Jag vill, jag kan, jag orkar!!! Fast nej inte alltid, just idag är en sån där kväll, där jag faktist inte orkar med mig själv.
Har en riktigt tung kväll, mycket tankar och känslor och framför allt ÅNGEST!
Jag har verkligen haft några bra dagar, ons, tors och fredag även hela dagen idag har varit grym! Fram tills nu, allt i skallen de bara snurrar. Ätit för mycket idag enligt mig själv, men när man kollar matdagboken, så har de inte varit för mycket, utan normalt. ,men joo de är för mycket, vill bara få upp allt! ALLT! Men nej, de kan jag inte med, skammen i kroppen, skulden, äckelheten, allt som kommer, nej kan inte med, bonus är vaken, kompisar är här, nej de går inte, de funkar bara inte. Allt som blir i kroppen, vid såna här attacker, hjärtat slår snabbt, magen gör ont, allt snurrar, tröttheten som finns, men man kan ändå inte slappna av, varje muskel som gör ont, asså detta funkar inte längre! Jag vet de själv.
Jag hänger inte med ibland, mina tankar som snurrar, ångesten som hänger i luften, allt är verkligen bajs.
Nu vill jag bara gräva ner mig!!

Jag får ta vara och tänka på att flera dagar i rad så har jag mått så bra! Har tagit vara på dagarna, jobbet är de bästa som finns, jag mår så jävla bra utav o jobba! Mitt mående har fått en sån jävla skjuts tack vare världens bästa jobb och världens bästa arbetskollegor! Jag har fått sååå mycket boost i mitt självförtroende dom senaste dagarna! Så himla mycket beröm, så himla mycket glädje på min arbetsplats!
Vill verkligen att detta ska hålla i sig, även fast jag mår bajs när jag kommer hem i psyket, ångest attacker på ångest attacker när jag kommer hem så min man får lugna ner mer, fattar inte varför. Kanske utav ren utmattning för att jag har varit social en hel dag och verkligen är helt slut.
För jag är verkligen helt slut, jag är såå trött, kan somna ståendes, och just i den sekunden kommer hyperventileringen, allt bara pang boom.

En annan sak som har gjort att jag fick en boost, de är att jag har fått på mig ett par jeans i strl XL på gina idag, och även en t-shirt i strl L. sånna här kläder har jag aldrig haft förut., jag börjar tycka att jag själv har blivit liten, då tyder de väl på att jag har kommit en bit på vägen att acceptera mig själv? Eller är jag helt ute och cyklar? Jag kanske har fått tillbaka en gnutta självförtroende ifal, bara de dära illa kan ge mig en sån boost!!
Nu är de verkligen bara resten kvar!

-A-

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

asså denna förkylning from hell, så har min the sil gått sönder med och läcker lös the, det suger....jag vill ha te! nått varmt och gott för halsen som lindrar, och INTE kaffe, då hostar jag bara, tyvärr. riktig jävla mansförkylning detta, redan snytit upp en för packning snytpapper och en halv toa rulle idag, synd om mig idag buhu....

vädret är piss med, men då kan jag med gott samvete ligga i soffan under en filt och blega film och kurera mig, synd bara de där med mitt the hahaha.

nu sitter jag och väntar på min bonus dotter som ska komma och stanna här hela helgen. ska bli underbat och få umgås med henne, hoppas vädret blir bra så man kan vara ute. och inte inne sittandes, då blir de den dära jäkla plattan som används heeeeela tiden. funderar på och införa platt förbud under vissa tider på dygnet faktist. :P
för hon har ett rum med en maaaassa leksaker, som bara är där utan att dom används. :/

men åter till helgen, blir en lugn helg, troligt vis bara ta de lugnt innan jobbet drar igång på tisdag, ska bli sååå gött :D

- A -

Likes

Comments

va grymt längesen jag skrev här.

allt har liksom flytit på, mitt liv de flyter på för en gångs skull, visst de kommer bakslag. men just nu känns de ändå hyfsat ok. jag har fortfarande mina problem, mina tankar, mina bekymmer. men jag börjar kunna hantera dom på ett bra sätt!

