Fram & tillbaka senaste 2 veckorna har det vart som jag ska bli sjuk men har klarat mig undan. Har ont i halsen i 2 dagar, sen försvinner det. Näsan rinner en hel dag & nästa dag vaknar man utan symtom. Emma har haft likadant, när jag har haft en dag med halsont har hon mått bra & när jag sen vaknar utan symptom så vaknar hon med en snorig näsa. Så har det vart senaste tiden, frustrerande som fan. Har vart lite extra trött denna vecka & sovit mer än vanligt. Vaknade upp i torsdags & det kändes som ett "tjockt moln" i huvudet. Nös nog 20 gånger den dagen & vaknade igår med en täppt näsa & samma känsla i huvudet. För mig som då inte tänker bli sjuk så började jag knapra på vitlöksklyftor igår & samma sak imorse. Jag blev inte bättre men inte sämre heller så tänkte fortsätta äta rå vitlök nu och se om det kanske försvinner för sjuk vill jag inte vara! Jag känner mig som en vandrande vitlök, man har ju en tendens att lukta vitlök ett bra tag efter man ätit så jag går runt med mina tuggummin & försöker att inte andas på folk hahah mitt rum luktade fan vitlök när jag vaknade imorse!

Vi är lediga idag & imorgon, blev en kort vecka för oss. Dem flesta bilade upp till Perth men jag stannade här med italienska tjejerna, jag orkar inte åka fram & tillbaka hela tiden, vill spara pengar och nu när jag känner mig lite hängig så ville jag hellre ta det lugnt här, även om man blir uttråkad lätt! Sov runt 12 timmar i natt, tog en långpromenad & gjorde lite övningar i gräset utan att pusha kroppen för mycket. Det blir inte så stora planer denna helg, jag ska snart åka & handla, kanske tvätta & bara fortsätta slappa. Skulle ju uppskatta om man fick vakna frisk imorgon så jag kan träna mer då men vi får se, blir promenader tills dess!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag är det public holiday så vi är lediga! Då kanske ni förstår lite mer angående min frustation igår då vi nu hade 3.5 dag ledigt så jag kunde ha stannat i Perth tills ikväll istället för att sitta på farmen. Nåja.

Jag somnade runt 22 igår & vaknade pigg vid 08. När man går upp 05-06 på dagarna så är ju 08 helt plötsligt en riktig sovmorgon. Nu förstår jag vad pappa menade när han tycker att han sov länge när han vaknade 08 medan jag snarkade ända till 10-11 tiden.
Jag gjorde kaffe i köket & tog med den till sängen så jag kunde mysa lite på morgonen. Emma åkte tillbaka Perth igår direkt när vi slutade så nu är jag själv i vårt rum tills hon är tillbaka ikväll. Något jag saknar här är lite personligt utrymme för när jag är i rummet så är jag inte i mitt egna rum & sitter man i övriga utrymmen så sätter sig folk bredvid dig vart du än är, så att ligga i sängen helt ensam med min kaffe & lite musik var ju en höjdpunkt för mig faktiskt. Efteråt drog jag ut & sprang, tränade överkropp med gym-utrustningen som jag bar ut i gräset. När resterande av alla människor vaknade till liv & åt frukost var jag i full gång med att laga lunch.

Det blev en väldigt lugn dag, jag låg i gräset & läste någon timme & tog en promenad precis innan solen gick ned. Imorgon bitti ringer klockan vid 06 så jag ska nog försöka få rejält med sömn i natt & somna tidigt. Jag har precis ätit middag & duschat så om någon timme släcker jag nog mer lampan så jag kan få 9 timmars sömn och vara redo imorgon. Nu "längtar" jag nästan tills imorgon så vi får jobba, förra helgen var vi ju lediga 4 dagar för påsken & nu denna helg blev det 3 dagar, och så vill jag inte riktigt ha det just nu. Påsken var väldigt skön men inte varje vecka tack, ska jag spendera tiden på en farm vill jag jobba & bocka av mina dagar, inte sitta här & ta det lugnt för det är inte det jag är här för. Ber för att vi får jobba onsdag-lördag denna vecka så dem inte ger oss 2 dagar ledigt till i helgen, då kommer jag eventuellt dö av uttråkning!

Mitt lilla "utomhus-gym" och en del av vägen jag promenerade på!

