Ja som rubriken visar så kan jag ju bara säga (läs skrika) JAAAAAAA!!!!

Äntligen lite medvind eller kanske ska kalla det för tur.
Ja ni läste precis det TUR.
Annikaliten kanske kan ha tur också :D

Bestämde mig för att ringa folksam för att ta upp min gamla skada jag har i min vänster tumme/hand/arm.
Det skedde 2013.
Så i hela 4 år har jag bråkat med detta..
Fick bråka en hel del med försäkrings bolaget Afa angående detta.
Det slutade med att jag anlitade advokatfirman "folketsombud"
Vilket blev min räddning!!
För 3 månader sedan så kom beslutet att jag skulle få ut en del av ersättning.

Men jag valde nu att chansa att ringa Folksam som jag var försäkrad i då (när olyckan hände)
Och fick till svar att det var riktigt tur att jag hade ringt precis idag , då dom hande avskrivit mitt "mål" och att det skulle avslutats på Måndag 11/12..
Och då hade Jag gått misste om precis allt!
Men nu fick jag ut 2 % av hela mitt försäkrings belopp!
För sveda och värk , invaliditet och för mina fula ärr.
Såå glad att jag äntligen har lite tur!

Frågade även då om min höftskada eftersom jag fortfarande är försäkrad hos dom.
Fick då först ett tråkigt besked.
"Eftersom detta är typ som ett dolt fel så täcker vi bara om du anmält skadan på din barnförsäkring.
Den gick ut förr året..
Så tyvärr har du inte anmält den innan det så kommer du tyvärr inte få ut något från oss"
Jätte besviken blev jag tills jag hör han säga..
"Men vänta jag ser här att du anmält denna händelse redan i december 2015.
Så det du ska göra är att när du är färdig opererad, Så ska du göra ett invaliditetsintyg, Skicka in bilder på ärren och så kommer du även få för förlorad ekonomi under den tiden du varit sjukskriven.

Som sagt känner verkligen bra att även jg kan få ha lite medvid! :D

" Mitt liv som liten är oftast inte som alla tror"

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tänkte då att jag ska fortsätta med "berättelsen" mitt liv som liten.

Men vill först tacka för alla fina ord jag fått skickat till mig efter förra inlägget.

Så nu drar vi tillbaka tiden till då jag började 2a klass!
Ni som har läst det inlägget före detta minns nog att jag skrev att detta året skulle min storebror börja årskurs 3 och gå på en annan skola, Jag hade alltså inte min trygghet på skolan längre.
Det var ett tufft år jag minns det så väl.

Det var ju nu det började att märkas att jag hade svårt i skolan med alla ämnen.
Så som läsa, skriva, matte osv...
När dessa "klasskamrater" kom på det så fanns det nu igen något att reta mig för.

Dom kunde kalla mig för oduglig och att jag var sämst.

Att deras små syskon kunde allt läsa och skriva bättre än mig..
Så fortsatte det.
När lararen frågade mig en fråga så började alla finttra och oftast så vågade jag inte ens svara på frågan för att jag var så rädd att svara fel och att de alla skulle skratta åt mig vilket dom alltid gjorde.
Eller rättare sagt de hånade mig.
Minns så väl en gång så hade vi matte och alla satt i en ring på golvet och så gav våran fröken oss alla ett tal som vi då skulle räkna ut inför hela klassen.

Jag var för första gången glad för jag kände att jag faktiskt kunde dessa tal och jag hade verkligen övat hemma.
Men när det var min tur så började alla att "hjälpa" mig med svaren och jag blev jätte osäker och svarade såklart ffel och alla la sig raklåmga på golvet och skrattade åt mig..
Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder..
Jag minns verkligen hur ont allt gjorde.
Trotts att det är så många år sen nu så kan jag än idag känna smärtan och hur sjukt ledsen jag blev.
Jag förstod inte varför alla var så elaka.
Jag förstår verkligen inte varför våran fröken inte gjorde något eller sa något...
Hur kan man låta andra barn vara så här elaka mot ett annat barn?.

Allt blev bara värre minns en händelse, När jag kom till skolan en Tisdag morgon så hittade jag en lapp i min bänk.
Där stod det:

"Annika du är så liten, ful och äcklig.
Ingen vill leka med dig, du har bara fula kläder och du stinker häst"
( Haha ja idag tycker man ju det bara är patetiskt.. Men tänk att vara den tjejen då och få detta i sin bänk)
Min pappa följde med en dag till skolan men då var alla så snälla mot mig..
Jag menar vem känner inte Anders som står/äger kiosken?
Ja jo då var de ju något helt annat.

Men sen började allt igen dagen efter..
Men när jag kom hem från skolan så märkte min mamma att det var något som inte stämde så jag berättade vad som hade hänt.
Just denna gången så visste tydligen min mamma vem denna killes mamma var så hon satte mig i bilen och åkte dit för att prata "ut " om vad som hade hänt.
Denna pojke lät mig sedan vara i skolan så på honom fungerade det.
Men dom var många fler som var på mig..
Den här gången rann det över när de hade slängt kottar, snöbollar på mig väldigt länge och plötsligt så var det 2 stycken stenar som träffade mitt i huvudet..
Det var som om allt bara stannade upp och allt dessa gjort mig spelades upp i mitt huvud och jag nästan förvandlades till någon helt annan person.
Totalt orädd gick jag fram till en av dom slet av han mössan och tyckte ner massor av snö iden och gav sedan tillbaka den.
En annan sprang jag ikapp och lyckades "trampa" av honom sin sko så han var tvungen att stanna..
Jag tog tag i hans vintersko och gick fram till honom och så kastade jag skon på honom.
Sen fortsatte det, Så fort någon försökte vara elak så gav jag igen!!

