Senast igår kom jag på mig själv att le när jag gick ner för trapporna på torget i hökis. Jag såg en man som hjälpte en gammal dam med hennes väska upp för trappen, bara för att han ville underlätta hennes steg, kanske slapp hon vänta på nästa tunnelbana tack vare honom.

Jag hade bokat tvättid igår vid 15, blev sittande framför datorn för länge och kom dit tjugo minuter för sent och någon annan hade börjat göra rent sina kläder. MItt hopp om att få somna i rena påslakan, utan mensfläckar, släcktes. MEN så kom Stina, ja jag blev stina med henne, och sa att jag kunde få använda maskinerna under hennes tvättid för hon skulle mangla i en timma. Hon hade kryckor och hade säkert firat 50 fler födelsedagar än mig så jag hjälpte henne att bära hem hennes tvätt. Både hon och hennes man tackade så mycket och jag sa att det är jag som ska tacka. Täcket luktade gott när jag somnade och nästa gång kanske det är hon som behöver resten av min tvättid.

Jag ska bli bjuden på en drink, eller flera, snart, hittade en pocket för 20 spänn på stadsmissionen och på torsdag kommer min syster och hälsar på. Igår trillade ett mail från pappa in med en fin text, då log jag också lite, för att han hade tänkt på mig. Lön fick jag idag, saftig var den också, nu blir det ett doftljus i varje rum i lägenheten!!!!

solen går upp
måndag morgon utanför
kaffet står på spisen
och radion i sitt hörn

gud hur kan du finnas
när du låter oss må så här
ta på dig dina glasögon
och se till mig som liten är

det blir aldrig som man tänkt sig
det går aldrig som det borde gå
det blir aldrig som man tänkt sig
det är märkligt men det är faktiskt så

kan vi svälja vår stolthet
och gå vidare ändå
våga inse att det finns
sånt vi aldrig kan rå på

och att bryta vår förtrollning
det blir inte lätt att göra
kan vi lära oss att bygga upp
där vi vant oss att förstöra

det blir aldrig som man tänkt sig
det går aldrig som det borde gå
det blir aldrig som man tänkt sig
det är märkligt men det är faktiskt så

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Årstiderna går åt fel håll, inte som i årstidssången. Mars april har knopp i håret, maj och juni blommor mest

Likes

Comments

Jag flyttade in på blå lotus i helgen, spenderade alla vakna tismmar där, umgicks med ord och samtalssorl till jag blev snurrig. Jag fyllde på min tekopp över tio gånger per dag och glömde av att känna smaken, men har ett minne av att det stod citron och ingefära på menyn. Jag tar alltid roobios.

Drog mig i sängen både lördag och söndag tills jag tog på mig ansiktet och kläder innan jag promenerade till tuben. Båda dagarna missade jag den med två minuter och fick vänta i 6 minuter på nästa, det blåste liksom innanför mina kläder. Vinden letade sig in genom, jackärmarna, nacken och bröstet. Mina skor skaver på vaderna. Så skönt när tuben rullade in. Frös inte igen förrän caféet stängde och jag fick gå till perrongen igen.

Idag har jag gått runt i smutsiga kläder och bokat tvättid, kommer ha yougurt på byxorna tills klockan 15. Det gör ingenting för jag är sjuk och känner mig inte kapabel till att äta utan att spilla ändå. Planen idag är att skriva ihop ett mail till en psykolog, för ibland när jag går så känner jag inte mina ben. Brukar börja så. Förra året när det hände första gången så gick jag ut och sprang, stampade fötterna så hårt jag kunde i marken för att försöka känna att dom var kvar. Nu tänkte jag ta hjälp av Helen istället.

Så, idag, vara sjuk och tvätta om jag orkar efter att jag mailat Helen. Läsa lite Jane Dideon också, " ett år av magiskt tänkande ". Bless this magical monday.

Likes

Comments

Just nu skriver jag om att komma över någon och träffa nya. Alla bilder och texter som hamnar här är en liten liten del i något som kanske blir mer. Jag har börjat skriva en bok som jag ska ställa i min bokhylla.

Likes

Comments

Likes

Comments

Överträffade alla förväntningar jag hade på mig själv idag, satt på blå lotus och skrev från ett till fem. Den var tillochmed lite över fem när jag gick därifrån. När jag speglade mig i fönsterrutorna på vägen därifrån kände jag på faktiskt jävligt snygg också. Och när jag gick på Götgatan blev jag inte ens irriterad på damen som stannade precis framför mig för att kolla in ett skyltfönster, så jag behövde stanna upp och gå runt. På sista trappsteget upp på perrongen såg jag att gröna linjen mot Farsta strand rullade in, och jag hade inte ens kollat tidtabellen. Jävlar va.
Tror jag ska blanda en GT när jag kommer hem och kanske gå på dejt ikväll. Men först ska jag ut och springa och svettas, usch va äcklig jag är va.

Likes

Comments

Igår somnade jag tidigt och imorse vaknade jag sent, låg kvar ännu längre. Jag är sämst i världen på att få tummen ur. Är de så mycket begärt att få något att hoppa upp ur sängen för. Jag vågar inte ta dom besluten jag vill, tänker fortfarande att jag måste fråga mamma och pappa om lov. Fastän jag kan köpa en hund imorgon om jag vill, flytta till Helsingfors eller ta med hunden till Helsingfors. Skönt när jag kom på att jag får göra vad jag vill, måste bara göra det.