även fast min ätstörning tar över vissa dagar, jag svälter, hetsäter och sedan spyr, så känns de ändå att de är under kontroll på ett annat sätt. men känner ändå den dära starka ångesten komma, MINST en gång per dag. då jag bara vill trycka i mig en massa skit, och jag fattar inte att jag tillåter mig själv att göra de heller, men de är inte så jävla lätt att motstå frestelsen att göra de, att få ångesten att släppa genom att bara äta och sedan spy. helt otroligt. men, visst, jag har börjat och motstå de många ggr nu, jag har lärt mig att kunna distrahera mig, framför allt när min man är hemma, men svårare när jag är ensam hemma, tyvärr, då har jag ingen och prata med, ingen jag kan sysselsätta mig med, visst jag har datorn, mina serier på netflix osv, men de räcker inte, bara vetskapen utav att han är hemma gör mig lugn på ett annat sätt, jag får harmoni i kroppen. för några veckor sedan räckte de inte att han va hemma liksom. att allt kan ha gått så jävla snett, de fattar inte jag. :( MEN jag har börjat släppa lite utav min vikt hets, jag väger mig inte 40 ggr om dagen längre MAX en gång i veckan om ens de. de känns så otroligt skönt!! de jag fokuserar på nu de är att hantera mina ångest attacker till att inte spy, till att inte äta onyttigt, fokusera på min hälsa, de är min stora fokus just nu. sen så kommer allt anant på vägen! allt kommer och lösa sig, även fast man inte tror de, så gör de det.
men måste få släppa på känslorna om man mår skit en dag, man får gråta, men får säga att man inte mår bra, annars förstörs allt man faktist har byggt upp då rasar allt och jag vill inte bygga upp min psyke igen, de tar för lång tid nu när jag faktist har byggt upp de till något åt de bättre hållet, de har tagit drygt 1 år, och jag har lång väg kvar, men de går sakta men säkert framåt!

men nu har jag nått jävligt kul och berätta, på tisdag börjar jag och jobba. de ska bli så otroligt skönt, att få skapa mina rutiner igen!

Likes

Comments

​att känna tyngden ifrån mitt hjärta, att känna sorgen som aldrig släpper, att känna paniken inom mig växa och växa, jag orkar inte mera. detta är så jälva sjukt.
kan inte fatta att de har blivit såhär snett som de har blivit, att jag har blivit sånhär.
att just jag skulle känna panik, och att ha ångest attacker varje dag.
att känna såhär är så jobbigt, att må såhär är så himla tugnt, att gå omkring med detta är så tröttsamt.
min ätstörning har kommit och blossat upp, de är värre än någonsin just nu, panik över allt, ångest över att vara hungrig, hetsäter när ja äter och spyr upp de. 
jag orkar inte mera, man orkar inte hur mycket som helst.
jag vill bara tyna bort och försvinna ibland., skulle jag bara få ett jobb med fasta rutiner så skulle de vara ett steg påvägen, att få rutiner i vardagen att få ett liv igen. kanske skulle bli lättare och hantera mina känslor om jag får jobba.
åhh jag orkar itne tänka.

Likes

Comments

jag undrar vad jag gör för fel med o ständigt, jag får aldrig vara glad. känns som jag jämt går med en klump i  magen och får panik för minsta lilla, usch. nu har även min ätstörning eskalerat. blivit värre än värst jag är ju så väl medveten om de, men orkar inte typ så svårt att förklara, min tomhet inom mig vill jag fylla upp med en massa mat sedan får ja ångest och spyr upp de. Eller så äter jag inte alls, drar mig för att äta. När jag väl äter så är de sjukligt kollar allt jag äter räknar men de går över styr blir för mycket sedan syr jag. orkar inte längre vill bara blir frisk ifrån skiten. Vill leva ett normalt liv utan att behöva tänka på alla tankar alla mörka tankar som tar över.
Igår va de riktigt illa, allt tog verkligen över hade svårt att sova hade svårt att ens ta de lugnt. fattar inte varför de blir så. tankar som säger så mycket, ligger verkligen o letar fel varje kväll hittar en massa fel jämt också.
Nää måste snart komma på bättre tankar, men hur.

