I det mörka. När det så ljust ute. För nog är det sommar. Och om det ändå blir en fin dag. Att sitta instängda i ett vardagsrum då, som egentligen är alltför litet för oss alla. Så vi planerade för ett firande i parken istället. Med picnic och lek. Och det blev bus och skratt. Förvisso god dryck ur plastglas. Smörgåsar istället för varm mat. Men när vi hade solen som så vackert lös upp gräset runt omkring oss. Nog blev det mysigt ändå. Tack för att ni kom och firade med oss.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

En födelsedag i det alldeles stilla. Bara vi tre. Med duk på ordet, en försiktig dans och lek tillsammans. Och nog kände vår lilla av, att dagen bjöd på det extra ändå, när hon pekade mot duken. Sprang fram och tillbaka mellan kök och lek. Ville pyssla med sin docka, men ville vara med också. När hon visade upp sina kläder. Sitt halsband som hon en första gång fick bära. När hon sökte våra blickar och skrattade så som bara hon kan. Vår lilla (!). Nog är vi förälskade. Alldeles, alldeles förälskade.


Likes

Comments

Glada färger på bordet. Fem ljus. Tre och två. Sexton månader. Och en något äldre. Kaffelukten som redan spridit sig genom lägenheten. Den alldeles för trånga. Ett kuvert på bordet. Och en present. Mummy. Det står så. Leenden. Nyvakna ögon. Och en liten hand som ivrigt pekar. För ballongerna som dansar försiktigt på bordet. Happy Brithday. Sång. Och jag blir ett år äldre. Nej. Inte så. Men jag har ännu ett år av liv bakom mig. Ännu ett år av mitt liv.

Likes

Comments

Vi tog oss ner till vackra Ljunghusen igår. Satt i sanden och såg på hur kvällen blev sen. Åt plockmat, grävde ner benen och lät fötterna känna på det ljumma vattnet. Och liten fick promenera ut på bryggan också. Den där hennes pappa var med och byggde en vinter för så länge sedan nu. Fram och tillbaka, och så längs med strandkanten såklart. Och när mamman sedan var upptagen med kameran en stund, blev liten så väldigt blöt, där hon plaskade i vattnet tills hon kiknade av skratt. Men det var underbart. Ännu ett fint minne från våra första år tillsammans.


Likes

Comments

Vi fick några soliga stunder. Några regniga och några grå också. När vi promenerade runt bland Malmös hus och grönska, och tog bilen till Ystad för att visa upp ett annat Sverige. Men det var okej. Vädret spelade mindre roll när vår lilla återigen fick träffa sin farbror från Australien. När vi spenderade stunder med att fika och äta gott tillsammans. När vår lilla lekte peek-a-boo och lärde nya ord på engelska. Det var trevliga dagar, men ännu en gång sitter jag nu med känslan av att det är en så lång tid. Att det är en alltför lång tid, innan vår älskade liten får träffa sin australienska familj igen. En familj som hon gång på gång kommer nära för en stund, för att sedan få sakna i en oändlighet. Och jag kan inte förneka att det är en känsla som gör ont. Jag kan inte förneka att det hugger till varje gång vår lilla säger deras namn nu.

Likes

Comments

Alla mina stunder nu. Hur de är laddade med allt. Med skrivna texter. Om det jag vill kunna. Med tankar och fantasier. Scenarior som spelas upp. Nya ord. Men gamla också. Och kunskaper. För så många det finns. Och ett här och nu. Leken i allt. Kaffe och god mat. Ett grått väder. Och blommor överallt.

Men nu en promenad. En promenad i livet, och ingenting annat.


Likes

Comments

Det är så underbart att se allt ur hennes perspektiv. Att fundera på hur hon uppfattar det vi gör och det vi har runt omkring. Det nya, men också det bekanta, som från en dag till en annan för en ny betydelse ändå. Hur hon så nyfiket tittar, funderar och plötsligt förstår. Visar oss genom handling. Genom ansiktsuttryck och kroppsspråk. Pekar och säger ett ord. När vi visar henne världen. När vi ger henne möjligheter till att undersöka och förstå. Lära och utvecklas.

Och det får oss såklart att fundera över vilka möjligheter vi ger henne. Vilka hinder vi sätter upp. För regler och gränssättning, allt får hon inte göra. Vi lever i ett samhälle tillsammans, där vi måste förhålla oss till andra omkring oss. Där det finns tydliga lagar, men också oskrivna regler. Där ett hänsynstagande till både människor och natur är viktigt. Och om hon redan från början vet att det finns nej och stopp. Om hon får lära sig att det finns regler alldeles från start. Då kan hon känna sig trygg med, och må bra i, den gränssättning som hon snart nog kommer att möta i förskola och skola, i stora världen.

Men bakom stoppen vill vi ha en klar tanke. Vi vill förstå varför vi säger nej, och tänka igenom alternativen, för att inte i onödan begränsa henne i sina upptäckter. I sitt lärande och sin utveckling, när hon utforskar sin värld.


Likes

Comments

En tidig morgon, men ännu en godkänd kontrollbesiktning bakom oss. Och ord om att allt såg så fint ut. Tack älskling för att du i sista stund skurade och polerade. Sedan var det spännande för liten också. Att se bilarna höjas upp. Högt, högt. Och lastbilarna som säger pang. Husvagn och släp. Fåglar, träd och en hund. Vi behöver sällan ha leksaker med oss för att roa.

Nu sover vår lilla en stund. Jag sitter i soffan, med en filt över benen och en välfylld kopp framför mig. Läser och skriver, lär om och lär nytt. Sedan blir det lek, promenad och en lunchdate med älskling.

Likes

Comments

Så den där spänningen igen. Nervositeten som försiktigt, försiktigt kryper runt i hela mig. En känsla jag inte riktigt upplevt under en så lång tid nu. Men mitt i allt, fina lilla du, som för stunden får mig att glömma. Som får mig att känna allt annat istället. Och visst är det för dig jag gör det. Mest av allt, för dig.

Likes

Comments