Likes

Comments

Vilken jävla dag! Vi klev upp tidigt som vanligt, åt frukost & var redo för att börja jobba med att plocka meloner, då vi skulle hjälpa till med det idag för vi hade inga broccoliplantor imorse men så kliver en av våra supervisors in 10 minuter innan start och säger att dem inte behöver oss idag och att vi är lediga. Jag blev så jävla arg & gick bort till kontoret där jag började argumentera med en chef som bara gav mig dåliga ursäkter och jag stormade iväg. Ja ja, det kanske blir skönt med en dag ledigt tänkte jag. Det var vi 6 tjejer som i vanliga fall planterade broccoli som var lediga & alla andra jobbade.

Jag drog ut för att springa och tänkte göra lite övningar på gräset efteråt. Precis när jag kommer tillbaka & möter Emma vid ladan så kommer en annan supervisor springandes och sa att vi måste jobba och vara redo om 10 minuter. Ute på fältet hade någon bråkat med någon, det hade kaosat & han hade enligt honom sparkat majoriteten av alla. Jag hämtade vattenflaskan & vi gick bort, fortfarande helt svettig & ingen mat i magen. När vi kommer ut till fältet så är ingen av supervisorna där och dem hade ett fullt team. Alla undrade varför vi var där & mitt tålamod brast så snabbt. Tydligen hade en kille fått sparken på plats & alla hade då i protes lämnat fältet för att gå till kontoret & klaga, vilket resulterade i att dem gick tillbaka och den supervisorn blev skickad därifrån. Vi väntade in supervisorn som var med dem, som då tyckte att vi skulle sitta där i gruset tills han hade listat ut om han behövde oss men då jävlar blev jag arg & sa ifrån, gick därifrån rätt in i kontoret & frågade vad dem höll på med. Min chef fick dålig samvete så dem "hittade på" en arbetsuppgift till oss bara för att vi skulle få jobba. När dem på fältet har plockat fel meloner så häller dem över dem melonerna på flaket av en stor lastbil men det fick vi göra för hand i 1.5 timme. Emma ställde sig mitt i en låda med ruttna meloner & kastade upp melonerna en & en till mig, som stod 2 meter upp på en träbrickor för att ta emot melonerna & kasta dem på flaket. Vid den tidpunkten skrattade jag åt allting, det blev så ironiskt. Vi bytte plats ibland & jag satte mig mitt i lådan & började kasta dessa äckliga melonerna medans jag rullade runt i lådan när melonerna flyttade på sig. Jag kan inte ens beskriva situationen.

När våran chef sedan kommer ut & säger att vi får stämpla ut när vi vill då vi fick detta jobb för dem ville vara snälla så var jag nog den första att stämpla ut & säga tack för idag. Jag tyckte att det som hände idag inte alls var okej och det var därför jag blev så arg & tappade mitt tålamod.

Vi var utstämplade vid 12 & sen dess har jag bara lagat mat, gjorde mina jävla övningar som jag skulle gjort imorse & powernapat i sängen en stund.

Den killen som idag fick sparken är den italienska killen jag kom nära snabbt som vän här, Andrea. Han har jag spenderat mycket tid med & eftersom han valde att packa ihop sina grejer på en timme och dra på en gång så blev det ett hejdå till han idag. Det suger att han åkte, alla jag kommer nära åker härifrån känns det som men så är det ju på ett sånt här ställe. Det har vart skönt att vara nästan ensam här där vi bor medan alla andra jobbade men nu är alla tillbaka & jag ska äta middag med italienska tjejerna! Catch ya later!

Jag & Andrea!

Likes

Comments

Här hamnade jag, vid Elizabeth Quay med en sallad & ett par hörlurar. Jag har suttit här i snart 2 timmar, så underbar plats. Nu har dessutom solen gått ner så det är färgglada ljus överallt! Har någon halvtimme kvar innan jag ska möta upp Emma & tjejerna från Irland & bila ner till farmen igen, och detta är definitivt rätt plats att ödsla tid på!