Året efter skulle jag börja i årskurs 3 vilket betyder att jag skulle gå på samma skol som min bror och även min brors kompisar som jag visste skulle försvara mig!

Jag trodde detta skulle bli mitt år.
Men så bev det inte..

Jag hade fortfarande lika svårt i skolan och de blev jag nå grymt retad för.
Men här kom ju min bror in i bilden igen.
Så då ändrade dom taktik..
Vi hade idrott på schemat, Så när jag hade bytt om och gått in i idrotts salen så hade några tsgit min väska och mina kläder i snön...

Jag var så ledsen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Jag började att lära mig att det ända sättet att få de att sluta var att ge igen!
Och då menar jag på samma sätt och så blev det.
Så fort någon gav sig på mig så gav jag svar på tal varje gång.
Och om någon puttade på mig så gjode jag det samma.
Jag gav mig aldrig!
Tillslut blev det så att alla visste vem jag var, då var det inte " den lilla töntiga tjejen"
utan "Den där galan lilla tjejen"

Och det blev bara bättre så fort jg såg någon som gav sig på någon som var mindre så stod jag där och försvarade den som var mindre!

Jag tvekade aldrig på att ge mig in i ett bråk!!

Frågan är ju var jag verkligen så mycket bättre än dom andra eftersom jag gav igen?
Men när man är så ung vad ska man då göra när dom inte slutar att vara elaka?
Ställer mig frågan ångrar jag att jag gjorde så?
NEJ absolut inte så illa dom gjorde mig så förtjänade dom mkt mkt mer än jag gjorde.


"Mitt liv som liten är inte som många tror"


Likes

Comments

Har fått en del frågor om varför jag har en blog om "mitt liv som liten"
Jag brukar då svara för att mitt liv som liten är inte som många tror!
Jag vet väldigt många som pratar om mig och dömer mig fast dom inte vet något om mig.
Vad jag kämpat, krigat för och så klart vad jag gått igenom för att bli den jag är idag.
Många tror även att namnet "liten" endast kommer från min längd på hela 1.55 cm.
Visst mycket beror på det fick det som "namn" i skolan MEN det är inte allt.
Utan allt min storlek(längd), hur personer har sett mig, hur många förminskat mig osv.
Så just därför skriver jag om "mitt liv som liten"

Nu tänkte jag dra tillbaka tiden många år.
Till då allt startade "Mitt liv som liten"

Jag och några av mina vänner från dagis hade börjat på fritids ( 6 års grupp).
Vi hade gått på Mattisborgen några månader och det var vissa av de andra barnen som inte var så snälla mot mig.
Jag blev ett lovligt byte när dom tuffa killar och tjejerna satte igång.
Delvis var det för att jag var så liten men jag tror även att det var för att jag inte gav mig och gav svar på tal.
Vilket inte alltid var så bra.
Det började bara med "små" saker men då var det inte små saker.
Dom putta ner mig i snön, la upp min mössa ögst upp på en hylla så jag inte nådde dom.
Dom hälde snö i mina vinter skor osv.
MEN min räddning kom alltid senare under dagen.
Min 1 år äldre bror kom ju till fritids efter han slutat skolan och när han förstod vad de andra höll på med så blev det ju andra bullar.
Glad var jag men vad jag inte visste var att det inte var över än..
Dom andra barnen var ju inte dumma dom kom ju på att på morgonen så var ju inte min bror där så då kunde dom ju fortsätta och allt blev bara värre och värre.

Snön kom och vi alla var ute och lekte i snön.
När vi kom in och skulle ha samling så började de här barnen på 6 stycken att reta mig för att jag var ful, jag hade fula kläder.
Jag var även lite röd om kinderna eftersom det var så kallt ute.
Men här hitta dom också en sak att reta mig för.
Jag var kär..
(Ja jag vet sjukt töntigt men där och då var det bara jobbigt och jag blev jätte ledsen)
Jag försökte att säga ifrån.
Men de fortsatte att reta mig för för att jag var kär i en lärare, att jag var ful och äcklig.
Läraren försökte att säga åt som men dom bara skrattade henne rakt i ansiktet och fortsatte.
De kom sedan på att jag hade tydligen mycket hår på mina armar..
Det drog dom också nytta av!
Jag var en ful och liten apa!
Jag minns så väl fast det är 20 år sen hur ledsen jag blev och hur ont det gjorde i mig.

Men Jag visste så väl att min store bror strax skulle komma.
Jag började årskurs 1, Jag och min bror gick fortfarande på samma skola och gick tillsammans på samma fritids efter skoldagen.
Men det här fortsatte och fortsatte jag minns att flera utav "fröknarna" försökte hjälpa mig men det gick inte det spelade ingen roll.
Många funderar nog nu hade jag inga vänner?
Jo jag hade många jag lekte med men ingen av dom vågade säga något eftersom dom visste att då kunde det vara dom som fick skit sen.

