Livet
Jag är inte världsvan. Jag är inte organiserad. Jag får lätt panik när jag inte hittar busshållplatser. Jag hatar att kolla på byggnader. Och historia intresserar mig lika mycket som en katt är intresserad av sin klösbräda när det finns en soffa i närheten.


Jag börjar dock bli van vid att resa. Jag börjar bli van vid att behöva prata med främlingar och att använda kroppsspråk istället för ord. Jag är van vid att uppleva platser ensam eller med folk jag vet att jag aldrig kommer träffa igen. Jag är van vid att behöva stå och svettas på en buss för att jag inte vill betala för en taxi till och från flygplatser. Och jag är van vid att behöva använda smutsiga strumpor för att det inte är värt att tvätta.

Trots att jag inte är den mest beresta människan så har jag ändå några saker jag önskar att jag fattat innan jag började resa.

1. Bor du på hostel kommer du behöva vänja dig vid att folk hör eller förstår att du bajsar. Det luktar, det låter och det är rätt pinsamt men alla gör det. Get over it. Det är värre att vara förstoppad och behöva gå till Apoteket i ett främmande land där folk inte pratar engelska och med kroppsspråk förklara vad du letar efter.

2. Du måste inte umgås med folk hela tiden (om du inte vill) bara för att du reser. Att möta nytt folk är en del av att resa men det är inget måste. Du kan säga nej. Tycker folk att du är konstig som inte vill följa med ut så är det okej. Du kommer ändå inte träffa dom igen om du inte vill.

3. Folk kommer stirra. På en del platser är de inte van att se turister och på andra ställen ser du helt enkelt ut helt annorlunda ut än lokalbefolkningen. Så det är lika bra att vänja sig vid blickar och beroende på kultur kommer de glo trots att du stirrar tillbaka. Det är irriterande men fortsätt fokusera på ditt och bry dig inte så mycket. En del ser det dessutom som en invit om du kollar tillbaka.

4. Hitta ett par jeans som sitter perfekt. Hur bekväma yogabyxor än är så uppskattas det inte i alla kulturer. Så hitta ett par jeans eller shorts som du kan ha på dig en hel dag utan att behöva dra upp dom som en galning.

5. Det är okej att inte hinna besöka/inte vilja se alla turistattraktioner. Välj ut det som DU tycker är intressant och det DU vill se. Jag kan meddela att jag inte fått ut särskilt mycket av att betala in mig på kända museum bara för att de är kända och något man "bör se". Museum intresserar mig inte så varför ska jag kasta pengar i sjön och slösa tid på något folk säger att "man bara måste göra när man är där". Fuck that. Vill jag spendera all min tid i en ny stad genom att kolla på duvor vid en fontän så tänker jag göra det. Punkt slut. Det är min resa och mina minnen.

5. Du kommer känna dig ensam. Trots att ditt hostel kanske är fullt av folk som skrattar och har roligt så kan du ibland få känslan av att du är ensam. Det är okej och helt normalt. Men kom även ihåg att det blir vad du gör det till. Deppa inte över att du känner dig ensam. Försök istället hitta någon att prata med. Sätt dig bredvid någon och inled en konversation eller sök på internet och hitta forum eller liknande med folk som också reser ensamma eller sök upp ett event i närheten om det finns. Så vida du inte är mitt ute i skogen med endast djur som sällskap så finns det alltid någon att umgås med.

6. Det är okej att säga nej. Frågar en kille ut dig på dejt och du inte vill? Säg nej från början. Det är värre att säga ja och sedan undvika personen resterande tid du är där. Tar personen illa upp? Synd för dom då, det är ändå ingen du kommer träffa igen. Och kan personen inte ta ett nej är jag övertygad om att det inte är någon du vill dejta. Tro mig när jag säger detta. Det är lättare att säga nej än att hitta omvägar för att undvika caféer och barer etc.

7. Ta tid på dig att resa. Jag är dålig på att stanna på samma ställe en längre tid för jag blir för uttråkad. Jag vill ha nya saker hela tiden. Men efter att ha varit i Albanien i mer än två veckor förstår jag grejen med att resa långsamt. Man hinner uppleva så mycket mer. Man får mer förståelse för kulturen och du hinner hitta ställen som du gör till dina. Det kan vara en bar, en löprunda, ett område där du kan träna utan att någon stör och så vidare och så vidare. Så upplev hellre ett land under längre tid än att checka av länder bara för att. Länderna kommer stå kvar så sluta stressa, du har hela livet på dig.

8. Försök ta dig utanför huvudstäderna. Ett land är så mycket mer än sin huvudstad. Men en huvudstad ger ofta ett hum om landet. Så har du tid, pengar och intresse så ge dig ut på landsbygden och upplev det "riktiga" livet i det landet även om det bara är för en dag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Igår åkte jag iväg på ett äventyr igen. Jag åkte till Blue eye som ligger mellan Gjirokastër och Saranda. Blue eye är ett naturligt vattenhål mitt ute i ingenstans. Och har man inget eget färdmedel får man åka buss dit och hoppas på det bästa när man ska ta sig därifrån. Man kan stå och vänta på bussen som kommer från Saranda men det är som att vänta på snö i oktober. Det kommer ibland men du kan lika gärna stå och vänta förgäves.


 Jag åkte buss dit, gick till vattenhålet, knäppte några bilder, gick tillbaka till vägen och började gå. Jag tänkte att jag skulle orka gå till närmsta samhälle för att lifta med någon därifrån. Men det var 25 grader varmt, strålande sol, uppförsbacke nästan hela vägen och svetten bara rann. Så efter ungefär tjugo minuter gav jag upp och sträckte ut tummen när jag hörde att det kom en bil. Det var en lastbil och han stannade. Första försöket och jag lyckades. Perfekt tänkte jag och klev in. Vi försökte kommunicera men det gick inte alls bra. Han pratade ingen engelska och min albanska är begränsad till ”hej”, ”tack” och ”hejdå” så vi hade inte så mycket att säga till varandra.

Jag gav upp ganska snabbt och stirrade ut på vägen och efter ett tag kollade jag åt hans håll och vi fick ögonkontakt. Han tog tillfället i akt och pekade på mig, på sig och sedan på sängen bakom sätena med en frågande blick. Panik. ”Nej!” utbrister jag och känner att jag rodnar i panik. Tankarna på om jag kunde hoppa ut i farten började komma. Han frågade ”sex?” jag svarade med bestämd röst ”nej! Nej! Nej!”. När han inser att han inte skulle få ligga och att jag har panik frågar han ”problem?”. Ja. Jag har problem med att du frågar om vi ska ligga i din lastbil. Ja. Ja. Ja.

Han tog mitt nej som ett nej. Han gjorde inga närmanden. Han tjatade inte. Han frågade inte igen. Men obehagskänslan var enorm och jag var hela tiden beredd på att öppna dörren.

Jag vet att jag borde bett honom att stanna direkt och hoppat ur. Men jag är för feg. Jag vågade inte. Jag kände mig både hjälplös och kränkt men ändå stannade jag tills vi var framme. Så här i efterhand inser jag att det kunde slutat mycket värre än det gjorde. Och allt för att jag är kvinna. Men vad fan trodde han egentligen? Att jag gick där utefter vägen i svettiga träningskläder och litade för att hitta ett potentiellt ligg? Nej vet du vad. Inte okej.

För att inte avsluta inlägget allt för jobbigt kan jag meddela att vattenhålet var väldigt vackert i alla fall.

Likes

Comments

Albanien
I ärlighetens namn var det onödigt mycket drama mellan oss volontärer här ett tag. Det snackades skit och slängdes hårda ord mot varandra. Jag var dock aldrig riktigt med i det men det skapades mer drama efter att jag kom in i bilden så jag är väl inte helt oskyldig.

