Cypern

" Ett skepp kommer lastat med X antal bilder från resan till Ayia napa i början av september. "

Halloumiburgare

" Jag har fått världens största dille för halloumiburgare så jag är nu inne på tredje dagen med den. Så sjuk enkelt, fräscht och gott. Du be…"

GEKÅS ULLARED

" Anledningen till att vi åkte ned till Halmstad var främst för att gå på Gekås Ullared. Jag handlade jättemycket saker till den dagen jag f…"

Postad i: Bilder, Vardag

Ett skepp kommer lastat med X antal bilder från resan till Ayia napa i början av september.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Postad i: Vardag

Jag har fått världens största dille för halloumiburgare så jag är nu inne på tredje dagen med den. Så sjuk enkelt, fräscht och gott.

Du behöver:

Friscobröd
Max Green & garlic dressing
Sallad
Tomat
Halloumi


Likes

Comments

Postad i: Vardag

Anledningen till att vi åkte ned till Halmstad var främst för att gå på Gekås Ullared. Jag handlade jättemycket saker till den dagen jag flyttar hemifrån. Saker som ska upp på vinden och samla damm det vill säga :)


Likes

Comments

Postad i: Vardag, Bilder

I torsdags tog jag, Melker och Hannah bilen ned till Halmstad och spenderade helgen hos min bror och hans sambo. Orkade inte släpa med kameran överallt så det här är i princip alla bilder jag har från vistelsen. Vi lyckades komma fram till stranden precis i solnedgången så det var ett otroligt fint ljus på bilderna.

Likes

Comments

Postad i: Tankar, Vardag

Eftersom att mitt senaste inlägg var ifrån september och jag avslutade det med att säga att jag hade blod i urinet så kan jag väl köra en "liten" update på vad som har hänt efter det. För det första var det njursten som jag misstänkte. I TVÅ MÅNADER gick jag med den lilla skiten i min kropp. Fyfan vad en sån liten sketen sak kan göra med en. Gick iallafall efter många om och men till läkare nr 3 där jag skulle få en remiss till njurröntgen (så långt hade jag uppdaterat i förra inlägget). Innan jag fick den där remissen fick jag ännu ett njurstensanfall som aldrig tog slut och då åkte jag in på akuten.

Efter många timmar och en njurröntgen fick jag veta att jag hade en 8 mm sten som hade fastnat i urinledaren och att de måste operera ut den. Blev inlagd över natten, vilket i sig var ett äventyr för har varken varit inlagd eller blivit opererad innan. Jag som älskar (eller ja, finner det intressant för att inte låta vulgär) allt som har med sjukdomar och sjukvården att göra tyckte att hela grejen var ganska spännande. Jag blev inbokad på en akut operation som jag skulle få göra någon gång fram emot lunch. Den tiden var HEMSK. Fick morfinsprutor för att minska smärtan, men det enda de fick mig att göra var att spy galla och må riktigt jävla illa. Till slut fick de en tid där de kunde klämma in mig så då var det bara att åka ned på operationen. Var sjukt nervös inför att bli sövd för första gången, men tyckte ändå att det var spännande och det skulle bli så otroligt skönt att få sova och slippa smärtan.

Vaknar upp på uppvaket och får reda på att de inte kunde få ut stenen för att jag var så svullen, istället hade de lagt upp en dubbel j-kateter. Med dubbel j-kateter menas att det är en liten slang där ena änden sitter fast inne i njuren och den andra änden inne i urinblåsan. Detta för att underlätta trycket och för att svullnaden skulle lätta. Sen var det bara att vänta och leva ytterligare några veckor i helvetet. Ständigt kissnödig, blod, urinvägsinfektion och smärta from hell.

Ca en månad senare gjorde de ett nytt försök med en ny operation, ÄNTLIGEN. Den här gången var jag inte alls nervös och tyckte endast att det var spännande att åka ned på operationen och bli sövd igen. Narkosläkaren och sköterskorna som var med på båda operationen var verkligen så himla snälla och tryggande. Vaknade upp efter operationen och hade svinont och det värsta av allt var att jag inte fick veta hur det hade gått förrän typ 2 timmar efter operationen. Fick träffa läkaren som hade opererat mig och han sa att han helst hade velat lägga upp en ny kateter för att jag fortfarande var väldigt svullen. Han hade iallafall borrat sönder stenen och spolat ut alla stenrester vilket var positivt. Åkte därifrån med kunskapen om ''försvinner inte smärtan på 2 dagar så får du komma tillbaka och lägga upp en ny kateter''. Fuck no tänkte jag, åkte hem och tryckte i mig en morfintablett och levde livet i några timmar. Den skönaste känslan jag någonsin varit med om, överdriver inte ens. Tänk om man kunde få leva på morfin varje dag (sos beroendeframkallande). Vaknade upp dagen efter och ca alla tecken på njursten var som bortblåsta och sen dess har väl allt i princip flutit på som vanligt. Det enda jag vill såhär i efterhand är att åka till pissvårdcentralen och köra upp den där lilla jävla stenen i läkarens ansikte. Läkaren som insisterade i att jag minsann inte kunde ha någon njursten i min ålder.

Inte långt efter fick jag en anställning som resurs på 2 månader i en 5a på Söråkers skola och jobbade ihjäl mig både där och på Folkan. Så himla roligt att få chansen att testa på något nytt. Nu har jag börjat få känningar från njuren igen vilket inte bådar på något gott, men jag hoppas för guds skull att det inte är njursten igen.

Undrar ens om någon fortfarande läser, sjukt imponerad i så fall! Skriver mest för min egen skull, för det är roligt att se tillbaka på senare i livet.

