Känns som jag snart svämmar över i en panikångestattack, Marianne säger att man ska flyta med vågen, men jag hittar liksom inte surfbrädan. Jag har så dålig balans nu, och så fruktansvärt svårt för att övertala mig själv.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag lyssnar på Ulf Lundell för det har han gett mig, via skivor som spelades i bilen påväg till tennisträningar, mataffären eller ner till hans uppväxt i Halmstad. Snart kommer jag åka hem till Göteborg, se Ullevi fyllas av allsång på den allsvenska premiären, för att han så många gånger sprungit över gräsplanen i blåvita ränder.
Han har burit mig från tomten, otäcka nyårsraketer och suttit vid min sida tills känslor gått över.

Han har gett mig ödmjukheten, djupet och närheten till känslor. Visat mig att tårar som rinner längs kinderna varken är förbjudna eller farliga, alltid varit tillgänglig och närvarande utan att alltid vara bredvid. Mycket gör jag för att jag vill berätta det för honom efteråt och jag vet att han alltid vill höra. Igår ringde jag och gratulerade honom på hans femtioårsdag, imorgon kommer jag ringa och berätta om min första dag på mitt nya jobb. Och hans ord är alltid lite viktigare än någon annans, min bästa pappa.

Likes

Comments

Räcker inte betygen gör man högskoleprovet, och fastän jag vet att det inte finns någon utbildning som intresserar mig så gör jag det. För mina betyg räcker inte, vad jag sen ska med högskoleprovet till vet jag inte. Men poängen ska räcka till någonstans.

Det går sällan en släktmiddag utan att ämnet utbildning tas upp, eller alla andra tillfällen sen typ sjuan, då minns jag alla gånger jag suttit på genomgångar och hört någon berätta om hur många poäng som behövs för att komma in på respektive utbildning. Alla pressas ihop i samma mall där meriter och betyg ska uppnås för få slänga mössan i luften med alla andra. Men sen då? Efter att man inte kunnat somna gott under hela gymnasiet för att få livet att gå ihop med högsta betyg, vad händer när man då inser att fläckfria betyg inte garanterar att man kommer somna bättre.
Aldrig har jag suttit på en genomgång och fått höra att det kan det gå åt helvete även med 22.5 i slutbetyg. Aldrig har någon uppmuntrat mig och mina klasskompisar till att skita it om vi hellre vill det och sluta leta efter en utbildning bara för att.

Jag spyr på mottot att " ingen kan ta ifrån dig en utbildning ", jag vill inte göra saker bara för att. Jag vill följa drömmar och inte råd, jag vill få förebilder och inspireras av dom. Jag vill inte gå en väg som är vettig. Jag kommer svälja min förbannade stolthet och plocka upp alla kloka råd om allt går åt helvete, men först vill jag helst göra tvärtemot vad man borde.
Alla vill väl bara få uppskattning för något man gör, något man har valt och vill göra. Vare sig det är att promenera till ett kontor med portföljen i handen, en läkarexamen, högsta betyg att falla tillbaka på. Eller att stå framför en svettig publik och sjunga om att skita i allt, skita i att om ett år kanske ingen längre kommer för att lyssna. Så länge det inte finns något man hellre gör. Kanske är det så att alla krav och förväntningar behövs för att plocka fram rebeller som går emot strömmen, behövs det för att få viljan att bevisa och ge folk ett “ se på fan “.

http://www.stadsekot.se/krav

Likes

Comments

Jag fastnar ofta för saker intensivt och sen snöar jag in mig på det. Det håller oftast inte i sig så länge då jag snart får upp ögonen för något nytt, så ska det bli något av det får det gå undan. En av dessa saker var Stockholm, visserligen en återkommande dagdröm, så efter två nätters visit sa jag upp allt i Göteborg och började leta lägenhet. Jag mailade runt som en galning, fick hjälpa till på Grammisgalan och kände någon slags hybris/eufori, detta blir så jävla glammigt och gött. Bara att kunna säga till folk att jo men visst fan sa jag upp mig och visst fan ska jag göra Stockholm. Miljöombytet i sig blev en tripp. Jag delar lägenhet med en nyfunnen vänskap, vi skrattar typ hela tiden även om hon säkert tycker att jag är skitjobbig och tar upp för mycket syre.
Det är bara det att denna trippen börjar avta samtidigt som jag tvingas lägga tillbaka saker jag plockat på mig i mataffären och inser att jag behöver ett till jobb. Jag känner mig fett oattraktiv när mailboxen står tom oavsett hur många gånger jag uppdaterar, oavsett hur kladdiga mail jag skriver. Jag vet inte ens vad jag vill göra här längre, kan aldrig läsa av vädret så jag är antingen rödlätt och glansig i pannan eller så fryser jag.
Blir röd i ansiktet av bara tanken på vilken bild jag gav folk när jag berättade om min flytt, ett leende som skrek " äsch ", lägger handen besvärat över ansiktet i skrivande stund. En fet känsla av vem tror jag att jag är.
Men visst ska det vara lite tufft i början va, man ska vara tacksam och inte förvänta sig något. Det är bara det att jag vill se något slags mål framför mig om jag ska förstå varför jag måste ge upp yougurt för havregrynsgröt.
Imorgon ska jag komma på vad jag gör bättre än alla andra och hitta något att drömma om.

