Vardag

ÄNTLIGEEEEEEENNN!!!

Äntligen, äntligen, äntligen börjar det gå åt rätt håll. Återbesöket visade att det endast fanns lite kvar som kommer att försvinna ut av sig själv.

Jag kan inte ens beskriva min lycka. Efter allt krångel hit och dit så börjar det äntligen rätta till sig.

Det kanske inte låter som en så big deal för vissa men det har varit en sån påfrestning för mig.

Ända sedan jag fått reda på att jag fått ett missfall som dessutom hade "dött" 1,5v innan jag fått reda på det fram tills nu så har det känns så annorlunda. Det har gått så många veckor och det har funnits en så olustig känsla inom mig. Jag ville bara att det skulle komma ut.

Nu, tillslut, så börjar det äntligen se bra ut. Smärtan har avtagit rejält och jag kan börja återgå till min normala vardag.

Wihooo, vad jag är glad idag! ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vardag

Hejsan!

Idag har jag fortsatt med bakandet och det fick bli vaniljbullar. Fått någon feeling för att baka just nu verkar det som haha.

Annars händer det inte så mycket just nu. Är mest nervös inför besöket på sjukhuset imorgon. Jag hoppas, hoppas veeerkligen att allt har gått som det ska och att det ser bra ut!

Igår så kom min pojkvän hem med världens finaste blombukett. Är det bara jag som blir så löjligt glad över ett par blommor??

Jag blir så glad. Det är så fint och även en väldigt fin gest. Tänk att en sån "liten" sak kan göra en så glad!!

Efter allt som hänt dom senaste veckorna så har man verkligen lärt sig att uppskatta saker här i livet.

Jag säger det typ varenda dag men jag är så otroligt tacksam för det jag har i livet. Även om jag varit med om mycket tråkigt genom livet så är jag ändå glad att det var just jag som fått genomgå det. För annars hade jag inte varit den jag är idag.

Jag är nöjd och bekväm med den jag har blivit idag, jag har fortfarande massor att lära men det ser jag bara fram emot.




Likes

Comments

Vardag

Hallå hallå.

Ett tag sedan jag upptaderade men det har hänt så mycket saker under helgen.

Vi kom iallafall iväg på dop och det var så skönt att komma iväg lite.

Cytotec "behandlingen" vet jag inte om den funkade eller inte... Fick bara frossa och lite värk men inget särskilt hände.

Så det återstår att se på Onsdag hur det ligger till. För då ska jag tillbaks till Karlstad IGEN...

Hoppas verkligen att allt detta snart är över. Jag känner mig så stressad över det på något vis. Jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen och att kroppen blir återställd.

Idag har jag städat lägenheten, fixat i min garderob, diskat, tvättat och även bakat 😍

Så produktiv har jag inte orkat varit på länge så det var skönt att få det gjort nu.

Sakta men säkert känns det ändå som att det börjar gå åt rätt håll nu 😊

Likes

Comments

Vardag

Det känns som allt går dåligt för mig just nu. Jag var så himla glad igår, smärtan hade lagt sig betydligt. Jag var så inställd på att det värsta va över nu.

När jag kom till sjukhuset så såg dom enligt ultraljudet att allt inte kommit ut. Så jag var tvungen att ta en omgång till av cytotec.

Aaaaaaah. Jag orkar inte mer. Varför ska allt va så krångligt?

Så nu ligger jag här i sängen igen och har ingen ork till någonting...

Hoppas att det snart är över.

Likes

Comments

Vardag

Godmorgon!

Idag ska jag på återbesök till Karlstad sjukhus. Ska bli så skönt att få lite svar på alla mina frågor och tankar kring allt som hänt.

Fysiskt sett så börjar jag må bättre, det gör inte alls lika ont som det gjorde bara för någon dag sen. Det går framåt sakta men säkert.

Om dagarna sker det inte särskilt mycket men på Lördag ska vi på dop för min kusin W. Så det ska bli skönt att komma ut litegrann efter en väldigt ledsam vecka isolerad i lägenheten.

