Det är så lätt för Stockholmare att gå i cirklar på samma gator, äta på samma uteserveringar och shoppa kläder från samma Zara-butik. Min familj hade som vana att åka på utflykter ifrån Stockholms innerstad varje helg, när mina föräldrar fortfarande bodde här. Därför uppskattar jag varje gång jag och mina vänner hittar vägar att göra liknande äventyr.

Idag åkte jag och Filip till Mariefred och Gripsholms slott. Låter bilderna tala för sig själv, för nu är jag alldeles för trött för att orka skriva något mer om dagen, faktiskt, haha. Natti

Likes

Comments

Du kan vara vem du vill. Du kan göra vad du vill. Du kan välja vilka du vill spendera ditt liv med, du kan välja DIN familj. Du är den enda som har rätten att välja vilket liv du ska leva både nu och i framtiden. Du kan faktiskt göra exakt vad du vill med varje dag. Varje dag.

Så se till att bara göra sådant du vill och känner för. Gör faktiskt aldrig något du inte vill göra, inte en endaste sak. Inte ens de tråkiga och behövliga sakerna, nej, för då ser du dem just som tråkiga. Gör dem bara när du vill göra dem - när du samlat tillräckligt med motivation och - just det - vilja, till att göra dem. Då förvandlas även de till val och beslut som du själv gjort & tagit, de blir till saker man gör av rätt anledning. Bara en sådan grej. 



Likes

Comments

Sitter och äter frukost, vem nu än gör det klockan 12:32. Om exakt två timmar kommer min mamma på besök, och ännu ser det ut som att ett stormväder varit i lägenheten när jag tittar mig omkring. Jag är dock van och vet hur man snabbt får en stor skillnad att uppstå...

Annars så är hela jag en liten sjukstuga, och otroligt trött efter behandlingarna jag fått för mina leder denna vecka. Det har tagit så mycket på krafterna att allt jag kunnat göra och ändå mått så där, är att sätta på tvätt- och diskmaskinen några gånger om dagen samt laga mat. Enligt min nya kost, vetja!

Jag har varit lite dålig på att fotografera mina nya mästervärk som jag lappat ihop från goda råvaror, men igår tog jag ett snabbt foto på den snabba lunchen. Som var så himla, himla god! Det som ofta sätter stopp för planerna i matlagning hos mig och mina kompisar är att man måste handla och planera så mycket innan. Något som inte går ihop med vår spontanitet... Aldrig råkar man bara ha det som behövs i kylskåpet. Men försöker man bli vuxen och bestämmer sig för att  planera för ett par dagar framåt när man handlar, så sparar man 1. pengar, 2. energi 3. tid (på att känna efter vad man ska äta nuuudååå)...


Delar med mig av receptet!

VEG - PALEO (Antiinflammatorisk) - GLUTENFRI - LAKTOSFRI

ASIATISK LUNCHSOPPA (5 min)

Ingredienser:

Misopasta (små påsar man köper i paket för att göra snabb misosoppa)

Sojabönor

Grönsaker av egen preferens (ex. fryst påse går bra, ska det bjudas på middag känns färska grönsaker mer passande)

Sötpotatisnudlar

1 vårlök

Färsk koriander

Koka vatten, häll i misosoppan och nudlarna. Stek grönsakerna & sojabönorna ifall de är frysta och häll sedan i soppan. Lägg upp på ett djupt fat. Skär & strimla vårlöken i små bitar och kasta över det hela, riv koriandern i bitar och gör detsamma. TA-DA! Bästa lunchen denna vecka!

Likes

Comments

I söndags premiärade jag och mitt hjärta skärgårdssäsongen för i år. Tidigt på morgonen tog vi oss upp för att åka hela vägen till Sandhamn, dit även min pojkväns föräldrar kom för att äta morsdagslunch med oss. Min egen mamma befinner sig ju inte här utan i Luxemburg där mina föräldrar bor, eller m a o där vi har vårt familjehem för tillfället.

Vi åt god fisklunch på Sandhamns värdshus (som för övrigt funnits där sedan 1672!) där de på vintrarna håller sig inomhus, och på somrarna får man sitta på en härlig uteservering i solen. Rekommenderas! Ett annat alternativ är att äta på Sandhamns seglarhotell, där brukar jag ta rökta räkor med aioli... Efter lunchen satte vi oss på några klippor & köpte med oss fika från bageriet som har öppet för sista säsongen på Sandhamn i sommar. Efter 150 år flyttar de till Grinda... Undrar var man ska gå och fika när man är i Sandhamn, nu, då? Besök det idylliska bageriet i år om ni ska dit, sedan blir det försent! :) Det ligger precis snett upp till höger från värdshuset, när ni promenerar på en mysig liten väg.

