Hej på er här kommer ännu ett inlägg...

Ibland får jag bara sånt kli i fingrarna och känner att jag vill skriva allt och lite till helst nu, nu nu.... Fast jag ska försöka att inte skriva allt på en gång utan bli bättre på att dela upp alla tankar i olika inlägg.

Ikväll är en sådan stund, jag började för en stund sedan kolla på bilderna som togs under mitt och Kadirs turkiska bröllop och det slog mig nu att jag är inte helt säker på att jag hunnit smälta allt jag var med om de där dagarna ännu. För ganska så snart efter att vi kom hem fick vi veta att vi ska bli en familj om tre till sommaren och allt fokus har legat där sedan dess.

För ett tag sedan fick vi filmen från vårt bröllop till oss, den har vi fortfarande inte kollat på. För just nu handlar det mesta om framtiden. Vilket förstås är roligt det också. Men inte går det att undkomma att det är en liten bergochdalbana att vara gravid det med.

Hormoner som spökar finns det gott om.

Jag har dessutom fått veta efter min inskrivning då alla prover togs att mina värden gällande min ämnesomsättning ligger lite för lågt så att jag har fått en medicin utskriven (Levaxin) tydligen en mycket vanlig medicin som var och varannan människa verka äta (?). Vilket då kan vara en förklaring till den enorma och då menar jag verkligen enorma trötthet som jag har haft. Själv tycker jag att medicinen har hjälpt något mot just tröttheten även om jag vet att även tröttheten ska gå över när man kommer en bit in i graviditeten. Sedan kommer det bakslag ibland igår jobbade jag till klockan 17.00 var hemma vid 18.00 efter en snabb middag och ett snabbt bad sov jag som en stock på soffan vid 19.00 det var bara att gå och lägga sig och sova för natten och som jag sov hela natten.

Vid inskrivningen fick vi också tid för ultraljud och nu är det bara tre veckor kvar tills vi ska få se vad och vem det är som har bosatt sig i min mage.

Jag tyckte att tiden gick enormt långsamt i början av graviditeten men de senaste veckorna har verkligen rusat iväg och snart har vi nått in i halva graviditeten. Magen den har också börjat växa, även om jag hade en liten mage innan så syns det nu allt tydligare att det börja bli en bebismage istället.




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Här har det stått tomt och åter tomt. Anledningarna är många och livet har definitivt varit en av de stora grejerna som har kommit emellan och nu är det flera månader sedan jag skrev här sist. Vilket har gett mig tid att tänka på hur jag vill göra med denna blogg. Jag har vridit och vänt på dessa tankar i så många omgångar.

Men den största anledningen att jag valt att inte skriva på flera månader är mitt jobb.

Jag har sedan jag började blogga bloggat under namnet AnnieL Annie för mitt förnamn L för mitt tidigare efternamn. Jag har aldrig varit hemlighetsfull med vad jag heter eller i vilken stad jag bor i. När Kadir och jag gifte oss tog jag hans efternamn och det går lätt att hitta mitt nya efternamn här på bloggen. Även om grundnamnet AnnieL fortfarande fick vara kvar.

Efter en snabb sökning så vet jag att det endast finns en enda Annie i Sverige med mitt efternamn och det är jag och detta innebär förstås att all den anonymitet som funnits tidigare genom att ha ett vanligare efternamn är som bortblåst.

Och varför yra jag då om mitt namn så mycket? Jo av denna enkla anledningen att jag har det jobbet jag har.

Jag träffar människor som ganska ofta tycker jag är pest och pina, jag har haft klienter som önskar att jag vore död, klienter som kontaktat mig på facebook och senast idag träffade jag en familj som jag vill lova tycker jag är en helt inkompetent människa. Nästan varje dag skriver jag under beslut med både mitt för och efternamn så näst intill alla klienter vet vad jag heter.

Vid en enda googling på mitt namn dyker bloggen upp som första träff, vår adress som andra träff och en länk till min facebook profil i en tredje träff.

Tankarna som då har snurrat i mitt huvud är många. Vill jag dela med mig av mitt liv på det personliga plan som jag tidigare gjort? Vill jag att vem som helst ska kunna läsa om allt som jag gör/gjort/ska göra? Självklart vet ni inte allt om mig genom att följa denna blogg långt ifrån allt. Dock vet ni en hel del om vad som hänt i mitt liv, valen jag har gjort, allt från vilken middag jag har ätit till känslor jag har haft.


Sedan tänker jag att jag tycker ju det är roligt att skriva. Jag har saknat att skriva här och dela med mig om både smått och stort. Därför har jag funderat och jag ska försöka att se till att mitt efternamn blir något mera anonymt här på bloggen vilket förhoppningsvis gör den lite svårare att hitta. Vilket gör att jag kommer att fortsätta skriva här. Kanske inte flera inlägg om dagen men i alla fall då jag har tankar som snurra och behöver få ut dem. Eller bara någon gång ibland då jag vill berätta om känslorna kring att fortsatt vara ganska nybliven fru, eller kulturkrockarna jag och Kadir fortfarande möter, våra resor till Turkiet eller annat smått och gott.


Så varför skriver jag detta inlägg just nu, just idag, just denna veckan. Jo för jag har massor av tankar och känslor i kroppen. Det har gått lite mer än tre månader sedan Kadirs och mitt senaste bröllop och i julas gav jag och Kadir min mamma och pappa en alldeles speciell julklapp.

Vi ska nämligen bli föräldrar och därför jag tusen tankar och funderingar som snurra i huvudet. Så därför tänker jag att jag vill skriva ibland. Dels för att det är intressant att ha sin graviditet dokumenterad och för att kunna titta tillbaka på den här tiden och faktiskt komma ihåg hur det var.

Likes

Comments

Idag har jag och Kadir haft farten uppe sedan jag kom en runt 11 i förmiddags. Vi har varit och storhandlat och gjort andra små inköp. Bland annat en nu brödrost. Alltså den vi har haft här hemma innan fick jag av mamma och pappa när jag flyttade hemifrån för första gången då de hade dubbla då den jag fick från början kom från farmor och farfar.

Min farmor och farfar gick bort för 13 år sedan så ni kan ju själva räkna ut hur antik vår nu gamla brödrost har varit.

När vi väl kom hem från shoppingrunda har vi ägnat all tid till att storstäda här hemma, göra balkongen mer höstlig och tvättstugan uppe på det.

Vuxenpoäng på det eller sånt som alla gifta par ägnar sina söndagar åt.

Likes

Comments

När man kommer tillbaka till jobbet och ens kollegor har inrett ens kontor.

Nu är vi hemma i Sverige igen och det är så skönt att vara hemma. Jag är idag tillbaka på jobbet och det ska bli så skönt att det blir ordning och reda och rutiner igen.

Likes

Comments

​Idag är hela familjen aktiverad i städning. Kadir och jag har dessutom flyttat ut från de rum vi normalt burka bo i till ett av de andra rummen här i lägenheten. Allt inför mammas ankomst ikväll. Mamma sitter i detta nu förhoppningsvis  på planet som lyft i tid från Köpenhamn mot Istanbul. 

Känns som denna dag blir en enda lång väntan på att klockan ska bli så pass mycket att vi kan åka till flygplatsen. Så jag fortsätter titta igen missade tv-program jag normalt skulle ha följt om vi varit hemma i Sverige. Medan Kadir och svärmor sitter i varsin telefon och bjuder in folk till hennakvällen imorgon. 


Lite halvordning är det vi satsar på i vårt nya rum och vi kommer bo i våra resväskor fram till hemfärd. ​

Likes

Comments

Det är lite intressant de där med bröllopstårtorna här nere. Inte som hemma där man får komma på provsmakning, välja färg, form och modell utan mer bara fram med boken peka och sedan klart. Hade detta bröllop varit vårt enda hade jag varit så besviken på hur tårtan kommer att bli. Men nu känner jag mer att nej jag fick exakt de bröllop jag ville ha hemma i Sverige då orkar jag inte riktigt bråka om detaljer här. Även om jag la mig i smaken på tårtan för när allt pekande i boken nästan var klart frågar jag vilken smak det är på tårtan och bagaren säger att det är banan och jag bara nej men stop där ett tag jag tänker verkligen inte ha en tårta som smakar banan.

Jag är ju chokladälskarut i fingerspetsarna så jag vill faktiskt att tårtan smakar choklad.

En annan grej gällandetårtan var att han som ska göra den inte lyssnade så noga på när vi ville haden levererad. Så i söndags när vi var och besökte salongen där vi ska ha vårt bröllopså berättade de att bagaren hade levererat vår tårta under den dagen. Alltså enhel vecka för tidigt!

Så nu undra jag vem somska äta den tårtan för 400 personer.

Det vi fick smaka på var i alla fall de småkakor som också kommer serveras under bröllopet. ​

Likes

Comments

​Idag kan jag ärligt erkänna att jag inte gjort något vettigt överhuvudtaget. Jag har knappt rört mig ur fläcken och jag ska ärligt erkänna att det har varit så skönt. Ändan sedan vi kom hit har allting gått i ett. Det har alltid funnits saker att fixa, saker vi måste göre eller släktingar som velat att vi ska komma över. Men idag har jag inte gjort något av det istället är jag här hemma klädd i randiga strumpor, leopardmönstrade mysbyxor, en sliten tröja och mitt hår är i en enda oreda och jag känner att detta var precis vad jag behövde just idag.

Jag har ägnat dagen till att titta på serieavsnitt jag inte hunnit med och om jag ska säga att jag gjort någon nytta idag så får det väl bli att jag betalat våra räkningar. Jag är en person som gillar att ha folk runt omkring mig men ibland så behöver även jag få vara för mig själv. Ibland blir det väldigt intensivt här nere då alla släktingar vill träffas hela tiden. Vilket förstås är försåtligt då vi är här under en begränsad tid men planeringen av ett stort bröllop som tar tid också så försvinner energin vare sig man vill det eller inte så jag har verkligen njutit av denna dag och kunnat ladda mina batteri på nytt. 

Likes

Comments