Då är två arbetsveckor redan avklarade & den tredje startar idag. Vi fick både lördagen & söndagen av denna helg så sovmornar var välbehövligt! I början på veckan hade vi så mycket regn så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det blåste och det var så kallt att jobba. I torsdags åkte jag & Emma och köpte varmare kläder, tjocktröjor, strumpor, mjukisbyxor osv för nu börjar det bli så kallt här. På morgonen när vi går upp vid 05 så är det runt 11-13 grader och vind så det brukar bli 3-4 tröjor på kroppen när vi går ut. Även om det blir 24-26 grader på dagen så sitter vi ändå i långbyxor & långärmat. Vi blir så jäkla skitiga också så nu har vi börjar köpa sopsäckar som vi gör hål i och drar över huvudet för att hålla värmen & inte bli lika smutsiga haha vi får en del skratt åt vårt håll om dagarna.

Denna helg var exakt vad jag behövde, i rätt sällskap & avslappnande. I lördags så åkte jag, Emma & en annan italiensk kille, Luca, in till Waroona, som är närmaste lilla byn där vi tog en kaffe & gick runt. På eftermiddagen åkte jag & Emma till en sjö i Mandurah som heter Lake Clifton. Det var så fint där, kängurus överallt också! På kvällen hade vi en fest med alla på lägret & det blev läggdags väldigt sent för min del.

I veckan var några av de italienska killarna iväg och campade ner söder & glömde sin mobil där så igår bilade jag, Emma, Alex & Alessandro ner till Yallingup & hämtade den. Sen passade vi på att åka runt när vi ändå var där! Stranden i Yallingup var helt fantastisk, sen åt vi lunch på någon bar på vägen & stannade vid Busselton Jetty och vandrade runt på den medan solen gick ner. Vi bilade hem i mörkret & stannade mitt på en gammal väg där det inte fanns några lampor för att kolla på stjärnorna. Himlen på kvällarna här är bland det finaste jag sett, den är helt galen!! Igår var nog den bästa dagen på länge, det är skönt att komma från farmen när man är ledig & även om vi satt mestadels i bilen så var jag med rätt människor! Kunde inte haft en bättre helg :)

Lake Clifton!

Från roadtripen igår!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Måndag igen, klockan ringde 05.00. Vi jobbade lördag morgon & slutade vid 12, sen är vi lediga varje söndag. Emma åkte upp till Perth när vi slutade på lördag men jag stannade kvar. Tänkte att helgen skulle bli dö-trist men har faktiskt haft sjukt kul! Hängde med ett gäng italienska killar hela helgen, förmodligen dem bästa & trevligaste människorna här inne. Vi åkte till en sjö i närheten av oss i lördags, badade, spelade fotboll & kollade solnedgången. På kvällen kom vi tillbaka hit, åt middag ihop & spelade tills nästan 02 på natten. Igår så sov jag super länge, satt & läste ett tag & sen började det spöregna. Då fick vi för oss att vi ville bada, så jag & tre av killarna åkte ner & simmade över sjön fram & tillbaka. Det verkligen öste ner regn, men när vi var på väg tillbaka så kom en regnbåge fram & det satt 2 kängurus i sanden. Hur coolt!

Att stanna här över helgen hjälpte mig att börja trivas mer. Att ha 2 dagar när man kom närmre folk. Dessa italienska killar är så enkla att umgås med & trots att deras engelska kan bryta så försöker dem alltid när jag är omkring. Jag försöker lära dem svenska & dem försöker lära mig italienska haha det går långsamt med den kunskapen. Vissa människor här är fortfarande otrevliga & arroganta, såklart franskarna men italienarna är mina favoriter!

Vi åkte & hämtade Emma på tågstationen igår kväll & sen lagade killarna pasta i köket som var SÅ god. Är det något dem kan så är det pasta! Nu är klockan snart 10 över 6 & vi ska börja röra oss mot fälten & börja jobba!

