Header

Vardag

Åh, just nu känner jag bara "pausa tiden". David och jag har en supermysig kväll. Har varit ute och skottat jord, nattat Nora i vagnen på altanen tillsammans med podd och suttit där tills nu 22.00. Älskar vår inglasade altan. Vi har suttit där varje kväll, så skönt att man kan sitta där oavsett väder.

Nu har vi suttit framför brasan i värmen och pratat och bara varit. Så härligt. Det är mysigt ändå, det här med hösten. Och snart är det jul med😍

Nora och jag har varit på äventyr till bergby idag, till Tilda. Det var mysigt. Vi njöt av solen de 5 minutrarna den ville visa sig, åt lunch och sen gick vi och kollade på getter. När vi kom tillbaka slog vi på en tecknad film, sing. Tack för idag😘

Vår mysiga altan på kvällen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vardag

I förrgår var vi hos Noras farmor och åt lunch och badade lite i poolen. Dock var inte värmen på i poolen och det är ju inte direkt en sommar känd för värme i år så det blev bara ett dopp. 😂

Igår åkte vi till mall of scandinavia med Julia.

Likes

Comments

Vardag

Ebba har varit här igår till idag och vi har bjudit Nora och Ebbas farfar och Cina på middag här hemma igårkväll. Nora hade jordgubbsfest och åt jordgubbar med hela ansiktet.

Nora har invigt sitt nya rum nu i 3 nätter. Sover hela natten och gör morgon i helt okej tid! Mammas lilla skruttfis.

Idag ska vi träffa Carro och gå en liten promenad när Nora ska sova sen ska vi hem och hälsa på Davids mamma.

Likes

Comments

Vardag

Håller på att göra i ordning i Noras rum nu! Målat en sväng och ska lägga golv idag. Längtar så mycket tills det blir klart😍

Igår var vi på Johnossi i Furuviksparken. Det var jättemysigt.

Likes

Comments

Nora 1 år

Titta så mysigt vi hade det tidigare idag....

Och kolla hur mysigt vi har det nu! Vem kommer med hörselkåpor? Finns sånna med radio i va? Lyssna på en podd och fixa middagen i lugn och ro. Vilken dröm.

Jag får sånna skuldkänslor för att hon snart ska börja på förskola och jag kommer behöva "lämna bort" henne när jag jobbar men samtidigt längtar en annan del av mig sååååå mycket efter att få komma bort lite. Jag vet inte om det är någon period hon går igenom nu men det är skrik hela tiden. Inte gråt, utan rent skrik för hon är förbannad. Humörsvängningar delux. Nora-tystnaden 1-0.

Likes

Comments

Hej på er igen, jag försvann ett litet tag. Glömde helt enkelt bort bloggen, hehe. Tur att jag inte lever på att blogga för då hade det blivit fattigt.

Sitter på jobbet just nu och har rast. Jobbar 06.30-18 idag, sjukt långa timmar i ett kylskåp. Men det går fint. Plockar mjölk som bara den.

Imorgon är David och jag lediga ihop, ska bli mysigt. Sen blir det taco-kväll på kvällen med tjejerna och bebisture.

Nora och jag var iväg och åt mat med två kompisar som det var alldeles för längesen vi hängde med 🙈 Det var jättetrevligt!

Vi har också varit i Stockholm. Varit på grönan, det var det störta misstaget ever. Nora tyckte det totalt sög, vi glömde nappen på hotellet så Nora skrek och skrek och skrek för hon ville inte sitta i vagnen men hon hade blivit översprungen av folk där om hon hade gått. Köerna var flera mil långa och vi hann åka 2 karuseller innan vi gav upp precis innan jag och David höll på att få ett psykbryt.

Så tips, gör inte grönan en semesterdag med en 1 åring. Det kan sluta i bråk. 😂 Lite smått irriterade så försökte vi oss på en mysig promenad längst Djurgården istället, vilket slutade med att Ebba gnällde för hon hade ont i fötterna, Nora ville fortfarande gå men inte åt samma håll och vi var så rädda att hon skulle springa ner i vattnet så hon fick åka vagn och jag blev på grinigt humör och fräste mycket åt David vilket gjorde att stämningen blev lite sisådär.

Men vi röck upp oss och åt på restaurang innan vi somnade för natten.

Nu ska jag ner och jobba igen💪🏼

Likes

Comments

Vardag

Haha detta var den enda bilden jag hade från idag. Vi har i alla fall varit ut till Sandviken på lunch, även lilla Collin var där som är min fasters mans barnbarn. Han är precis ett år äldre än Nora.

Nu har jag storhandlat och packat in i kylskåpet. Blev en dålig handling då Nora inte direkt var på handlingshumör, så jag glömde hälften. Så ikväll blir det sötpotatis serverat med ingenting, hehe.

Haha jag är 22 år och David har GÖMT saxarna här hemma för han tycker att jag slaktar våra kökssaxar. Inte så att han gömmer dom av säkerhetsskäl för Nora eller nått utan för mig. En vuxen människa.