Likes

Comments

Jag har packat upp flyttkartonger i en ny stad hela kvällen, somnar i Stockholm numera. Här har jag aldrig fått mitt hjärta krossat, aldrig letat efter samma ansikte på olika klubbar kväll efter kväll. Aldrig kommit på att jag hoppat på fel vagn först när den svänger åt fel håll, aldrig försovit mig och kommit med blank panna till jobbet. Jag har aldrig gått Stockholms gator upp och ner med samma låt på repeat. Jag har inget favorithak, det är ingen del av stan jag helst hänger i och jag vet inte än vart jag kommer handla innehållet i mitt kylskåp. Kylskåpet i min och Hannas fina trea i Hökarängen, vi har högt i tak, fina fönster och en gasspis.
Nu gör jag om allt jag gjort i en ny stad, med lite nya rutiner och lite förändringar.

Likes

Comments

Mina bröst har aldrig varit större, min stubin har aldrig varit kortare och mina byxor har aldrig varit tightare. Jag är en stoppad korv. Har gått runt och undrat varför jag inte bara vill äta chokladen utan även pappret runt, inte kan bestämma mig för soppa eller pasta. Och så förklarades allt genom lite blod i trosan. Så länge det jag vet förklaringen till varför jag är i ofas så kan jag koppla av. Mens alltså.

Stannade kvar på jobbet i två timmar och försökte komma in i boken min pappa tipsat om, den har så vackert språk. Hittills har jag fått läsa om hur ett stackars flickebarn föder ett missbildat barn på något slags bordell. Får ge den några kapitel till.
Avslutade min springrunda utelåst med urladdad mobil, fick värma upp den med min kroppsånga för att få igång den igen så William kunde öppna för mig. Finns bättre sätt att slösa tjugo minuter på.

Sömn och bra mat måste prioriteras högre. Stockholm på måndag, SE FRAM EMOT!

Likes

Comments

Igår blev klockan sent och vägen hem till Emelia var kortare än hem till mig så jag ringde och väckte henne. Trots att jag lovade henne att vi skulle sova ut i flera timmar vaknade jag vid tio och försökte komma på anledningar att väcka henne. Jag trippade på tå över varje träplanka och tog mig ut ur lägenheten utan ett ljud. Väcker jag henne med kaffe, nybakat bröd och choklad så är jag ursäktad.
Påväg till fiket hjälpte jag en tant att hitta biblioteket och hon kallade mig lilla flickebarn, kände då starkt att jag vill bli kallad det oftare. Det kändes som att hon kramade mig med ord.

Nu har jag lånat böcker på biblioteket, mest för att jag lovat pappa att läsa en utav dom, och innan jag går ska jag ha läst minst två kapitel. Utnyttjar mitt personalpris på kaffe och tar inga rökpauser.

" Enligt familjelegenden sörjde han er anmoder så till den milda grad att han aldrig mer på allvar band sig vid en flicka. " Den vidunderliga kärlekens historia, Carl-Johan Vallgren

Likes

Comments

Förra helgen var jag uppe i Stockholm och fick somna brevid Hannah igen. Jag kom hem på söndagskvällen och sa upp mig på måndagen, nu ska jag tydligen flytta dit om två veckor. Helt plötsligt och så jävla på tiden. Gick av tåget som en kliché med låtar om Stockholm i lurarna, ringde en kompis på tunnelbanan och rättade mig själv när jag sa Medborgarplatsen. Medis såklart.
Snart har jag skummat min sista mjölk, ropat efter en portion pannkakor för sista gången och jag behöver aldrig mer möta besvikna blickar efter att ha sagt " vi har tyvärr ingen toa här utan det är bibliotekets toaletter och du behöver en femma". En kissignödig suck.

Jag är i fas med regnet som hänger i luften, fastnar med blicken och längtar ständigt efter att lägga mig under täcket. En vecka sen stockholm för jobb och två veckor sen är samma stad mitt hem.
Det kommer bli bättre!!!!!

Likes

Comments

Han lurar hem dig med sina sämsta tricks och du faller, du faller ner i hans säng. Efteråt berättar han för dig att han inte vill ha något seriöst, i samma stund tar han makten över situationen och du låstas som att du visste om det hela tiden.
Han träffar någon annan men kan inte hantera att inte kunna få dig när han vill, så han berättar ändå att han tycker att du är fin. Trots att han vet att du greppar tag i varje hopp han ger dig.
Han vet precis vad han håller på med, han vet precis vad han gör mot dig när han tar hennes hand framför dig.
Ändå går du till ställen för du hoppas att han är där, röker samma cigaretter och hoppas att han ska be om en, letar efter tillfällen då han ska se dig. Ändå lyckas han sno ditt fokus hela tiden.

Likes

Comments

Efter jobbet åkte jag tillbaka till jobbet för att betala skulder. Jag har bestämt mig för att börja läsa böcker och lånar nya varje rast som jag sen aldrig läser och aldrig lämnar tillbaka. Så jag lämnade tillbaka bunten som låg hemma och lånade nya.

Får på vägen hem uppryckt i ansiktet hur självupptagen jag är när jag tittar upp först efter vagnen åkt förbi min hållplats. Vägen blir så mycket längre hem från en hållplats för sent. Detta var inte första gången jag ser OKQ8 macken rulla förbi fönstret bort från mitt stopp.

Nu ska jag fortsätta titta på när Isak och Even faller för varandra.

Likes

Comments