Natten gick bra inatt igen. Tror Lucas känner av att det blir sommartid på söndag för han är piggare på morgonen nu. Jag är en morgonmänniska på sommarhalvåret så för mig gör det inget.

De senaste två timmarna känns det som han har haft väldigt ont i magen dock. Han är inte riktigt tillfreds med sig själv och kan inte somna utan slumrar till och sen vaknar och skriker. Just nu ligger han och kollar på sin mobil till vaggan och sprattlar så jag hoppas att han somnar snart.

När han väl somnar ska jag fortsätta att rensa mina gamla hårddiskar från way back. Det är så skönt att få det gjort, jag har hållt på nu i tre dagar och när det är klart blir det några prylar mindre här hemma. (Älskar att göra mig av med saker).

Sen måste jag ringa till kuratorn i Malmö och prata med henne! Men tills dess är mitt enda mission få Lucas att somna!


Tränar nacken

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag är så stolt över mig!

Igår gick det bra att gå till BVC. Jag tog med bärselen in case of men Lucas sov hela vägen fram till dörren och lite till. Så stolt över både mig och honom. Stolt över att jag vågade och inte stannade hemma.

På BVC hade vi mammasamtal och vi beslutade att jag ska prata med någon. Jag pratar ju redan med kuratorn från sjukhuset i Malmö, men det känns bättre att få någon i anknytning till vår BVC. (Mammasamtalet innebär att man ska svara på 10 frågor om hur man mått den senaste veckan.) Vi mätte och vägde också Lucas, nu ligger han på 5325g och är 59cm lång!

Sen när vi skulle gå hem så somnade Lulle igen, och jag hann hämta upp Twegget och gå en sväng med honom och barnvagnen! Så jäkla pepp. Sen när vi kom tillbaka käkade Lucas och sen somnade igen och sov typ mer eller mindre hela dagen. 😮

Natten gick bra, han sov 2,5 timmars pass hela natten, och vid sju var han så pigg att det var omöjligt att somna om, så vi gick upp med Simon. Så nu har jag både hunnit dricka två koppar kaffe, ätit frukost och bytt 2 bajsblöjor.

Likes

Comments

Tiden bara rinner iväg.

I fredags hände det igen, dock en väldigt mild attack vilket innebar att jag inte ringde 112. Kände att det inte var livshotande utan att jag kunde hantera det själv. Han hade dessutom öppna ögon och blev inte heller lealös. Som tur var Kalle och Louise här hemma så jag var inte själv när det hände.

Helgen har gått bra annars, han har kaskadkräkts några gånger men hans allmäntillstånd har ändå varit ok. Han har ätit lite mindre nu i ett par dagar men det känns ändå som han har gått upp i vikt.

Idag ska jag på mammasamtal. Jag har känt sen alla attacker började att jag börjar nästan att ta avstånd ifrån Lucas. Jag känner mig mer som en caregiver än en mamma och är på hugget hela tiden ifall han får ett anfall. Jag kan inte slappna av i veckorna och knappt när Simon är hemma heller. Men när Simon är hemma så jobbar vi med mina känslor och Simon tar honom så mycket det går. Jag har olika stressmoment jag måste jobba med, det ena är att gå promenader, nu är barnvagnen också ett orosmoment precis som babyskyddet, så idag är jag inte helt hundra på hur jag ska ta mig till BVC. Just nu regnar det inte, så jag kanske kan ta honom i bärselen och vandra upp.

I lördags missade vi Emils dop också, men jag kände att jag inte var mentalt redo att åka någonstans med Lulle in case of. Vilket är synd, det bästa hade ju varit att åka iväg och känna att man kan beta av en milstolpe. Istället tog vi det lugnt hemma och pratade, vilket också var behövligt. Simon och jag har inte varit själva på evigheter (med Lucas) om man borser ifrån tiden på sjukhuset, men då var det så mycket annat att tänka på.

Halvtimme kvar till BVC! Wish me luck!

Likes

Comments


Nu har vi varit hemma i ett dygn och det känns ok. Precis som förra gången är jag orolig, men inte på samma sätt då det är andra gången. Jag har varit klyven med amningen men vi har både ammat och gett ersättning under dygnet. Mina bröst har börjat spänna och det känns som att jag fått upp produktionen lite.