Likes

Comments

När vi kom tillbaka till farmen i måndags kväll så var jag så otroligt trött, vilket höll i sig så nästan varje dag denna vecka crashade jag i sängen vid 21. Upp vid 05, jobba 10 timmar och sen ut & springa. Dagarna rullar bara på, samma rutiner. Vi skulle jobba hela dagen igår och dem två tjejerna från Irland frågade om vi skulle bila med dem upp till Perth efter vi slutade och efter mycket om och men så bestämde vi oss att följa med. Allting blev ju mycket enklare när vi sedan slutade 11 igår, det blev bara en halvdag så vid 15 stod jag & Emma mitt i Perth city med en kaffe i handen, väldigt glada att vi följde med! Alessandro var fortfarande kvar i Perth, han flög inte tills Sydney förens nu i natt så vi åkte hem till hans kusin igår och åt middag med 6-7 människor, och sen skjutsade jag, Emma och Mark honom ut till flygplatsen. Det var nog jobbigare med avsked förra helgen men det var ändå inte kul igår. Jag är INTE bra på att hantera/acceptera när man skiljs från någon man står nära.

Jag sov hos Renee i Fremantle, tassade in vid midnatt och slocknade rätt fort. Vi åt frukost hemma i morse & sen tog vi en långpromenad längs hund-stranden. Nu är jag på väg in till stan & ska döda några timmar innan vi måste åka tillbaka till farmen för att jobba imorgon. Det är egentligen väldigt onödigt att åka upp till Perth när man har typ 27 timmar på sig men ibland är det bara skönt med omväxlingen. Nu har man lite mer energi, redo för en ny vecka!

Likes

Comments

När vi slutade i torsdag så började 4 dagars ledighet, tack & lov för påsken! Jag & Alessandro fick skjuts upp till Perth i fredags och vi åkte till en av Alessandros vänner, Mark, som vi hängde hos. Vi gick ner till Elizabeth Quay & köpte hem pizza, vi var ganska trötta. På kvällen tog jag tåget till Fremantle & sov hos Renee, min gamla housemate. Vi satt ute & pratade så länge, det var mysigt att träffa henne igen! Dagen efter åt vi frukost på ett super mysigt cafe & sen åkte jag tillbaka in till stan & mötte upp Alessandro. Vi gick runt i stan med Emma & Mark, åt middag tillsammans & gick ut på kvällen. Det blev en ganska lugn utgång ändå, vi gick tillbaka & satte oss på Marks balkong istället. På söndagen köpte vi massa mat & gick till en park där vi grillade i solen, sen på kvällen så gick jag & Alessandro till Jamie's Italian restaurant & åt middag. Måndag blev en shoppingdag med Alessandro i stan innan vi bilade tillbaka till farmen & det var i princip hela min helg. 4 dagar går ju fort som fan också. Vi har hunnit powernapa en del på dagarna, vi har vart rätt trötta faktiskt men det har vart en riktgt bra helg & njöt av den varje sekund.

Det var kul att träffa nya människor, bo hos Mark & träffa hans vänner. Såklart var det sämsta med dessa dagar att lämna igår, det var jobbigt.

Alessandro har jag kommit varandra väldigt nära här på farmen & det går så mycket fortare att lära känna en person när man är här, man umgås automatiskt varje dag & har samma rutiner. Han gick jag och blev lite kär i skulle jag påstå, och han i mig. När vi lämnade farmen i fredags hade han med sig alla sina saker upp till Perth för nu är han klar med sina 88 farmdagar, så att åka tillbaka utan honom kändes konstigt. Han har vart här under hela tiden jag vart här så det blev genast lite tomt för mig.

Inte fan hade väl jag räknat med att hamna på en jävla FARM mitt ute i ingenstans i Australien & få känslor för en italienare. Livet är allt roligt ibland. Oj så mycket konversationer vi haft om detta, om hela situationen, att vi båda är ute & reser för som egen skull. Alla diskussioner har gjort att jag har en liten plan på vad som händer efter farmen, vilket är att flyga till Sydney, dit Alessandro också flyger. Att bo på denna farm är helt okej, men oj vad jag vill bli klar här & åka vidare. Jag älskar Perth väldigt mycket men jag känner mig klar här, som jag sett allting & behöver ta mig någonstans och varför inte då östkusten? Det ligger någon månad fram i tiden, men jag måste säga att jag är relativt säker på detta.

