Att leva med

Posttraumatiskt stressyndrom.

Jag ska ge er lite information om min diagnos.

Det började med att min pappa blev mördad. Jag låg och sov i rummet intill, ovetandes om vad som hände i hans sovrum. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att något sånt här skulle hända oss. Och jag kunde aldrig tro att någon som jag då var tillsammans med, skulle ha ihjäl någon i min familj på ett sådant brutalt sätt. Jag lever med mardrömmar varje dag. Speciellt flashbacks. Och jag ska ge er en inblick i hur det är att leva som jag gör, och hur mycket det tar på mitt leverne, varenda dag. Jag har läst på mycket om PTSD, eftersom jag har den diagnosen och allt detta stämmer. Jag kopierar olika stycken från Google och avslutar med min egna uppfattning utav diagnosen.

***
***
***
***

Vid posttraumatiskt stressyndrom återupplever man den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Även barn och unga kan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom. De flesta som har varit med om ett trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom och många blir bättre även utan behandling.

De vanligaste symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom är:

  • att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när man är vaken och när man sover, då i form av mardrömmar.
  • att man försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att man isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.
  • en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Man kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
  • minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Besvären vid posttraumatiskt stressyndrom kommer vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen. Men ibland tar det längre tid, upp till månader eller år. För många går symtomen över av sig själv. Cirka 40 procent av dem som utvecklat posttraumatiskt stressyndrom en månad efter ett trauma har inte längre besvär ett år senare.

***
***
***
***

Jag tycker personligen att denna beskrivning av PTSD är lättast att förstå, den ger en större inblick hur det är. För efter en sådan händelse jag varit med om, så tvekar jag ofta på om jag kommer bli mig själv igen.

Här kommer det:

Efter en traumatisk upplevelse brukar det kännas obehagligt och annorlunda på en gång. Men det är olika för olika personer hur man beter sig. En del är tysta och försöker bara glömma, och då brukar ens reaktioner och känslor komma efter någon vecka, ibland längre tid. Andra tänker mycket på det som har hänt, berättar om det och söker tröst från andra. Det är en bearbetning för att må bra igen, som kan vara både medveten och omedveten.

Vid en traumatisk händelse kopplar hjärna ihop de saker som händer vid den tidpunkten, och efteråt får den jobba hårt med att skapa ordning och inte koppla ihop den hemska händelsen med annat som hände samtidigt. Det sker en bearbetning i hjärnan som man inte kan styra över själv, och som behövs för att man i framtiden ska kunna hantera och inte bli jätterädd för saker som egentligen är ofarliga. Under tiden som den här bearbetningen pågår kan man uppleva det som har hänt gång på gång, man kan få mardrömmar, känna otäcka lukter eller känslor. Det brukar vara en jobbig period, men oftast försvinner de obehagliga känslorna, bilderna och lukterna efter ett tag. Det är bra om man kan tillåta dem att komma och att vara kvar tills de går över av sig själv, istället för att hindra dem. Det brukar hjälpa om föräldrar eller andra omkring en är med som stöd och kan göra så att man känner sig trygg.

Om det inte går över på en månad, kan man ha posttraumatiskt stressyndrom. Det kan visa sig på något eller flera av följande sätt:

  • Att man återupplever det som har hänt, eller tänker på det om och om igen. Rädslan kommer tillbaka när något påminner om händelser eller när man slappnar av, till exempel när man försöker somna eller som mardrömmar när man sover. Den kan komma som inre bilder, röster eller som reaktioner i kroppen. Det är som att en del eller alla reaktioner från de hemska händelserna spelas upp igen. Som barn kanske man upprepar ett visst beteende i lek, teckningar och prat.
  • Att man försöker undvika situationer, platser eller annat som påminner om de jobbiga upplevelserna. Man kan också bli trött, nedstämd eller känna sig ointresserad av sånt man förut gillat, som att vara med sina kompisar. De här sakerna kan göra att man umgås mindre med andra, och kanske blir ensam och isolerad. Man kan också se på det som har hänt liksom utifrån, känna som att man inte riktigt är närvarande, tom på känslor eller som en robot.
  • Att man är spänd i kroppen och har svårt att bara ta det lugnt och slappna av. Man är hela tiden inställd på att reagera på händelser och människor som kan betyda fara. Det kan leda till att man har svårt att koncentrera sig, är extra lättskrämd eller vaksam, har lätt att bli irriterad eller arg, har svårt att somna och att man sover oroligt.
  • Att man känner sig helt tom i huvudet och får svårt att styra kroppen. Det är en reaktion i hjärnan som innebär att man "stänger av", och som kallas för dissociation. Det kan vara skrämmande och svårt att förstå vad som händer, både för en själv och för andra omkring en. Det kan hjälpa att veta att det är en ganska vanlig reaktion, och att man inte håller på att bli tokig.

Det finns även andra symtom som man kan få än de som har räknats upp här.

***
***
***
***

Jag tror att detta gav en bra inblick, så jag tror inte jag behöver beskriva så mycket om hur jag mår. Det säger sig självt och det är inte oundvikligt. Bara för att man går hos en psykolog, så är man inte psyksjuk. Jag tycker att människor som varit med om jobbiga upplevelser, borde söka vård hos en psykiatriker, för det kan ligga så mycket gömt hos er som ni själva kanske inte märker. Depressioner är farligt, så om du som läser just nu, kanske känner igen dig i detta och har varit med om något jobbigt, så är mitt förslag att söka vård. Ingen kommer döma dig. Och du gör det enbart för dig själv, och jag tycker verkligen att det är en otroligt bra sak att göra. Nu vet ni lite mer och som sagt: Håll koll i bloggen runt februari, i mitten på februari. Då kommer det komma något större.

Godnatt alla läsare.
Var rädda om er.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments