Hej hej! Saknat mig? ;) Aldrig skulle jag ha trott att det tar så mycket tid att ta hand om ett spädbarn. Men det gör det sannerligen. Fastän vi inte gör så mycket så går dagarna verkligen snabbt, hinner knappt vakna innan det är kväll igen haha. Aron växer så han knakar och har gått från storlek 44 i kläder till 50/56 nu, stora pojken! Har tid hos BVC nästa vecka, ska bli intressant att se hans vikt och längd då. Skulle gissa på att han snart väger 4 kilo.

Förra veckan hade vi föräldragruppsmöte och jag träffade då några mammor med jämngamla barn. Kul att träffa personer som bor i närheten som också är hemma på dagarna, tror vi kommer ses en hel del.. Skulle på promenad med en av mammorna idag men det har spöregnat hela dagen så vi ställde in det.. 

Annars så rullar det på här. Vi har bättre och sämre dagar, ibland är han en riktig ängel och ibland är det skrikfest. Han sover dock bra om nätterna nu så det är skönt, hoppas det håller i sig. Han har börjat le lite grann och utstöter ibland några ljud, låter rätt roligt hehe. Så kul att se honom utvecklas dag för dag.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


Hej hej hej! Har inte haft tid för bloggen på sistone, I'm so sorry. Har haft mamma och pappa på besök här en vecka och dagarna har gått så himla snabbt. Aron är i en rätt krävande fas just nu, han vill amma typ heeela tiden och sover knappt något på dagen. Skriker också en hel del så jag har varit rätt så.. trött. Får hoppas det blir bättre snart, känner mig lite som en levande zombie just nu.

Hade läkarbesök i veckan också, 5 veckors-kontrollen för Aron. Allt såg jättebra ut och läkaren tyckte att han var väldigt alert i blicken och stark i nacken. Han går upp cirka 300 gram i veckan nu också så amningen funkar, 3600 gram väger vår lille guldklimp just nu. Han kräks inte lika mycket som förut så det är jätteskönt.


Likes

Comments


Hipp hurra! Idag blir Aron 1 månad gammal. Vi hade tid hos BVC idag för att kolla vikten och jajjamen, på sex dagar har han gått upp 300 gram. 3410 gram väger han nu, vår lilla ögonsten. Hon tyckte att han var väldigt vaken och med i blicken så det var roligt att höra också. Nästa vecka har vi läkarbesök, ska bli spännande.

Jag har haft rätt kämpiga dagar med sömnbrist och ömmande bröst, men idag känns det lite bättre igen. Aron var vaken i natt mellan 01-05 och då kände jag mig inte kaxig direkt, han var ledsen och ville amma en massa och inte mycket annat man kan göra då. Barnmorskan på BVC menade att han vill amma väldigt mycket för att ta igen vikten då han är så liten och det lyckas han väldigt bra med just nu, viktkurvan går stadigt uppåt. Däremot menade hon att vi eventuellt kan introducera napp till honom så han inte ligger och snuttar vid bröstet så länge. Hur gjorde ni där, har ni gett napp och från vilken ålder isåfall? Vill ju att han ska fortsätta gå bra upp i vikt, men samtidigt är det ju inte lönt att han snuttar en massa vid bröstet och sedan kräks upp det. Svårt det där!


Likes

Comments


5 maj. Skulle jag gått över tiden med min graviditet så skulle jag ha blivit igångsatt idag, två veckor efter BF. Tänk att han fortfarande skulle ha kunnat vara inne i min mage, känns helt galet! Imorgon har vi fått ha honom hos oss fyra veckor, shit vad tiden går fort. Känns som att han har vuxit jättemycket bara senaste veckan.. Snart tar han körkort och flyttar hemifrån ;)

Haft helt underbart väder idag också. Sol och 18 grader, hur härligt?! Har varit på två promenader och det märks verkligen att naturen vaknat till liv dessa varma dagar, det grönskar och blommar överallt och det har nästan känts som sommar. Aron verkar sova bättre av den friska luften också så jag försöker gå ut så mycket jag kan och orkar. Tänk vilken lyx att få barn såhär på våren, kan inte bli mycket bättre!