Haha, kanske bara är jag som är obsessed med hela Stockholms skärgård. Det finns ju faktiskt inget jag älskar mer än att åka båt & hänga på de olika öarna vi har runt oss. Kommer definitivt komma fler tips om vilka öar på Skärgården som erbjuder den mysigaste dagen att spendera... vare sig ni vill det eller inte, för det är i Skärgården jag tänker hänga halva om inte hela sommaren! :)

Likes

Comments

Den här kvällen har varit ofrivilligt lugn, och så kommer resten av helgen förbli. När sa jag senast nej till stök & fest, uteserveringar och aperol spritz...? Haha, jag älskar ju faktiskt att gå ut och dansa lederna ur mig. Bokstavligen, för så har det blivit, lederna spökar. Därför kommer Spy Bar kl 05:00 bytas ut mot god natts sömn från och med nu och ett bra tag framöver. Förutom uteserveringar (ja, men, allt kan vi inte klippa ur mitt liv!) så kommer helgkvällarna fyllas med ännu fler picknicks, matlagning och bada badkar. Mysigt! Lugnare aktiviteter är aldrig mig emot, det är trots allt livet jag vill ha med min kära pojkvän i mitt oh-so-mogna förhållande, ändå! Det är mysigt att leva ett gemensamt pensionärsliv när man är tillsammans med någon, fastän vi båda är ganska bra på att variera dessa badkarskvällar med både restaurangbesök och drinkar med vänner.

Hur som helst har denna ledvärk och mitt obefintliga immunförsvar lett mig till ny kunskap, och den heter antiinflammatorisk kost, paleo, eller stenålderskost. Det är en väldigt strikt kost, utesluter en hel del. Gluten, laktos, kaffe, socker... Egentligen det mesta som är en gnutta av vi anser som onyttigt. En antiinflammatorisk kost kan hända botar autoimmuna sjukdomar. I mitt fall, min reumatism och IBS. Jag håller tummarna! Annars är jag inte tillräckligt hypokondrisk med min kost för att jag skulle orkat hålla de här riktlinjerna i min vardag utan att fuska. Det har därför tagit emot att börja med kosten jag länge vetat om att jag borde anamma... Nu kommer det nämligen inte fuskas alls.

Ni har väl hört om en cleanse? Eller detox? Det är ungefär så, förutom att tanken är att man fortsätter med kosten i all evighet.. Jag har läst många lyckade historier om personer som lyckats äta sig fria från kroniska, autoimmuna sjukdomar. Så det skadar knappast att prova! Det traditionella är att man lärt sig att det är medicin eller inget som gäller. Sanningen med dessa sjukdomar är att de är just kroniska, för att medicinerna INTE botar dem.

Jag tror absolut att god hälsa kan byggas upp inifrån, det är bara ganska jobbigt att förhålla sig till denna kost i det samhället vi lever i. Mina restaurangbesök kommer att bli betydligt färre, och det p g a att jag i stort sett inte kommer att kunna beställa någonting. Det tycker jag är det svåraste med denna (för mig) stora förändring. Vad ska jag göra i Luxemburg när jag besöker mina föräldrar? De har blivit alldeles för lata med matlagningen, så vi äter ute i princip varje dag och kväll. Jag är absolut ingen som googlar fram restauranger i förväg eller printscreenar från instagram, men det kanske jag måste bli. Det återstår att se, jag kommer att uppdatera er.

Boken på bilden ovan är en hyllad bibel om antiinflammatorisk kost. som jag håller på att läsa. Den är både väldigt snygg och ståtlig, informationsrik men även lite väl dyr. Tror jag betalade kanske 300 kr för den på akademibokhandeln, dock var det en investering för min egen hälsa. Precis nyss för någon minut sen beställde jag även boken "The New Green Salad", som jag kommer att blogga om när jag väl börjat med recepten. Perfekt för en salladsälskare som jag! Ni som känner mig håller nog inte räkning på hur många gånger om dagen jag säger att jag ÄLSKAR SALLAD!!!!!

I samband med att jag börjar att bygga upp all min mat i kylen med antiinflammatorisk mat, kommer jag att påbörja en 7-dagars cleanse. Förhoppningen är att kunna hoppa på tåget med Doctor Salad här på Östermalm. Konceptet går till så att man hämtar en hel dags föda varje morgon från restaurangen, vilken som är varierad och tydligt märkt så att det blir lätt att följa. Jag hoppas att det ska hjälpa mig med kunskap & inspireration till hur jag sedan ska lägga upp kosten själv.

Ni kan läsa om cleansen hos Doctor Salad här.