Men droppen rann över när de 6 drog in mig i ett lekrum och puttade ner mig i soffan och satte en av ryggstöds kuddarna på min rygg och ev de 6 satte sig uppe på mig och så trog dom ner mina byxor och mina trrosor..
Jag låg där och sparka allt var jag orkade och skrek allt vad jag kunde.
En av lärarna öpnnade sedan dörren och då slutade dom och jag kunde dra upp mina kläder igen.

Jag minns så väl hur ledsen jag var och äcklig jag kännde mig.
Jag kan än idag inte förstå varför det inte gjordes något åt det..
Tårarna rann ner för mina små kinder och jag kände en känsla jag inte riktigt förstod var det var.
HAT!

Det var den dagen jag bestämde mig att detta skulle sluta!

Dagen efter så kom dom mot mig igen och jag hade redan bestämt mig att jag skulle ge igen.
När en av de som var "ledarna" kom tillräckligt nära och började kalla mig för elaka saker så tog jag i allt vad jag orkade och gav han en riktigt elak pungspark!!

Han vek sig dubbelt, bara skrek och dom andra 5 stod bara där och gapade.
Jag tittade bara på honom och log innan jag gick där ifrån väldigt nöjd med mig själv.

Efter det så var det väldigt lugnt alla häöll sig på sina kant och lät mig vara fram,för allt när min bror var i närheten!
Visst några fula ord fick jag nog allt höra om mig.

Men vad jag inte visste då var att året efter när jag skulle börja årskurs 2 och min bror årskurs 3 så skulle han byta skola..

Vilket betydde att min trygghet inte var kvar på "skolan"


Jag har många gånger frågat mig själv om det verkligen ska vara så här?
Ska man behöva genom gå det här?

Är dessa barn så här sjuka ?
Eller har de själva blivit utsatta för något?

Jag har ju hört om hur det är i skolorna idag..
Jag menar vad ska man göra för att sina barn ska kunna känna sig trygga!
Kan ju bara gå till mig själv mitt bötjade på fritids?
Jag höll tyst länge.
Visst mkt av det jag tog gjorde mig också rätt så tuff.
Men jag tänker undra hur mycket våra barn går och bär på innan något kommer ut?
Hur mycket hålls hemligt?


Som jag alltid har sagt " Mitt liv som liten är inte alltid så som många tror! Precis som att mörker inte alltid betyder ondska eller att ljus bringar till lycka"

Likes

Comments

När jag sitter här med musiken på högsta volym och min kära oboy i högsta hugg och DEN låten börjar spelas!
Just DEN låten..
Den låten som får hela världen att stanna upp, Den låten som gör så det hugger till i hela min kropp,
Den låten som får mina ögon att fyllas med tårar,
Den låten som jag alltid kommer bära med mig.

Alla minnen som berör mig varje dag!

Jag sluter mina ögon och drömmer mig tillbaka till din trygga famn, hur dina långa armar kramade om lilla mig!
dina hjärtslag som slog så lugnt och dina lugna vackra ord som alltid fick mig lugn!

Din ljuva stämma som man hörde på långt håll!
Ditt ärligaste skratt!!

Hur du alltid hjälpte mig upp på fötter.
Hur du alltid fick mig att fortsätta!

Alla dina konstiga påhitt..
Som ibland kunde man hitta små lappar i trapphuset där det stod små ledtrådar.
Tillslut hittade jag dig med en piknick korg och med ett jätte leende som bröt ut till ett ljuvligt skratt.
Allt för att finnas till för mig!!

Du var den som stod kvar när alla mina vänner vände mig ryggen när jag som mest behövde dom.
Men det var du som stod där hela tiden!

Ibland blir jag bara så ledsen och arg på dig!!
Du lämnade mig kvar!!
Jag fattar inte varför vi skulle ju leva förevigt..
Men du lämnade mig kvar.

Just nu behöver jag dig!
Jag behöver prata med dig.
Jag behöver få höra dina kloka ord!
Jag behöver din hjälp!
Jag behöver få vara hos dig!

Jag minnas alla dina ord!
Det är dom som fått mig att kämpa vidare!!
Jag hör dig inom mig varje dag!!

Hur vi alltid kallade oss själva för krigare och att vi alltid skulle kriga sida vid sida!
Vi skulle vinna hela världen och bgga våra palats!
Men nu krigar bara den ena krigaren vidare!
Och på dom ställena vi kallde för palats är nu bara ruiner..

Men jag vet att du krigar vidare på den andra sidan!
Och jag ska nu fortsätta att kriga vidare på den här sidan även om jag gör det bland våra ruiner.
Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är rädd för att det inte finns ett andra sidan..
Jag menar vart skulle du vara då?

Men jag vet att du aldrig lämnar mig!!
Du har lärt mig att stå stark och att aldrig tveka på mig själv!
Trotts att allt gör ont, trotta hur mycket tårarna rinner.
Så ska jag alltid stå stark och om jag faller så ska jag alltid resa mig upp igen och fortsätta att le.
Så att kriga vidare för dig är nog det finaste jag någonsin kommer att få göra!!

Fortsätt nu att besöka mig i mina drömmar och att alltid hålla dina starka händer på mina axlar tills vi ses igen!!

Ta nu hand om mina älskade hundar Mailou, Blaze, Myran och så klart alla deras vänner lika mkt som du tar hand om mig!!
En vacker dag ses vi igen min älskade ängel!!

Älskar dig då, nu och föralltid.


