is a good city to live in, but it still feels like I'm missing something. It doesn't feel 100% right, it feels like I miss a lot of pieces in a puzzle. I love to build puzzles, but this puzzle is a bit too difficult for me.

When I look at the tree in the middle on the photo, it feels a bit like it's me. This tree looks a little lost and confused, it stands in the middle among a lot of strong and tall trees. When I look at them, I see that they belong at this place, but the tree in the middle doesn't belong at this place. It grows in the wrong place, which slowly kills it. It doesn't belong here. But it's fighting so hard, keeps its roots underground and tries to grow stronger and bigger here on this place, with those it grew up with. But the question is, how long should it fight to stay here? When is it time to cut down the tree and move it to another place so it grows bigger and stronger? If you move this tree, will it survive without the trees that it's been growing up with?

It has been a very confused day, which resulted in a very confused post. I have many questions, which I only can answer. Am I ready to pull up all my roots and plant them in another place, far away from those I grew up with! I feel that I'm finally ready, but the question is, will it be a mistake, will it be the biggest mistake I've ever made!

This tree has been here for several years, although it's weak, you don't see it coming down and being moved to another place. If you did that, it would die, but you know what I mean. Is it supposed to continue fighting and searching for those missing pieces of puzzles here in Jakobstad, or is it time to pull up my roots and move farther away! Is it time to do what this tree don't do, take a big risk that could be catastrophic, or take a risk that might be the best I've ever done.

My questions are many, but I hope that in the near future I can figure out what to do."

Likes

Comments

Ibland behöver man inte mycket kläder till en photoshoot, som till exempel till denna photoshoot. På augusti photoshoot behövde jag bara en klänning och ett par skor. Jag skull bra ha klarat mig utan skorna, men eftersom jag varit utan skor på flera photoshoots, så ville jag ha skor på mig denna gång. Men efter några minuter åkte dom av, och jag satte aldrig på mig dom igen. Jag lyckades så bra med den planen.

Min klänning köpte jag på loppis för några veckor sen. Jag är ingen klänning tjej, men jag tyckte den passade bra till en photoshoot, så jag köpte den. Jag köpte också skorna för några veckor sen. Jag har länge sett dom i en butik, men jag har aldrig köpt dom eftersom dom var för dyra, men några veckor senare så satte dom skorna på rea, jag köpte dom då så fort jag hann.


"Sometimes you don't need a lot of clothes on a photoshoot, like on this photoshoot. On August photoshoot I only needed a dress and a pair of shoes. I would have been okay without the shoes, but since I have been without shoes on several photoshoots, I wanted to have shoes on this time. But after a few minutes I took them off my feet, and I never put them on again. I succeeded with that plan that great.

I bought my dress on a flea market a few weeks ago. I'm not a dress girl, but I thought it suited a photo shoot so I bought it. I also bought the shoes a few weeks ago. I had seen them in a store, but I never bought them because they were too expensive, but a few weeks later they put the shoes on sale, so I bought them as soon as I could."

Varje photoshoot har jag svårt att välja ut smycken. Jag har alltid mina favorit smycken, men jag vill helst inte använda samma smycken varje gång. Men denna gång var det inte så svårt. Jag köpte för väldigt många år sen ett par örhängen som var blå, eftersom vi skulle ha augusti photoshoot på vattnet, så ville jag ha ett par blåa örhängen. Dom passade bra ihop med vattnet, men om vattnet skulle ha varit ännu blåare istället för brunt och grått, så skulle dom ha passat ihop ännu bättre.


"Every photoshoot I have trouble choosing jewelry's. I always have my favorite jewelry's on, but I don't want to use the same jewelry's every time. This time it wasn't that hard. I bought for a very long time ago a pair of earrings that were blue, since we were going to have August photoshoot on the water, I wanted to wear a pair of blue earrings. They were matching so good with the water, but if the water would have been even more blue instead of brown and gray, they would have matched even better."

Sist men inte minst vill jag berätta om valet av min frisyr. Jag har haft mitt hår lockigt, rakt, och med mycket volym. Mitt hår har varit uppe i en hästsvans och uppe i en slarvig bulle, så denna gång ville jag ha något annorlunda. Jag var trött och huvudet värkte, så jag hade ingen lust att tänka ut något bra eller kämpa med min frisyr. Jag visste att jag ville ha den i en stram bulle. Eftersom jag hade huvudvärk och mådde illa, så var det min syster som fick fixa min frisyr.

