Header

Att vara ensam, det kan man tolka på olika sätt. Antingen hatar man det och vill allt annat än att vara ensam, eller så tycker man faktiskt om att vara ensam och inte har något emot det. Jag skulle säga att jag är sån. I alla fall ibland. Jag älskar att vara ensam, känna tystnaden och faktiskt njuta. Jag förknippar ofta ensamhet med tystnad. När jag är i större “gäng” gillar jag att vara tyst och lyssna. Lyssna på vad alla har att säga och kunna döma de utan att de tar illa upp. Jag ber om ursäkt för det. Det är inte meningen att du ska ta illa upp. Hoppas att du inte gör det. Jag har alltid varit ganska ensam, så jag har lärt mig att hitta det sköna i det. Jag ska berätta en historia som är ett bra exempel; Min första fest. Festen tog rum för runt ett år sedan. Alla kände alla, jag kände bara en. Jag var tyst. Jag ville vara tyst. Jag hade egentligen inget där att göra. Folk måste tyckt synd om mig. Jag varken dansade eller sög på en tobakspinne, som alla andra gjorde. Är inte det ensamt? Jo, kanske. Men att bara kunna sitta där och iaktta honom vid bordet som försökte spela cool inför sina kompisar. Eller han som satt bredvid mig. Snyggaste killen jag sett. Eller hon mittemot mig som, bara med sin blick, fick alla killar att sätta sig bredvid henne. Bara kunna döma. Alla. Det var lugnande. Jag satt hellre på soffan och dömde främlingar för vad de gjorde, än att sitta runt bordet med främlingar som dömde mig. Dömde mig för vad jag hade på mig. Dömde mig för hur jag såg ut. Jag framstod säkert anti-social. Jag är inte anti-social. Jag bara älskar att vara tyst.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag är det den 23 maj 2017. Hur mår du? Bra? Dåligt? Oberonede på hur det är hoppas jag att du kan känna dig ett snäpp bättre snart. Jag tog en paus i mitt pluggande för att skriva av mig. Vad ska jag skiva? Jag mår bra. Jag mår faktiskt bra. Har du någonsin fått frågan "Hur är läget?" och du, utan att tänka på det, svarat "Bra, själv?" och fått tillbaka svaret "Bara bra tack"? Jag kan inte räkna hur många gånger jag har sagt det. Hört folk runt omkring mig säga det. Dagligen. Är inte det en lögn? "Bara bra". Hur kan du må "bara bra"? Har du inte något du tänker på? Något som händer runt dig som är mindre bra? Jag är den som svarar "bara bra". Ungefär alla gånger har jag ljugit. Varför? Bara för att få slippa tänka på det som är dåligt. Jag är den som gömmer alla dåliga tankar och inte vill prata om dem förren jag sitter ensam och tänker igenom vad jag gör. Vad jag gör med mitt liv. Vad gör jag med mitt liv? Varför ställer jag mig den frågan? Mår jag dåligt? Juste, den där saken jag inte ville tänka på. Jag kommer på migsjälv tänka tanken och mår ännu sämre. Varför inte bara ta tag i den? Tyvärr har jag inte svar på det. Jag har inget svar på varför du inte ska ta tag i det som påverkar dig negativt så fort det påverkar dig. Förlåt. 

Likes

Comments

Hej! Vad gör du? Vi hörs varje dag, men jag har aldrig riktigt sagt uppriktigt vad jag tycker om dig. Men jag ska vara uppriktig nu. Du är min förebild. Den finaste förebilden jag har, det har du alltid varit. Kommer du ihåg den dagen när du stod i kön till den vegetariska maten i skolan och någon skum brunett kom fram och kollade på maten du hällde upp? Jag kommer ihåg det. Det var jag. Missförstå mig inte nu, men jag har alltid velat vara som du. Dina knästrumpor, dina vans, ditt röda hår. “Hej”. Okej, jag hade sagt det. Du iakttog mig. Såg mig. Ett leende kom från dig tillsammans med “Hej, ska du ta?”. Jag mötte din hand och tog emot spaden du räckte mot mig. Då bestämde jag mig. Henne vill jag lära känna mer. Henne ska jag lära känna mer. Sen kom sommarjobbet. Vi två och han som vi hade åsikter om. Redan efter första 3 dagarna kände jag mig som en ny människa efter att ha fått spendera 10 h med dig per dag. Faktum är att jag fortfarande känner så. Helt renad efter varje gång vi har varit med varandra, förstår du? Jag är helt säker på att du förstår, för du förstår alltid mig. Du ger alltid allt ditt stöd när jag behöver det, det är bland det finaste jag har. Det har fått mig att resa mig upp, inse vem jag verkligen är. Ett stort tack.



Likes

Comments

“Gå ut ur duschen, jag vill ha badrummet”. Skriket är öronbedövande. “Vänta 10 minuter” skriker jag till svar. Med en stor suck stänger jag av det vackra vattnet som väller ut ur det silvriga munstycket, som eld från en drake. Jag gör ett försök i att sträcka mot mig handdukarna, utan att blöta ner mina kläder. Jag lyckas, virar handduken runt mina bara axlar och ser in i spegeln. Det jag ser är inget annat utom ånga. Ånga som lagt sig som ett täcke på spegeln. Jag står stilla och väntar tålmodigt på hur min figur syns mer och mer för varje sekund som går. Begäret av att rita på glaset växer medan ångan tonar ut. Det fascinerar mig. Tillslut står jag där och stirrar in i spegeln. En tjej med en handduk virad runt kroppen står och stirrar tillbaka.

Likes

Comments

Hej! Hur är läget? Vi brukar inte höras utanför skolan, så varför skriver jag till dig nu? Du fastnade på mina tankar idag under rasten och jag vill skriva till dig. Det var mycket prat om dig innan helgen. Hur du skulle på någon fest, om jag inte minns fel? Du fick låna en tröja. Hände det något speciellt under festen? Gjorde du något dumt, något du ångrar? Jag känner dig inte tillräckligt bra för att fråga dig eller för att reta dig, som alla andra gör. Det enda jag vill är veta, får jag det? För mig är det lugnt om du inte vill prata om det, kanske det inte blev som du ville. Kanske fick du inte tjejen du spanade in från andra sidan rummet. Eller kanske fick du inte ens gå ut för dina föräldrar, men från vad jag har hört så är dom inte så stränga med det. Men du kanske inte är helt ärlig med det, vad vet jag? Jag hoppas iallafall att allt blev som du tänkte dig och att du inte blev besviken för något du inte fick.

// Anna

Likes

Comments