Denna tisdagen fick Anna och Frida strosa runt ensamma i LA medan jag jobbade och fick en väldigt lugn och ensam kväll. Men det lugna höll sig inte länge utan på onsdagen var det Fridas 20 års dag!
På morgonen körde jag in till LA för att hämta upp dem vid deras airbnb och fattig som jag är hade jag inte råd att ge Frida någon speciell present så istället hade jag bakat exakt 20 chokladbollar och satt i ett ljus i varenda en men också en lite helium ballong. Och jag tror faktiskt att det uppskattades även fast det var så litet.

När jag hämtade upp tjejerna så var det redan ute och jag hade självklart inte tänt alla 20 ljus, så jag parkerade deras bakom ett hus och hoppades på att de skulle fatta vinken, men icke..... jag fick ringa och bilen vart sååå varm. Kanske inte det smartaste att tända när man sitter i bilen men jag hade inte något val när de var så himla tidiga ut haha. Allt gick bra iallafall och vi åt väl upp chokladbollarna på cirka 5 minuter, så gott!

Vi åkte iallafall till Venice Canals och vandrade omkring där och var ganska besvikna faktiskt. Vattnet var så lågt och inte alls som jag sett på bilder, men jag antar att vi kom lite för tidigt på morgonen och tidvattnet spökade. På grund a detta vart det en väldigt snabbvisit innan vi drog oss mot Malibu Farm Cafe och tog en god lunch med den bästa utsikten.
Efter ett par timmar separerade vi och jag åkte hem för några timmars jobb.

Redan på kvällen igen var jag tillbaka i LA och vi tog en middag på Santa Monica Pier, på pappas favorit ställe, Bubba Gump Shrimp. Super gott och framförallt super roligt att vara med tjejerna.

Sen vill jag bara säga ett STORT GRATTIS till Frida återigen. Tack för att du är den bästa vännen man kan ha (och Anna såklart), tack för att du alltid ställer upp och lyssnar på mig, tack för att du är en jobbig jävel och sätter mig på plats, tack för att du är du. Jag älskar dig så mycket. Du är underbar, älskad och helt fantastisk. Puss på dig.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

På måndagen hade jag turen att få en extra ledig dag eftersom min värdfamilj fortfarande var iväg till Sacramento, så därför passade jag, Frida och Anna på att spendera hela dagen på Universal Studios.
Jag kommer faktiskt försöka göra detta inlägg kort eftersom jag är trött och inlägget som jag skrivit om detta råkade försvinna och det var väldigt detaljerat och bra, så nu kör jag ett väldigt snabbt inlägg innan jag lägger mig.

Vi hade en super bra dag på Universal med massa åkturer, massa god mat och den största donuten ever, en effekt show och deras Studio Tour. Det som förvånade mig denna gången var just Studio Touren, förra gången hade vi en kille som var extremt duktig på filmer och han babblade på om super gamla, gamla och nyare filmer. Många av filmerna kände jag inte igen den gången och därför var jag inte lika imponerad över touren som jah borde varit, men denna gången var det faktiskt helt annorlunda. Vi hade en tjej som pratade på ett enklare film sätt och om mer filmer som jag kände igen och hade sett, så därför kunde jag enklare hänga med om vad hon pratade om, vilket gjorde allt mycket mer intressant. Dock hade vi mycket bättre platser den första gången då vi lyckades sitta i första vagnen jämfört med sista vagnen som vi gjorde denna gång. Hur som helst fick jag två helt olika vinklar av hur touren kan vara vilket var väldigt intressant och kul.

Efter många timmar på Universal Studios drog vi oss till våra olika hem för en väldigt god natts sömn. Dessutom, måste jag bara berätta att Anna som aldrig åker karuseller älskade Universal Studios, precis som jag. Självklart även Frida haha. Jag tycker alltid det är så kul att "visa upp" Universal eftersom alla (hittills) blir som barn på nytt och så förvånade hur bra gjort allting är, det blir nästan som en liten flashback till hur hypad jag blev första gången jag var där!

Och jag ber redan nu om ursäkt för hur flummigt och dåligt detta inlägg kommer vara, men så får det faktiskt vara ibland. Jag orkar inte läsa igenom de jag skrivit, så osammanhängande med stavfel kan jag tänka mig att det är.

Jag hoppas iallafall att alla ni som läser mår toppen!