Pusspuss

Likes

Comments

Tredje dagen & nu har man landat lite mer. Det är inte hemskt längre men det är inte underbart heller, men tankarna har lagt sig. "Det löser sig" är ju bekant så det blir en dag i taget.

Vårt jobb är att vi ska plantera broccoli som sagt & jag fick mig en chock när han berättade att vi ska plantera närmaste 3 miljoner broccoli-plantor. Ja, ni läste rätt. 3 miljoner. Vi är 6 tjejer som gör detta jobb & det är så enkelt så jag redan är uttråkad. Vi sitter längst bak på en flakbil med vinden i håret när vi åker ut till fältet på mornarna & för att försöka förklara vårt jobb lite smidigt, så sitter vi på varsin stol bakom en traktor som kör oss fram & tillbaka på fältet. Framför oss har vi en hjul med "spikar" som gör hål i jorden & det vi gör är att trycka ned en planta i det hålet och så rullar det på hela dagen. Vi startar 06.30 & slutar någonting mellan 3-5 på dagarna. Vi är ute i solen hela dagen så jag är så trött på kvällarna. Vid 20.30 brukar vi ligga sovandes i rummet så det är inga livliga kvällar här inte.

Vi har pratat & lärt känna lite människor men en del av dem är sjukt otrevliga faktiskt. Mestadels folk från Frankrike, dem är överallt här med sin dåliga engelska. Det är stora gäng som plockar meloner som tydligt fått slut på jobb ett tag nu & det är det en attityd mot oss nya att vi tar deras jobb så jag antar att det är varför vi känner att alla är otrevliga men jag är här för att jobba, inte för att skaffa massa vänner.

Vissa människor är faktiskt sköna att hänga med, det är en ball känsla att sitta 10 pers på sofforna i skjulet & höra folks historia, hur dem kom hit. Att dela utrymmen som kök & toalett med alla är lite speciellt då vi är så många, rätt äckligt överallt. Renee som jag bodde med i Perth frågar redan när jag kommer tillbaka över helgen haha, tror vissa ska tillbaka till Perth denna helg men vi ska jobba lördagen också, så söndagen får bli en slö-dag på farmen för min del.

Nu ska jag snart laga mat & förbereda mig för läggdags haha pusspuss.

Här är vägen till fältet & stolarna vi sitter på om dagarna bakom traktorn när vi planterar!

Likes

Comments

Denna helg flög förbi fort, det blev häng på stranden både lördag & söndag. Igår var det dags att dra fram ryggsäcken igen & börja packa. Jag hade en oro/stress i kroppen hela dagen igår, jag hade bara ingen ro. Vi kom ner till farmen mot kvällen, lärde känna lite människor & försökte göra oss lite hemmastadda.

Ska jag vara ärligt så har jag ingen ro i kroppen idag heller. Imorse ringde klockan vid 05.30, upp & hoppa för att börja jobba. Vi är ett gäng på 6 tjejer som ska plantera broccoli. Jobbet i sig är väl väldigt tråkigt, ska försöka ta lite mer bilder & berätta mer om det senare. Det bor runt 50-60 personer här nu & dem flesta är typiska europeiska backpackers. Vissa hälsar inte, är otrevliga etc. Vi har träffat ett finsk par & ett par från Estonian som är ganska sköna personer ändå. Det är verkligen typiskt backpacker ställe & jag är ganska tankspridd nu. För det är inte underbart men det kunde vart värre. Och det kommer såklart ta nästa dagar att anpassa sig till denna miljö. Men. Jag tänker i princip kommer jag stå ut? Vad kommer hända med mitt psyke när jag inte får träna? Jag känner mig som en uppsvullen falukorv redan & vårt jobb här är inte speciellt "aktivt" som jag förväntat mig. Kommer detta gå fort? Kommer jag känna annorlunda om dagar? 14 dagar? Vi kan inte packa upp, dags att leva i ryggsäcken igen. Vart hänger man en blöt handduk, vart läggs tandborsten, ni vet småsaker som inte är ett problem hemma men som här blir en sak. Jag längtar "hem" till Perth men det verkar som vi är lediga mycket på helgerna & att många åker härifrån då, kanske blir så att vi följer med? Så det kommer inte bli 88 dagar i sträck precis här. Men. Ändå. Varje kväll vi går & lägger oss har vi bockat av ytterligare en dag. 1 dag avklarad av 88, ska bli spännande att se hur långt tid det kommer ta att justera sig & mina egna tankar.