Då jag är konflikträdd så drog jag iväg som en stucken gris ner till busstationen och tog första bästa buss till Ioánnina i Grekland på min första lediga dag förra veckan. Sedan spenderade jag kommande två nätter alldeles ensam på ett fint hotell mitt i centrum. Jag betalade alldeles för mycket och gjorde alldeles för lite. Men det var värt att få komma bort från alla någon dag och ladda batterierna och få bestämma allt själv utan att ha någon omkring sig. För ja, jag är trots allt en introvert person som behöver sitt space lite då och då för att ladda batterierna.

På dagarna gick jag omkring och lökade i solen utan ett ens veta vad det fanns för sevärdheter i staden. Jag gick helt enkelt bara runt utan något mål och bara njöt av mitt eget sällskap. Och på kvällarna åt jag alldeles för mycket mat för att sedan gå tillbaka till mitt rum där jag kollade på youtubeklipp tills jag somnade.

Jag skulle gissa på att många tycker att det låter som bortkastade pengar och tid men inte för min del. Det var precis vad jag behövde och det är exakt vad jag njuter av när det händer för mycket runtomkring mig. Och jag har absolut inget att klaga på då staden var hur vacker som helst. Så det dög gott och väl att bara varandra omkring på gatorna.

Likes

Comments

Albanien

Förra veckan var jag ledig och kände för att göra någonting, alltså inte bara sitta med telefonen i soffan och uggla. Så jag packad ihop en väska fylld med saker jag skulle kunna tänkas behöva för en natt borta. En natt borta blev det inte riktigt. Knappt en hel dag i ärlighetens namn.

Det började med att jag gick ner till busstationen och frågade i infon vilken buss jag skulle ta för att komma till Saranda (en stad som ligger ungefär en och en halv timme från Gjirokastër på kusten av Albanien). Receptionisten pekade på en buss precis utanför dörren. Jag gick klev in i bussen och satte mig och väntade. Jag satt där helt ensam. Inte ens en schaufför syntes till. Sen kikade en man in genom dörren och frågade om jag skulle till Saranda. Ja svarade jag lite försiktigt och förstod inte vart han ville komma med det då jag satt på rätt buss.

Det visade sig att han också körde dit. Så det hela slutade med att jag satt i hans bil med fyra andra helt okända personer.

Väl i Saranda klev jag ur bilen, gick omkring i drygt en timme i panik över att jag inte visste vart bussarna tillbaka gick från. Jag hittade busstationen, köpte naturella riskakor och ett äpple som det sedan visade sig bo en mask i och åkte sedan tillbaka till hostlet.

Japp. Jag suger på att göra utflykter. Bättre lycka nästa vecka när jag är ledig. Då har jag bestämt mig för att dra iväg längre än så.


Likes

Comments

London

Världens bästa årstid: höst.

Anledning: träden skiftar färg, modenheterna droppar in i butikerna och jag kan äntligen handla kläder som inte gör att folk funderar på vad i hela helvet jag satt på mig, jag kan äntligen vistas utomhus utan att hålla på att drunkna i min egen svett och folk (förtydligende: inte jag dock. Jag kan snarare använda en tunn långärmad tröja för annars rinner svetten ”:)”) kan klä sig i varma mysiga kläder med lager på lager, man kan sitta inne och dricka te med tända ljus och kolla på tv på kvällarna utan dåligt samvete.

Negativa med hösten: det kommer alltid som en chock för mig att jag varje år blir deppig under denna årstid. Vartenda år kan jag inte för mitt liv förstå varför jag helt plötsligt inte känner för att leva längre. Men jag menar vad är det i jämförelse med höstfärgade löv liksom.

Likes

Comments

Albanien

Gjirokastër är ett sånt ställe som inte skulle passa folk som äter pizza med kniv och gaffel för att slippa bli smutsigt fingrarna och hellre spenderar sina helger med shopping och cocktails på lyxiga barer. Men älskar du historia, att svettas och att vara ute i naturen och vandra så är detta stället för dig. Svettdelen verkar dock bara gälla mig men med klarblå himmel, +20 grader och en jävla massa uppförsbackar överallt så tycker jag ändå att det är okej att behöva ha en näsduk i bakfickan för att torka bort svett i pannan, på ryggen och mellan brösten lite då och då.