Likes

Comments

Sista natten på roadtripen spenderades i Las Vegas. Efter cirka 5 timmar i bil från staden Page, kom vi fram till Las Vegas runt 21.00. Väl på motellet blev det snabba duschar och små fix innan vi var klara för Las Vegas gator. Vi tog en taxi in till Bellagio för att kolla in kasinot där och se den berömda vattenshowen.
Vi åt sedan en halvgod middag med vattenshowen som bakgrund innan vi strosade runt bland Las Vegas strip. Las vegas har verkligen alla möjliga hus och affärer med de mest annorlunda formerna. Ett hotell som såg ut som en pyramid, ett Sagoslott, "Eiffeltornet" och massa mer. Super kul att se.
Oturligt nog är vi alla för unga för att festa och spela på kasinon så därför blev det bara tittande, och Las Vegas är enligt mig ingen vidare stad förutom festerna. Men de var spännande att se och höjdpunkten på kvällen var att vi åkte karuseller på ett högt hotell "Stratosphere". Jag och Frida åkte två av tre möjliga attraktioner. Absolut inga superbra attraktioner men väldigt häftigt och värt att göra just för att de var på taket av hotellet med en fantastisk utsikt över staden. Vi var återigen på hotellet klockan 4.00 på morgonen och somnade alla väldigt fort.

Nästa morgon tog vi en frukost på vårt motell innan vi åkte för att ta kort med den super kända Las Vegas-skylten, men på grund av orimliga köer så tog vi endast en vid sidan om och hittade några stora bokstäver att posa på innan vi körde mot Thousand Oaks igen. En väldigt lång bilresa hem.

Las Vegas är förhoppningsvis en stad som jag kommer komma tillbaka till, men då minst ett år äldre. Dock behöver man inte många dagar där.

Likes

Comments

Andra stoppet för dagen var Horseshoebend, och som ni hör på namnet är det någonting, i detta fall en berg/sjö som är format som en hästsko.

Vi behövde ta en väldigt kort hike på endast 20 minuter för att komma fram till utkiksplatsen. Det var otroligt svettigt och varmt att gå i de 25 graderna som dagen bjöd på, men samtidigt är jag väldigt glad att jag inte åkte dit mitt i sommaren för då måste det vara en otrolig hetta, så om någon åker dit drick mycket vatten!
Efter bilder, promenader runt omkring skon och njutning drog vi oss tillbaka till bilen och körde mot nästa stopp, där vi även skulle spendera natten.

Likes

Comments

Efter en mysig men annorlunda kväll i Page med både problem med att hitta restauranger och senare magar... landade vi på vårt motel med lite gott godis och glass. Som nästan endast jag åt eftersom de andra två råkade somna i min famn.

Denna morgon fick vi faktiskt en enklare frukost på motellet innan vi åkte till vårt första av tre stopp. Det första stoppet var Antelope Canyon och det var helt otroligt. Så himla häftigt! Vi hade även en grym guide som tog massor av bilder på oss men även visade oss hur man ska ta bilder för att fånga ljuset på bilderna.

Vi alla hade en fantastisk upplevelse och detta är ett ställe som är värt att besöka om ni någon gång befinner er i USA.
Jag låter återigen bilderna tala för sig själv eftersom vi under denna dag tog många fantastiska bilder.





Likes

Comments

Tidig fredag morgon tog vi bilen till Starbucks för att äta frukost, vilket självklart blev en bagel med cream cheese och en strawberry frappuccino, så gott! Tyvärr blev inte frukosten så lång eftersom jag råkade glömmamin telefon på hotell rummet. Men som tur var hade inte städarna hunnit städa vårt och ingen ny person hade fått rummet, så allt slutade bra och jag fick tillbaka min telefon. Sedan begav vi oss till dagens stopp, Grand Canyon.

Efter cirka 1,5 timme kom vi äntligen fram och jag hade självklart glömt mitt "National Parks" kort som gör att jag kommer in på alla parker gratis (efter att ha betalat en större summa första gången),. Otroligt irriterande när man redan betalat för inträdet och glömmer det, men men, ibland är jag väldigt snurrig.

Vi åkte runt i parken i flera timmar innan vi begav oss till nästa sovställe kallat "Page", vilket måste vara en av de minsta och tråkigaste städerna att bo i. Antagligen finns den där just för turisternas skull och det är så människor kan leva där. Det tog endast 2 minuter max att åka genom kärnan av staden. Men de som lever där har iallafall fantastiska vyer och ett fantastiskt landskap runt om. Jag, Anna och Frida var alla mållösa de två timmarna från Grand Canyon till Page. Så vackert. Och ibland kändes det faktiskt som att man åkte i en gigantisk skål, eftersom det var höga berg runtom.