Likes

Comments

Jag sitter här i Spanien och funderar på hur det är möjligt att vissa personer ska få ha så mkt bakslag..

Fick ett samtal av en av otropederna från operations avdelningen nu på morgonen..

Dom kom med tråkiga nyheter..

Jag kände att hela världen bara rasade samman.

Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar jag ville inte höra.. ville inte veta..

Men hör ändå den där kärringen säga att de måate skjuta upp min operation.

Jag hör mig själv säga

" glöm det! Det ska vi bli två om"

Fråga mig inte vart jag fick den styrkan ifrån..

Kärringen blir helt tyst och säger sedan

" du får nog prata med läkaren själv tror det blir bäst så"

Och så lade hon på.

Jag vet att många säger att jag borde ge upp och bara acceptera mitt läge.

Och att jag ändå aldrig kommer nå mina mål/drömmar.


Men det är inte första gången jag fått höra det.

Jag minns så väl en gång för många många årsen år 2004 var det.

Jag skulle få starta ridskolans A- ponny i 2 hopp klasser.

Men då jag var den enda som hade A -ponny så solg dommaren ihop A - ponny klassen med B-ponny klassen

(Alltså en storlek större ponny skulle jag få tävla emot).

Här var det väldigt många som sa åt mig att backa ur tävlingen eftersom jag ändå aldrig skulle ha en chans mot dom andra.

Men jag visste vad Ponnyn Lucas kunde så jag bestämde mig.

Jag hoppade fram och efter en liten stund hör jag i högtalarna.

" vi välkommar dagens första ekipage Annika Pettersson och hästen Prins Lucas.

Annika tävlar för Surahammars ryttarförening.

Annika varsogod och rid"

Jag såg att flaggen gick upp och hur lucas sög tag i bettet och så bar det i väg i full fart!.

Jag minns så väl att jag räknadr alla hinder ett efter ett.

Mot sista hindret i grund om gången så höll jag andan och blundade.

Vi hade klarat det så var det bara omhoppningen kvar

(Tids hoppning)

Så jag ökade farten på den lilla ponnyn.

Han ökade gärna lite extra.

Här gav jag allt!

Jag skulle bara vinna!.

Och så i mål med 0 fel och tiden 24.04 sekunder.

Jag hoppade av Lucas och min häst skötare tog och gick med honom medans jag kollade på de andra ekipagen.

När det bara var 2 ryttare kvar och jag låg fortfarande i ledning med den bästa tiden så sa min mamma åt mig att " om någon river ett hinder så får du absolut INTE ropa ja eller något"

Näst sista ryttaren rev sista hindret och jag stod på stället och bara hoppade som en slags indian dans. MEN jag skrek inte ut min lycka.

Sen till sista ryttaren.

Det kändes som världens längsta ritt och jäklar vad spänd jag var.

Men så var den sista ryttaren i mål.

Och så hör jag ur högtalarna

"0 fel med tiden 24.08 sekunder"

Jag blev först jätte ledsen.

Jag trodde den sista rytten hade slagit min tid.

Men så hör jag ur högtalarna.

" Vi vill då ha in klassens vinnare på banan för prisutdelning och ärevarv

Och segrade gjorde Annika och Lucas"

Jag bara skrek och tårarna rann ner för mina kinder.

Och in på banan kom jag trvandes med den minsta ponnyn på hela tävlings platsen och hade slagit alla B-ponnys.

Jag minns så väl hur glad och stolt jag var när dom höngde den gul./blå rosetten på lucas träns och hur mysiken startade med låten "simply the best"

Jag grät lycko tårar när jag satta fart på lucas för ärevarvet.

När jag hade galopperat ett varv så hör jag dommarem säga

" Ett varv till Annika ett varv till.

Här har vi segraren ANNIKA PETTERSSON PÅ PONNYN PRINS LUCAS"

Travade sedan ut från banan och kramade om min älskade lucas.

Några timmar senare så var det dags igen att hoppa nästa klass.

I denna klass så slog sista ryttaren mig med 2 hundra delar.

Så jag fick en andra placering andra klassen.

Men då fick jag tyst på alla som inte trodde på mig.

En första placering och en andra placering på samma dag.

Med en liten A-ponny mot B-ponnys.

Ett annat exempel är att jag sa alltid att en av mina drömmar var att vara med på SIHS (sweden international horse show)

Men samma sak var det där.

" det kommer du aldrig klara."


Men jag var med!.

Jag gjorde det jag var med på friends arena!!


Så ni alla som fortfarande tror att jag kommer ge upp och sluta kämpa för att nå mina mål?

Ät upp det!!

Jag kommet inte att ge mig.

En dag ska jag vara ute på banonrna igen och då får de andra akta sig!.

Så nu ska jag fortsätta att njuta av Spanien i 2 dagar till sen är det hem till Sverige igen.

Och då ska jag kavla upp ärmarna sen är det bara att börja bråka.

Nu har jag ju vilat upp mig och samlat massor av kraft.

Så nu jäklar blir jag inte nådig.

" Mitt liv som liten är oftast inte som många tror"

Likes

Comments

Har fått frågan vart mitt inlägg "Rätten om abort" tog vägen.
Det är så att jag fick mycket hat meddelande efter jag skrev det inlägget så jag valde att starta om min blogg.

