Header

Jag har en extrem dödsångest, jag är inte rädd för att jag själv ska dö, men jag är sjukt rädd för att någon jag älskar ska dö. Om någon i min familj skulle dö skulle jag förmodligen ta mitt liv. Jag skulle inte klara av att leva om någon jag älskar skulle gå bort. Jag vill dö först av min familj, kompisar och släkt. Då slipper jag sorgen.

Att jag lyssnar på mordpoddar gör inte saken bättre, tänk att veta att sitt (t.ex) syskon har blivit mördad på ett brutalt sätt. Tänk rädslan man skulle känna. usch.

Jag tänker på stackars Patrik Linfeldt och hans familj varje dag. Jag vill att han ska hittas nu, det har gått flera veckor. Undra hur hans familj mår, utan att veta vart sin son/bror är, eller om han änns leve eller inte. Jag vill gärna hjälpa till att leta när dom har en anordnad sökning, så jag frågade men man var tvungen att vara 18 år. Jag tror tyvärr inte att han lever, men jag är inte direkt en säker källa. Jag vill att han ska leva men jag tror det har gått ca 8 veckor, och jag skulle inte överleva så länge utan pengar. Men vem vet? Han kanske bor hos någon som ger han mat och kläder, det är det jag hoppas.

En sak som gör att jag känner mig lugn inför min egen död är att jag tror att man föds till en ny person. Innan någon i min släkt har fötts, har alltid någon annan i släkten gått bort kort innan. Det kan ju vara en slump men jag vet inte.

Oj herregud vilket rörigt inlägg??


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ni vet den känslan när man är så stressad och orolig att man inte kan slappna av, sova eller fokusera? Det har varit jag dem senaste dagarna. Först visste jag inte varför, men när jag tänkte efter insåg jag att jag hade en anledning. Jag är så orolig för min fina morfar då han kan vara allvarligt sjuk. Det värsta är att om hans provsvar är positivt kommer jag bara bli ännu mer stressad och orolig. Jag hatar känslan av att inte veta, jag vill alltid ha kontrollen och hatar att veta att man inte kan göra något åt en dålig sak.

Jag är så stressad att jag får ont i huvudet, bokstavligen. Min mamma säger att det inte är någon ide att stressa över det redan nu. Och jag förstår hennes poäng, jag kan ju som sagt inte göra något åt det ändå, men jag kan verkligen inte sluta vara orolig. Jag bryter ihop och gråter åt bokstavligen allt nuförtiden. Jag är så lyckligt lottad att ha hela min familj och alla mina vänner här, att ingen har dött. Jag vet så många som har det extremt svårt hemma, eller förlorat någon i sin familj. Men ändå gråter jag för ingenting hela tiden. Jag känner mig så otacksam när jag i själva verket är extremt tacksam, jag är bara dålig på att visa det och det brukar jag få ångest över.

Nu ska jag lyssna på min deep shit lista och gråta. Imorgon ska jag skriva till personer jag älskar att jag älskar dom. Sov gott <3

Likes

Comments

Hej!

Just nu är min blogg kaos, den är verkligen inte fin och det vet jag. Ska fixa bättre header, design osv snart!

Jag valde att skapa den här anonyma bloggen då jag tidigare haft en blogg med en kod som bara jag kan för jag skrev väldigt privata inlägg då jag använde bloggen mer som en dagbok.

Jag är iallafall en tjej i tonåren, bor i en halvstor stad som jag gärna vill flytta ifrån. Vissa perioder mår jag väldigt dåligt, och just nu mår jag olika varje dag. Det är som om jag har humörsvängningar som ändras varje dag.

Jag vill även ursäkta mitt sätt jag skriver på, jag är som sagt bara tonåring och jag har inte riktigt A i svenska. Som du kanske förstår så skriver jag inte här för att få så många läsare som möjligt, utan mer bara för att kunna skriva av mig när jag känner för det, så jag kan inte lova regelbundna inlägg, men kommer skriva när jag känner att det är värt det. Även om det kanske låter som att den här bloggen kommer bli väldigt deep så kan jag säga att, det tror jag inte. Jag har även bra dagar och speciellt nu under sommaren. Sista tiden innan lovet var extremt jobbig. Jag grät på skoltoaletterna xantal gånger per vecka, fick gå hem pga mitt mående och mådde bara allmänt dåligt, så lovet var väl behövligt.

Du kanske tror att jag är mobbad, inte har vänner och har det dåligt hemma? Men så är det inte. Jag har ganska många vänner, även om jag inte är supertight med någon, har aldrig blivit utsatt för mobbning och jag har en superfin familj! (har dock lite problem med min pappa men inte just nu. 

Om någon faktiskt skulle läsa den här bloggen och inse att jag är jag, snälla skriv inte det på bloggen utan fråga mig på snap eller sms eller liknande. Den är anonym av en anledning liksom.

Kram på er <3

Likes

Comments