Här är lite bilder från farmen, vårt stora kök & vårt lilla rum

Likes

Comments

Emma hämtade mig igår & vi bilade ner till farmen. Jag var så nervös när vi skulle gå in men det släppte så fort vi började prata med personalen. Vi skrev på alla nödvändiga papper, fick vårt rum & svar på alla våra frågor. Vi fick även veta att vi ska vara med i broccoli-teamet haha! Antar att det finns x antal grupper med diverse uppgifter & vi ska då tillsammans med några andra planera, plocka & packa broccoli i princip.

Boendet är det enda jag spontant kände mig obekväm med, det är i princip massvis med stora vita "boxar" som sitter ihop & det är 2 i varje rum. Det är en enkelsäng på golvet & en annan högre enkelsäng ställt snett över den andra & sen är rummet fullt. Det är verkligen backpacker-boende men det kommer säkert gå 3 nätter & sen är man bekväm med det. Jag har lärt mig att jag kan ha svårt med miljöombyte första dagarna men man anpassar sig alltid. Detta kommer bli annorlunda, lärorikt & jag är faktiskt väldigt taggad på detta!

Efteråt körde vi upp till närmaste "by" eller vad man nu ska kalla det, som i princip är en kort gata med en matbutik, ett cafe & en polisstation. Det tog 2 minuter att åka genom hela byn, jag förstod inte hur litet det var & förstod inte att det var det närmsta till civilisation vi skulle komma. 3 månader mitt ute i ingenstans, det klarar vi!

På väg hem tog vi en annan väg & åkte till Serpentine falls där jag vart 3-4 gånger & älskar men Emma hade aldrig sett det. Stötte på massa kängurus & badade i vattenfallet. Somnade väldigt tidigt igår & hoppade upp imorse för att åka till stranden med Renee & hennes vän Lance & hans två söner. Dem var runt 7-8 år så min dag har involverat bygga sandslott & busa runt med dem. Brände mig nog lite efter 3-4 timmars springande på stranden & nu sitter jag hemma helt slutkörd med huvudvärk. Lördagkvällen blir spenderad hemma i soffan & kanske börjar packa lite smått. Imorgon är sista heldagen i Perth, sen går bilen ner igen på måndag!

Likes

Comments

Det tog ju inte så långt tid. Ni vet, "det vänder".

Jag & Emma har fått jobb på en farm ner söderut där vi ska plocka frukt, packa frukt och vad dem nu bestämmer sig att ge oss för uppgifter. Vi får väl tacka gudarna, heltids jobb på farm sitter ju helt INTE fel nu. För att man ska kunna söka ett andra års visum är det dessutom obligatoriskt att ha jobbat 88 dagar på en farm, så jag är tvungen att göra detta hur som helst men tajmingen var ju nästan för bra.

Imorgon ska jag & Emma bila ner till farmen, tar ungefär 1.5h & där ska vi möta lite personal, få våra rum eftersom vi ska bo på farmen & vi ska väl bara allmänt kolla läget. Sen bilar vi upp till Perth igen, är här i helgen & åker ner igen på måndag då vi börjar jobba på tisdagen.