Men efter att många ändå tyckte det var så bra och att jag nådde ut till många genom det inlägget så har jag valt att skriva det igen!!
Så här kommer MIN läs nu igen MIN åsikt om rätten om abort och abort lagen.

Allt började med att jag fick en fråga av en annan tjej vad jag tyckte om att abortlagen hotas.
Med det menar jag att det var på tal att rätten om att få göra abort skulle tas bort.

Självklart svarade jag att jag tyckte att det är helt sjukt hur man ens kan överväga det.
Jag menar ska vi backa tillbaka i utveckling till då kvinnorna inte fick bestämma över sina egna kroppar?

Nu förstår ni säkert att jag är " för" rätten för abort.

Jag tror jag kan "tala" för många inte alla men ändå många.
Vi har nog någon gång suttit i den situationen när man var mellan 14- 19 med en snygg kille eller tjej och att lusten faller på,
utan att riktigt tänka eftersom man är nästen helt förtrollad av denna vackra varelse.
Så plötsligt så ligger man där i sängen och man kan inte göra det ogjort.
Även om det var helt magisk stund där och då.

Men efter några veckor upptäcker en ung kvinna på ja vi säger 16 år att hennes mens inte kommit..
Så hon går till UM för att göra ett graviditets test och det visar ju då att hon är gravid...

Skulle då denna unga kvinna känna att hon inte alls är redo för detta barn ska man då tvinga en så ung kvinna att behålla det?
Barn ska inte ha barn!
Visst jag vet att många tänker att man vet konsekvenserna av att ha oskyddat sex..
Ja absolut men tänk då till dig själv har du själv aldrig gjort något ogenom tänkt?

Vill få fram att känner man att man inte är redo för att bli förälder så ska man ha rätten att bestämma över sin kropp och då få göra abort!

Sen vill jag även vara tydlig och säga att är man redo och vill behålla barnet.
Så stort grattis till barn lyckan!!

Här brukar jag ofta få en "kommentar"
" ja men det finns faktiskt preventivmedel"
Mitt svar:
Ja absolut! En abort ska absolut inte användas som ett preventivmedel.
MEN det finns också de som tar/ använder ett preventivmedel MEN som inte passar/fungerar på denna person.
Så då tycker ni att denna kvinna som försökt att skydda sig men preventivmedlet inte passar med ska då också tvingas att behålla barnet?

Eller en kvinna som blir våldtagen..
Hon ska då tvingas att föda fram förövarens barn?
Räcker inte bara händelsen i sig för den stackars människan?
Utan hon ska då även behöva bära förövarens barn i 9 månader innan hon måste föda det?

NEJ alla ska ha rätten att få bestämma över sina kroppar!!

Här brukar jag också få en vanlig kommentar:
"Ja men det är ju mord"
Svar:
Fast nej Då det inte ens är ett foster utan ett embryo!
Man har rätten att göra abort fram till vecka 8.
Från och med vecka 9 så kallas människans "avkomma " för FOSTER!!

här brukar jag få kommentaren
" Fast det är ändå mord"
Mitt svar:
"Okej men varje gång du drar en runk och får utlösnig /kommer..
Eller har sex med en kvinna /man som tar preventivmedel som då skyddar så kvinnan inte blir gravid.
Då mördar du ju 100 tals liv VARJE gång!!
Är du en serie mördare då?

Här brukar många skratta och andra blir helt tysta!

Det jag vill få fram är att jag anser att alla kvinnor ska kunna få bestämma över sin egen kropp!
oavsett orsak eller händelse så är det upp till varje enskild kvinna att få välja.
Men man vill göra abort eller behålla.

Så ja att det är viktigt att Sverige har kvar abortlagen !!

Jag vet även att alla inte håller med mig i detta men det här är mina tanker och åsikter så håller ni inte med.
Ja jag tvingar er inte så klicka bort och läs något annat!!

Ha en riktigt trevlig Onsdag!!

"Mitt liv som liten är ofta inte som alla tror"




Likes

Comments

Nu var det så där länge sen jag skrev igen.
Jag vet jätte dåligt av mig.
Men allt har varit hyfsat lugnt! (läs nu hyfsat) jag menar är det någonsin lugnt i Annikalitens liv?
Nej det är ju inte det.
Men vad vore livet utan stormar?

Men ja i alla fall så förstår ni ju nu att något har " hänt"..
Jag har lovat att inte nämna speciella händelser eller några namn. Vilket inte heller är lagligt att göra.

Men i världen träffar man mkt konstigt folk så är det ju bara och vissa är värre än andra.

MEN det enda sättet att "klara" sig bra emot dessa människor är att verkligen lära känna sig själv till 100 %.
Med det menar jag att man själv måste veta sina svagheter.
Eftersom dessa personerna direkt vet vilka dina svagheter är.
Så förnekar du själv dina svagheter så kommer det bara blir pannkaka.

Jag vet exakt vilka mina svagheter är:
1. Min familj.
2. Mina vänner.
3. Mina mörker.


Men som många av er vet så är denna lilla tjej hårdare än sten!
Även om jag ofta kan vara lugnet själv och inte gör en fluga illa..
Man kan nästan behandla mig hur man vill..
Men när du går på min familj eller mina vänner!!
Då får man akta ryggen!
Då har du väckt vild djuret till liv!

Mitt element är Eld även om jag ofta ger trygghet och värmer väldigt många så kan gör göra stor skada!!