Idag avklarade vi dag 36. Snart hälften klart. Nu ska jag bara försöka ta vara på denna tid för hur ofta sitter man där jag sitter nu? Tiden kommer flyga

Elizabeth Quay & utsikten från Marks balkong! Kändes som man satt i Bali igen, så himla fint

Likes

Comments

Terrorattack. Orden slår hårt. Jag vaknade mitt i natten för att gå på toa förra lördags morgonen & skulle kolla vad klockan var. 03.00. Notiserna från Facebook meddelande av runt 100 av mina vänner var markerad i säkerhet, pappa skrev att han mådde bra, att Sara mådde bra, mamma skrev att hon mådde bra. Vad händer. Jag kollade alla nyheter som det fanns att läsa om vad som hände, alla videos, allt som var sant & alla falska rykten. Mitt huvud bara exploderade, vadå terrorattack? Jag är så paff & chockad att det ens har hänt, jag hade svårt att förstå. Drottninggatan som jag gått på nästan dagligen. Finns en stor chans att jag befunnit mig i närheten en fredags eftermiddag, när man slutat jobbet & har vägarna förbi. Jag är så glad att mina nära & kära mår bra, att ingen stod mitt på drottninggatan. Mitt Stockholm. Jag fick dåligt samvete först, att jag borde ha vart hemma med alla & åkt till drottninggatan med en blomma som alla gjorde. Jag fanns med i tankarna hela helgen i alla fall.

Det är ett par här som var med i terrorattacken som skedde i Frankrike för några år sen. Dem nämnde allting på radion här faktiskt, att det hänt. En annan tjej från England hade också vart i Frankrike när det smällde där så många var väldigt förstående & lugna mot mig & Emma. Älskade Stockholm, när vi ses igen måste du vara hel, fylld med kärlek & bra människor

Likes

Comments

Denna vecka har vi börjar träna! (Äntligen) Vi har inte direkt gjort någon träning nu första tiden, vi har mest hittat vår rutin här & man blev så sjukt utmattad i början plus att det blev en jävla massa choklad-ätande för mig. Vem älskar inte choklad. Jag har i alla fall börjat springa & köra lite övningar & det är så skönt. Det är väldigt tråkigt att springa här dock, raka vägar & platt överallt så man ser fan nästan 2 kilometer rakt fram. Inte så motiverande, så springer mest & kollar på djuren i hagen & drömmer mig bort! Det är skönt att bara röra på sig, komma ut.

Idag är det exakt en månad sedan jag & Emma kom hit. Tiden flyger! Vi har hittills samlat ihop 28 dagar av våra 88 som vi måste göra. Jag satt & räknade ut igår när vi borde bli klara & det lutar mot i början på juni om vi får tillräckligt med jobb hela tiden. Det är en konstig känsla att vi ska sitta här fram tills juni men efteråt är jag fri att åka vart jag vill. Exakt vart jag vill. Det är denna frihet jag älskar, jag har ingen aning vart jag kommer åka men det bestämmer jag när det närmar sig. Totalt utan planer, det är så spännande & skönt. Har ju såklart börjat spåna lite men allt ändras hela tiden, ens tankesätt & vad man vill prioritera men i botten prioriterar jag alltid vad magkänslan säger, för som sagt: det har fungerat hittills!

Här är vägarna jag springer på, brukar sätta mig & stretcha efteråt i Solnedången. Vi har ju ett litet "gym" här så vi lyfter ut hantlarna & skivstången till gräset & tränar där istället. Minimala vikter men bättre än inget!

Likes

Comments

Vi var lediga i fredags men i lördags fick vi testa på att plocka meloner, sen var vi lediga igår & fortsatte med melonerna idag. Det var kul att testa på något nytt, lite variation från broccolin. Det svåra tycker jag är att veta exakt vilka meloner som är redo, det är så viktigt att inte plocka fel men det gick bra båda dagarna förutom att jag skar mig i fingret ganska i fredags så det rann blod över tröjan hela dagen.