Fördelen med ersättning är att man har koll på exakt hur mycket han får i sig. Simon kan mata och det är en avlastning för mig. Nackdelen är att det är sjukt omständigt. Det ska kokas, kokas, kokas, diskas, kokas och vänta på att få det till rätt temperatur osv osv osv. Jag blir stressad när jag märker att han är superhungrig och maten inte är "färdig". Jag känner mig också otillräcklig då.

Sen har jag övervägt att fortsätta amma men komplettera med ersättning vid behov och det känns som jag har bestämt mig nu. Om han kräks blod så är ju det inte farligt i sig. Det farliga är det som händer innan han kräks, dvs att han kyppar efter andan och typ kväver sig själv iom dykreflexen.

Iom att han har gått upp i vikt under de veckorna han funnits så kan det ju inte vara dåligt med bröstmjölk. Jag vill ju amma om det funkar. Och om detta med dykreflexen och kräkningarna är något som växer bort som läkaren tror så är det ju win att fortsätta amma ändå.

Inatt sov han bra, jag ammade och hörde honom klunka. Han har poopat och kissat, men både Simon och jag tycker att han sover mer än vad han brukar. Jag vet inte om det är ersättningen som gör det, en utvecklingsfas eller om han bara är helt slut efter allt ambulansåkande och sjukhusvistande.

Nu är min syster på väg hit med Emil som är 14 veckor (redan) och jag längtar sjukt mycket. Emil ska döpas nästa vecka, men jag är sådär med att åka iom att båda gångerna det hänt så har vi varit på väg någonstans. Jag vet att det är psykiskt men det är en spärr för mig som antagligen kommer ta en bra tid att komma över.

På måndag ska vi prata med kuratorn igen, vi fick ju en på sjukhuset och på måndag ska vi även prata med en läkare igen då jag har två frågor till.

Den ena är om han kan få några men av frånvaroattackerna och den andra är om man skulle gå över till ersättning helt och han kräks blod, vad kan det vara då? (Glömde fråga detta sist) Är det han han hostar sönder slemhinnor eller finns det någon annan teori. (Frågade igår om han hade pratat med sköterskan i Lund ang kräkningen, men det hade han såklart inte).

På måndag har Lucas en viktkontroll på BVC, så det ska bli spännande att se hur mycket han gått upp på en vecka då igår när vi åkte hem så var det 20 gram sen i måndags.

På måndag får vi också ev en till kusin då min bror Paul och hans fru Anna har ett inbokat kejsarsnitt. Tänka sig att det redan är mars, jag är fortfarande inställd på januari och hänger inte alls med i svängarna, dels på grund av allt som hänt och att tiden bara rinner iväg. (På ett sätt är jag glad att det går så snabbt, för om det är något som växer bort vill jag bara att denna tiden ska gå så snabbt som möjligt.)

Tack för alla lyckönskningar, jag hinner inte svara alla som skriver till mig, men era ord betyder mycket! ❤️


Likes

Comments


Lullebullen är åter igen snuvig efter att ha varit snuvfri ett par dagar.

Igår på läkarbesöket så hade nog sköterskorna berättat om min oro för läkaren för vi fick stanna en natt till utan att jag ens hann säga något. Han hade också en teori om frånvaroattackerna (när lulle blir lealös, likblek/blå och kyppar efter andan) att det hade att göra med dykreflexen. Att det är någon lucka som stänger sig och fastnar lite. Den teorin köper jag. Men den i kombo med blodkräkningarna fattar jag inte. Så nu ska han vara i lutning och inte ligga plant.

Blodkräkningarna står han fast vid att det är min bröstmjölk. Men idag ska jag fråga om jag går över till ersättning helt och det händer igen, vad kan det vara då? Då kan det ju knappast vara min mjölk. Å andra sidan om jag slutar amma och det inte är min mjölk som är boven till kräkningarna, då kan jag inte börja amma igen!

Igår hade jag pumpat i 26 timmar och redan på den tiden sinade min mjölk. Jag fick bara ut 30/40ml totalt från tuttarna (pumpade i en timme). Så igårkväll skulle vi testa att han fick direkt från källan igen för att dra upp produktionen. Först fick han 55 (totalt från båda) och somnade, sov i 6(!) timmar. (Mitt alarm funkade inte) Sen fick vi väcka honom och han fick ut 100ml från ena tutten och han ska äta 90, så det kändes ok.

Sen blev han gnällig igen efter två timmar, så då gav jag honom lite till och fick då ut 65 från den andra tutten på 8 minuter, så han är ju uppenbarligen bättre än en pump.