Det är en relativt stor farm som tar emot runt 60 personer samtidigt men jag har ingen aning hur många som kommer vara där. Vi ska i alla fall bo där under dessa tre månader. Vi kommer jobba 4-6 dagar i veckan så vi tänker att när man inte jobbar kan man åka runt lite när man ändå är söderut eller åka upp till Perth över en helg kanske. Har ingen aning om hur det kommer bli men är hur som helst väldigt taggad! Plocka frukt om dagarna på en farm i Australien, låter det inte ultimat? Vi får se om det blir någon riktigt bonde av mig.

Likes

Comments

28 Augusti 2016 gick flyget mot Bali. Idag är det exakt 6 månader sen. Jag tänker att det är mer än 6 månader samtidigt som det låter som en lång tid, jag har inte sett någon där hemma på 6 månader. Ett halvår utan er.

Sista dagen hos mamma grät hon säkert 4 gånger & när vi skulle åka därifrån grät hon ännu mer & då sprack det ju för mig också. Jag & Sara skrattade & hon skämtade "Mamma gör det inte jobbigare för henne". Vi skrattade & grät innan vi satte oss i bilen. När jag, Sara & Marcus blev avsläppta i skanstull gick vi till tunnelbanan & där kramade jag om henne. Och då började Sara gråta och sa "hur ska du klara dig utan mig, du är ju minst, varför ska du åka" så det blev gråtkalas för oss också.

Morgonen efter satt jag & pappa i bilen mot Arlanda & diskuterade vad som skulle ändras mest med att jag åker. Pappa kommer vara lugnare än mamma tänkte jag. Vi checkade in min feta ryggsäck & kollade på varandra. Hejdå pappa. Och där föll allt igen, gråtkalas. Vände mig om & såg pappa gå ut från Arlanda. Ringde Karolina lite snabbt innan jag gick på planet & när vi lyfte fick jag panik. Grät. Jag ville av. Springa tillbaka till pappa. Jag minns dem två sista dagarna hemma så klart så att det är läskigt.

Men där började allt. Landade på Bali, surflägret började & hade aldrig åkt hem därifrån. En resa ut sin bekvämlighetszon. Jag längtade inte hem i Bali, det var full rulle hela tiden. När man nuddade Australien så kom väl lite hemlängtan men den försvann relativt snabbt.

Min hemlängtan som knackade på dörren förra veckan är kvar. Den är stark. Men såhär är det, jag har inte ens pengar till en flygbiljett hem nu. Och jag ger ändå inte upp. Jag leker med tanken om vad jag ska göra dem nästkommande månaderna men vi får se vart man är om några månader, vad man vill & hur man mår. Man kan inte förutspå allting. Det blir som det blir. Det ända jag är säker på är att där jag är om några månader har jag valt själv & inte tvingats till, gjort för någon annan, något hastigt beslut eller så vidare. Där jag är om 6 månader har jag valt själv. Garanterat.

Sitter & skriver i min favorit plats i hela Perth: Kings Park. Ni ser ju kanske varför

Likes

Comments

Vaknade klockan 09 & termometern stod på 29 grader. Då vet man att det kommer bli svårt att vara levandes i slutet på denna dag. Jag & Renee (housemate) åkte ner till South Beach, hund-stranden med henne lilla chihuahua & låg där några timmar. ÄLSKAR den stranden, hundar som springer överallt & vattnet var så klart & skönt. När värmen slog till på riktigt så började vi röra oss hemåt, mest för att hunden inte skulle lida. Vi åkte på lite ärenden men så fort man blev ur bilen var det hemskt. Runt 42 grader steg det till. Efter en dryg timme hämtade vi hunden igen & åkte hem till Renees föräldrar där vi hängde hela eftermiddagen vid deras pool & hade en grillkväll med Renees bror, några vänner & såklart föräldrarna. Nu är jag helt slutkörd, efter att ha vart så mycket i solen men det har vart en sjukt skön dag, avslappnade & omringad med bra energi.

