Varannan söndagskväll är det extra spännande i vårt kök, för då kommer inspirationskassen med mat för följande fem dagar. Ivrigt packar vi upp råvarorna, och ser vilka maträtter veckan ska bjuda på. Ofta kan vi konstatera snabbt att en, två eller tre rätter skulle vi annars aldrig provat. Vi är inne på femte veckan med matkassen nu, och inte en enda vecka har vi blivit besvikna. Det är nytt, det är fräscht och det är spännande. Denna vecka är det italienskt tema på maten. Jag älskar italiensk mat.

Tidigare idag blev det en promenad genom barndomens kvarter, fika hos mamma och pappa och lek med vår lilla. Hon har fått nya favoriter därhemma, Dodo, Didi, Bobo och Babba. Babblarna. Hon älskar dem. Själv fick jag tips angående kameran och fotografering av pappa. Och dessutom ett fint stativ. Hemma igen lagade älskling lammfärsbiffar, medan jag och vår lilla byggde höga torn. Rasade och byggde nya. Nu ligger de båda och sover. Jag skriver, dricker kaffe och tänker att det nog ska bli en tidig kväll.


Oredigerade från dagen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Liten klädd i body från Lindex, byxor från HM och skor från Kavat. Jacka och mössa kommer från Zara.

Det blev en sen kväll igen, för äntligen, äntligen satte jag igång att skriva på den historia vi så länge har pratat om nu. Och det känns kul, verkligen kul. Att utmana fantasin, att vara kreativ med ord och bild. Nu ser jag fram emot att fortsätta. Men först har vi en liten älskling att spendera massor av tid med, och nu, just precis nu, ska vi till mamma och pappa för att mysa en stund. Kameran får nog följa med idag igen, för pappa kan det där med systemkamera och fotografering.

Likes

Comments

Så har jag fått testa kameran idag. Det blev foto på liten, på hennes lek. På byggnader, växter och kaffe. Och det gröna kom med. Nedan ser ni ett urval, som får representera vår dag dessutom. Promenad genom stan, lek och kaffe på gården. För det var blåsigt i stan, men på vår innergård var det skönt.

Och jag är glad. Så glad att jag nu kan få till bilder jag är nöjd med på en gång. Så glad att jag inte längre behöver lägga ner timme efter timme på att redigera en bild, för att sedan upptäcka att jag har redigerat sönder den. Hur många sådana bilder har jag raderat? Nu har jag ett bra verktyg, en bra grund att stå på, i strävan efter att kunna publicera bilder med en allt bättre kvalitet. 


Oredigerade bilder


Likes

Comments

SÅ många gånger. Så många gånger har jag gått förbi alla dessa hus. Så många gånger har jag tittat utan att se. För så många gånger var vägen i fokus. Den var för lång. Ibland var den för kort. Men det var bara en väg. En väg som tog mig från ett ställe till ett annat. Och jag tittade bara för att se hur jag satte mina fötter. Jag var på väg till skolan då. Eller också var jag på väg hem. Det var bara det.

Idag går jag också samma väg. Men idag, för att njuta. För att känna. För att se. Och jag ser. Jag ser hus i vacker geometri. Raka linjer. Burspråk i regelbundenhet. Franska balkonger och dess räcken i ett mönster av vinklar. Jag ser klätterväxter som rör sig uppåt och utåt. Idag alldeles bruna, men om bara ett litet tag kommer de lysa av grönt, och ännu senare i år kommer ett rött blad bli till flera. Jag ser blommor också. Blommor i rosa nyanser som sprider sig över trädens grenar. Och små gröna knoppar som väntar på att få spricka upp. Jag ser. Och jag njuter.


Likes

Comments

Vi lät morgonen ta tid idag. Stannade kvar i sängen lite längre, åt frukost lite längre. Lekte en stund, och busade i några. Nu ska vi dock ta oss ut i solskenet för promenad, lek på lekplats och picnic. Kameran får följa med. Den måste jag lära mig.

En selfie med familj, genom spegel i dovt morgonljus. Det blev okej ändå.

Oredigerade bilder. Jag måste öva mig. Modellen har jag redan.

Tack älskling!

Likes

Comments

Innan solen försvann bakom hustaken ikväll, klädde vi liten i varmt och gick ner på gården för att grilla. Det var kyligt. Inte kallt, men solens strålar värmde inte längre. Vi gick runt på gården och letade efter gröna knoppar i träden, innan vi satte oss på bänken, vår lilla och jag, på ett tryggt avstånd från grillen. Med stora ögon såg hon på hur elden flammade, hur den krympte och blev till en glöd. När fiskmåsarna skrek tog de hennes uppmärksamhet för en stund, men den nyfikna blicken gled snart över till lågan igen. Tydligt visade hon oss att hon ville närmre, ville se mer. Med allt för många ord förklarade jag att det går inte. Det är varmt. Det är farligt. En så väldigt lång förklaring, för ett så litet barn. Men hon nöjde sig, ändå, och fortsatte att titta. Förra året låg hon i vagnen och sov. Idag var hon med.

