Det blev en fin dag med familjen igår, för att fira systern som fyllde år i veckan. Italiensk buffé, blomster och lek. Tårta, prat och hemfärd under sena timmen. Tack för en mysig kväll!


Liten i kläder från Newbie, och med accessoarer från Elodie Details. Min trendiga älskling.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag fick så vackra blommor av älskling igår, och självklart skulle de prövas framför kameran. Men jag tänkte att jag ville göra det till annat, så jag klippte av en skönhet, och testade. Varstans och hursomhelst, och snabbt fick blomman extra liv med tilltufsade blad på sina ställen. Men det är väl bra, för nog berättar det för oss om livets äventyr.

Iallafall. Jag tycker om blommans orange och vitfärgade blad mot en beige eller träfärgad bakgrund. Med ett glas som extra detalj, eller också med vår finaste till hälften gömd där bakom. Dock är det inga fotografier jag kan använda till vår historia. För där söker vi efter det fula som kontrast till det vackra, och när jag satt på gården med en sovande lten idag, såg jag flera tänkbara motiv. Och allt blev så klart. Jo, jag börjar tro på sagan nu.

Likes

Comments

Det är inte riktigt varmt. Inte riktigt soligt. Men vi tar en utedag ändå. För med kläder efter väder, kaffe i bästa termosmuggen och varma filten i vagnen. Då har vi det underbart. Ändå.


Likes

Comments

Att vi har kommit hit nu. Till det. Just det som är så svårt. Hur det tar emot att öppna dokumentet. Fylla i uppgifterna och skicka in. För innebörden. Hur hela mitt hjärta värker av tanken. Men älskling. Vi ska göra allt för att dina dagar där ska bli få och korta. För våra stunder. Då. När all vår tid är din. De stunderna är de bästa och viktigaste vi har.


Likes

Comments

Det är aprils sista dagar tänkte och skrev jag igår, samtidigt som jag slogs av det starka. För som barn. När det var vi som var små. April var hennes då. Det var vårjackornas tid. Knopparnas och bladens. Blommornas i rabatten. Ibland var det påsk också. Men mest av allt var det hennes månad. För det var ju hon som skulle fylla år. Vi är vuxna nu. Och vi vet att april tillhör oss alla. Men dagen idag. Den kommer för all tid att tillhöra min fina syster. Min dotters fina moster.

Stort Grattis från Oss Alla tre.


Puh. Inlägget kommer upp sent av en miljon anledningar. Men visst är det fortfarande den 26 april.

Likes

Comments

Det fanns ingen plan för dagen idag. Ingen färdig tanke, när jag plockade fram färg och penslar och täckte delar av bordet med vita pappersark. När jag klädde liten i förkläde och lyfte upp henne i stolen. Men snabbt blev hon nyfiken, vår lilla, och sträckte sig efter färgflaskorna. Undersökte och gav till mig. Jag öppnade locken och vi hjälptes åt med att trycka ut färg på en tallrik. Vår lilla tog en pensel, rörde runt i färgen och målade på pappret. På stolen. På sig själv. Och jag kunde inte hindra en känsla av stolthet. För hon kan. Hon kan det här nu. Hon vet precis.

När hon målat fritt en stund, blandade vi färg och gjorde nya nyanser. Försökte att hitta de vi såg i hennes kläder. Så den gröna blev snart till mintgrön. Den klart rosa blev först till en dov rosa, men efter några tag med lillans pensel övergick den till lila. Vi målade på ett nytt papper och tryckte ett handavtryck. Ett stort handavtryck. För det växer. Hela hon växer, vår älskade lilla.

Det fanns ingen färdig tanke för dagen, men vi fick en bra och kreativ onsdag ändå. Och handavtrycket. Jag vet precis vad jag ska göra med det nu.


Likes

Comments

Överallt högar med kvistar. Avsågade grenar. En ljust blå himmel. Och vita moln. Vinden viner, men där det är stilla. Där känns en värme komma smygande. Och när solens strålar når oss. Vinterjacka. Jo. Men halsduken hänger kvar på sin krok. För det är aprils sista dagar.

Likes

Comments

Det är en ny dag. Solen lyser. Vår lilla tar sovmorgon. Jag skriver. Ordnar. Och börjar bli nöjd nu. Så, Nu ska jag bara hitta det andra jag behöver. Modet. Självförtroendet. Fantasin. För det uppfinningsrika. Disciplinen. Och orden. Alla orden. Meningarna. Den röda tråden. Slutet. Mitten. Det starka. Kontrasterna. Humorn. Allt det där.

Det är en ny dag. Och det känns underbart.