Grand Canyon var helt fantastiskt och jag ger er nu en bråkdel av de bilder vi tog.







Likes

Comments

Och så var den så himla efter längtade dagen kommen! Äntligen skulle Frida och Anna komma.

Deras flygplan landade i Los Angeles cirka 14.30 och de skulle därefter ta en uber hem till mig, vilket vanligtvis är max 1 timmes bilresa. Så jag var hemma med barnen och kunde inte släppa blicken från bilvägen utanför huset för att inte missa deras ankomst. Men timmarna gick och de kommer aldrig... Inte förens klockan 18.00. De hade självklart lyckats komma i den hemska LA trafiken och fick sitta i köer i hela 2,5 timmar! Kan ni förstå hur mycket bilar det är då? Ungefär hela tiden 5 filer på vägen och ändå tar 1 timmes bilresa 2,5 timmar. Helt galet! Nästan som att åka till Göteborg haha. Extra jobbigt blir det självklart också när man inte har möjligheten att få kontakt med personen man väntar på!

Men iallafall, tillslut kom de äntligen fram och jag var verkligen så glad att se dem. Och självklart var de lika glada att se mig! Mina bästa bästa vänner.

De åt varsin macka för att fylla på med lite energi efter så många timmar i flyg och sedan drog vi vidare mot staden "Flagstaff" där vi skulle spendera natten. En bilresa på cirka 6,5 timmar hade vi framför oss. Men denna 6,5 timmars bilresa blev självklart lite längre än väntat med matpaus och bilproblem.
Som tur var råkade vi inte ut för något stort bilproblem utan det var endast kylarvätskan som var mer eller mindre tom. Men vilken panik vi fick. Klockan 2.30 på natten tjöt det till i bilen och en figur på displayen började lysa. Med en lånebil och ganska dålig koll på bilar blev vi alla väldigt nervösa. Vi svängde därför av vid en bensinstation, som låg mitt i ingenstans, för att kolla läget med bilen. Som vi tidigare läst oss till var det kylaren som var tom, och efter några minuters kollande kommer det en annan bil som stannar vid pumpen bredvid oss. Vi frågar om hjälp och det kommer ut skummaste människan ur bilen. Och man ska absolut inte döma folk på deras utseende men denna gång var det ganska omöjligt, en man med långt stripigt hår och som ser väldigt skitig ut generellt, märkbart påverkad av antingen droger eller alkohol, mitt i natten, ut i ingenstans. Det kändes som att man skulle bli kidnappad haha... Men det visade sig vara en lite speciell men väldigt trevlig man. Han kollade både kylaren och fyllde på den med vatten, men också oljenivån i bilen. Så snällt och väldigt uppskattat.

Vi landade tillslut på vårt hotell klockan 4.00 på morgonen och slocknade direkt efter många timmar i bil.






Likes

Comments

Idag är det en mycket speciell dag, just eftersom att min älskade mamma fyller hela 47 år.
Jag måste faktiskt erkänna att jag tycker att det varit jobbigare att inte fått fira min familj, denna gång min mamma, än vad det varit att inte bli firad själv. Jag vill kunna ge mer än vad jag kan göra här borta.
Jag fick iallafall tid en stund denna morgon för att skypa med mamma, och det var som alltid superkul. Hon hade haft en jättebra födelsedag och unnat sig massor av shopping dagen till ära, vilket hon verkligen förtjänar! Mest av alla.

Så STORT GRATTIS till världens bästa mamma. Hon som alltid lyssnar, stöttar och vägleder mig när livet känns jobbigt. Hon som alltid får mig att skratta. Hon som ställer upp i vått och torrt. Hon som alltid tänker på andra människor i första hand. Och hon som är den bästa vännen av dem alla. Hon som är så givmild, generös och omtänksam.
Tack ännu en gång för allt du gjort för mig och att du och pappa gjort mig till den jag är idag. Ni är och kommer alltid vara mina största förebilder. Mina hjältar.
JAG ÄLSKAR EEEER. <3

Sen tycker jag att alla ni som läser denna bloggen, ska stanna upp och krama om era föräldrar extra hårt idag bara för att ni kan.

Likes

Comments

Och så är jag här ännu en gång och ska försöka skriva av mig lite, denna gång handlar det dock om mitt övertänkande som senare går över till negativitet. Och det inte på den nivån att jag klagar på saker utan rädslan att saker som jag ser fram emot ska förstöras.