Likes

Comments


Helt fantastiskt vilket väder vi fått denna vecka! Har varit ute och gått en hel del, så skönt att få komma ut lite och inte bara sitta inne haha. Bärselen är GULD då jag går ut med voffsingen, så himla smidigt och Aron gillar verkligen att få vara så nära mig. Barnvagnen är dock smidigare då vi går till butiken etc, slipper då bära på allt vilket kan vara rätt skönt.. Tur man kan varva, bärsele ibland och barnvagn ibland!

Aron hade ju kräkfest här några dagar och hann nästan bli lite orolig. Han åt, kräktes, åt, kräktes och sådär kunde vi hålla på i timmar. Men nu senaste dagarna så har han inte kräkts nästan alls!? Konstigt. Kan det ha varit så att jag käkat något som han inte tål som gått över i bröstmjölken? Hmm. Får försöka hitta något samband ifall det händer igen.. Enligt BVC är det dock vanligt att de kräks mycket, de har rätt omogna tarmar då de är så här små.

Nu ska jag passa på och äta middag här medan han sover. Häj!


Likes

Comments

Tänkte bjussa på lite bilder från vår tid på BB.. Hur liten var han inte där?! Så söt.


Likes

Comments


Dagarna bara springer förbi. Vi gör egentligen ingenting, men samtidigt så himla mycket. Bondar med vårt lilla knyte, lär oss vad hans olika gnyenden betyder. Han är verkligen livets gåva, jag kan sitta och titta på honom i evigheter. Att man kan vara så liten och alldeles alldeles perfekt?!

Idag har han kommit in i någon slags "kräkfas". Jag ammar honom, han kräks, jag ammar honom, han kräks. Höll på såhär några timmar idag, det blev lite jobbigt. Jobbigt att amma så mycket men också jobbigt att se honom så ledsen och missnöjd. Googlade lite och detta är tydligen ett rätt vanligt beteende, har något att göra med deras omogna magmun. Inte lätt att vara så liten ibland! :)


Likes

Comments


Idag tog Christians 10 lediga dagar slut och jag är nu ensam hemma föräldraledig. Lite läskigt, men hittills har det gått bra haha!! Har varit på två kortare promenader med Tage och Aron och hade Aron i bärselen så det gick smärtfritt, han sov hela tiden. Var dock lite nojig att han skulle få för varmt så vågade inte gå så långt..

Ska passa på och röja undan här lite nu medan han sover, har haft besök idag. Bra man kan locka hit folk då vi själva inte riktigt kan eller orkar ta oss någon längre väg hehe. Får se när kroppen är helt återställd så vi orkar ta längre promenader osv, saknar att kunna röra på mig! Iofs så suger ju vädret just nu så vi lider inte direkt här inne, snö i mängder i slutet av april är väl inte riktigt hejsan svejsan. Våren känns väldigt avlägsen just nu.


Likes

Comments

Okej, förbered er på lång läsning..

Fredagen den 7 april på kvällen började jag känna av något som påminde om menssmärtor, ni vet ont i magen och ryggen. Tänkte inte desto mer på det utan tänkte bara att jag hade lite ont för att jag hade ansträngt mig under dagen (hade själv monterat ihop en hel loungesoffa på balkongen..). Gick och lade mig rätt tidigt då jag var trött men vaknade upp några gånger under natten och kände att det krampade lite i magen, men gjorde inte direkt ont då.

Lördagen den 8 april vaknade jag tidigt på morgonen, steg upp och skulle gå på toaletten då jag märkte att det började rinna något på insidan av mina lår. Panik! Kunde knappt tro mina ögon, vattnet hade gått! Läckte inga jättestora mängder, men det var rätt tydligt att det var fostervatten. Lade en binda i trosorna och noterade att vattnet var genomskinligt, svagt rosafärgat. Gick in i sovrummet och väckte Christian med de klassiska orden "Vattnet har gått!". Haha stackaren var helt yrvaken och chockad och rusade upp ur sängen.