Samma som phoenix fågeln som åter uppstår ur sin egen aska!
Så reser jag mig alltid upp hur hårt jag än fallit så kommer jag alltid att resa mig upp starkare än någonsin!
Som en av mina änglar sa:
" Annika när det stormar som värst det är då du skrattar som mest
Vinden blåser bort din smärta!
Vattnet kyler dina värkande sår!
ELD värmer dig och fyller hela dig med styrka!
Jord hjälper dig att alltid stå stadigt och hitta din inre styrka!"

Jag har ännu en gång fallit och slagit i backen men jag reser mig nu ännu en gång och kraftfullare än elden själv!

Du har inte en aning om hur stark jag är just nu!

Jag har min familj, mina vänner som fyller mig med styrka!
Även de som idag inte finns kvar i denna tid.
Men det viktigaste är att jag har min inre styrka!!
Det är när den börjar svaja man tappar allt!

Jag vet att din har börjat att svaja!

Jag ska nu bara stå rakryggad med ett leende på mina läppar med den vetskapen att ingen kan rubba på mig!

Så alla mina vänner när det känns jobbigt, att ni inte orkar ställa er upp igen.
Stanna då upp och acceptera det som hänt för att sedan hitta din inre styrka och låt dig fyllas av den och ställer er upp med huvudet högt, Jag lovar er den styrkan ni då känner och har kan ingen ta i från er!!

Så skakar vi av oss alla de som inte tillför något bra tills oss!!

Jag börjar att räcka min hand till mina vänner och mina vänner räcker sina händer till sina vänner.
Så tillsammans ställer vi oss upp!


Livet är som en dans!!

BOOM!!

LÅT DANSEN BÖRJA!!

"Mitt liv som liten är oftast inte så som många tror"



(fotograf: Tomas lindgren)

Likes

Comments

En dag med mycket tankar och funderingar!
En sån här dag när mina mörker gör sig påminda!
Om det är något jag har lärt mig så är det att man inte kan springa i från sina mörker..
Utan hur fort du än springer så kommer dom ikapp dig!!
Så istället för att springa vidare nu så stannar jag upp!

Som många vet har jag en del mörker..
Som t.ex. olyckor, svek, stor saknad, bakslag och andra händelser.
Några av händelserna har jag redan skrivit om och hur mycket jag kämpar.

Många frågar faktiskt mig om jag "Mår dåligt" över allt.
Det är en svår fråga.
Visst önskar jag att mycket av det aldrig skulle ha hänt, Ja eftersom det förföljer mig så visst påverkar det mig.
MEN
Det är har även format mig till den lilla starka personen jag är idag!!

Några av er har nog läst inlägget " Förföljd av mitt eget mörker" och vet vad jag gick igenom.
Jag har nu några år senare fått veta att det finns en tjej till som dessutom blev utsatt för värre händelser.
Jag blev kallad som vittne för att eventuellt kunna identifiera en av de äckliga killarna.
Mycket riktigt visst var den en av dom som överföll mig!
Jag kommer aldrig glömma hans fula näsa eller hans sneda tänder..
Hur han hånlog åt mig!!
Och just i den sekunden kändes det så skönt att kunna utan att tvekade eller vända bort blicken bara säga
"Han"..
När jag skulle lämna stationen så såg jag att det satt en liten tjej med en vuxen man bredvid,
Jag förstod att det var den andra tjejen.

Jag kände mig så stor jämn fört med henne, Hon var så liten och rädd.
Jag gick fram till dom och satte mig på huk framför henne och tog hennes hand och tittade henne i ögonen och sa:
" Du är inte ensam! Vi kommer klara det här, Dom ska inte få skada en till tjej.
Jag kommer inte svika dig! Gå nu in och peka ut de du känner igen!"
Den vuxna mannen tittade på mig och log ett varmt och mjukt leende.

Innan jag träffade den andra tjejen var jag ändå osäker om jag skulle kunna vittna om det skulle gå vidare till rättegång.
Men efter jag fick träffa henne så fanns inte osäkerheten kvar!
Självklart skulle jag vittna!!..

Jag tror att när jag fick syn på en av de som överföll mig så kom det mörkret tillbaka!!
Är ett bidrag till vrf jag känner att mina mörker kommer ikapp mig.
Sen attacken mot Stockholm som skedde i fredags!
Gjorde inte saken bättre..
Fruktansvärd händelse..
Så mkt skada, panik, smärta och död!
Alla tankar till din familj och så klart till alla drabbade och deras anhöriga.

Men det är i dessa tider vi måste stå enade och starka!
Stå med huvudet högt och hedra alla de vackra änglarna som fick vandra vidare.
" Din rätt skall jag värna med håg och med hand, Din fana högt det bragderika bära"
Det är ni som lyser starkast på natthimmelen!
Kärleken övervinner alltid ondskan!!

I dessa tider saknar jag mina änglar nå fruktansvärt mycket!
Jag behöver er så fruktansvärt mkt!
Jag vet att min trygghets famn aldrig kommer att komma tillbaka!
Men tro mig jag känner din närvaro!

I mina drömmar är vi tillsammans igen!
Det är ofta jag inte vill vakna utan fortsätta att leva tsm med er i mina drömmar.
Men jag vet att jag måste kämpa vidare vilket jag lovat er att jag ska göra!!

Jag hör fortfarande era klara och ärliga skratt!