Hela grejen är märklig. Och jag vet inte hur vi ska göra. Jag vill ju bara att han ska må bra. Han känns inte lika tillfreds på bröstmjölk som på ersättning. Men ersättning ger en större mättnadskänsla än bröstmjölk så det är svårt att jämföra rakt av. Han bajsade igår också, två gånger! Och det känns inte som han har haft ont sen dess.

När läkaren kommer idag ska vi också kolla om han fått tag i sköterskan i Lund som fick kräkningen på sig. (Jag är hundra på att han inte ens ringt). Sen i nästa vecka tänker jag att jag ringer och bokar tid med en läkare i Helsingborg så jag kan få en second opinion.

Likes

Comments

Så trött på sjukvården.

Nu ligger vi här igen. En vecka sen sist. I tisdags kom mina föräldrar ner och skulle hämta upp mig och Lucas för att köra till Varberg för lite avlastningshjälp sen incidenten förra söndagen. Vi hann packa in i bilen men jag hann inte ens spänna fast bältet på mig förrens jag hörde att det var dags igen. Ett nytt anfall. Sprang runt bilen, tog ut honom och sprang in i huset igen.

Hämtade telefonen och ringde 112 på en gång. Sen blev han blå. Blod kom ur munnen och han kippade efter luft. Ambulansen kom och tur i oturen var en sköterska samma som sist.

Vi körde in till Lund igen och man tog både blodprov och gjorde en okulär besiktning på honom. Sen på grund av platsbrist igen så blev det åter igen ambulanstransport till Malmö för att bli inlagda på observation. Han hade ont och skulle få alvedon oralt men sköterskan hann inte ge honom innan han kräkte ner henne i blod. Sen fick han en supp istället och däckade tills det var dags att åka till Malmö. (En ung at läkare i Lund tyckte att vi kunde gott ta och köra själva då ambulans kunde ta tid men jag vägrade så vi väntade in ambulansen.)

Natten gick bra. Redan i Lund beslutade vi för att testa ersättning då en sköterska i Lund tyckte precis som vi att han har som mest ont efter amning. (Han drar ihop sig väldigt mycket och blir väldigt ledsen.) Så var tredje timme väcktes han för att käka. Sköterskorna i Malmö och läkarna här håller inte alls med personalen i Lund.

På morgonronden så kom samma överläkare in som sist och som vanligt så finner man inga fel på honom. Den här gången var även en kurator med i rummet. En at läkare kikade i munnen och klämde och kände utan något resultat. Suck

Vi fick dock stanna en natt till. Så nu ligger vi här. Natt nr två och några timmar kommer överläkaren komma in igen och försöka skriva ut oss. De man gjort i Malmö är att kolla syresättningen i blodet och pulsen. Samt att jag fick till ett blodprov den här gången som visade (så klart) negativt på allt möjligt. Suck.

Efter lunch ammade jag igen och då sov han fint. Sen vid kl 15 amningen så märkte jag att han fick ont och sen hade han fortsatt ont tills vi testade ersättning igen kl 21. Så nu har han fått ersättning 21,00,03 och sen ska han få lite till nu vid kl 06. Jag pumpar under tiden men sparar inte mjölken. Än så länge har han bara skrikit två gånger och då var det precis innan han somnade och när han vaknade vid 00 och ville ha mat. De första två gångerna åt han bara hälften av vad han skulle äta. Men nu sist vid 03 så åt han nästan hela dosen.

För första gången i hans liv har han inte bajsat sen i tisdags kväll. Vet inte om det är ersättningen som gör det men från att ha bajsat 7-10 ggr per dygn sen han kom ut så blir man ju klart orolig.

Jag är så arg och trött på överläkaren, jag fattar inte att man kan säga att ett barn är friskt om samma incident händer två gånger inom loppet av en vecka. Sköterskorna här förstår min frustration och tycker att vi ska trycka på att få stanna en natt till. Men man ska ju inte behöva hota med att de får hämta farbror blå för att man ska få stanna. Egentligen. (En sköterska sa att vi kunde hota med det om han säger emot - bara en sån sak)

Jag vill att de ska göra mer tester. Vad de gör för tester skiter jag i. Jag känner ju på mig att något är fel. Han har ju uppenbart ont och får krampanfall. Det är ju fan inte normalt att ett barn blir blå och kräks blod.

Överläkaren tror ju att han kräks blod på grund av att jag har "såriga bröstvårtor och blod i mjölken" vilket läkarna i Lund och sköterskorna här avfärdat. I Lund sa de att jag kunde kräva en analys av bröstmjölken men överläkaren säger att det är omöjligt och att man inte gör sånna tester sen flera år tillbaka.

