View tracker

Det är som om livet kastat runt mig. Ibland har ångesten sköljt över likt en oändlig flodvåg. Som man precis i tillfället, inte ser kommer sköljas bort när morgonen gryr. Jag har sett så många soluppgångar denna sommaren. Reflekterat över världen. Över vad som kan upptäckas bakom horisonten. Jag har dragits med och blivit omkullkastande av kärlekens kraft. Lärt mig om att älska. Vilket aldrig verkar ta slut. Jag har varit på många fina platser och det är inte alltid i början, som jag har förundrats av att en plats är vacker. Utan det är det jag tagit med mig dit som har skapat det vackra. Denna sommaren har vidgat mitt sinne.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag funderar ibland. Vad är det som peppar mig och hjälper mig i hårdare situationer? Både för att ta ut mig fysiskt men också när jag är psykiskt påverkad eller stressad. Den enda sanningen till den frågan. Det är mina vänner och familj.

Tonårstiden då växer man som människa. Man berikar sig med ny kunskap. Erfarenheter som man ska dra nytta av senare i livet. Nu på senaste har jag fått ännu fler och nyare perspektiv på livet och det ser jag bara som något lärorikt.

Jag har lärt mig att öppna mig inför och till folk. Dela med mig av mina tankar inombords. När jag går från mina bästa vänner och jag ventilerat något som har tryckt inombords, det är då jag andas syret lättare. Det är då jag känner mig 5 kilo enklare. Det är då jag har hittat energi.

Ibland räcker det med att säga två meningar. Då har dina vänner snappat upp problemet. Deras tankeverksamhet sätter igång. Mer hjärnor, mer erfarenheter, mer synvinklar. Det ger mig inspiration.

Ibland har jag mycket att säga. Ibland ingenting. Vilket som är okej. Annars är det skönt att bara få lyssna på vad vännerna har att säga. Låta de försöka lösa problemet genom råd, tips och support.

Bara genom att välla ut sitt hinder, känns det bättre. Du kan glömma det för en stund och låta det va. För att vännerna delar det med dig. För att du vet att du inte är själv i motgången.

För mig är det äkta vänner. Vi bygger upp varandra istället för ner. Vi låter den andras problem vila över den andres axlar, om det behövs. Man skrattar, gråter, visa uppskattning och ärlighet. Det är som terapi. I alla fall för mig.

Många gånger känner man "1 steg framåt, 2 steg bakåt" Det gör jag med. Det gör vi alla. Men det är när man backat 2 steg som ens vänner är där, fångar upp en och tar din hand med ny kraft framåt.

De vännerna som är äkta. Kommer befinna sig just där. Precis som de kommer befinna sig där för dig i framgång och lycka.

Likes

Comments

View tracker

Diskuterat framtidsplaner med mina bästa vänner. Försökt oss på att bli mer allmänbildade. Ventilerat världsproblem. Vi har tagit hand om varandra. Som vi brukar.



Våren har börjat komma. Promenader med fågelkvitter. Jag ser solglasögon på stan. Sneakers:(arna) har börjat få känna på gatorna.


Försöker att klaga mindre. För alla små klagomål i vardagen, det är enligt mig: lyxproblem. Att bli bättre på att uppskatta personer i min omgivning. Visa ömhet och kärlek.



Jag har blivit några erfarenheter i köket rikare. Tillbringat dagar i Göteborg. Jag har skrattat tills jag gråtit. Jag har bestämt mig för att göra det bästa av alla situationer. Trots motgångar.

Likes

Comments

"Sitta på läktaren och kolla på gemenskap. Där på planen visar dessa snabba individer hur vi människor måste hjälpas åt. Utnyttja varandras egenskaper och bidra med våra. Kommunikation är en stor del där, precis som i vardagen. Och genom att bidra med ditt bästa, underlättar du för alla. Lättare att nå sina mål och utvecklas individuellt. Och jag tror att teamwork är en stor del för framgång i livet"

Likes

Comments

Nu äntligen är den inhandlad. Boken som ska innehålla de vackraste, de sannaste och de citaten som tåls att tänka på. Korta texter, med kursivskrift. Den ska fint få va med mig.
(bild1)
(bild2)

Likes

Comments

Hur vågar alla göra det. Hur vågar man öppna sig? Hur kan man ens tänka tanken på att placera sin ömtåligaste ägodel utanför. Hur kan jag ens vilja placera mitt hjärta utanför kroppen. Att jag får det att låta som det är okej, är de värsta. Men för mig i mina tankar är det vackert. Att våga blotta sig själv. Vika ut sig på spänn med sin långa kropp. Låta någon annan röra de. Leva med att de kan gå sönder, men att intala sig själv med att de kan hända. Det har du inte ens tid med. För du befinner dig i ett oändligt rus. Av endorfiner. Jag har aldrig ens tänkt tanken. Jag har alltid sagt att jag klarar mig själv. "Ensam är stark" Det är så fortfarande. Men jag har fått upp ögonen. Jag ser kanske nu världen och känner världen på ett annat sätt. Att de kanske inte är allt att va ensam. Utan man kanske är starkare när man är två. För visst kan det vara så.

