Igår kom Linn upp till Stockholm och vi kikade i lite affärer innan vi bestämde oss för att vi ville äta brunch. Vi testade Rival och blev definitivt inte besvikna. En superbra buffé med det mesta man kan önska sig till brunch och en god bellini till det! Linn är min fnittrigaste och ärligaste vän. Precis lika jobbigt ärlig som jag själv. En morgon nu i veckan skickade jag en bild på mig själv och sa att jag var sliten efter föregående kvälls AW. Detta kom på tal och Linn sa "Ibland säger folk att de är slitna fast det inte syns, men på dig syntes det verkligen". Det ska nämnas att hon alltid säger sådana saker bakom en slöja av fnitter, vilket gör att man inte riktigt förstår att man blir förolämpad. Lite som att få en käftsmäll från någon som tejpat fast en kudde på handen. Just det älskar jag henne för.

Likes

Comments

För första gången på mina dryga två månader i Stockholm tog jag mig imorse till jobbet utan att behöva springa någon sträcka. Kollektivtrafiken är ingen lek för en obota tidsoptimist ska jag säga. Hur som, när jag stod på centralen med flera minuter till godo och hade försäkrat mig om att inget var fel - alla plagg korrekt påtagna, mascaran på rätt ställe och till och med en matlåda nedstoppad i väskan - så kom jag att tänka på något min psykologilärare Lasse pratat om. Jag minns att han lärde oss om positiv förstärkning, alltså belöning vid positivt beteende. Därav denna finkaffe. Huruvida denna tidsoptimism går att bota eller ej är dock högst osäkert, men jag får erkänna att lite större marginal var skönt som ombyte.

Vad denna blogg ska utvecklas till återstår att se, men jag har saknat en kreativ plattform att ösa ut både bilder och text över ibland. Håll till godo!

Likes

Comments