Renees familj är super härliga, kändes idag som en extra familj. Hennes pappa är sjukt intresserad av fiske & har lovat mig att vi ska ut på hans båt tillsammans. När jag diskuterade farm work med Renees pappa & bror, att jag eventuellt drar iväg på det så blev dem lite beskyddande & frågade mycket frågor, försäkrade mig om att dem kommer skjuta dit mig & hämta mig om något går fel. Ni förstår, det är en familj med ett stort hjärta.

Nu är det snart midnatt & jag är redo för att stupa i sängs, godnatt!

South Beach

Likes

Comments

"Efter 3 månader, 6 månader & 12 månader kommer hemlängtan slå till", citerat av Lelle. Denna vecka har hemlängtan vart väldigt stark & gissa vad, nästa vecka är det 6 månader sen jag åkte. 6 hela månader, 28 Augusti.

Jag vet ju varför. Hemlängtan alltså. Nu går ju allt inte som jag hade velat så man ifrågasätter vad jag gör. Om jag vill hem. Spontana svaret är nej, jag vill inte hem. Men jag saknar er där hemma så mycket, därför vill jag hem. Jag vill inte ha vardagen, jag vill ha er.

Jag fick inte dem jobben jag var på intervju för. Anledning: om jag vill ha ett andra års visum måste jag göra 3 månaders jobb på en farm (Australiens regler) och nu har jag ungefär 6 månader kvar av mitt visum, vilket innebär att arbetsgivarna förstår att jag letar efter jobb för en kort period så jag ska hinna med farm-jobb & därför ser jag inte så bra ut för dem. Har en till intervju snart men mitt fokus ändrades ganska snabbt, dags att börja söka farm-jobb. Kan jag göra det nu istället för att få det klart så kan jag bli säker på att jag har ett andra års visum & sen ta det därifrån.

Jag får väl säga att det suger att skriva här när det inte är positivt men just nu så är det inte rosa moln & regnbågar. En del stress & hemlängtan bara. Det är ju bara insidan, mentalt som det är lite jobbigt men annars, jag menar med dem människorna jag har runt mig, dem miljön så är jag inte den att klaga.

Min vän Lauren som bor här, henne inspireras jag av. Hon är från England, kom hit för 3 år sen & bodde på någons soffa, fattig som bara den. Tog något slitigt bar-jobb, sparade pengar, jobbade hårdare & reste runt i Australien. Träffade en kille, uppgraderade jobbet. Krigade för sig själv. Nu har hon ett hus med sin pojkvän Benji, hon har skapat sig ett liv, har ett bra jobb & hon säger att hon aldrig kan tänka sig att åka härifrån. Hon väntar på sitt permanenta visum. Fan vad inspirerande måste jag säga. Jag bor inte på någons soffa direkt men att hon jobbade sig upp, hon gjorde det själv. Hon är en av dem människorna jag lärt känna som jag nog tycker om allra bäst, väldigt jordnära.

Att det inte går min väg, det måste jag använda som motivation. Dags att lägga i en till växel bara. Jag vet att om några veckor kommer det se annorlunda ut, lättare. Så att jag längtar hem lite extra just nu innebär att jag skulle behövt er alla här, för ni är på min sida. Men som sagt, motivation. Snart berättar jag om hur allting har löst sig, för det är så det kommer & måste bli.

Likes

Comments

Friday in the sun!
Här har jag hängt hela dagen, slog läger i gräset vid 11 & Emma kom efter en stund & så låg vi i solen, ner & bada & upp igen för att springa runt på stranden. Det steg upp till 32 grader så att ligga still för länge var ju inte aktuellt. Vi tar alltid med oss varsin lunchlåda men just idag hade jag svårt att äta & dricka vatten. När jag kom hem kände jag mig helt slut, åt middag med tanken att ta mig till gymmet men när jag satte mig ner exploderade huvudet så det blev en dusch & äta choklad i soffan istället. Har precis kollat klart på en film & tänkte hoppa i sängs nu! Puss


Likes

Comments