Hon satte upp håret fint och enkelt. För att göra frisyren mera speciell, så hämtade hon några kvistar från ett träd, som hon sen satte fast i håret. Det var väldigt svårt att få dem att hållas på rätt plats, men med enormt mycket hårspray, så hölls dom på plats under hela augusti photoshoot.


"Last but not least, I want to tell you about the choice of my hairstyle. I've had my hair curly, straight, and with a lot of volume. My hair has been up in a ponytail and up in a sloppy bun, so this time I wanted something different. I was tired and my head was aching, so I had no strength to think of something good or struggling with my hairstyle. I knew that I wanted it in a tight bun. Since I had a headache and felt ill, it was my sister who had to fix my hairstyle.

She put my hair up beautiful and simple. To make the hairstyle more special, she got some twigs from a tree, which she then put in my hair. It was very difficult to keep them in the right place, but with a huge amount of hair spray, they were stuck there under the whole August photoshoot."

Så här såg min outfit ut denna gång. Vi vet ännu inte riktigt vilken photoshoot vi skall ha näst. Vi har en hel del idéer, men vi måste först försöka tänka ut vad som passar bäst till september photoshoot.

Nu är det bara två dagar till, tills ni får läsa min systers gästinlägg. Jag har ingen aning om vad hon kände under denna photoshoot, jag vet inte heller hur besviken hon egentligen blev när vi inte kunde ha den photoshoot som vi hade planerat. Men om bara två dagar, får vi alla reda på hennes känslor under augusti photoshoot.


"My outfit looked like this, this month. We still don't know exactly what photoshoot we will have next. We have a lot of ideas, but we must first try to figure out what fits best for September photoshoot.

It's now only two days until you can read my sister's guest post. I have no idea what she felt during this photoshoot, I also don't know how disappointed she really was when we couldn't have the photoshoot that we had planned. But in only two days, we can all find out what kind of feelings she had during August photoshoot."

Likes

Comments

Om bara några minuter börjar det bli läggdags för mig. Men före jag stänger min dator och sätter fast mina ögon denna soliga och härliga dag, vill jag visa fler foton av min outfit som jag bar idag.

Eftersom vi skulle fira min syster idag, ville jag sätta på mig något riktigt fint, men när jag skulle vara färdig, hade jag inte hittat något som jag ville ha på mig. Det här händer väldigt ofta för mig. Jag har skåpet full med kläder, men ändå så kan jag inte hitta något att ha på mig.

Idag bar jag dom kläder som jag köpt för flera år sen. Jag har ingen aning om när jag köpte dom gråa jeansen eller min t-shirt, det är så väldigt länge sen som jag köpte dom, men jag älskar dom fortfarande, så jag använder dom väldigt flitigt. Jag köpte min väska förra året, tror jag. Om jag kommer ihåg rätt så var det på en stormarknad, som dom också har igen denna helg.

Det enda som är ny eller nästan ny från denna outfit är mina skor som jag köpte för några månader sen. Jag minns att det tog flera månader förrän jag fick dem, så när jag äntligen fick dom på posten så var glädjen stor. Love, love, love them. Mina solglasögon köpte jag i början på denna sommar, och jag köpte mina örhängen i slutet på våren eller början på sommaren, jag kommer inte riktigt ihåg, mitt minne är väldigt kort.

Min outfit idag var kanske inte riktigt festligt, men det fick duga denna gång.


"In just a few minutes, it will be bedtime for me. But before I turn off my computer and close my eyes on this sunny and lovely day, I want to show you more photos of my outfit that I wore today.

Because we were going to celebrate my sister, I wanted to put on something really nice, but when I had to be ready to go, I hadn't found anything I wanted to wear. This happens very often to me. I have the closet full of clothes, but I still can't find anything to wear.

Today I was wearing clothes that I bought several years ago. I have no idea when I bought those gray jeans or my t-shirt, it's a very long time ago, but I still love them so I wear them very often. I bought my bag last year, I think. If I remember correctly, it was at a big flea market, like they also have this weekend.

The only thing new or almost new on this outfit is my shoes that I bought a few months ago. I remember that it took several months before I got them, so when I finally got them in the mail, my happiness was big. Love, love, love them. I bought my sunglasses at the beginning of this summer, and I bought my earrings at the end of spring or early summer, I don't really remember, my memory is very short.

My outfit today might not have be really festive, but I guess that it was good enough this time."