Vädret har gått tillbaka till strålande sol & 30 grader, och när vi plockar meloner så är vi mitt på fältet i solen så det har vart lite jobbigt. När vi jobbar med broccolin så sitter vi ner under skugga hela dagen plus att vi får vatten över benen i och med plantorna så vi brukar du dundra på med flera tröjor för att inte frysa, så när vi skulle upp 05.30 imorse så drog jag & Emma på oss för mycket kläder så jag nästan kokade ute på fältet fram tills att vi hade lunch & kunde byta om. Jag brände mig lite idag, ansiktet & armarna så bonde-brännan sitter på plats nu, precis som man kan förvänta sig av farm-livet. I lördags fick jag bara lite huvudvärk mot kvällen, vi jobbade bara 6 timmar då men idag var solen ännu starkare & när vi slutade kändes det som mitt huvud skulle explodera så jag tog en dusch, tog migrän-tabletter & somnade. Jag hatar verkligen huvudvärk, jag kan inte längre skilja så vanlig huvudvärk & när migrän ska slå till.

Jag & Emma ska snart laga middag & sen blir det som vanligt, slappa lite i ladan innan man crashar. När jag har haft huvudvärk så känns det som jag sprungit Midnattsloppet typ 5 gånger, jag är helt slut i kroppen & huvudet! Sen har det vart mer påfrestande med melonerna såklart, kul var det men broccoli är bättre! :)

Vi har som ett rullande band framför oss när vi går på fältet som man lägger melonerna på! Sen när ens supervisor inte kollar så öppnar man meloner & äter medan man jobbar haha

Likes

Comments

Mobbning får mig att tänka på skolan. Jag har inte direkt upplevt vuxen-mobbning eller så på nära håll men lite då & då påminns man att det finns. Det är ett gäng franska människor här som har ett lite speciellt beteende mot andra människor. Hälsar inte, favoriserar, respekterar inte alla, blir odrägligt fulla på helgerna & försöker dra igång massvis med omogna lekar & uppmärksamheten riktas mot dem som inte vill vara med. Jag trivs inte i deras sällskap, jag drar mig undan, jag blir obekväm. Det känns som jag är tillbaka på dagis. Jag har inget behov av att bli vän med sådana människor, inget behov av att befinna mig i den "zonen".

Dem är väl typ 10-14 personer, vissa är bättre än andra men hela situationen är så konstig för mig. Tror också det är hetsen mellan dem som skapar denna energi för ibland man kan man möta någon som hälsar/är trevlig när dem är ensamma men inte i grupp. När jag & Emma kom in hit så tror jag automatiskt vi blev stämplade av dessa människor, utan att ens ha pratat med dem & egentligen rör det mig inte i ryggen att inte alla tycker om mig men ibland blir det mycket. Jag har flertal människor här jag tycker om & alla råkar ju vara italienare, både tjejer & killar.

Igår kväll så började dem franska tjejerna organisera någon sorts lek som skulle göras idag & den involverade alla franskar & italienska killarna. När dem italienska tjejerna frågade mer om denna lek så fick dem till svar att endast 10 personer fick vara med, vilket var rent skitsnack då alla var välkomna förutom jag, Emma & italienska tjejerna. Som sagt, det rör mig egentligen inte alls men beteendet & den icke existerade respekten är så sjukt låg. Det knyter sig i magen på mig, att jag är en av dem yngsta här & att dessa människor som är äldre än mig har detta beteende.

Det är framför allt franska tjejerna som har en attityd mot oss, viskar & pekar, fäller kommenterar och liknande. Jag äcklas av dessa människor men jag går inte runt öppet & visar för alla hur jag känner. Där ligger skillnaden. Jag kommer inte börja argumentera med dessa människor, aldrig börja men den dagen någon går över min gräns så kommer jag inte vara tyst. Jag kan stå upp för mig själv.

Idag medan alla gjorde denna lek lånade jag & Emma varsin cykel & drog iväg på lite äventyr. Så mysigt men när vi klev in på farmen igen fick jag nästan panik, sa till Emma upprepade gånger att jag ville härifrån. Nu. Gärna så fort som möjligt. Men det vill jag ju egentligen inte, jag trivs med allting förutom denna grupp av människor. Hur hanterar man sånt här, jag vet faktiskt inte då jag aldrig upplevt det såhär. Att ha en grupp människor mot bara mig & Emma, mot italienska tjejerna för vi inte hoppar på deras dumma idéer. Jag skulle vilja förklara allting som händer starkare, med andra ord men jag kan inte riktigt få fram det på ett annat sätt. Så mamma, pappa, farfar: jag mår ju såklart bra & detta farm-livet har växt på mig mer än jag trodde men jag kan meddela att jag aldrig sätter min fot i Frankrike.

Från cykel-turen idag!

Likes

Comments