Likes

Comments

oturen den är min, bara min dessutom. jag orkar inte mer. är de inte knät så är de nått annat. nu är de magen som har ballat ur totalt. fick åka in akut med mage igår. trodde först de va träningsvärk i förrgår kväll när ja skulle sova, men de blev bara värre och värre. så tillslut fick jag åka in. lång dag igår på akuten resulterade i att jag blev inlagd. jag orkar inte med mer sjukhus. får bara ångest så fort nån nämner ordet inlagd på sjukhus. man blir så ensam, man ligger liksom bara här, finns inget att göra. inget bra går på tvn heller. wifi suger här kan inte tanka film eller serier. så de blir bara att ligga o stirra in i väggen hög som ett hus. trött är man också, sov knappt nått i natt tack vare smärtan. urk. se om man kan  sova nått under dagen. men läkarna tror dom vet vad de är ifal. stopp i gallvägarna.

ångesten blir bara starkare och starkare, går inte o beskriva med ord hur jag faktist känner just nu, jag mår verkligen piss psykiskt utav att vara här. vill bara hem till min älskade man. jag orkar inte. snälla kom och skjut mig någon. detta är bara så orättvist, när man väl kommer på fötter efter knät så händer detta. urk
tur som de är finns de bra o snäll personal här som tar hand om en så himla bra. nått positivt ifal.

Likes

Comments

veckan, den har varit lång och intensiv, mycket enerig har krävts ifrån mig jag är helt slut nu. men de är bara att resa sig upp och komma igen, som min pappa alltid sa, res dig upp och fortsätt när han va som sjukast. (han hadecancer)
bonus på 9 har varit här måndag till fredag,inte van att ha henne jälv under dagarna haha, de är så roligt att ha henne själv och verkligen mysig, men denna veckan har varit lite speciell med alla hormoner i kroppen o jag har varit super trött, men. nää ska väl inte klaga, hon vill vara hos oss, bara jag som är lite känslig nu kanske, hon e alltid välkommen hit, bara att de har varit så intensivt här hemma denna veckan knappt varit hemma, och de känns verkligen i kropp och själ. är så trött psykiskt idag, hela jag är bara blääää.
finns så mycket jag borde göra men orkar inte, så som disk tvätt och städ. ser ut som ett bomb nedslag här hemma.

igår fick jag även omslag på mina ässlossnings stickor,har typ aldrig ässlossning så äter hormoner för de, kan nog vara därför jag har varit så trött d e sista med, de känns verkligen att de är anorlunda i kroppen, går inte o beskriva, nån tomhet, sedan de beskedet kom, att jag inte kan få barn utan att få hjälp. ibland undrar jag verkligen varför min man stannar kvar vid mig när jag inte ens kan ge honom ett barn utan en massa tabletter utan en massa undersökningar och hela den biten. men nu är vi på god väg hoppas jag. denna veckan som kommer, den kommer att vara ännu mera intensiv än förra, mycket känslor inblandande, mycket som kommer att vara igång i hjärnan, tur jag har psykologen i veckan. jag blir snart spritt språngande galen på allt i huvudet snart, orkar snart inte med det längre, allt blir så fel när de är så här mycket tankar orkar jag inte sålla själv tur de finns hjälp för de.

känns som att ingen förstår mig ibland hur jag känner hur jag mår. hur trasig jag egenteliigen är, visst min man vet hur jag känner mina känslor och har förståelse, men han har inte varit med om samma sak.
han har inte förlorat sin pappa när han va 23, han va inte mobbad hela sin skolgång, han har inte fått gå igenom de jar har fått gå igenom, ibland känner jag mig så ensam i de stora hela .*(

jag hoppas att detta snart är över att jag snart kommer på fötter, att jag får de dära plusset som jag och min man har kämpat för i över 3 år. jag vill, då skulle en del i mig bli glad ifal