Trots att jag är uppvuxen den norra delen av Sverige så blir jag ändå tagen av vyerna här. Det är berg och dalar överallt. Det är så där vackert att man vill ta tusen bilder men inget foto i världen kan göra känslan och det man ser rättvist.

Likes

Comments

Albanien

I onsdags packade jag ihop mina grejer i London, tog en svettig promenad till Victoria station, hoppade på Gatwick Express, checkade in och flög till Tirana.

Flygresan tog tre timmar och bestod av extrem svettlukt från killen två säten bort och att han bakom mig hela tiden höll på att trycka in sina knän i min stolsrygg. Att tjejen bredvid hela tiden gav mig skumma blickar gjorde inte det hela mer bekvämt.

Väl i Tirana när vi klivit av planet och stigit på flygbussen blir jag utstirrad. På ett fullsatt plan var två personer ljushåriga, varav jag den ena. Jag försökte bete mig normalt men som vanligt när jag får oönskad uppmärksamhet blev mitt ansikte rött och jag började svettas.

Som en stoppskylt efter en regnskur skyndade jag mig av bussen, genom tullen, hämtade min väska och hoppade in i taxin jag förbeställt (tack och lov att den redan var beställd för när jag stängde av flightmode och fick mitt ”välkommen till Albanien”-sms fick jag reda på att Albanien inte är medlem i EU och att ringa och beställa text skulle kosta mig 18kr/min. I forgot to do my research).

Taxin tog mig till hotellet och på vägen dit satt jag som klistrad på fönstret. Jag hade som ingen aning vad jag hade att förvänta mig att detta land. Jag blev överraskad av hur modernt allt såg ut att vara. Men...på gatan mitt hotell låg förändrades allt. Vi åkte på en modern och fräsch gatan, chauffören pekade på skylten till mitt hotell, han svängde runt hörnet och baaaaam jag trodde jag skulle bli rånad och mördad.

Men allt gick bra och jag överlevde.

Likes

Comments

Albanien

Ni vet när man ledsnar på allt och ba: nä jag drar till Albanien istället? Inte? Nä, men om mindre än sex timmar landar jag i Albanien i alla fall och blir där i tre-fyra veckor. Nej, jag ska inte semestra. Och nej, jag ska inte ens hålla till i Albaniens huvudstad Tirana.

Så nu tycker jag att ni ska ge mig och min spontana sida en applåd för jag ska nämligen jobba på ett hostel mot boende och mat i Gjirokastër.

Wikipedia om Gjirokastër: Gjirokastër är en stad i södra Albanien. Staden är centralort i distriktet Gjirokastër, residensstad för Gjirokastërprefekturen. Staden hade 22 800 invånare 2004 och dess gamla stadskärna är ett världsarv.

Gjirokastra ligger på berget Mali i Gjerës sluttningar, med utsikt över floden Drinasdalgång.

Den gamla staden bär spår från det osmanska lant- och stadslivet. Trånga gator och trappor klättrar uppför sluttningarna. Från fästningen har man fin utsikt över staden.

Ibland förstår jag mig inte ens på mig själv. Men jag håller uppe mina förväntningar. Värsta som kan hända är att jag hatar det.

Likes

Comments

London

Något jag tycker är väldigt fint med London är folks ytterdörrar. Jag kan spendera alldeles för mycket tid att fotografera dom och tappar ofta fokus på samtal om jag är ute och går med någon för att det helt plötsligt dyker upp en färgglad dörr.

Och ja, det är pinsamt att inse när man ska gå vidare när man stått och fotograferat någons dörr och husägarna/hyresgästerna har stått i fönstret och kollat på och mest troligt undrat vad jag lider av för bokstavskombination.

Likes

Comments