View tracker

I skrivande stund ligger jag i sängen och ska strax sova, imorgon börjar jag jobba kl 09:00, som vanligt på onsdagar. Jacob är och repar med sitt band, jag har haft tv- och tekväll.

Det är inte mycket min energi räcker till just nu... I förmiddags gick jag upp, åt frukost och åkte sen till psykologen. Väl där höll jag på att somna i stolen mitt i samtalet. Åkte hem, la mig i sängen och pratade med Jacob lite, bredde mig två mackor till lunch och gick sen och la mig igen - och sov två timmar. Drack te, åt mellis och åkte till gymmet där jag körde axlar+mage. Hem, middag, tv-soffan.

Jag börjar nästan på riktigt bli lite orolig, för jag är ju så ofantligt trött. Men det är kanske inte så konstigt egentligen - hjärnan går ju alltid på högvarv, utan undantag.... Jag önskar verkligen att det ibland bara fanns en pausknapp att trycka på!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ovan ser ni dagens mumsiga middag: halloumisallad! Egentligen är det ju bara att svänga ihop det man gillar i en sallad samt toppa med stekt halloumi. Jag brukar dock utgå ifrån Pt:Fias recept som finns med i hennes "Pt:Fias Tio-i-topp-bok". Där tycker jag man får en bra bas med fullkorns-couscous, rödlök, avokado, mango, babyspenat, god dressing mm. Idag tillsatte jag hackade sockerärtor, färsk mynta och granatäpplekärnor utöver receptet!

Likes

Comments

View tracker

I helgen hade jag en av mina allra bästa kompisar och blivande brudtärna på besök (+son) Vi pratade om allt och inget, viktiga saker blandat med sånna där galna saker som bara hon och jag förstår. Som att jag tydligen stod och skällde ut min behandlare i korridoren en vinterdag 2013....något som jag inte har det minsta lilla minne av. Tänk att vi träffades när vi båda var totalt knäppa med söndersvälta hjärnor och numera är friskare än vi någonsin trodde att vi kunde bli och fortfarande extremt bra vänner! Love you, K!❤️

Likes

Comments

Såååå var det måndag igen. Idag har jag varit hos min sjukgymnast (BK-grupp), handlat på Ica, smsat med mormor och gosat med katten. Nu sitter jag på bussen på väg hem från gymmet och när jag kommer hem ska jag dra igång första omgången tvätt samt värma på dagens middag: rester av svamprisotto. När Jacob kommer hem ska jag krama på honom och sen tror jag att jag ska slötitta på kvällens fotbollsgala på TV4.

  • Vardag
  • 37 readers

Likes

Comments

En uppdatering är kanske på sin plats, jag har mest slängt in lite inlägg för att informera att jag lever och att jag inte glömt er.....

Läget just nu är ganska stabilt, jag tränar nästan dagligen på gym/promenader men samtidigt äter jag i princip nästan varje måltid tillsammans med min sambo - så läget är som sagt rätt stabilt just nu. Om man ser till det rent objektiva - allting funkar, allting flyter på.


Däremot är det ingen som ser alla måltider jag kämpar mig igenom (varenda grötfrukost, varje lunch, varje em.mellis). Som jag anstränger mig för att ge min kropp den energi den behöver efter tuffa träningspass. Jag kunde lika gärna ätit ett äpple och varit nöjd med det - men jag vet ju att det inte är tillräckligt, så jag tuggar på mina knäckemackor eller äter min fil.

Samtidigt känner jag mig tjockare än någonsin - för på kvällarna då är ju Jacob hemma, då äter vi ju normal middag (t ex innehållandes pasta/potatis/matlagningsgrädde) tillsammans, och jag känner mig så himla normal, dricker vin (lite för ofta) samt äter kvällis, ibland frukt, ibland gokvällis i form av t ex choklad eller som nu i jultider: lussebulle. Jag vet att det är friskt att leva så här. Men någonstans går jag ju runt och är extremt ångestfylld, just på grund av detta, på grund av att det inte känns som om jag har någon riktig kontroll. Jag önskar att jag bara kunde skrika stopp, jag vill inte mer, sluta äta, återigen bli sjukligt undernärd och inlagd på sluten avdelning - för jag orkar inte kämpa själv längre. Men......mat är ju faktiskt gott, liksom! Jag hör hur sjukt detta låter. Jag vill bara slippa ta ansvar för mig själv för ett tag - men jag har ju gått igenom behandlingar, blivit introducerad inför mat och upplärd hur man ska äta och tänka....Jag borde veta bättre själv! Friskhetsmässigt - jag kan all teori bakom tillfrisknad, jag vet vad och hur jag måste äta samt tänka. Psykiskt: jag vet mina tankefällor, mina hinder - men ändå kan jag inte lyckas övervinna dem till fullo.


Jag är så otroligt trött på att alltid tänka, tänka, tänka - jag vill ha rutin. Jag vill känna att det jag gör fungerar, att jag håller min vikt, orkar träna, äter som jag ska. Jag vill finna stabilitet. Hur gör man?

Likes

Comments

Måndag. Kväll. Här sitter jag och bloggar, kladdig om fingrarna av färg efter att ha målat lite så här på kvällen. Har både spraymålar flaskor/burkar i silverfärg för att testa inför bröllopet samt påbörjat en liten A4-kanvastavla - när jag ändå var i farten liksom! Käkar morotsstavar med dipp gör jag också - gott kvällis, japp!