Likes

Comments

just nu känner jag paniken inom mig stiga, den blir allt högre och mer kraftfullare i denna skrivandes stund.
försöker lugna ner mig, men de är fan inte lätt. sitter med musik i lurarna och en kopp kaffe, precis hängt upp en tvätt.
jag vet varför paniken stiger inom mig, jag ska göra nått idag jag inte har gjort sedan i sommras, jag ska åka till badhuset, visa mig själv i badkläder, jag vet att detta är nått jag måste jobba på, jag vet att jag måste få in tanken jag är fin som jag är, min kropp är fin. jag har gått ner ca 30kg sedan 1 år. jag har varit ännu större än vad jag är idag, men min självbild är så himla dålig, jag tycker jag är så ful och äcklig, allt sitter verkligen kvar, alla ord alla handlingar ifrån när jag va liten. den psykiska misshandeln utav mina fd. klass kamrater orden alla små gliringar allt dom gjorde. utfrysningen, lämnade mig kvar, bjöd inte mig, skrek att jag va ful och äcklig, fick sms ofta om att jag inte va värd nått, att jag borde försvinna, ville ofta göra de, ingen visste nått, vågade itne visa för någon då visste jag bara att de skulle bli värre.
allt hänger ihop, alla ord och handlingar jag har varit med om, och min självbild idag, även fast min man älskar mig och tycker jag är fin, snygg och sexig, så tycker verkligen inte jag de, även fast han säger de varje dag till mig, så sitter verkligen de i allt som har hänt, men de klart de skedde också under hela min skolgång denna vidriga mobbning. fattar inte att jag står här idag. men jag är glad över att jag tog mig igenom de, nu ska jag bara bearbeta de också allt som faktist har hänt, de har verkligen kommit ikapp en på något sätt.

nu ska vi se till att att klara de här badhus besöket utan att få total panik, först och främst ska vi gå till vårdcentralen och prata om mediciner. för sömn och ångest.

Puss & Kram

Likes

Comments

​ibland undrar man varför man finns, vad är de som egenteligen händer med en själv.
kroppen går liksom in i något försvar, ibland undrar man vad som är rätt och vad som är fel.
vad är egeteligen fel? vad är egenteligen rätt? 
har jag gjort rätt val i livet, gjorde jag rätt när jag bröt bandet med vissa personer i mitt tidigare liv? 
gjorde jag rätt val när min pappa va sjuk?
gjorde jag rätt val i skolan?
sånna tankar som äter upp en. jag vet själv att biland gjorde jag väldigt mycket fel. men jag får äta upp de nu, jag va ung och dum

idag har de varit en sån sjuk jobbig förmiddag, sovit dåligt. första natten på ett bra tag, trodde att jag hade hittat en sömn rytm genom att faktist gå o lägga mig senare. och ta tabletten senare, men nej då. somnar lik förbannat långt efter 12. och vakmar tidigt. sedan bara att gå upp. 
jag som har varit hyfsat pigg dom senaste dagarna går idag i en dvala, går på moln har så ont i huvudet. ska bli skönt att äntligen imorgon är de dags och träffa en läkare, så man kan se över mina ångest mediciner, så man äntligen kanske kan få somna utan ångest, utan tankar visst dom kanske man itne kommer ifrån, men man slipper ångesten ifal.


Likes

Comments

nytt år nya möjligheter heter de ju.
de är på så vis sant. man lägger de gammla bakom sig och tar sig ann de nya året.
de är inte alltid lätt, jag har haft ett skit år även fast jag har haft mina bra stunder under året men de mesta har ändå varit skit. sjukskrivning, depression, ångest attacker dag ut och dag in, ätstörningar, en massa sjukhus besök, massa mediciner, ambulans färder you name it.

jag vet inte riktigt vart jag ska börja egenteligen, detta året, de vill jag ska bli bra, de har börjat bra ifal. mitt knä är på de bättre hållet (hoppas jag), jag har börjat med mina hormoner som sätter igång min ägglossning. hoppas den verkligen sätts igång nu! vill verkligen detta. jag är redo för att bli mamma, och min bonus dotter är redo för att bli storasyster.

när man har sina stunder, just i detta nu när ångesten är som starkast så måste man försöka blicka framåt, jag vet att de inte är de lättaste, men jag måste försöka, ta djupa andetag, långa och djupa, gosa ner sig i sängen med musik, avslappnande! de funkar dock inte alltid, tyvärr. inte ikväll, ångesten är alltid värst på morgonen och på kvällen, under dagen går de att hålla den i shack, men inte alltid. nu är jag glad att min bonus är hemma med mig i veckan, så jag har henne på morgonen, då är inte ångesten lika stark. de är hanterbart! älskar verkligen henne, hon ljuser upp min vardag, är så mycket lättare med henne vid min sida, och självklart min älskade man! ibland vet jag inte vad jag skulle göra utan dom två.

nu ska jag försöka ta de lite lugnt läsa för bonus, sedan krypa ner vid min älskade make och titta film!
och hoppas på att man kan somna i hyfsad tid!!

puss & kram









Likes

Comments