Säger han ett ord till om min bröstmjölk slänger jag fan pumpen i huvudet på honom. Jag har inte såriga bröstvårtor och jag har inget blod i min mjölk.

Nu har jag varit vaken sen halv tre och inte kunnat somna om. Jag är så jävla arg på Tore, som överläkaren heter. Har man valt ett yrke där man hjälper folk ska man fan hjälpa. Det måste ju ligga i ens intresse att ta reda på fel och göra undersökningar om man är läkare.

Likes

Comments


Först vill jag be om ursäkt för att jag inte uppdaterat på en dryg vecka men vi har haft det kämpigt här hemma. I fredags och lördags var allt som vanligt. I lördags kom även bästaste Alex på besök från Gbg och vi hade mellomys och käkade gott. I söndags däremot från ingenstans började Lucas att hosta och kyppa efter andan.

Jag tog upp honom och kände att han var kallsvettig, slet av honom kläderna och försökte ge honom bröstet samtidigt som jag tänkte att hud mot hud kunde lugna honom då han skrek. Ett ögonblick senare blev han likblek och lealös men hostade fortfarande så jag började ringa 1177 under tiden Simon försökte trösta honom i framstupa sidoläge. För det kändes som han hade något i halsen. Jag skrev fel personnummer och la på luren och ringde 112 istället. Det började bubbla ut blodblandat slem från munnen på honom och man kände hur han samlade kraft till att hosta upp blodet.

Två ambulanser kom och de diskuterade hur vi skulle frakta honom då de brukar inte åka in med spädbarn. Vi beslutade att sätta honom i babyskyddet och när vi knäppt fast honom kaskadspydde han en brun gegga med rött blod i. Två gånger. Det blev blåljus in till Lund.

Simon åkte med Lucas då han var lugnare än mig och jag tänkte att min stress kommer påverka Lucas negativt. Så jag packade ihop lite tillhörigheter och sen körde Alex in mig till barnakuten i Lund. På plats så var han i akutrummet och det var en drös med personer på plats. Alla värden såg ok ut och han verkade lugna sig med syrgasen. Läkaren beslutar i samråd med barnkirurgen om att röntga honom och sen skulle vi bli inlagda för observation i Malmö på grund av platsbristen i Lund.

Röntgenbilder tas och efter några timmar visade det sig att dem visade ingenting. Istället väntade vi in en ambulans för transport till Malmö.

Simon och jag åkte med världens bästa ambulansförare. Lucas låg på mitt bröst i någon ny uppfinning för att transportera spädbarn. Jag var tydligen den första med att testa den irl. Resan gick bra. Lucas andade utan att rossla och pulsen var ok.

På plats i Malmö ville de att jag skulle amma honom så vi kunde ta en amningsvikt. Då hade han inte käkat på 9 timmar. Han glufsade i sig 110 ml och då sa en sköterska att det var för mycket. Han ska bara äta 80. (Åt 7min). Mitt bröst var stenhårt så jag sa att det var ju inte så konstigt att han fick i sig mycket. (De ville att han skulle vänta 4 timmar mellan måltiderna, något jag sket i. Vill han så ska han få!)

Klockan nio på kvällen sa dem att Simon kunde trotsa sjukhusets regler och sova över. Samma snälla sköterska fixade även tandborste, tandkräm, sängkläder och kvällsmat till oss då vi inte käkat sen pannkakorna till frukost.

Strax därpå bajsade Lucas en svart. De tog blöjan och skickade den på analys. Han hade så ont och det bubblade ur honom, som svart skum. Sen spydde han igen, fast då slemmig bröstmjölk med liiite rött i. Under natten krampade han igen och jag tryckte på knappen och en sköterska kom in, hon tyckte också att han hade ont och kunde känns att han var spänd i buken. Strax därpå bajsade han en till svart blöja fast denna gången med lite grönt i. Denna blöjan togs inte på analys. Istället fick han en alvedon. Efter alvedonen sov han länge. Sen fick vi en gröngul blöja 🙌🏻.