Likes

Comments

På studentbalen för tre år sedan


--- 3 år ---

Jobbat på tre olika företag

Jobbat med många ideella projekt hos en ideell studentförening

Pluggat både ekonomi, filosofi och personalvetenskap på universitetet

Fått mängder med nya vänner

Därav även många nya "bubblor"

Haft 2 pojkvänner

Rest, rest, rest

Bott med en kompis

Bott med min syster

Och slutligen bott ensam, med hela familjen & släkten spridd i andra länder


Men annars är jag exakt samma människa som för tre år sedan. Lite läskigt lik. Jag tror fanimej ingenting har förändrats, bara omgivningen, som för min del egentligen får vara vilken som helst. I slutändan är alla andra människor schackpjäser på ens egna spelbräda. De spelar viktig roll, men livet fortsätter med eller utan dem vid din sida.

Likes

Comments

Så känner jag mig, som att jag aldrig bara kan vara. Hela tiden ska det kännas, det ska springas, och aldrig är allt bara så där helt okej, bara fine. Vardag, stilla. Nej. Svart och vitt, högt och lågt, allt eller inget. Ibland önskar jag bara att jag var så jävla tråkig på alla sätt, för det tar så fruktansvärt på krafterna att hela tiden ha antennerna utåt.

Någon som känner igen sig?


Likes

Comments

Vi går igenom varje dag letandes mening. Något att gå upp ur sängen för, något att kämpa för, något att uppnå och något att glädjas åt. Vi är ivriga och vill lära oss mer, mer och än mer. Vi vill förstå allt det här livet har att ge oss, knäcka alla nötter, och vara den klokaste ugglan av dem alla. Som de där gamla och visa, som ens mor- eller farföräldrar.

Jag ser tillbaka på mina myndiga år och inser hur många svackor jag varit i. Inget år har faktiskt varit helt cleant, nej, inget år kom undan. Jag har varit fysiskt sjuk, jag har varit psykiskt nere, jag har väntat på förändringar - men framförallt har jag varit tom, letandes efter Rätt Väg. Vägen som är skräddarsydd för just mig, som känns bara så där inbjudande, fylld med glitter och guld. Vissa vuxna säger att den ändå aldrig kommer så det bara är att köra på i någon riktning, bara man inte stannar. Andra säger att man absolut inte ska fastna i saker och ting som inte känns som Guds gåva till just dig. Fan, vad alla har många råd att ge. Höger och vänster slängs åsikter iväg som någon typ av sanningar. Det är inte konstigt att alla unga blir vilsna, stackars själar.

Ibland behöver man tid att förstå varför man gör saker och ting. Det är nyttigt att skriva ner varför man går upp varje dag. Jag skulle därför uppmana alla att stanna upp, reflektera, och skriva ner svar på frågorna nedan:

Vad drivs du av?

Varför jobbar du?

Varför pluggar du?

Vad gör dig ledsen? Vad tär på ditt självförtroende?

Varför är just du tävlingsinriktad? Glädjs du åt andra? Vad är det som egentligen glädjer dig när du lyckas?

Är du ärlig om vad som är dina svagheter? Vill du ändra på dem?

Vågar du glädjas åt dina starka sidor? Erkänna för dig själv att du är bra?

Kommer det du gör idag ta dig närmare det liv du vill ha?

Något annat jag tror är viktigt är att ifrågasätta omgivningen. Fundera på om dina nära lyfter eller sänker dig. Peppar, motiverar, tror de på dig?

Jag har tidigare nämnt att jag står inför en livsdetox. Trots att jag trott att jag varit bra på att "vara min egen", har det varit så att jag hela mitt liv har lyssnat på andra, lyssnat på råd som uppenbarligen inte varit skräddarsydda för mig. Fan vad mycket energi jag hade sparat om folk bara hade låtit mig vara, istället för att trycka in skit i ansiktet på mig. Deras jävla skit. Deras jävla livsbeslut, fördomar och åsikter om vad som är rätt och fel. Vem fan är någon att ha rätt om något, ändå?

Jag kan nästan bli sur på hur illa många även vill varandra. Nej, alla vill ju faktiskt inte väl bara för att de säger det, de kanske till och med tror att de är goda och mogna människor men så hoppar osäkerhetsgrodorna fram oftare än ibland. Jag har adopterat alldeles många kompisar till mitt liv i hopp om att kunna utveckla dem till att bli bättre människor, trott att de kan göra sig av med osäkerheten som de osar och som tar form i att trycka ned andra. Bara "tagit" att de egentligen gång på gång mest sänkt mig från min kronplats, vilken den än har varit. Alla de här insikterna har lett till att jag under den senaste tiden har försökt att fokusera på mig själv och ingen annan. Jag måste låta Mig stiga fram, istället för att hålla tillbaka, och det är något alla borde göra. Inge mer förminskande av varken en själv eller någon annan. Nolltolerans! Att fokusera på sig själv har gjort att jag även varje dag letat mig närmare svaret på vad som motiverar mig. Jag har letat & hittat och varje dag kommer otippad motivation rätt in i nyllet på en. Jag är så himla taggad på att bara köra nu, bara mitt eget race, "nu kan ingen stoppa mig"... Nä, de kan faktiskt inte det. De enda som stoppat mig från att vara bra nog är min egen naiva godhet och kära Jante som brukar hälsa på. Han kan gå nu, han och resten av dem som inte är särskilt into det här med att lyfta upp varandra. Tyvärr kan man inte hjälpa exakt alla andra om det sker på bekostnad av en själv. Hej hej, här kommer jag


