View tracker

Finner inga ord för helgens händelser... Vid såna här tillfällen inser man hur viktigt det är att ta vara på den tid man har med sina nära och kära för man vet aldrig vad som kan hända. Även fast vi inte var precis bästa vänner så var det chockande att höra att en bland mina kompisar inte mera fanns i mitt liv. Du var alltid så glad och spred alltid glädje bland dina vänner.

"It takes a minute to find a special person, an hour to appreciate them, and a day to love them, but it takes an entire lifetime to forget them."

Vila i frid J ❤️

~ a ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår fick jag äran att delta i ett super fint bröllop, tack till brudparet Emma och Rolle. Vi började 16:30 och så småningom efter att brudparet hade anlänt till platsen fick vi champange och så gick vi in.
Där inne hade dom fixat jätte fint och förrätten stod på bordet, kommer en bild längre ner på den. Som förrätt fick vi toast skagen med sallad, såå gott! Efter att vi ätit sjöng vi allsång och sen blev det dags för varmrätt, som var några olika sallader, potatiskaka och kött med rödvinssås, mums. Bild längre ner.
Sen började vi med lite program som vi hadd fixat ihop på möhippan, snarare var det Isa som fixat ihop det bättre i efterhand.
Sen blev det efterrätt som jag tyvärr glömde att ta bild på men det var bärkräm med vaniljkräm/sås på, smakade också jätte bra.
Efteråt städades några bord bort så man hade rum att dansa. Emma och Rolle dansade jätte fint vals och så hängde en del på efteråt.
Man får ju inte glömma dom bra bartändarna Filip och Kim som blandade jätte goda drinkar, hehe.
Senare mot kvällen blev det tårta och kaffe, tårtan var super och gjord av Filips pappa.
Kvällen gick jätte snabbt enligt mig och vi hade jätte roligt med dans, musik och härligt sällskap. Vår kväll slutade lite före halv 3 och idag mår man som man förtjänar, med huvudvärk och fötterna värker efter allt dansas.

Tyvärr är det rätt så dålig kvalité på bilderna eftersom dom är tagna med telefon.

~ a ❤️

Likes

Comments

View tracker

Den där äckliga känslan, ångesten man får då man vaknar på morgonen (igår), öppnar telefonen och läser "Lastbil har kört in i folkmassa i Nice - flera döda". Först tänker man "aha men föraren fick väl kanske något sjukanfall då han körde?" och sen tar man upp nyhetsartikeln och läser vidare, tänk hur fel man kan ha. Det ploppar upp nya nyheter överallt, på alla sidor om vad som hänt. Man ser bara en massa bilder överallt på poliser, ambulanser, avstängda gator och mycket värre saker.

På sociala medier uppmanas folket att inte ta bilder på olyckor osv. och vad gör tidningarna själv? Lägger upp läsarnas bilder av människor som ligger övertäckta på marken, USCH! Finns gränser för vad man ska lägga upp, visst kan man lägga upp någon bild där man ser polisbilar och ambulanser men inte en bild där det enda man ser är en docka och bredvid den ligger en liten kropp som är övertäckt.

Senare igår läste jag en ny artikel där det stod att personen som körde lastbilen hade varit deprimerad p.g.a. att hans fru lämnat honom. Visst är det synd men det är ingen orsak till varför man ska ta livet av 84 oskyldiga människor, där en stor del var barn.

Idag läste jag att IS hade tagit på sig attacken, varför är jag inte förvånad över det?

Igår kväll läste jag att det IGEN hade hänt nåt i Turkiet. Ett kuppförsök där minst 90 hade avlidit enligt Aftonbladet. Finner inga ord för detta mer.

Hur ska man våga resa till ett annat land i framtiden utan att behöva vara rädd för att något ska hända, jag har själv varit till Turkiet fem gånger med familjen och jag har alltid tyckt om det landet, kommer ta lång tid innan man vågar åka dit igen, även fast inget har hänt på turistområden, utan i större städerna som Istanbul och Ankara. Samma sak med Frankrike, har aldrig varit dit men har alltid velat, men inte nu mer efter allt som händer där och det är väldigt synd eftersom Frankrike är ett fint land.

Man tänker alltid att det aldrig skulle hända något i lilla Finland, men vad vet man vad som kan hända här då vi tar in bara mer och mer flyktingar. Och nej, jag vill inte låta rasistisk för det är jag inte, men hur kan man vara säker i sitt land då det hela tiden händer en massa fruktansvärda saker ÖVERALLT.

​~ a ❤️

Likes

Comments

Allt började för en par år sedan då hon insjuknade i sjukdomen alzheimers. Allt gick neråt så snabbt så man inte riktigt hann med. Jag märkte inte ens själv det i början utan tyckte det var mest störande då hon alltid upprepade samma saker osv. Men jag förstod ju inte då vad det var frågan om.

Före allt började, gillade hon att vara hemma i sin lägenhet, städa och fixa, och nu gör hon allt för att slippa därifrån, ut bland alla andra människor. Det att hon flyttade till en annan lägenhet i somras gjorde inte saken bättre, även fast det är ett "servicehem" för äldre, behandlas hon inte alls bra där, så nu får vi bara hoppas att hon snart får flytta till ett bättre ställe.

Jobbigast är då man ser hur dåligt hon mår av att måsta vara ensam hela tiden, men som tur kan hon åka på intervall nu som då där hon verkligen trivs bra. Och att hon ibland nästan inte känner igen sina barnbarn på stan t.ex. kan vara jobbigt ibland, men allt det här är sånt man måste lära sig att leva med.

Många kanske tänker att det inte är en så jobbig och tidskrävande sjukdom, men tro mig, till sist blir det nog ganska jobbigt då personen i fråga inte klarar av att ta hand om sig själv mer utan det blir vårt jobb att se till att personen mår bra.

Ännu för en par månader sedan åkte jag väldigt sällan och hälsade på henne men nu gör jag det gärna för jag ser hur glad hon blir då vi åker och hälsar på henne med mamma och pappa, eller då hon får komma till oss.

Då man ännu vet att hon inte kommer bli frisk mer och man ser att det bara går neråt hela tiden får en att tänka på livet och att man ska ta vara på tiden med sina nära och kära.

​~ a ❤️

Likes

Comments

Hej på er.
Jag sa ju att jag skulle blogga om då vi var i Levi men det har jag inte alls orkat med.
Jullovet tog ju slut förra veckan och praktiken började, har trivts på Hemtex super bra och ser verkligen fram emot dom 4 kommande veckorna där. Börjar 9 och slutar 15 alla dagar, ganska skönt. Idag efter jobbet for jag på kaffe med Jonna före hon for till frissan och jag till Malax.
Har inte nå speciella planer till helgen förutom att vi idag ska och hälsa på Adele, Jennifers brors dotter.
OCH det har ju kommit massa snö under dom senaste dagarna, wohoo.

~ a ❤️

Likes

Comments

För exakt ett år sedan blev det vi två, jag och Anders. Bästa som har hänt mig, skulle inte kunna vara gladare för att det hände. Har gått igenom så mycket tillsammans, både uppför och nerförs backar. Men här är vi nu, starkare än nånsin. Helt otroligt hur snabbt tiden kan gå.

Ni får en uppdatering om Levi resan sen då vi kommit hem, orkar inte göra något längre inlägg nu.

~ a ❤️

Likes

Comments