Tack för mig, här bjuder jag på en otroligt charmig bild innan operation nr 2 och mina fancy rosa droppkateterar:

Likes

Comments

Postad i: Vardag

I'M BACK! Jag har äntligen fått en ny systemkamera, efter att min gick sönder precis innan studenten. Fick den i födelsedagspresent av mamma och Christer, verkligen uppskattat.

Igår hade jag 20-årsfest så här kommer några bilder från det:

Likes

Comments

Postad i: Tankar

Det är så effektfullt att ha en blogg då man lever världens mest ointressanta liv. Inte för att jag någonsin uppdaterat för någon annan, utan mestadels för att det är så sjukt roligt att se tillbaka på ett bloggarkiv som började 2010. Hur gammal var jag då? 12 år gammal, en liten tönt. Om någon känner för att skratta lite åt patetiska lilla mig så kan ni med nöje gå in på annawestiin.blogg.se. Varsågoda!

Så vad händer nu för tiden? Rent spontant skulle jag svara: absolut ingenting. Med typ tre vänner och ett ointressant liv blir det lätt så. Det enda jag gör är väl att jobba och sova. Ibland när någon orkar vistas med mig så umgås jag med någon. Någon=frivillig person.

Fyfan vad bitter jag är, men sån är jag. Kan iallafall vara lite positiv och säga att jag är sjukt tacksam över att jag har jobb att gå till och de få vänner som jag faktiskt har. Har just nu vikariat på två olika skolor och ska ringa en tredje skola och skriva upp mig på vikarielistan där också. Det får dock vänta för den här veckan bestämde sig mina njurar (som vi tror) för att ta kål på mig (igen). Fick äntligen ta prover i förrgår så nu väntar jag på provsvar och förhoppningsvis en remiss till njurröntgen. Men med min otur lär jag väl få svaret "vi hittade inget konstigt i proverna", nä för det är fullt normalt att ha mängder med blod i urinet och att ha ont dag ut och dag in. To much information? Varsågoda, det bjuder jag på! Hoppas alla antecknade.

Likes

Comments

Postad i: Tankar

Att vara själv betyder inte alltid att man är ensam, men att känna sig ensam gör nog alla någon gång. Jag gillar att vara själv, men jag hatar att känna mig ensam. Sjukt krångligt, eller hur? Jag är ofta själv och jag känner mig ofta ensam, trots att jag vet att jag alltid har människor runtomkring mig som bryr sig om mig och som fyller upp det ensamma jag känner. Att vara själv leder ofta till att människor, även jag - känner oss ensamma. Mina ensamhetskänslor beror inte på att jag plötsligt är mer själv än vad jag var innan, utan allt handlar om vad som händer i mina tankar.


Efter gymnasiet har jag känt mig mer ensam än vanligt, även fast jag egentligen inte har varit mer ensam än vad jag var innan. Jag är inte heller mer själv än innan, det är bara tanken som spelar ett spratt. Det är bara känslor och tankar om att man inte kommer vara kring så mycket människor varje dag, trots att man egentligen kanske inte alls var så bra vänner eller hade behovet av att ha dem i sitt liv. Jag blir förvirrad av det jag skriver just nu, men samtidigt är det ganska självklart vad jag menar om jag tänker efter. Vänner som man levt ett fantasiliv med den senaste tiden, människor som man älskar till döden trots att relationerna egentligen glidit ut i sanden. Man håller i en tunn tråd och hoppas på att den aldrig någonsin ska brista, trots att man egentligen vet att man slutade vara nära för längesedan.


Alla ensamhetstankar får mig att rent spontant känna att jag vill packa ner mitt rum i flyttkartonger och flytta till en annan stad och få en ny chans till ett annat liv. För vad har jag kvar här som är värt att leva för? Ensamhetstankar är hemska och oftast inte sanningen. Jag har en familj och jag har några få vänner som jag skulle göra allt för och som jag vet bryr sig om mig på samma sätt som jag bryr mig om dem. Jag kan räkna dem på min ena hand, men vem behöver egentligen ett helt hav av människor omkring sig, då man älskar de få man har så gränslöst mycket? Så mycket att det värker i bröstet och i tåras i ögonen att tänka på.


Jag har lärt mig en sak det senaste halvåret och det är att du kämpar för de som kämpar för dig. För att hålla fast vid den tunna tråden själv kommer leda till att den brister och den tråden har för mig redan brustit så många gånger att den inte längre går att laga. Ta vara på de som du själv känner har betydelse för dig, ditt liv och den väg du kommer ta. “Jag är ofta själv, men jag är aldrig ensam”, kom ihåg det till nästa gång då tankarna om ensamhet kommer krypande.

Likes

Comments

Postad i: Bilder, Vardag

Förra veckan spenderade familjen nere i Halmstad för att hälsa på min storebror, hans flickvän och hennes familj. Trivdes som fisken i vattnet i den fina staden.

Och visst är det roligt att få åka på semester till en ny stad och få se och uppleva nya saker. Men att ett syskon som förut bodde 10 minuter bort, nu bor på ett 90 mils avstånd känns otroligt jobbigt. Att ses två gånger om året och ständigt behöva säga hejdå är nog det värsta. Är så glad för deras skull att de trivs och har det bra, så får försöka tänka på det sättet istället.

Vi ses till jul! (bara två månader som Robin Westin påstod 😉)

Likes

Comments

Postad i: Bilder, Vardag

Jag och Hannah tillbringade förra helgen i Stockholm. Vi hann med både ett besök på grönan och Mall of Scandinavia samt att backa in i en betongpelare då jag skulle ta mig ut ur garaget på vägen hem. Fullpott på den helgen!

Likes

Comments