Likes

Comments

Själv började jag blogga som jag nämnt några år innan bloggfenomenet hade blivit till, och på den tiden vet jag inte ens vad jag fick idén ifrån. Innan jag använde mig av digitala plattformar så pysslade jag ihop böcker om det ämne som stod mig närmast för tillfället i min uppväxt. Hundar, kaniner; sedan blev det mode och smink. Jag minns att det var kul att skriva ner & måla upp sina tankar, att det var coolt att man faktiskt kunde skapa ett resultat av dem. När materialet gick från lite till mycket, insåg jag även värdet av att påminnas och reflektera kring hur man tänkt kring ett och annat, och framförallt hur man växt och utvecklats. När jag sedan upptäckte fler och fler Stockholmstjejer som skrev ned allt om sina små liv på sina alldeles egna plattformar, blev läsandet av andras liv en del av morgonrutinen. Jag minns, när 3G inte fanns och jag surfade med GPRS på en roséguldig Samsung-telefon för mobilräkningar som uppgick mot 2000 kr varje månad. Jag förstod inte värdet av dessa pengar, och det tog ett år tills mina föräldrar noterade antalet tusenlappar som gått åt och frågade mig om vad som kunde ha försiggått. Haha, those times, those mistakes... Jag slutade använda mobilen till bloggläsning efter det.

Men det kan ändå inte bara vara jag som minns hur dessa 19 åringar gick på Stockholmsveckan i Visby, och klädde sig i svart och vitt och stora solglasögon. Jag trodde att de var vuxna. Jag trodde till fullo att de hade stabila jobb och karriärer, och att varenda en av dem hade hittat sina själsfränden som de skulle gifta sig med. Lägenheterna som skymtades trodde jag hade betalats med egna pengar, och drinkarna i handen var åratal borta från vad lilla jag skulle få hålla i när jag satte mig på en uteservering.

19 åringar.

18 år på bilderna ovan

Tio år senare, när ålderssiffran är 22, är jag fortfarande en plutt, öppen för allt som framtiden skall bringa. Jag kommer förmodligen ta många steg till innan jag vet vilken väg som passar för mig karriärsmässigt, jag är ännu inte oberoende mina föräldrars hjälp, och inte förrän precis nyss tror jag ha hittat honom som jag hoppas få spendera min tid med. David alltså, han som jag ser mig göra allt jag vill uppleva, med. Han, som jag älskar på ett helt nytt sätt - på ett självklart vis. För mig är det bara självklart att älska just honom, och all annan framtid är irrelevant.


​Det är i dagsläget oundvikligt att barn och tonåringar tror att livets alla bitar ska sitta på plats sekunden man fyller myndig, och att man på något sätt redan borde vara där, vad där nu än skulle vara. Vad jag trodde var sanning var ju bara en falsk bild, för varenda en av oss vet känslan av besvikelse när man som äntligen 18 ååååååår-ing inte alls kom in på de klubbar man ville för att man, just det, var ett litet barn. Ett litet, litet barn med studiebidrag och en plunta nedpackad i väskan. Att de som befann sig bakom ICA-kassan på lördagar skulle ha den bästa lönen (100% OB!!!) var inte den sanning som förväntades innan man faktiskt var i 18 års åldern själv. Jag minns även hur vi som 17 åringar skämtade om att "70% av 17 åringarna redan har hittat den de ska gifta sig med", och skrattade åt att vi i alla fall minsann var undantagen. Det var då ingen som hade en källa på det till att börja med, och egentligen, alltså vad fan? Jag tror att majoriteten av personerna jag känner i min ålder fortfarande är ihop med fel person haha, men hoppas självklart att jag har fel. Det har att göra med att många fortfarande är så pass vilsna att de inte ens vet vilka de är, då självreflektering inte är allas favoritsyssla. Många bara kör på, och inte förrän vid trettio hamnar de i den typiska krisen som det snackas om.

När man träffas unga, har man flera år framför sig av en inre resa som är särskilt intensiv i tjugoårsåldern. Många inser att de vill åt olika håll i livet med en partner som man från början gick samma väg med. Förutom lika värderingar gäller det att ha målbilder som stämmer överens med varandra, så jobbar man mot samma framtid utan ödeläggande komplikationer. Det tror jag är viktigt, men vad vet en 22 åring om någonting, egentligen! ;-)


Likes

Comments