Jag vill skriva livet och bli allmänbildad. Min värsta grej är att sitta i diskussioner och veta vad jag tycker men inte kunna formulera mig. Jag vill kunna lägga fram argument för mina åsikter. Den enda gången jag kan det är när jag och min killkompis har feministiska diskussioner, vilka blir fler och fler. Då vinner jag alltid. Han gör det inte svårt genom att poängtera (att jag först stavade påängtera?!?!?!) att vissa saker måste man bara se förbi, man kan inte göra konflikt utav allting. Skäms på dig, det kan man visst.

Jag sitter på café blå lotus, där Annika i Eva & Adam häller hela sockerkaret i sitt kaffe, och skriver för att det är det jag vill göra. Det blir ganska bra faktiskt, inte helt säkert tillräckligt bra för att någon annan ska få se. MEN bra blir det.

Likes

Comments

EEEEEEH OKEj, det luktade alltså sommar när jag gick ut från kontoret igår. Klockan var åtta och solen låg som en nyblandad tequila sunrise mellan byggnaderna.

Imorse, helvändning, vaknade tjugo minuter efter att jag skulle vara på plats. Fredag är lika med frukost på jobbet och imorse var det mitt jobb att hämta bröd på bageriet. Jag sminkade mig på tunnelbanan och brödet übrades till kontoret. Jag möttes av en uppdukad frukostbuffé, som jag inte hade haft något att göra med, och min fina kollega Agnes som log mot mig klädd i prickigt. Jag sa att jag skämdes och hon sa det är sånt som händer alla. Agnes <3<3<3

Jag drog från jobbet tidigt för att ta ut min spiral för att den har fått mig att känna mig onödigt ofräsch, märkliga lukter då och då trots flertalet duschar. Jag har alltså inte beslutat mig för att bli befruktad utan proppade väskan full med kondomer på vägen ut från ungdomsmottagningen. Något som iochförsig alltid borde träs på utan ifrågasättande för alla som inte vill riskera att vakna upp med en sveda där nere eller hitta en och annan blåsa när man duschar. Eller när man onanerar för den delen, känns som en jävla tråkig touch på det hela. Det finns alltså flera fördelar än att man slipper googla på gravidsympton så fort brösten ömmar eller magen svullnar upp, vilken den kan göra efter en göttig middag eller fet godispåse. No reason to worry. Sen är kondom ganska sexigt faktiskt, då vet man att shit is about to go down. Måste även påpeka hur mysiga och okonstlade konversationer man kan ha hos gynekologen. Behöver aldrig känna efter vilka samtalsämnen som är lämpliga, det är liksom inte läge att vara blyg när man redan ligger med hela skrevet öppet. Kan inte komma på många andra samtal som rimligen kan inledas med ser allt bra ut sär nere eller?

Efter gynni åkte jag från slussen till Odenplan för att fotograferas för jobbets hemsida. Jag blev asful på alla bilder och blev på dåligt humör efteråt så åkte hem och drack rödvin med Hanna. Gjorde iordning mig först när jag redan hade lite vin i kroppen och kände mig inte lika ugly.

Likes

Comments

Okej jag landade i göteborg på skärtorsdagens eftermiddag, jag vet inte från vilket håll, men tung luft slog emot mig. Pappa hämtade mig, jag handlade och lagade mat på min gamla adress. Efter pasta, parmesanost och lite rödvin kunde jag andas lättare. Jag utnyttjade den öppnade vinboxen hos mamma och pappa, sen tog jag bussen in till stan. ÄNTLIGEN Emelia igen. Som vi alltid gör så delade vi på en flaska bubbligt vin i hennes soffa, samma soffa som vi sen somnade på efter lite dansgolv.

Lååååååångfredagen sög, bakfull i min gamla säng, låg där tills jag vaknade på lördagen. Lördag var påskafton och påskafton var planerad med Emelie. Vi har umgåtts genom våra föräldrar sen jag föddes, varit varandras barnvakter medan dom druckit vin och kört frågesport. Denna påskafton lämnade vi dom redan efter fördrinken och styrde upp en egen middag hemma hos en tjejkompis längs min gata. En sån jävla powerpussypåskmiddag. Dricka-äta-dricka-dansa-prata-dricka-skratta-dricka-sjunga-skratta-dricka-springatillbussen-dricka. Vi rörde oss mellan två klubbar längs avenyn, hon shottade i baren och jag härmade henne, som jag gjort sen jag var liten. Jag fick reda på att han har träffat en annan tjej än mig, hånglade med någon och gick hem när lamporna tändes igen.

Dagen efter grät jag tills Emelia kramade om mig och vi köpte falafeltallrik med pommes. På måndagen åkte jag hem och såg i kalendern att det var ett år sedan han hoppade ur min bil för sista gången. Jag gråter inte längre mer än på bakfyllan, ibland. Laddade ner tinder igen på tisdagen.

Likes

Comments

Nu var det fan ett tag sen, meningarna blir bara negativa när jag försöker formulera mig. Sen sist... Jo, terrorn har varit i min stad. Snacket gick från ena munnen till den andra och rykten spreds. Ett tag levde alla i tron om att det var skottlossningar runt om i stan och vi gömde oss inlåsta på kontoret. Ute på terassen var det enda man hörde helikoptrar och sirener. Jag har ingenting att säga som ingen redan sagt, varken bättre eller sämre. Jag kan berätta om lugnet dagen efter, hur mycket blommor som täckte polisbilarna, hur alla människor stod tillsammans och inte bara bredvid varandra, öppnade upp. Öppnade upp dörrar, hem, armar. Istället för att stänga alla sidor av sig själva på grund av rädslan, inte låta någonting komma in. Rädslan delade inte upp, stängde inte ute.

Jag tar tunnelbanan varje dag och ler när någons blick möter min.

Likes

Comments