Som ni vet ska jag åka på en roadtrip och jag är verkligen så nervös över hyrbilen vi hyrt. Och för att ni ska förstå varför så ska jag ta det från början.
Det började med att jag ringde hyr firman Hertz för att undersöka om det fungerade att hyra bil om man är under 21 år, svaret jag fick var nej. Jag pratade därför med andra aupairer och frågade runt om de hade hyrt med Hertz och fick till svar att ingen "underage" hade haft problem med uthyrning där, så därför drog jag mig till hyr firman efter lite pepp från familjen och frågade dem personligen. Kan ni gissa vad svaret blev? Det blev ett Ja. Så hem åkte jag direkt och vi hyrde därför en bil från den firman.

Veckan senare har Minni ringt precis samma firma och frågat samma fråga och åldern är återigen 21+ och hon har inte möjlighet att hyra. Så jag, med en vecka tills vi ska hämta ut bilen får panik och åker tillslut, återigen till Hertz för att få denna konstiga situation förklarad för mig. Denna gång ser det annorlunda ut och jag får ett nej för att hyra när jag är 20 år. Väldigt upprörd, arg och irriterad förklarar jag situationen för personalen som tar det vidare till managern och jag får därefter ett svar att "det är okej för denna gång, men egentligen är det 21 års gräns". Så jag är extra övertydlig innan jag lämnar firman och säger "nästa torsdag när jag kommer och hämtar bilen ska jag inte ha några problem alls med uthämtning och jag ska kunna använda mitt AAA-insurance card för att ta bort underage fee´s".

Jag släppte detta och hade en bra helg tills jag fick reda på att man måste ha ett kreditkort för att hämta ut bilen, vilket jag inte har. Så återigen ångest och panik i min kropp... Pappa berättade iallafall att han har använt sitt svenska (debitcard) varje gång han hyrt bil eller motorcykel utan bekymmer, så vi får hoppas det.

Ett långt inlägg men väldigt nyttigt för mig. Jag måste alltid få ut mig känslorna annars går jag med en klump i magen som hela tiden oroar och gör mig nervös. Men iallafall, alla ni hemma kan ju hålla era tummar att de går smärtfritt! Och vi därmed får åka på vår roadtrip.


Likes

Comments

Senaste tiden har jag tänkt mycket på en speciell sak som jag saknar från Sverige, och det är Självständighet.

Här i USA är jag väldigt självständig överlag och jag behöver alltid uträtta mina ärenden och problem på egenhand (med lite hjälp över skype såklart haha..). Men jag saknar att vara självständig på ett annat sätt. Jag saknar att kunna välja helt själv vad jag vill äta på kvällen och tillaga det själv. Jag saknar att kunna påbörja kvällsmaten för att jag är extra hungrig den kvällen. Jag saknar att ha möjligheten att ha sleepovers hemma hos mig, att ha middagar med vänner i mitt hus eller bara umgås och sitta framför familjens tv tillsammans.

Även om jag är någon slags familjemedlem här i USA så kan det inte vara detsamma som i Sverige. I Sverige är min familj så himla öppen, välkomnande och gästvänlig och det saknar jag här. Jag saknar verkligen att ta över vänner och inte känna mig tvingad att sitta inne på mitt rum med dem. För här gör jag det, om jag ens får eller vill ha vänner här. Jag får alltid känslan att "familjen" tycker att jag är i vägen om jag bjuder in någon och därför stänger jag in oss på rummet och väggarna mer eller mindre krymper in på oss. Och detta är ju faktiskt en av anledningarna till att jag alltid väljer att spendera helger hemma hos Annas familj, just för att de är mer som min familj hemma.
Självklart kan jag inte styrka detta eftersom jag inte vet vad som försiggår i deras skallar, men jag har ändå denna känslan.

Så just nu tycker jag faktiskt att det ska bli skönt att åka hem om tre månader, för jag vill verkligen kunna göra dessa små saker som jag inte har möjligheten till här. Jag vill bli lyssnad på, respekterad, förstådd och inte dömd. Och fatta mig rätt, jag är super nöjd med min familj här, men det kommer alltid finnas saker som man skulle vilja ändra på eller känslor som svämmar över. Och det gör det för mig nu.

Nu ska jag avsluta detta inlägg och ta mig en skönt dusch. Hejsvejs.

Likes

Comments