På morgonen så togs tester på honom. Både en odling i näsan (som visade negativt fick jag reda på igår) och puls och syre. Hans andning var väldigt hög. Som att han hyperventilerande. En drös med läkare kom in (överläkare, läkare och två at) överläkaren tyckte att han var väldigt spänd i buken och de kunde inte svara på varför mer än att blodet kan ha kommit från mina "såriga" bröstvårtor. (Jag har inte haft såriga bröstvårtor sen typ dagen efter förlossningen, så det kan omöjligt vara därför.) man misstänkte även mjölkproteinallergi, kolik och att hans förkylning hade något med det att göra.

Läkarna skulle också prata med dem i Lund och titta ett varv till på röntgenbilderna. Vid 15 tiden på måndagen blev vi utskrivna efter en till gul blöja.

Sen dess har han haft ont i magen. Jag har uteslutit mjölkprotein sen i måndags kväll och trots att han inte spytt något mer (brukade spy lite efter han käkat) så märker jag att han har ont av magknipen som han får. Suck.

Jag har även gått in och läst Lucas journal där man både misstänker mallory Weiss syndrom, affektkramp, slemplugg och förkylning. Men det är INGET som förklarar hans brunröda kaskadkräkningar och svarta avföring.

Nu är vi iaf hemma. Mina föräldrar är nere och avlastar oss och Simon kan jobba igen. (Började sitt nya jobb förra fredagen och var frånvarande i måndags) Lucas tillstånd är stabilt men man går på helspänn.

Tack för alla lyckönskningar. Vi kämpar vidare och jag hoppas att detta aldrig inträffar varken Lucas eller någon annan igen! ❤

Likes

Comments

Jag hinner inte mer än att börja på ett blogginlägg förrens dagen är slut!

Idag är det onsdag och jag har knappt märkt av att helgen är slut. Just nu ligger jag fortfarande kvar i sängen. Lucas har två nätter i rad nu bara sovit max tre timmar i sträck istället för fyra som han gjort tidigare. Inatt kaskadspydde han också precis efter jag bytt hans kläder då han fått lite kiss på pyjamasen. Så det var bara att byta igen, hitta handduk, torka min sida av sängen, mig och golvet. Stackars liten. Sen sov han gott i nestet i drygt två timmar innan han ville ha mat igen. Just nu sover han och jag vet inte om jag ska sova lite till eller om jag ska äta något.

Sen är planen att lägga in bilderna från kameran och sortera kläder! (Både Lucas och mina) Lucas har fortfarande vissa plagg i 50 men några 50 är faktiskt för små, så vi viker upp Strl 56 och använder dem med.

Likes

Comments

Igår var vi på babyshower för finaste Malle och Peter. Mini sov nästan under hela besöket, vi hade supertrevligt och blev bjudna på världens godaste broccolipaj.

Idag bor vi dock i soffan. Jag är helt slut! Trots en bra natt så tog Simon Lucas i selen i förmiddags och jag valde att snooza vidare. I drygt en timme sov jag och det kändes som flera dygn. Jag drömde min första dröm sen jag var gravid och är sjukt trött sen dess. 😵 känner mig som en zombie.

Gick ut på en timmes promenad med Lucas och Craig under eftermiddagen men det hjälpte inte. Lucas har sovit längre pass i helgen under dagarna och varit mer gnällig under kvällstiden, vet inte om det är en fas eller vad det är. När han är ledsen funkar inget. Inte ens bröstet, så jag hoppas att det inte är en början på kolik utan kanske bara något jag käkat.

Appropå napptvånget så tvingar vi inte honom om han inte vill, nu har han tex inte haft napp sen igår morse, men när han visar intresse så testar vi med napp och funkar det så får han den.

Nu ska vi beställa hämtmat!

Likes

Comments

Idag blir vår lilla pojk en månad! Helt sjukt vad tiden går, men jag njuter av varje sekund! Hans förkylning är bättre men har lite höjd temp på morgonen. Natten inatt var nog den sämsta, han kom inte till ro alls, men tror mer på att det var magen än förkylningen.

I en månads present får mini en bärsele som jag beställde från Babyshop igår (och som redan är på uthämtningsstället - wow vilken snabb leverans). Då han blivit lite mer klängig nu i slutet så tänkte jag att det skulle passa perfekt. Vi har även börjar tvinga honom att ta napp. Det går sådär, men han tar den tillslut och när den väl är i är han nöjd och blir ledsen när den åker ut.

Varför tvingar vi honom? Han kan inte ha mitt bröst i munnen hela tiden. Han äter aktivt i 3-10 minuter och sen vill han bara ha tutten i munnen. Men mina bröst sprutar mjölk, typ konstant. Så det funkar inte.

Likes

Comments