Kan i skrivandets stund även höra din klara ton!
Hur du stöttar mig genom mina mörker.
- Annika du vet att det är du som går ur det här som en starkare person!
- Glöm inte att du måste rida tillsammans med stormen Annika!
- Jag vet att du är så stark att du klarar precis vad som helst.

- Annika du älskar eldens värme och det vilda i eldens själv.
Du Räds inte vattnets kalla djup eller de största vågorna utan du låter vatten kyla din kropp.
Du räds inte stormens hårda vind eller åskans mullrande hat eller blixtarnas våldsamma ljus.
Utan du står stadigt och låter eldens värme värma dina skador, Du låter vattens kyla dina skador och du låter stormen blåsa bort alla skador.
När det stormar som mest,
När stormen blåser i ditt hår , åskan blir ett med ditt hjärta och blixtarna lyser upp hela dig!
Så skrattar du högst!!

Annika glöm inte vem du är och vad du står för!!

Det är dessa "Ord" som alltid får mig att resa mig upp hur hårt jag än fallit!!

Tack mina älskade änglar!
Vaka över oss alla och håll era staka händer och tassar på våra axlar tills vi ses igen!!
<3 <3

- " Mitt liv som liten är ofta inte som många tror. Liksom mörker inte betyder ondska eller att ljus bringar till lycka!"


Likes

Comments

Hej alla!
Ja jag vet att jag har varit helt värdelös på att blogga nu på ca 1 mån..
Men det har sina skäl.
Jag lovar att jag ska bli bättre på det.
Men nu till vad rubriken skvallrar om!
Just det Sweden international horse show på friends arena!

Som ni redan vet så åkte jag ju med en vän till mig till Friends arena där vi skulle vara med på julshowen.

Vi kom dit redan den 22/11 då vi gjorde oss hästarna "hemma" i stallet och vi husvagnen vi skulle bo i den kommande veckan.

Sedan på kvällen så var det träning till julshowen!
Där vi gick igenom programmet.
Morgonen där på upp tidigt för att ge hästarna frukost och fixa alla stall sysslor.
På kvällen var det sista genrepet inför helgen!

På torsdagen började alla tävlingar och uppvisningar på friends arena!


Carro som bjöd med mig hade några uppvisningar i paddocken med sin sons ponny Shadow.
Där hon och hennes 4 årige son Alexander visade upp hur man kan arbeta min rasen shetladsponny.

Efter uppvisningarna så var tog vi oss tid att kolla på uppvisningarna innan vi gick ner för att kvälls fodra och sedan lägga oss.

Fredag morgon kom ner till stallet för att göra morgon sysslorna och göra i ordning Carros Frieser hingst "Nisse" Då Carro skulle "ställa ut" honom för en domare och få en bedömning på honom.
Utställning började och det gick super bra då Carro och några till gick till FINAL!.
Finalen skulle vara på Söndagen.

Sen var det dags för Carros son Alexander på 4 år tillsammans med Carro ha en till uppvisning i paddocken med den shetlandsponnyn Shadow som också är 4 år och dessutom är Alexander och hans Ponny Shadow födda samma vecka!!

Carro gick i för väg för att hämta en mick medans jag, Denise och Alexander gick lite med shadow.
När vi väl var på väg mot paddocken så stoppar SVT oss och vill "prata" lite med Alexander.
Där kom en intervju med Alexander och hans ponny Shadow!
Denna intervju visades på SVT2 och jag kommer lägga upp den här på bloggen sen!

Kvällen började lida mot sitt slut vilket betyder att vi snart ska in på den stora arenan.
Så det var bara att göra i ordning hästarna och oss.

Det går inte att beskriva känslan att få stå där på fram ridningen och höra musiken dra igång och när man sedan går in i den fullsatta enorma arenan till publikens jubel, hur alla klappar händerna i takt med musiken och sedan alla kamera blixtar som verkligen blixtra över oss alla och sist med inte minst filmkamerorna.

På lördagen Skulle Carro ha en uppvisning i paddocken för att visa upp hästrasen frieser.

På e.m var det dags att gå in på arenan för julshow igen och denna gången var ännu mer tryck än var det var på fredagen.
Sen tog vi hand om hästarna, Senare på kvällen var det en till julshow vi skulle vara med på.

Alla som verkligen känner mig vet att jag alltid har sagt att en av mina stora drömmar är att få vara med på SIHS någon gång i livet!!
Ja nu har jag varit det en va de stora drömmarna slog in!!
Kan ni tänka er ?

JAG VAR MED!!

Så till er alla som Sa åt mig att jag aldrig skulle klara det eller kunna komma tillbaka att jag lika gärna kunde ge upp!!

Ät upp det nu!!
Jag klara det!!

Även fast jag vet att oddsen är emot mig..
Men jag kommer aldrig att ge upp!
Jag SKA tillbaka igen och jag SKA ut på tävlingsbanorna igen!
Vänta ni bara ni ska få se!!

Denna Krigaren kommer aldrig att ge upp!!


Ett enormt stort tack till hela Familjen Pettersson som gjorde denna resa möjlig för mig!!
Kommer vara er evigt tacksam!!

Det enda som saknades var mina änglar!!

Du sa alltid att jag en dag skulle vara där!
Att jag en dag skulle vara med på julshowen.
Att jag en dag skulle stå där och titta upp bland kamera blixtarna!!
Du fick rätt hjärtat mitt!!