Utöver detta har dagen innehållit gruppbesök hos sjukgymnasten i form av basal kännedoms-grupp, en stunds sovande under eftermiddagen, därefter gym (ben!) samt middag, lite tv-tittande samt pyssel. Bokat liftkort samt skidor inför veckan i Trysil, vilket borde räknas som dagens bedrift! Nu väntar kvällis (ska kanske våga mig på nyponsoppa med banan och mandelbiskvier!!) Puss och kram och i brist på bilder så får ni skåda nuvarande bordsdekoration - ljusrosa kvistrosor!

Likes

Comments

Fredag. Jag pustar ut med fotboll, ett glas vin och yoghurtglass (d.v.s fryst activiabägare) så här framåt kvällen.

Veckan har innehållit behandlingar, bra moments, mindre bra moments, träning, ingen praktik pga sjukdom och trötthet, en massa bokläsning, lite snö och nyponsoppa med banan och mandelbiskvier (mums mums mums!)

Köpte finfina ljusrosa kvistrosor på väg hem från gymmet idag, myser i soffan i min nya, stickade vinröda tröja - känns himla höstigt! Imorgon är det lördag och det enda jag vet är att jag och Jacob ska ha en lugn förmiddag, träna ben på gymmet samt äta pasta med vegofärssås till middag. Resten återstår att se..😘

Likes

Comments

I helgen fick jag, efter ett långt och bra samtal med en fin vän, ett riktigt ryck - jag började sortera och radera kontakter och konton på sociala medier.

För har ni tänkt på det där, vänlistan på Facebook som bara blir allt längre och fylld med folk du knappt känner längre - eller egentligen inte känner alls.. Instagramkonton och flöden du scrollar förbi dagligen utan att reflektera särskilt mycket över - men som i längden får dig att må dåligt.

För det är precis så det är och det jag tog tag i nu den gångna helgen: jag har så många vänner på Facebook vars statusuppdateringar bara påminner mig om dåliga tider eller gör mig irriterad/ledsen. Jag följer konton på Instagram som triggar min anorexi, jag ser gamla bekanta i flödet som behandlat mig illa och får mig att tänka på det som varit. Inte konstruktivt på något sätt. Så i lördags tog jag tag i det jag länge skjutit på - tack och hej destruktiva kontakter och konton!

Det känns så otroligt jäkla skönt!!! För varför ska mina flöden fyllas av saker och poster som bara får mig att må dåligt? Det är ju mitt flöde liksom? Där vill jag se saker som får mig att må bra, bli glad och som inspirerar mig! Så det så!

Likes

Comments

Onsdag, vilket betyder en förmiddag med jobb/arbetsträning på hunddagis. Därefter gick jag hem i regnet, åt lunch och däckade sedan i sängen några timmar - jag är trött just nu.

Har ätit god middag i form av ravioli med västerbottenost, valnötter, persilja och svamp. Har sett ett par avsnitt av senaste serien vi följer: "the americans" och mest hängt i soffan. Jag är trött, lite deppig utan att riktigt veta varför och borde, istället för att blogga nu, istället boka flygbiljetter - men det kan jag ju göra alldeles strax!

Men allra, allra först ska jag gosa med kissen som precis hoppade upp bredvid mig i soffan❤️

Likes

Comments

Idag morfar, idag är det tre år sedan jag åt sparrissoppa till lunch på dagvården i Lund. Tre år sedan jag låg under en orange filt i dagrumssoffan, storgrät och lyssnade på klassisk musik. Tre år sedan jag åkte tåget hem, tvångstränare som en galning för att hantera paniken av vad som hänt föregående dagar, samtidigt som jag allt mer oroligt försökte nå mamma för att kolla hur dagens läge var. Tre år sedan mobilen ringde strax efter 17:30 tiden, när jag satt där på motionscykeln och trampade frenetiskt istället för att äta något till middag. Tre år sedan jag svarade och pappa sa: "morfar har dött". Idag morfar, är det tre år sedan jag förlorade en del av mitt hjärta.


Sorgen har gått i vågor, upp och ner. Precis i början, de första dagarna, veckan, var det en chock, särskilt eftersom det kom från ingenstans och gick så snabbt. Jag grät och var väldigt ledsen. Sen stängde jag av igen och lät anorexin vara det enda mitt liv kretsade kring, jag var fortfarande ledsen, men jag kunde inte riktigt sörja. Först efter inläggning och en friskare kropp som inte längre var helt avstängd kunde jag på riktigt ta in och förstå vad som hänt, och då brast det totalt en kväll i Kalmar, tårarna forsade och smärtan var fysisk.

Första året var värst, alla påminnelser, en gravsten, allt som blir "första gången utan....i vårt fall morfar". På årsdagen låg jag i Jacobs famn och grät när klockan närmade sig 17:30.

Med tiden har det blivit lättare att hantera. Årsdagar är fortfarande väldigt jobbiga, när jag ser datum som t ex 28/9 eller 31/10 kan jag omöjligt tänka på något annat än morfar och saknad. Vanliga dagar är jag fortfarande ledsen då och då, blir påmind av olika saker och tänker på morfar. Jag kommer alltid att sakna morfar och önska att jag kunde ringa honom och berätta om allt som händer i mitt liv, med mig, med att bli frisk, Men det är inte med mig konstant, sorgen är på ett annat sätt nu, jag är ledsen på ett annat sätt. Att vara ledsen men lyckas vända det till något bra genom att tänka på alla roliga och fina minnen. Att tillåta sig att gråta en skvätt om känslorna kommer över en, men sen inte fastna i sorgen resten av dagen.

Jag kommer alltid älska dig morfar och jag kommer alltid att sakna dig - för det kan omöjligt ha funnits någon morfar som var lika godhjärtat, rolig, berest, musikalisk och genomsnäll som du!


Likes

Comments