Två soffpotatisar, får ta vara på dom ynka minuterna hon på en dag vill vara still.

Likes

Comments

Vardag

Igår var det fint väder! Vi rensade ogräs i trädgården och hängde med moster Julia.

Idag är det regn och supertråkigt väder. Glädjen av solen var kortvarig tydligen. Alltså vad är detta för sommar? Helt värdelös!

Planerna idag är att försöka söva Nora nu, sen åka till Sandviken på lunch hos min faster. På hemvägen ska vi få till en storhandling också. Nora har börjat blivit så dryg i affären nu. Hon vägrar sitta i vagnen och hon vill minsann inte gå där jag vill gå😂

Likes

Comments

Idag blev vår lilla skrutt 15 månader. Ett år och 3 månader. Tänk ändå vilken kort tid hon har varit med oss, ändå känns det så rätt och som jag aldrig har levt utan henne.

Nora har hängt hemma hos mormor och morfar då jag jobbade och David är iväg på en golfresa. Jobbar imorgon också, då är det uppstigning tidigt. Det är skönt att jobba, börjar bli riktigt rastlöst att vara föräldraledig. Saknar variation på dagarna och det är så svårt att få dagarna att gå, måste alltid hitta på saker och det börjar bli tröttsamt. Men ska njuta sista månaden nu för innan jag vet ordet av det så kommer jag sakna den här tiden.

Nu börjar klockan närma sig 22 och jag får passa på att gå och lägga mig tidigt när inte nattugglan är hemma. Men jag saknar honom så himla mycket. Ska bli skönt att han kommer hem imorgon❤️ Men jag tror det är viktigt att få komma iväg lite, att få sakna och man uppskattar varandra så mycket mer när man väl är tillbaka i vardagen igen sen. Det är så lätt att man hamnar i samma vanliga mönster på dagarna och tar varandra för givet istället för att stanna upp och uppskatta det man har tillsammans, uppskatta sin familj.

Nä, nu ska jag gå och sova.

I onsdag när vi var hemma hos Noras och Ebbas farmor och lekte.

Igår badade vi tunna och spelade spel i Carro och Emelies pappas stuga. Det var mysigt, trångt väder dock. Man underskattar sällskapsspel så mycket, det är ju superkul!