Likes

Comments

Jag hade tänkt att jag skulle fånga hela dagens lek i fotografi idag. Det skulle ha blivit många bilder. För i varje stund hittar vår lilla en lek. I alla rum finns det en oändlighet av möjligheter. Varje yta ska utforskas, allt nytt ska upptäckas. Det svåra ska prövas, om och om igen, och det mamma håller i handen är det mest spännande. Knyter jag skorna ska de knytas upp direkt. Mössan ska tas av och på och av igen. Handtag, strömbrytare, bilbälte. Allt är leksaker i hennes värld. Att blanda runt med skeden i skålen. Kasta servetten på golvet. Dela knäckebrödet i bitar.

Det är leken. Den viktiga leken. Det lilla barnets viktiga lek. Hur de prövar sin omvärld. Hur de ser samband och lär. Hur de använder sin fantasi, hur de leker fram en kreativitet. Och jag är så glad, så tacksam att jag får följa med. Att jag bjuds in till att ta del av allt hon gör. Det är roligt. Vi har så roligt tillsammans.

Men nu sover vår lilla, och jag får leka på en vuxens sätt. Så jag plockar fram min fantasi, och diskuterar storyline med älskling. Jag utmanar min kreativitet, och redigerar bilder som vi kanske, kanske kan använda. Och sedan. Sedan får jag lära nytt också, för nog måste jag prova min nya kamera.


Likes

Comments

Godmorgon. Vi leker idag. Det gör vi.

Likes

Comments

Det är sent. Det blir ofta det. Vi har tagit hand om pappersarbete. Funderat över fotografier. Pratat om en historia. Googlat på viktigt. Nattat liten. Nattat om.

Och nu sitter jag här. Tänker på helgen som ska bli. Hoppas på soliga dagar. Ser fram emot sköna promenader. Längtar efter lek och bus. Och är nyfiken på hur en, just en, historia kommer att utveckla sig.

Likes

Comments

Jag hänger diskhandduken över en stol och sätter på mig bärselen. Lyfter upp vår lilla som protesterar tydligt, men jag fortsätter ändå och sätter ner henne i selen. Erbjuder tröstande att sjunga hennes favoritsång och hon blir genast nöjd. Hon blinkar med fingrarna och ser mig i ögonen. Så fin, hon är så fin. Jag sneglar på klockan, men det hjälper inte, tiden tickar likväl iväg. Någonstans inom mig börjar det krypa nu. Men hon är så fin. För hennes skull måste jag. Måste hålla den på avstånd. Jag börjar sjunga på en ny sång och stänger av plattan på spisen. Rusar ut genom dörren, låser och tar mig vidare nerför trappan. En maskin till måste jag hinna. Men tiden. Jag drar ut den rena men blöta tvätten och fyller maskinen på nytt. Tömmer torktumlare, plockar ner kläder och hänger upp det våta. Tar med mig en hög tvätt upp till lägenheten igen. Lyfter ur lillan och fortsätter med diskbänken. Ser på klockan. Tick tack, tick tack. Och solen skiner. Det är elva grader. Damsugning, damtorkning, våttorkning. Men först vill lillan ha en mysstund. Vi läser bok och hon somnar i famnen. Går det att lägga ner henne nu. Nej. Jag håller henne en stund till. Solen fortsätter att skina därute. Tick tack tick tack. Klockan tolv måste jag vara färdig i tvättstugan. Klockan är nästan tolv.

Stressen. Den händer mig ibland. När jag planerar in för mycket, för att det verkar så enkelt att hinna med. Men när allt tar för lång tid. När jag vill annat, när jag vill mer. Då kommer den. en krypande känsla av irritation som vill ut. Och den, just den tar tillfälligt död på den sprudlande glädjen inom mig. Men jag låter den inte stanna. Den får aldrig stanna kvar en längre stund.

Iallafall. Vi är färdiga nu. Vi har det rent, och vi har det mysigt. Det blev ingen lång utestund idag, men det gör ju ingenting. Istället fikade vi i lugn och ro, lekte och läste ännu några böcker. Nu ska vi dock gå ut och gunga en stund. En liten stund hinner vi nog med.


Likes

Comments