Likes

Comments

Jag letar efter idéer. Tänker på scener. Funderar och funderar. Promenerar genom stan. Fotograferar. Provar mig fram. Tittar och redigerar. Men det är inte precis. Inte precis sådär jag vill ha det. Så jag får prova annat. Gör om köket till en fotostudio. Tar fram några skrivböcker. Väntar in ljuset. Solen som lyser upp köket så fint. Tar ett foto. Och tar några till.

För vi behöver en bild till ett sidhuvud. Egentligen två, men det är den ena jag lägger fokus på. Motivet ska spegla en historia, och bilden höra hemma i en stil jag själv inte är tillräckligt bekant med. Det är svårt, och jag blir inte nöjd. Inte riktigt. Just nu sover vår lilla, och jag sitter och redigerar de fotografier vi har. Testar mig fram. Vi får väl se om de kan användas. Hur de kan användas.


Vår lilla tog plats mitt i vår studio för en stund. Det bilderna är de finaste, men de passar inte in. Inte i den historian.

Likes

Comments

Det har blivit till en så mysig tradition nu. Att ha babyspa om söndagskvällarna. Med långbad, massage och nagelvård. Sång, sagor och prat. Och om otåligheten smyger sig på busar vi till det lite grann. Ger sång och saga än mer inlevelse, leker imse vimse på ryggen eller kittlar henne tills hon kiknar. Så att vi gör det mysiga till roligt också. Så att vi avslutar en vecka på bästa sätt., och gör oss redo för en ny tillsammans.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det blev en brunch med pannkakor idag. Första gången för vår lilla, som njöt allra mest av grädden. Och vattnet i hennes mugg. För spänningen. I att se det stänka. Rinna ner längs med kanten. Lägga sig som droppar på pyjamasen. Försöka fånga dropparna med de små, små fingrarna. Fascinationen. När dropparna försvann in i tyget. Man får ju inte leka med maten. Men med vattnet då?

Nu ska vi ut på en tur. Lite frisk luft. Och lite annat att se.

Likes

Comments

Jag vaknade tidigt idag, fylld av en alldeles ny energi, och tänkte på dagen som ska bli. Dagen som nu är. På det som ska göras. Och att det är lördag. En hel helg har vi framför oss. En hel helg tillsammans.

Och idag. Idag ska jag ta det där fotot. Det där som vi behöver. Jag vet inte hur. Jag vet inte på vad. Men jag vill att motivet ska vara svart och vitt. Bakgrunden ska vara vit, och föremålet litet. Och bilden sedan ska vara bred, men låg i höjden. Ja. Det var allt.

Sedan ska vi en sväng till min syster också. För prat, kusinlek och marknadsföring i området där. Hoppas, hoppas att solen lyser på oss då.


Fotografiet har jag redigerat i PS express, och ram och text har jag lagt till i pages.

Likes

Comments

En gul pensée lyser. likt en kontrast i en grå vardag. Där. Där vitt och svart bleknat. Smält samman och blivit till grått. Där. Där färggladheten sedan länge försvunnit. Och blivit till en färglöshet i oändlighet. Där. I den vardagen. Alldeles där vill vi ha den. Alldeles där vill vi att vår gula pensée ska lysa. Så att kämpen som har fastnat i det grå påminns. Påminns om livets färger igen.


Det är inte min värld jag beskriver. Det är inte min vardag som känns grå. För i min värld finns både svart och vitt. Och i mitt nu kan jag måla våra dagar i de färger jag tycker om. Men jag är ödmjuk inför livet ändå, och känner en ständig tacksamhet för allt det fina jag har. Och att jag faktiskt får lov att se. Allt det vackra vi har runtomkring oss.


Likes

Comments

Jag plockade fram kameran idag för att fånga dagens svart och vita stunder. Det blev inte så många, för under den mesta av vår tid lekte vi med litens leksaker, och där lyser det svarta med sin frånvaro. Så jag tog fram två randiga sugrör, och plockade en blomma från en kruka på balkongen. Den var förvisso gul, men gav mig ett tillfälle att träna mig i bildredigering. Och det var kul. Tycker att det är så roligt att prova mig fram i bildens värld, och att jag dessutom kan göra det tillsammans med vår lilla är toppen.

Men vi har gjort annat idag också. Vi åt lunch med en före detta kollega i stan, tog en promenad längs med gågatan och shoppade några plagg till vår lilla. Utomhus var det mest grått, på restaurangen starka nyanser av orange och i butikerna fullt av pastell. Inga svartvita motiv alls. Eller också var jag för upptagen för att se.

Och så är det fredagskväll. Efter en god middag och mys med vår lilla, sitter vi nu i soffan och funderar på film. Ha en trevlig helg!

Likes

Comments

Jag känner en saknad. En saknad och en längtan. För idag. Hur de grå molnen blev allt fler. Hur graderna låg långt under tio och vinden fick vårt fönster att slå igen. Då känns sommaren så långt, långt bort. Ska den någonsin nå oss. Eller vi den. Så istället växer saknaden sig starkare. Saknaden av den sommar som var.