Man kan alltid välja att vara lycklig och det tänker jag vara. Oavsett allt fruktansvärt som hänt just nu så är jag ändå lycklig. Jag är omringad utav kärlek varje dag. Jag har en familj som älskar mig och stöttar mig i allt jag gör. Jag har en underbar pojkvän. Jag har en förjävlig, knäpp katt men jag älskar honom. Jag är lyckligt lottad.


Våra drömmar kommer att bli sanna, en vacker dag. Jag längtar så enormt.

Likes

Comments

Föräldraskap

Vardagen rullar på som vanligt för alla andra runt omkring mig, precis som det ska vara. Men för mig känns det som tiden stannat. Jag tar mig liksom ingenstans varken fysiskt eller psykiskt.

Om jag ska vara ärlig så vet jag inte hur jag ska ta mig ur det här. Jag antar att det lär ta tid och det vill jag att det ska. Detta är inget jag någonsin kommer att glömma.

Jag var så inställd på att det skulle bli på ett visst sätt och så blev det inte alls så...

Jag brukar tycka det är enkelt att uttrycka mig i skrift men just nu får jag inte fram någonting.

Jag känner mig bara så förvirrad,ledsen,irriterad och förstörd. 😔


Det är sån tur att jag har min pojkvän. Det finns ingen som stöttar mig så mycket som han gör.

Han är underbar på alla sätt och vis. Jag är lycklig varenda dag jag vaknar och jag är fortfarande lika glad när jag går och lägger mig. För att jag får ha honom vid min sida.

Han är en sån inspiration, han kämpar för det han vill, han sprider enorm glädje, han är så otroligt snäll och omtänksam. Jag är så stolt över honom.

Det finns ingen som kunde bli en bättre pappa till mitt barn än han. Jag älskar dig såååå mycket!

Likes

Comments

Föräldraskap

Ni vet känslan man får i kroppen när man så himla gärna vill ha något. Så mycket så att det värker i hela kroppen. DEN känslan har jag och även min sambo just nu.

För ca 6v sedan fick vi reda på att jag var gravid. Det kom som en shock, vi var inte alls förberedda.

Jag hade ätit mina p-piller som vanligt och det var liksom inga konstigheter tills jag skulle få min mens. Den kom väldigt sent och varade inte alls länge men jag tänkte att det är väl sånt som kan hända. Då min mens ibland har varit lite oregelbunden.

Efter jag haft den där mensen i ca 2dagar så började jag få ont i magen, inte sådär jätteont men det värkte liksom.

Jag analyserade inte så noga i vad det var som kunde orsaka värken utan jag tänkte att det "går nog över snart."

Men sen så började mina bröst bli otroligt ömma och jag började bli lätt irriterad på saker hela tiden. Vi beslutade oss för att köpa hem ett graviditetstest.

10 minuter senare var allt glasklart. Graviditetstesterna visade positivt alla 3 och alla "besvär" jag haft, hade såklart en förklaring.

Vi visste inte riktigt hur vi skulle ta det. Det var en stor omställning som skulle komma att ske. Var vi redo? Skulle vi kunna klara av att ta hand om ett barn nu?

Trots alla frågor som kretsade i huvudet och paniken som rann genom hela kroppen så var valet ändå väldigt självklart för oss båda .

Vi behåller barnet.

Vi började förbereda oss mentalt så gott det går. Vi började bli otroligt intresserade av att kolla på barnkläder, inredning till barnrum, läsa böcker/artiklar om graviditet osv.

Det kändes så bra, att ta ett nytt steg i livet tillsammans med den man älskar mest i hela världen.

Vi skulle bli en familj, en egen familj.

Vi var så otroligt lyckliga, vi låg och pratade i flera timmar på kvällarna om hur det skulle bli, hur bebisen kommer se ut och hur mycket vi faktiskt älskar den även fast den bara var ett litet litet embryo.

I v. 6-7 berättade vi för våra mammor och dom blev så fantastiskt glada över nyheten och dom delade den enorma glädjen med oss.

I v.8 berättade jag för min mormor, min älskade mormor. Hon brast ut i glädjetårar och hon klappade mig på magen och började direkt prata med den lilla i min mage.