Ringde förlossningen Sös (Södersjukhuset) och berättade att vattnet hade gått och de ville då ha in oss på kontroll. Frågade om vi skulle skynda oss in men det behövde vi inte så vi kunde äta frukost hemma i lugn och ro. Lika bra att ladda upp med lite energi tänkte jag, visste ju inte hur kommande timmarna/dagarna skulle se ut.. Stresspackade BB-väskan efter frukosten (VARFÖR hade vi inte packat den tidigare kan man ju fråga sig?!) och ringde efter en taxi. Allt var fortfarande lite overkligt, han skulle ju inte komma än?! ALLA hade sagt till oss att vi kunde förvänta oss att han skulle gå över tiden, och nu var det ju två veckor för tidigt (vecka 38+0).. Kändes jättekonstigt. Vi hann precis packa klart väskan så kom taxin och vi kunde ta oss in till förlossningen. Hade vid detta laget börjat få värkar som gjorde lite mer ont, men de kom rätt sällan. Kanske en gång var 20:e minut ungefär? Taxiresan gick bra och väl framme vid Sös så tog en barnmorska emot oss och visade oss vägen till undersökningsrummet. Fick visa bindan så att hon kunde se färgen på fostervattnet och hon tyckte allt såg bra ut. Fick sedan ligga ner på en säng där de kopplade på några CTG-mojänger på magen som mätte värkarna och bebisens puls. Allt såg bra ut och de skickade hem oss igen, mina värkar kom allt för sällan. Lite tråkigt då vi redan hade åkt in, men ändå skönt på något sätt att få åka hem igen.

Tog en taxi tillbaka hem och väl hemma 11-tiden så började värkarna komma med 5 minuters mellanrum på en gång. Lade mig i sängen och andades igenom värkarna och försökte även ta en varm dusch för att lindra värkarna, men blev bara illamående av den varma luften i badrummet så det gick inte alls. Att äta något eller sova mellan värkarna gick inte, hade för ont. Christians syster kom och hämtade vår hund Tage och jag fortsatte andas mig igenom värkarna. Klockan 13 ringde jag förlossningen igen och berättade att värkarna kom var 5:e minut, men de tyckte fortfarande att de kom för sällan och att jag skulle hålla mig hemma ett tag till. Lite besviken blev jag allt då. Klockan 16 kom värkarna fortfarande var 5:e minut men gjorde nu redigt ont så jag ringde förlossningen igen, kändes som att jag inte stod ut med att vara hemma längre. Men då meddelade barnmorskan att det var fullt på deras förlossningsavdelning och att vi skulle behöva åka till ett annat sjukhus. Huff, det var lite jobbig känsla. Hon skulle kolla vilket sjukhus som hade plats för oss och ringde sedan upp mig och berättade att Karolinska sjukhuset i Solna hade ett ledigt rum och att vi var välkomna dit. En längre taxiresa dit och denna taxiresa var inte alls lika angenäm. Att åka bil med värkar är lite.. påfrestande.

Framme vid Karolinska kl 16 tog en barnmorska emot oss och vi fick åter igen gå in i ett undersökningsrum. De kopplade på CTG igen och mycket riktigt så hade jag värkar var 5:e minut. Hon undersökte mig och min livmodertapp var då helt utplånad och jag hade öppnat mig 5 cm! Den lyckan, var lite orolig över att jag inte hade öppnat mig alls. Hon tyckte jag andades mig genom värkarna ypperligt och frågade om jag hade gått på yoga tidigare haha, jag hade så bra teknik. Med tanke på att jag var öppen 5 cm så var det inte längre tal om att skicka hem oss så nu blev vi uppskickade till förlossningsavdelningen.

På förlossningsavdelningen fick vi ett eget rum och vi fick träffa barnmorskan Bibbi och undersköterskan Maria som skulle hjälpa oss under förlossningen. Fick klä av mig mina kläder och klä på mig en vit rock. Fick genast ett gott intryck av personalen och kände mig vid gott mod. De tyckte jag andades mig igenom värkarna jättebra och var mycket imponerade av mitt lugn. Ville vid något skede testa på lustgas, men det funkade inte alls för mig. Kände mig bara yr och illamående av gasen och tappade kontrollen över andningen. När man tar lustgas så ska man ju andas väldigt hetsigt i masken i början av värken och det gjorde mig bara stressad. Ville fortsätta andas lugnt och behärskat för att klara av värkarna.

