Header

Allt har ett slut. Likaså min mammaledighet. Ett år känns så länge, men samtidigt går det så snabbt.
Drygt i ett år har jag varit hemma med vår älskade gullis, Audrey, tantaluran. Kärt barn har många namn. Jag hade ingen aning om hur detta år skulle bli eller hur det skulle vara att bli mamma.
Att detta år har varit det mest kärleksfulla och fantastiska finns det inget snack om som ni märkt. Jag tycker att det har varit det bästa ever. Att få se A utvecklas, få galet mycket kärlek, hitta på saker, lära känna nytt folk, semestra med familjen och få vara Audreys högra hand i allt har varit magiskt! Hon har varit ett otroligt shjysst barn, jag är så nedrans stolt över henne!

Jag klappar mig själv på axeln också över att jag har fått henne att utvecklas på olika sätt och att jag är en grym mamma för just A. Det är inte alltid lätt eller kul att vara hemma såklart. Jag har också bitit mig i läppen många gånger och andats meditativt.

På måndag tar halvmexikanen över stafettpinnen och det kommer han göra med bravur. Jag kommer sakna hänget extremt mycket, semestern och att få vara en del av varje steg i hennes utveckling. Men jag är pepp på jobb, äta lunch i lugn och ro, gå på toaletten och vara lite vuxen.
Tack älskade dotter för allt du ger mig och att jag får vara din mamma!
Nu carpar vi skiten av dagen, helgen och lever life på all ledig tid ihop. ❤️❤️❤️ älskar dig!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments