Livet är lite för kort för att inte ha kul med sina kläder. Jag har väl inte hoppat på trenden med tryck, broderier och quotes fullt ut men dessa espadrillos är ju så söta! Dessutom himla fint budskap.

Nu då: en powerwalk i det fina vädret. Pappa kommer förbi en snabbis sen blir det bananpankisar med lillasyster och lite mysigt häng.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Min syster sa för någon dag sedan att ni som läser min blogg men inte träffat mig i verkligheten nog inte vet hur muppig jag är. Tydligen är jag det. Så då kom jag att tänka på att göra en "Lär-känna-mig"-lista med några punkter som ni nog inte visste om mig.

1. det sista jag gör när lampan släcks och det är dags att sova är att smörja in mina händer med ett tjockt lager handkräm.
2. jag skulle kunna äta tacos och lösgodis varje dag för resten av mitt liv.
3. en favorittjusning i livet är att få ändrad uppfattning av en människa från negativ till positiv.
4. jag är äldst av fyra syskon men inte förrän jag var 16 år uppskattade jag att jag hade syskon. Fram tills dess ville jag vara ensambarn, hemskt nog.
5. förra året var mitt nyårslöfte att jag skulle bli tequilaexpert. Det hände inte. Jag blev gravid istället :) Men jag hann köpa en god tequila som jag smuttar på ibland när Gustav dricker whiskey.
6. jag är helt oförmögen att laga mat efter recept så den blir god.
7. VARJE gång Gustav går ut genom dörren eller kommer hem slås jag av hur snygg han är. Det slår aldrig fel.
8. jag tror stenhårt på intuition, andevärlden och energier. Jag har även en tarotkortlek som jag använder ibland.
9. jag kommer aldrig ihåg om det heter "junglera" eller "jonglera".
10. jag har svårt att uttala "till fullo". Det är så svårt att säg U och O i samma ord.
11. i vanliga fall gråter jag en gång i veckan. Men bortsett från en gång när jag grät av lycka så har jag inte gråtit en enda gång sedan Lidas föddes.
12. jag känner mig oövervinnlig när jag har gummistövlar i ösregn eller diskar med diskhandskar.

Likes

Comments

Det är inte mycket som jag blir upprörd på när det kommer till den här typ av grejer. Mest för att jag inte orkar. Men det här är rent av stötande!

Jag går in på Whyreds hemsida för att leta efter bastoppar till hösten och ser dessa bilder. VAD ska det här föreställa? Och VAD vill varumärket kommunicera ut med den här modellen och stylingen? Jag begriper inte!

Hade den här kvinnan rört sig bland folk och sett ut så hade nog flera människor stannat henne och frågat hur hon mådde. Och hennes anhöriga måste verkligen fråga sig hur det här kommer sig att kvinnan ens går med på att stå modell för ett sådant ideal.

Det ser ju ut som att hon inte ätit på väldigt, väldigt länge, inte sett dagsljus sen barnsben eller tagit en dusch på några veckor.

Jag blir uppriktigt ledsen. Min blogg är egentligen inte bästa plattformen för den här typen av inlägg men jag är bara tvungen denna gången. Jag vet inte vad som är värst; om hon egentligen är sund men hon är stylad och photoshoppad till att se sjuk ut eller om hon är så illa däran som det ser ut och att hon inte är sjukskriven och fått hjälp. Hade det varit någon i min närhet hade jag reagerat för längesen, hade inte du? Sjukt samhälle vi lever i.

Likes

Comments

Jag har så himla mycket energi. Mitt stora problem för tillfället är att jag är i behov av en lekledare här hemma om dagarna. För jag har lite problem med att kanalisera all min energi.
Men det är väl ett lyxproblem för en nybliven förälder antar jag.

Dock går energin upp och ner så när jag inte är high on life så får jag så ont i huvudet av trötthet. Detta KAN ha att göra med att kroppen försöker komma tillbaka efter graviditet, förlossning och amning.

Men! En anledning till all energi är utan tvekan alla kalas och tillställningar som varit i augusti. Jag blir så glad av att slå in paket och träffa människor som piffat lite. Kan man va glad åt det lilla kan man vara glad åt mycket :)

Och som tur är så är det massa roligheter i september också. Middagar, dop och kräftskivor.

Likes

Comments

Hej lördag och alla fina! Jag måste bara dela med mig av det här.

Jag har gett mig på att prova ett par av mina byxor som jag hade innan graviditeten. Och vet ni vad??? Jag kommer i dem!! Är SÅ GLAD! En miltolpe ligger nu bakom mig. Bara 275 stycken kvar ungefär. De satt mycket lösare förra sommaren men vem bryr sig? Inte jag i alla fall! För jag är HAPPY!

Det började regna när vi skulle fota miraklet men var bara tvungen att visa er.

Happy lördag!

Likes

Comments

Nu har rensarkaoset börjat här hemma inför flytten. Jag har också packat ihop alla kläder jag fick låna av mina vänner under graviditeten. Det är inte mycket kläder kvar kan jag säg. Igår kväll var jag HÄNSYNSLÖS när jag rensade. Känns underbart såhär inför flytt och ny årstid.

Men så kom jag på en bra idé. Att ha alla de kläder, väskor och skor som jag använder mest när jag ska utanför dörren för tillfället samlad i en garderob. Så under rens- och flyttkaos så har jag en garderob som är shiny-shiny. Bra tips tycker jag! Och så behöver inte mina favoriter blanda sig med alla mina mjukisplagg och trötta tröjor som jag har när jag går hemma med Lidas.

Åh, jag längtar så mycket till att få mer utrymme till alla kläder. Är inte speciellt förtjust att ha saker i byrålådor för jag tycker inte att jag får någon bra uppsikt. Vi har planer på att utöka en klädkammare i huset till WIC senare. Rena drömmen.

Likes

Comments

Fy vilken oproduktiv dag. Jag har tagit en dusch, kokat pasta och startat diskmaskinen. I och för sig har jag ju varit med Lidas hela dagen så den räknas väl som vettig ändå. Så fort Gustav kommer hem från jobbet går jag och lägger mig. Jag har haft svårt att fatta varför jag är så trött men egentligen är det ju inte konstigt med tanke på för få timmar sömn och avkoppling. Jag är väl fortfarande lite ny på jobbet som mamma antar jag haha.

På tal om läggdags... Såhär mysigt blir det med nattlampor. Och det är så diskret ljus så den som går upp med Lidas väcker inte den andra med något starkt ljus. Inte ens 150kr kostar det lilla spöket från Bluebox - värt varenda krona!

Och vår plutt har lyckats sova sin första hel natt nu. 06:20 vaknade han - fantastiskt! Men det var nog ett one hit wonder så att säg :)

Likes

Comments

Tack alla fina för all omtanke och värmande ord angående förra inlägget. Jag har sagt det innan men det är så mycket kärlek som når oss genom bloggen och jag är tacksam varje dag för det. Och jag önskar jag kunde ge tillbaka lika mycket.

Såhär dagen efter beskedet så är vi rätt lugna. Om läkaren säger att vi inte ska oroa oss så får vi ta fasta på det och inte göra det heller. Vi har så mycket annat att lägga vår energi på här i livet. Som alla Lidas styrkor till exempel.

Det är häftigt att se hur människors egenheter visar sig i så ung ålder och varje dag imponeras jag av vårt barns fysiska styrka och hans vakenhet. Av att döma när han ligger på magen tror jag han mest av allt skulle vilja ta sig fram på egen hand. Han gör allt för att skjuta i från med fötterna och blir lack när han inte kommer någonstans. Men varför stressa. Han kommer ju ta sig fram här i världen tids nog. Nu njuter vi mest av att ha honom i våra famnar. Även om han bara är still när han sover.

Likes

Comments

Idag var det dags för sista turen till Audiologen i Lund gällande Lidas hörsel. Eftersom han blivit underkänd på bägge öron till en början för att sedan få grönt ljus på höger öra var jag inställd på att vänster öra inte blev godkänt för att han rörde sig så mycket under testerna. Eller att det möjligen var vatten som blockerade i hörselgången och att han idag skulle bli helt godkänd. Men nej.

Mellan testerna och läkarbesöket åt vi frukost inne i centralblocket. Jag blir alltid lite lycklig i själen av att äta crossiant och dricka kaffe men idag var det en ganska tyst stund och jag tror vi båda kände oss ganska tomma på reaktion och känslor efter att testerna underkände vänster öra än en gång.

Bryr mig inte om att redigera bilderna från besöket eller censurera något. Där finns liksom inget att varken highlighta eller dölja. För visst är det så med vissa stunder i livet. Att dem bara är. Att de bara är stunder av konstaterande. Och att man då bara får sitta och vara tom en stund för att sedan slå sig i knäet med händerna, ställa sig upp i ett ryck och säg "Jahapp, då tar vi tag i det och går vidare."

För summan av det hela är att han har en hörselpåverkan men inte så rejäl att han behöver hjälpmedel eller att det kommer påverka hans tal eller vardag. Och inget är fastställt. Om tio månader blir vi kallade igen för att se hur det ser ut i örat.

Nu då: Sitter vi i bilen hem och jag funderar på om det bara blir en hemmadag för mys med lillen. Eller om jag faktiskt ska hitta på något utanför hemmet. Tror jag behöver lite mer kaffe innan jag tar något beslut.

Likes

Comments

Alla snackar om att kroppen förändras efter en graviditet och förlossning. Och det kan jag ju förstå. Min kropp är långt ifrån vad den var för ett år sedan. En grej jag däremot är förvånad över är min hårfärg. Jag är ILLröd i håret nu. I vuxen ålder har jag haft en mörk röd färg som nästan är som mörk sirap eller så. Men nu med graviditeten har jag fått ett hår som liknar en eldsvåda. I am not thrilled. Men så får det vara.

ÄR det någon mer som märkt sådana förändringar efter förlossning? Hårfärg eller hårets struktur eller nåt annat?

Likes

Comments