Runt kl 20 undersökte de mig igen och då hade jag öppnat mig 8 cm så allt gick snabbt framåt. Värkarna kom fortfarande var 5:e minut. Efter ett litet tag tyckte jag att värkarna gjorde ännu mer ont och hade då öppnat mig till 10 cm, hurra! Kl 21.00 kickade krystvärkarna in och jisses vilken kraft de kom med. Värkarna innan kunde jag andas mig igenom men dessa värkar bara svepte igenom hela kroppen, helt omöjligt att inte krysta då de kom. Hela kroppen skakade och jag blev helt genomblöt att svett. Fick klartecken att krysta av Bibbi och tog då i för kung och fosterland och det funkade verkligen, bebisen kom längre och längre ner. Fick i något skede här bäckenbottensbedövning, lite oklart varför. Själva bedövningen gjorde hiskeligt ont, de gick in bredvid huvudet på bebisen och stack två gånger med en stor nål. Ajajaj det kändes så obehagligt. Vid detta skede hade jag fortfarande bara värkar var 5:e minut och för att kunna krysta bra så behöver man få värkar lite oftare än det. Så jag fick ett värkstimulerande dropp och efter det kom värkarna igång snabbare. Tre-fyra krystningar senare var han ute, kl 21.25. Huvudet kom ut först och i nästa krystpush kom kroppen. Han hade ena handen ute vid huvudet då han kom ut och navelsträngen runt halsen. Han skrek redan då bara huvudet var ute så han var verkligen fit for fight och ville ut i världen. Så skönt att få höra hans skrik och känslan då Bibbi lade honom på mitt bröst var helt magiskt. Äntligen var han här! Kände mig så stolt och lycklig och grät glädjetårar, det var så skönt att allt hade gått så bra. Moderkakan krystade jag ut 5 minuter senare och den var hel och fin. Stämmer verkligen att den ser ut som livets träd, helt fantastisk.



Hans puls hade under hela förlossningen inte ändrats knappt alls och han mådde jättebra även under krystningsprocessen. När han kom ut var hans hudfärg helt normal, vilket tydligen var väldigt ovanligt. De allra flesta bebisar föds lite blålila i hudtonen. Väl uppe på bröstet började han söka efter mina bröstvårtor på en gång, en så himla häftig syn. Han hade precis fötts, men visste redan var han kunde hitta mat?! Wow. Christian fick klippa navelsträngen och efter det blev jag sydd med några stygn, hade spruckit lite på två ställen. Då det var klart hämtade de in smörgåsbrickan och HERREGUUUUD vad gott det var med mat då. Hade ju inte ätit något sedan frukosten på morgonen så jag var minst sagt utsvulten. Efter cirka två timmar blev vi uppskickade till BB-avdelningen och lämnade då förlossningen.

Om jag sammanfattar allt så måste jag nästan säga att jag hade en drömförlossning. Allt gick så himla snabbt och bra och jag kände mig trygg hela tiden. Vilka änglar som jobbar på förlossningsavdelningen, de gav mig så mycket kraft. Och värkarna gjorde ju hiskeligt ont, men jag hade föreställt mig att det skulle vara ännu värre?! Kändes ändå som att allt gick så himla smidigt. Tror min djupa andning gjorde jättemycket och barnmorskorna var jätteimponerade över att jag klarade mig igenom allt så bra, det var tydligen rätt ovanligt för en förstföderska.

Nä hörni, det här kan jag göra igen! ;)


Likes

Comments


21 april. Det var det datum vi så länge hade längtat efter. Datumet då vår lille kille var beräknad. Nu kom han ju två veckor tidigare, tänk att vi har fått ha honom så länge redan?! Han skulle ju i princip kunna ha stannat i magen ännu två veckor till. Så glad att han inte gjorde det, att ha honom här nu känns helt fantastiskt!

Dagarna går så himla snabbt. Vi sover, äter, ammar, byter blöjor, myser, kollar på tv och har jag tur kan jag gå ut en liten sväng. Idag gick vi en sväng i parken och oj vad solen värmde skönt. Har inte lika ont i kroppen längre så jag orkar stå och gå mer nu, känna jätteskönt. Gör knipövningar varje dag också och försöker även stretcha igenom kroppen, jag blir rätt stel av att amma hela tiden. En fåtölj avsedd för amning skulle vara rätt nice att ha, nu ammar jag mest i sängen och soffan.. 

Fredag idag tydligen, trevlig helg på er! ;)


Likes

Comments