Jag önskar bara att du var där och fick se allt med gena ögon!!

Fast jag vet att du/ ni var med!
Ni lämnar aldrig min sida ni håller ständigt era starka och skyddande händer och tassar på mina axlar!!

Vi alla vill även tacka våra fina sponsorer:
Hööks i Västerås för shabrak, Pike tröjor och benlindor.
Glada hästen i spiltan för jätte fina täcken och varma jackor!

P.s Många fler bilder kommer!


" - Mitt liv som liten är inte alltid så lätt som många tror"


Likes

Comments

Hej igen nu var det bra länge sen jag skrev..
Ja jag vet jag måste bli mkt bättre på att uppdatera..
har nu tre stora "saker" att berätta om.
så ja nu börjar vi!

Den 18/ 11 var jag till en specialist ortoped Ola han som såg på första röntgen bilden att något var fel på min höft.
Jag kom dit och han berättade först att han var ledsen för hur de andra på ortopeden behandlat mig.

Men han berättade sedan att han trodde fortfarande att jag har en labrum skada då inte dessa skador syns på magnet röntgen.
Men även att jag kunde ha en skada i en sena i höften.

Då min höft gått ur led så misstänker han att jag är glapp i leden.
och då att denna sena är för glapp och inte håller allt på plats.

Det man brukar göra är att man delar på denna sena så värken försvinner men då blir min led mer glapp.
Så deras plan är att söva ner mig och slå mina höfter ur led för att mäta hur stort glapp det är.
För att sedan välja vad för operation det blir.
Sedan är det så att det behövs ett stort ingrepp så har de funderingar på att skicka mig till en specialist i Göteborg.

Så ja just nu känns allt faktiskt bra, jag kommer få rätt hjälp!!


Nu till nästa sak!

Igår den 20/11 så var jag och min sambo till Norrköping för att hälsa på vänner och deras underbara hästar!!
Väl där så gosa vi med hästarna och jag blir bara mer och mer kär i frieser hästarna!!

men så klart så vad vore inte en Söndag utan besök till akuten?

När vi skulle hantera en av fölen så hände något och jag kom i kläm och ramlar ner på golvet och "över" mig ramla då fölet.
Sen när fölet tog sig upp och ut så råkade fölet trampa på mina ben.

Men lyckligt vis gick allt bra lite skakad reste jag mig upp och vi tog ut fölet igen för att avsluta på ett bra sett.

Men på vägen hem känner jag att det gör faktiskt riktigt ont..
Så väl framme i Västerås igen så kör min sambo mig till akuten.
Där dom röntgar nacke, rygg, huvud, ben och min hand.
Men ingen skada på nacke eller rygg!!
Men en hjärnskakning, spricka i handen samt ben flisor i knät och så klart blå slagen lite var som xD

Men ja i de stora hela inga farliga skador!!
Jag menar vi får inte glömma att vi handskas med levande djur och framför allt unga djur men egen vilja!
Detta var en lycka vilka kan hända och ja jag vet att flera olyckor kan komma att ske sam att jag kommer att åka av och tugga grus det hör till sporten.

Men men åter till olyckan som inträffade.
Som många vet så är jag överrörlig i många av mina leder därför jag har fått min höft skada.
Men i detta fallet är jag verkligen glad att jag verkligen är jätte rörlig i ryggen.

Läkarens ord:
"Jag hoppas du inser vilken tur du haft..
Denna gång ska du verkligen vara glad att du är så överrörlig i ryggen som du är. annars hade du inte klarat det så bra som du gjort.
Hade hästen hamnat högre upp på min rygg så hade nog inte din rygg klarat sig!!
Jag hoppas du inser det!
Och oj vilken änglavakt du har!! tacka dom som vakar över dig"*

Så ja nu ännu en gång tack till mina älskade änglar som hela tiden vakar över mig!
Jag vet inte vad jag skulle göra utan er!
Det är som om jag verkligen känner er närvaro!
Så nu mina käraste änglar ber jag er ännu en gång att håla era starka händer och tassar på mina små axlar tills vi ses igen!!
Vi ses i nangijala <3

Sen ska jag vara tydlig med att säga att jag inte lägger skulden på någon detta var en olycka som kan inträffa alla häst människor vet det!
Det är bara att ta lär dom av det och göra om och göra rätt!
detta är inget som skrämmer mig jag längtar redan tillbaka :)

Nu ska jag skriva om något helt annat!!

För dom som verkligen känner mig så vet ni ju att min dröm att få vara med på SIHS någon gång i livet.
Nu tro det eller ej men en fin vän till mig har erbjudit mig att få åka med och hjälpa och vara med dom på SIHS i år!!
Kan ni fatta den min dröm har gått i uppfyllelse!!
Så ja i morgon tar jag all min packning och åker till SIHS på Friends arena.
Det är något jag aldrig kommer att glömma.
Jag er dig underbara vän ( du vet vem du är) evigt tacksam för!!
Shit vad kul vi kommer ha denna vecka!!
uppdatering från SIHS kommer komma här under veckan.

Nu kör vi !! <3

Mitt liv som liten är oftast inte lätt som många kan tro..



Likes

Comments

Mitt liv som liten är oftast inte som alla tror.
Precis som att mörker inte alltid betyder ondska
eller att ljus inte alltid bringar till lycka!!