Likes

Comments

Varje dag ser jag hur människor springer, skyndar, de ska hinna de och de ska hinna de. Särskilt när jag är i Göteborg. Även om de är på kvällen eller morgonen. Även om de handlar om att man ska vänta 5 minuter på nästa spårvagn. Det finns inte tid till att inte hinna. Missar du spårvagnen, tåget eller bussen då är de som livet rasar samman. Men vad hade hänt om vi någon dag bara sket i att stressa de 5 minuterna. Stå vid spårvagns hållplatsen och vänta in tiden. Vänta in ens själ som inte kan springa lika fort. Hade den sönder stressade känslan försvunnit då. Hade dagen eller kvällen blivit bättre då kanske.

Vi stressar i onödan. Vilket kan göra att de byggs upp en inre stress. De är lättare att få den än att göra sig av med den. Tänk på de. Ta de extra minuterna idag och låt de va som de är.


Likes

Comments

Hela dagen har varit bra. Men jag har saknat och jag har tänkt. Framåt och tillbaka. Uträttat ärende/måsten och även tränat. Lagt lite energi på skolan och fått två stora uppgifter till de klara. Ventilerat problem med vänner och dagen har gått bra. Mött nya människor och ja, känt mig allmänt vuxen. Men någonstans där inne har jag känt idag att jag verkligen inte är det. Att livet inte ha problem och är för bra för att vara sant, sånt varar inte för alltid och sån känsla har jag idag. Av vad det är, vet jag inte, känner bara att jag inte har kontroll på tillvaron och det skrämmer mig. Jag är kontrollfreak, jag är perfektionist. Jag har inte kontroll på mig själv. Det påverkar mig något enormt. 

Jag känner mig tom. Men samtidigt mer komplett än någonsin. Jag har panik inombords över små saker. Saker som inte ens existerar. Jag får ångest av skolarbete som egentligen inte är någon stress över. Som egentligen tar mig 15 minuter att göra. Jag har under min uppväxt inte haft mycket ångest men på senaste kan den komma och knacka på. Och mesta dels av gångerna är det över små saker. Onödiga saker som innerst inne egentligen aldrig tyngt mig. 

Idag känner jag att jag vill gråta.  Innan var jag nära på att börja gråta över en skit sak som inte förändrar någonting just nu. Men ändå rubbade den hela mitt stabila inre. Jag höll igen men det var med nöd och näppe. Även fast jag längtar mer än någonsin till studenten och månaden maj, har jag oro inombords. Över framtiden. Jag har börjat stänga in tankar som jag alltid annars brukade skriva ner. Jag har tappat skrivkänslan och jag är inte alls lika bra på att formulera mig som förr. Är det negativt eller positivt undrar ni? För mig är det negativt men jag antar, jag hoppas att det släpper snart. För jag vill att det ska komma tillbaka.

Idag är ingen bra dag. De är som när jag landade inom hemmets trygga väggar jag fick panik. Här är lugnt och skönt men mest av allt idag hade jag velat sitta på madrasser i täcken med mina bästa vänner och känna "Det är vi mot världen"

Likes

Comments

"Du misslyckas bara om du inte försöker"

"Horisonten har inga gränser"

"We think to much, we feel to little"

"Det är pauserna i livet som ser till att man kommer till ett nytt happy place"

" I chose the wrong way because of the right decisions"

"Kärlek är livsfarligt men kan också rädda liv"

"When I started to feel, I started to live my life for real"

"Uppträd glad, känn dig glad, var glad, utan någon som helst anledning. Då kan du älska och göra vad du v
ill"

"Vare sig du tror att du kan eller att du inte kan, så har du rätt"

Likes

Comments

Jag tror att livet är som det är. Och jag tror på ödet. Och för att man måste våga för att lyckas. Och för att man måste lita på sig själv för att kunna lita på andra. Och för att den viktigaste ingrediensen som existerar är lycka. Och för att jag tror att solen kan speglas i ens själ. Och för att det blir svårt när man säger att det är svårt. Och för att tiden inte räcker till. Och för att den nakna sanningen är den ärligaste som finns.

Likes

Comments