För förra året. Redan i början på maj fick vi ett strålande solsken och tjugo grader varmt. Så vi tog långa promenader, vår lilla och jag, och hittade bästa platserna för att dricka kaffe och ge mat. La ut filten under träden så att dess kronor skuggade skönt. För inte en stråle fick nå vår lilla, inte hennes alldeles nya hud. Så ofta satt vi där, hon och jag. I en park, vid havet eller på gården. Såg oss omkring, såg på varandra. Sjöng och pratade. Bara vi två. Det låter säkert ensamt för många, men det var det inte. Inte för oss.

Med dagarna växte vår lilla, och när hon inte tycktes fullt så ömtålig fick hon ligga själv på filten också. Så att hon kunde träna nacke och spana ut över de oändligt många grässtråna. För mer än så såg hon nog inte där hon låg. Så jag sjöng om sommaren, om det gröna gräset och den blå himmeln. Senare, långt senare, fick hon sitta i gräset. Känna stråna mellan tårna och dra upp några stycken med sina små, små fingrar.

Under kvällar och helger blev det promenader för oss alla tre. Middagar ute, picnic vid vattnet, och turer till skogen. Våra första utflykter som familj. Utflykter vi så ofta drömt och fantiserat om. Och dem blev bra. Allihop. För så lätt det var att fokusera på vår glädje. Men vår lilla i famnen, spanande ut över havet. Eller med vår lilla i bärsele berättandes för henne om träden ovanför oss.


Alla de stunderna. Och alla stunder vi tillbringade inomhus också. Nerbäddade under en filt för att det regnade så. Eller sittandes vid babygymmet där hon låg och jollrade. Med en fika i köket och vår miniälskling i sin vagga alldeles intill. När vi förberedde för hennes dop, och firade hennes dagar. Det var en sommar i vår bubbla. Och det var underbart.

Hela sommaren var underbar. Och jag kan inte låta bli att både sakna och längta. För nu vill jag ha sol och värme. Nu vill jag ha fler härliga dagar i parken, med vår lilla springandes runt i gräset. Nu vill jag ha stunder vid havet, och se litens reaktion när de kalla vågorna når henne. Bygga sandslott och kasta boll. Äta glass i kvällssolen.

Det kommer att bli sommar igen. Det kommer att bli en annan sommar.

Likes

Comments

Det är så lätt. Det händer hela tiden, faktiskt. Att jag slutar att se, för det finns här så nära. Alltid omkring mig. Det vi valt. Allt vi plockat fram, och satt på en plats. På just den platsen. I vårt hem, vårt älskade hem. Men att jag inte ser det längre. Låter den enda uppmärksamheten vara den när jag lyfter för att dammtorka. Eller ställa tillrätta för att det står snett. Men så får jag en bukett liljor, och sätter på en plats. Och då ser jag igen. De vita liljorna i full blom, och det andra som sedan tidigare fanns där. Just där. Och det gör mig glad. Jag mår bra av att se fint. Överallt. Det får mig att vilja mer. Och göra mer.

Annars har dagen ur andras perspektiv varit ointressant. För oss har den varit ett äventyr. Med städ och tvätt, massor av gåträning och en alldeles, alldeles försenad middagsvila. Så ikväll har vi haft en, förvisso glad, men alltför pigg liten.

Ha en fin kväll!

Likes

Comments

Inspirerade av leken i sandlådan och det vackra vi fått se i parken idag, satte jag och liten igång med att baka när vi kom hem igen efter flera timmar i solskenet. För nog var det ju liten månadsdag idag, och även om vi bestämde oss för att just det firandet skulle upphöra med ettårsdagen, kändes dagen ändå alltför viktig att inte uppmärksammas. För hon blev ju tretton månader, vår ministora lilla. I tretton månader har vi fått vara hennes föräldrar nu. I tretton månader. Och nog är det roligt att göra vardagen till extra ibland, det tycker både jag och älskling. Så jag bestämde mig för att fortsätta med månadsbaket. Göra det till vår grej den nittonde varje månad. Och idag blev det kladdkaka, precis som för ett år sedan, men i år fick hon både hjälpa till med baket och smaka av det goda. Kristyren var dock allt för hård och seg, annars hade hon fått dekorera kakan själv med sitt alldeles eget mönster. För när det är Creative Wednesday en månadsdag, då målar vi på det bakade.


Likes

Comments

Vinden är sval. I skuggan är det kallt. Men under solens strålar så ljuvligt. Det glittrar i gräset av nattens fukta. På bladen ligger små, små droppar. Vintern håller ett tag om Malmö, men nog växer våren sig allt starkare ändå.


Likes

Comments