Likes

Comments

Funderingar


När jag ser tillbaka på Noras första tid så ser jag bland annat allt som jag skulle kunnat ha gjort annorlunda. Eller egentligen så måste jag gå tillbaka till redan i början av graviditeten. Jag var ung, eller jag är ju ung fortfarande, när jag fick Nora och jag hade ingen i min närhet som hade fått barn, jag hade ingen erfarenhet av någon annans barn. Det närmsta jag kan relatera till var när min lillebror föddes, men då var jag bara 6 år, så det minns jag ingenting av. Jag visste liksom ingenting om föräldraskap, jag hade ju i princip nyss gått själv från att vara barn. Jag visste ingenting om barn överlag och jag visste inte hur jag ville vara som förälder. Det kändes overkligt när jag gick där med magen att det faktiskt snart fanns ett barn hos oss, vårat barn. Ett barn som förlitar sig helt och hållet på oss och som ska formas och uppfostras av oss, av mig. Hjälp. Men det skulle det ju, men det kändes liksom inte verkligt. Jag kände inte att mitt liv skulle vara över, att jag var tvungen att sluta med så mycket och ge upp andra saker jag tyckte var viktiga, det var inga problem då vi hade Ebba här var tredje vecka och jag är ingen som ser charmen i att gå ut på krogen. Så den biten var jag helt på banan med. Det som var skrämmande var att jag skulle uppfostra en människa, lära ut rätt och fel, vara en stödpelare i dennes liv och en trygg och stadig famn. Hur kan jag det, tänkte jag? När jag själv inte vet vad som är rätt eller fel, när jag själv inte känner mig som en trygg vuxen människa. Det gör jag fortfarande inte, jag känner mig inte vuxen. Men jag har lärt mig så mycket om mig själv, jag har lärt känna mig själv och mina värderingar. Jag känner mig som en mycket stabilare, tryggare och vettigare person nu än vad jag gjorde Noras första halvår. Jag har fått vända ut och in på mig själv för att kunna lära känna mig själv och därmed kunna vara den bästa föräldern jag kan vara åt Nora. Men jag kommer aldrig sticka under stolen med att jag tyckte att det var så sjukt skrämmande att bli förälder. Jag var inte beredd på det som komma skall. Jag hade aldrig bytt en blöja, jag visste inte hur man ammade (jag visste definitivt inte att det var så himla mycket teknik och krångel med det), jag visste inte när ett barn började äta vanlig mat eller hur man skulle göra när barnet bara skrek och man försökte med allt men ingenting hjälpte. Jag visste inte hur man knäppte en body eller vad man skulle göra när barnet inte bajsade och hade magknip. Det var ingenting i alla fall jag fick veta innan barnet kom, allting fick jag lista ut själv på vägen. Jag fick prova mig fram, göra fel och göra om och göra fel igen innan det blev rätt. Jag var inte redo mentalt på hur livet och vardagen skulle vara med en nyfödd. Jag visste inte att ett barn kunde skrika så mycket och sova så lite. Jag fick ju högt blodtryck och därmed sova kvar mycket längre än vanligt på BB och jag kände inte det alla hade pratat om, den här bubblan av lycka. Jag kände ångest över att behöva sova på sjukhus i den förbannade sängen så länge, inte kunna komma hem och komma i ordning. Jag kände sorg över att inte få vara ifred med vår lilla nya familjemedlem och jag blev galen av att inte få komma utanför dörrarna, ut i friska luften. Alla som känner mig vet min fobi att övernatta på sjukhus. Det enda jag kunde tänka på var att få komma hem och verkligen börja familjelivet. Väl hemma så kom all magknip, vägrade amma hur jag än försökte. Sov nästan aldrig och väl sovande, så var det på mig. Jag blev besviken över hur det inte alls var som jag hade tänkt mig när vi kom hem. Jag grät mig igenom nästan varje dag. Jag gav upp amningen för hon gick inte upp i vikt och jag hade ingen ork, vilket jag ångrar att jag inte kämpade mer med för jag skulle så gärna vilja amma. Jag kände mig så misslyckad där och då med ett barn som inte ville ha mig, ett barn som bara skrek och jag kunde inte göra nått för att hjälpa kändes det som. Jag provade alla olika ersättningar, bärsele, gick runt och guppade hela dagarna. När Davids 10 dagar tog slut och det var dags för honom att åka till jobbet grät jag för jag ville inte vara själv med den skrikande bebisen och känna mig som världens misslyckade mamma. Jag grät för att han fick åka till jobbet och inte jag. Dagarna gick och Nora fortsatte skrika dag ut och dag in. På dagarna sov hon lite i alla fall, på mig fortfarande, men sov i alla fall och var tyst. När David kom hem så skreks det till efter midnatt. Jag kände saknad av närhet från David. Han sov i sängen för han skulle ju upp och jobba och jag satt ensam med Nora i vardagsrummet och guppade med henne på bröstet, matade med ersättning och försökte söva henne. Slumrade till här och där, kände paniken komma krypandes när jag inte fick henne att somna och hon fortsatte grina och jag var rädd att hon skulle störa David som skulle upp och jobba. Jag saknade att känna mig trött på kvällen och ha möjligheten att gå och lägga mig bredvid David och få hans närhet och kärlek. Jag fick ångest när det började närma sig läggdags för jag visste att Nora inte skulle somna. Jag kände mig fortfarande som världens sämsta förälder. När Nora blev 2 månader, tror jag, vände det. Helt plötsligt så somnade hon där vid 11 nån gång och sov till 5 I SIN SPJÄLSÄNG. Jag fick äntligen sova tillsammans med David. Hennes magknip var som bortblåst och hon blev en glad och go tjej. Fortfarande var hon uppe sent, och vaknade tidigt och tog varenda sekunda uppmärksamhet på dagarna. Men jag kände mig inte längre så hjälplös och misslyckad. Jag började finna min plats som förälder och växte i det i takt med Nora. Jag tyckte fortfarande att det var jobbigt med sömnbristen, sällskapsbristen och hur mycket det påverkade min och Davids relation. Men jag kände att livet var lättare. Nu var det så som jag hade tänkt mig och föreställt mig innan. Jag kände kärleken till mitt barn.

Jag skäms över att jag blev så påverkad och besviken över hela situationen. Att jag kände att fan, vad har jag gjort? Vad gör jag för fel? Jag kände på riktigt att jag hade gjort ett misstag, jag var inte menad att bli mamma. Jag kommer aldrig att kunna vara den mamman som man ska vara och som Nora förtjänar. Jag kände inte den här kärleken till mitt barn den första tiden och jag mår så fruktansvärt dåligt över det och skulle jag idag få ett till barn så skulle jag hantera det så mycket bättre, även om förutsättningarna blir detsamma. Jag vet idag att det går över, jag vet att jag är en bra mamma och jag känner mig trygg i den rollen. Jag önskar att jag hade fått bättre kunskaper om föräldrarollen, amning och allt som hör där till innan Nora kom. Det jag vill med denna text är att hjälpa andra som är i samma sits och kanske känner lika. Prata med någon! Ta hjälp. Och kom ihåg att det blir bättre.
Jag älskar Nora gränslöst mycket idag. Hon är mitt livs kärlek och det finns verkligen ingenting jag inte skulle göra för henne. Jag sätter henne först i alla lägen. Hon är den viktigaste som vandrar på denna jord för mig. Jag ska, tillsammans med David, ge Nora den mest trygga, bästa och lärorika uppväxt jag bara kan. Jag älskar min familj gränslöst mycket och det finns ingenting viktigare.

Likes

Comments