Nu visste dom närmsta i vår omgivning om det, alla hade tagit det så otroligt bra. Alla var så glada för vår skull.

Jag var så lycklig, jag var omringad av kärlek,varje dag. Det finaste som fanns växte i min mage. Det som skulle komma att bli mitt älskade lilla barn.

Jag mådde otroligt dåligt om man ser det från ett hälsomässigt perspektiv. Jag kräktes flera gånger i veckan, jag kunde knappt äta någonting alls. Jag var trött hela tiden, jag mådde allmänt dåligt, det liksom värkte i hela kroppen.

Men jag tänkte hela tiden, "Det är värt det, jag kommer få den finaste gåvan."

7/9-17 v.10. Det var nu den riktiga mardrömmen började. Vi gick och la oss som vanligt på kvällen runt 23-tiden. Jag började få smärtor i magen men som vanligt så tänkte jag att det går nog över...

Jag somnade och vaknade 20 minuter senare med en KRAFTIG smärta. Det spelade ingen roll hur jag än låg för det gjorde så fruktansvärt ont. Tillslut så somnade jag om igen. Jag vaknar igen vid 02.00 jag får i stort sett panik av smärtan. Jag går upp , jag lägger mig på golvet, jag sitter i soffan, jag provar att gå på toa, ja, i stort sett allt provar jag men inget hjälper.

Jag provar att lägga mig igen, men det går inte. Det gör så fruktansvärt ont. Det värkte nåt så enormt. Vid 04.30 tiden klarar jag inte mer, jag trodde jag skulle dö. Jag önskade nästan att jag skulle dö. Smärtan var outhärdlig.

David vaknar, vi båda börjar gråta, oro för vad som skulle ske.

Min älskade mamma kommer och hämtar mig, vi åker till akuten.

Det konstateras väldigt fort att det är något som inte stämmer. Jag fick åka ambulans till Karlstad sjukhus.

Det visar sig att jag är helt uttorkad, har ketoner i urinen. Jag skickas in på ultraljud och det var då, jag önskade att jag bara kunde försvinna härifrån.

Mitt älskade barn, du hade inga hjärtljud längre. Du var så älskad, du var så efterlängtad och du betydde redan allt i världen för mig.

Du levde inte längre. Du hade slutat växa redan för 1,5v sen. Jag kan inte sluta tänka på om jag gjort något fel. Jag vet att det är väldigt vanligt att man kan få missfall innan v.12 men varför just jag?

Mitt älskade barn, du var påväg att bli just mitt barn. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Det gör så ont i mig att jag aldrig kommer få se hur du skulle sett ut. Jag kommer aldrig att få hålla dig.

Jag vet just för tillfället inte hur jag ska hantera allt detta. Men det är tillåtet att sörja. Det är tillåtet att börja gråta närsomhelst precis som det är lika tillåtet att skratta och va lycklig.

Jag kommer aldrig glömma dig, du kommer att finnas med mig, föralltid.

Du förändrade mig, du gav mig lycka jag aldrig kännt förut. Du gav mig helt obeskrivlig lycka. Du svetsade ihop mig och din pappa ännu starkare.

Jag är så otroligt glad för allt du gett oss på denna korta tid.


Så precis som rubriken lyder, så är våran längtan enorm just nu. Allt jag önskar är att få bilda en familj med den jag älskar mest på denna jord. Min älskade David.

Vår tid kommer, det är jag säker på ❤


Likes

Comments

Hej och välkomna till min blogg.

Jag heter Anna och är 21 år gammal. Bor i Arvika tillsammans med min sambo, David.

Jag skaffar den här bloggen just för att det är så skönt att skriva av sig. Dela med sig av sina tankar eller erfarenheter för att kanske kunna hjälpa eller diskutera tillsammans med er.

Jag är en person som tänker väldigt mycket. Ibland för mycket...

Så det kanske kan vara en bra idé att kunna skriva av sig, för att kunna gå vidare från vissa ting.

Hoppas ni kommer trivas! 😊

Likes

Comments