Likes

Comments

Lilla Jakobstad har en massa fina och mysiga caféer och restauranger, men tyvärr så är det inte många människor som bor här som utnyttjar det. När vi var på besök i Stockholm, då såg man en massa caféer och restauranger som var fullsatta med en massa människor. Men i Jakobstad och många andra städer här nära, där är det tyvärr mindre människor ute och äter en helt vanlig torsdag kväll. Idag var det bara vi tre systrar som satt ensamma i restaurangen.

Ett av dom ställen som jag älskar i Jakobstad är hotellet Epoque. Jag har varit dit två gånger tidigare, och jag har aldrig blivit besviken. För snart två månader sen hade min äldsta syster födelsedag. När någon av oss systrar har sin födelsedag, då åker vi ut och äta, min syster valde denna gång Hotel Epogue.

Hotellet var betydligt mysigare än vad jag kom ihåg, men det som öppnade mina ögon helt var maten. Jag har aldrig ätit godare mat förut. Jag beställde Oxgrillbiff på grönsaksbädd med bearnaisesås och steakhouse fries. Jag har aldrig smakat godare bearnaisesås och franskisar. Vi beställde också så klart efterrätt, för mig blev det glass. Glassen var lika god som alltid, skulle gärna ha haft mer än vad vi fick.

Det blir aldrig tråkigt när vi systrar hänger ihop, men denna torsdag blev bättre än vad jag hade väntat mig. Jag var väldigt trött när jag kom hem från jobbet, att åka ut och äta vad det sista jag ville göra, men med en kort tupplur före, så gick allt bra. Jag skulle inte ha velat missa denna torsdag kväll med mina systrar. Tack tjejer för en trevlig kväll.


"Little Jakobstad has a lot of nice and cozy cafes and restaurants, but unfortunately there aren't many people who live here who take advantage of that. When we visited Stockholm, you saw a lot of cafes and restaurants filled with a lot of people. But in Jakobstad and many other cities close by, there are unfortunately less people outside eating on a normal Thursday evening. Today, only us three sisters sat alone in the restaurant.

One of the places I love in Jakobstad is Hotel Epoque. I've been there twice before, and I've never been disappointed. Almost two months ago, my oldest sister had her birthday. When one of us sisters has their birthday, then we go out and eat, my sister chose this time Hotel Epogue.

The hotel was a lot more cozy than I remembered, but what really opened up my eyes, was the food. I have never eaten tastier food before. I ordered Grilled beef on a bed of vegetables with béarnaise sauce and steakhouse fries. I have never tasted better béarnaise sauce and french fries. We also ordered dessert, for me it was ice cream. The ice cream was as good as always, would have loved to have more than what we got.

It's never boring when us sisters are hanging out, but this Thursday was better than I had expected. I was very tired when I got home from work, to go out and eat what the last thing I wanted to do, but with a short nap before, everything went great. I wouldn't have wanted to miss this Thursday evening with my sisters. Thank you girls for a nice evening."

Likes

Comments

Idag var det dags för ett nytt café besök med mina systrar, det var verkligen något jag behövde. Dom här senaste veckorna och månaderna har varit tunga, jag har knappt sovit för hjärnan har snurrat på i hög varv. Det är alltid extra tungt när sommaren börjar gå mot sitt slut, men denna sommar har det varit extra tungt.

Jag känner att det är mycket som jag vill göra i mitt liv, men att ta det steget är extra svårt just nu. Jag har länge haft en dröm om att flytta till Sverige eller något annat land, men jag har aldrig hittat en bra tidpunkt för det, det finns väl kanske ingen bra tidpunkt, men just nu känns det inte rätt. Så jag håller mig just nu till lilla Jakobstad. Jakobstad är en mysig och bra stad, men jag känner att jag vill upptäcka mera.

Som nu ser har jag lite problem, det finns både något negativt och positivt när man flyttar bort från familjen. Om jag väljer Sverige, vilken stad skall jag då välja, Stockholm eller Umeå? Eller skall jag välja ett helt annat land? Om ni vet svaret på dom frågorna så är det bara att svara.

Ett café besök var något som jag definitivt behövde idag. Det var mer än skönt att få komma ut och tänka på något annat emellanåt. Jakobstad är inte så dåligt det heller, jag vill bara se mera av vår värld, eller åtminstone något annat för en stund.


"It was today time for a new café visit with my sisters, that was something I really needed. These last weeks and months have been hard, I've barely slept, because my brain has been spinning fast. It's always extra hard when the summer is coming to an end, but it's been extra hard this summer.

I feel that there's a lot I want to do in my life, but taking that step is extra hard right now. I have dreamed for a long time about moving to Sweden or any other country, but I have never found a good time for it, maybe there's no good time, but right now it's not the right time for that. So I'm now in little Jakobstad. Jakobstad is a cozy and good city, but I feel that I want to discover more.

As you can see, I have a little problem, there's both negative and positive things, when your moving away from the family. If I choose Sweden, which city should I choose, Stockholm or Umeå? Or should I choose a different country? If you know the answer to those questions, please answer.

A cafe visit was something that I definitely needed today. It was more than nice to get out and think of something else. Jakobstad is not that bad either, I just want to see more of our world, or at least something else for a while."

Likes

Comments

Alla vet redan historien om vår augusti photoshoot, men för säkerhets skull så skriver jag en gång till lite kort om just denna månades photoshoot. Vi hade tänkte ha den bästa och mest annorlunda photoshoot någonsin, men när det började regna så förstördes allt. Så på bara några minuter fick vi börja tänka om.

Jag älskade att ha photoshoot in the water förra sommaren, den var annorlunda och oväntad. Denna månad ville vi ha en ny och annorlunda photoshoot, men våra idéer började rinna ut. Så därför kom vi på en idé om att istället för att ha en photoshoot i vattnet, så skulle vi ha en på vattnet.

Jag var hela tiden rädd att jag skulle tappa balansen och ramla i vattnet, men med lite tur så höll jag mig ovanför ytan. Denna photoshoot var helt oplanerad, jag hade kläderna, men det var det enda vi visste att vi kunde ha. Jag sminkade mig snabbt och kanske lite slarvigt, men eftersom jag mådde illa och hade huvudvärk, så orkade jag inte bry mig. Jag har ju alla dessa photoshoots för att visa det naturliga. Jag gör aldrig mig till en person jag inte är, jag använder mig aldrig av photoshop eller försöker gömma mina ärr och blåmärken.

Vädret var definitivt inte på vår sidan, om det inte regnade så kom solen fram. Regnet förstörde min frisyr och mitt smink, och solen försörde alla foton. Men det jag inte hade väntat mig var att regnet gjorde alla foton mera speciell. Jag önskar mig dock inte regn till nästa photoshoot, vi fick pröva att ha photoshoot i regnet denna månad, men jag klarar mig bra utan det nästa månad och alla andra månader som vi har en photoshoot.

Denna photoshoot är kanske inte min största favorit, men jag tycker ändå om den och nu när jag sett igenom alla foton, så har jag hittat en massa foton som jag tycker om och älskar. Augusti photoshoot var den tuffaste någonsin, men jag är ändå glad att vi hann ha den och att den ändå blev så här pass bra, fast jag mådde dåligt.

Fotot ovan och dom här under är mina favoriter från augusti photoshoot, photoshoot på vattnet.


"Everyone already know the story about our August photoshoot, but for safety reasons, I will write a little more about this month's photoshoot. We had planned to have the best and most different photoshoot ever, but when it started to rain, everything was destroyed. So in just a few minutes we had to start thinking about something else.

I loved having a photoshoot in the water last summer, it was different and unexpected. This month we wanted a new and different photoshoot, but our ideas were starting to run out. So, therefore, we came up with an idea that instead of having a photoshoot in the water, we should have one on the water.

I was afraid that I would lose my balance and fall into the water, but with some luck I kept myself above the water. This photoshoot was completely unplanned, I had the clothes, but that was the only thing we knew that we could have. I put makeup on fast and maybe a bit sloppy, but because I was feeling ill and had a headache, I didn't care. I have all these photoshoots to show the natural. I never make me to a person that I'm not, I never use photoshop or try to hide my scars and bruises.

The weather was definitely not on our side, if it didn't rain, then the sun came out. The rain destroyed my hair and my makeup, and the sun destroyed all the photos. But what I didn't expect was that the rain made all the photos more special. However, I don't wish for the rain for our next photoshoot, we got a chance to have a photoshoot in the rain this month, but I will be okay without the rain next month and every other month that we have a photoshoot.

This photoshoot may not be my biggest favorite, but I still like it and now when I've seen all the photos, I've found a lot of photos that I like and love. August photoshoot was the toughest ever, but I'm still glad we had it and that it still became this good, even though I felt ill.

The photo above and the ones below are my favorites from August photoshoot, photoshoot on the water."

Likes

Comments