View tracker

​Hej igen! Det var ett tag sedan jag skrev nu igen, dåligt utav mig  men jag ska bättra mig. Jag har haft fullt upp att skriva tenta, samtidigt som jag haft en väldigt mammig tjej här hemma. Men nu så, nu är vi i mål och tentan är inskickad! Vilket känns sjukt skönt och vilket lättnad, nu kan jag ta helg för den här veckan. Jag ska njuta som bara den innan nästa vecka är här, för då ska jag ta tag i min andra uppgift som ska göras.

​​Jag har insett mer nu att Meja tar upp väldigt mycket tid, speciellt nu då hon är i någon slags "separationsångestfas". Med det menar jag att hon konstant ska vara inpå mig och jag får inte röra mig knappt ett fotsteg ifrån henne. Vilket är ganska frustrerande om jag vill t.ex. laga mat samtidigt som jag är med henne. Men det går ändå eftersom jag har förstått att detta är något som i princip alla bebisar går igenom kring 7-8månader. Sen så är jag så tacksam att jag har min bärsele här hemma nu när hon är i den här fasen. För tack vare den så kan jag få städa samtidigt som hon är i min famn. Och även om jag anser att det är lite jobbigt med denna fas så är den ändå väldigt mysig också då hon vill vara nära mig och gosa med mig. Men så är det väl med mycket saker i världen, just att det finns en bra sida och en lite mindre bra sida. Det gäller väl bara att fokusera på det som är bra så att inte det negativa tar över. 

Just ja, jag kom på att jag inte skrivit något om mina blodresultat! Jag fick svar för ca 1,5vecka sedan och min blodprover visade att jag hade extremt låga järnvärden. Det visade ingenting om sköldkörteln, utan resultatet på sköldkörteln visade sig vara fullt normalt. Testerna visade alltså att jag inte ätit tillräckligt med järn eller att mitt järn aldrig riktigt tog sig tillbaka till det värdet jag hade innan min graviditet.. Så nu äter jag järntabletter morgon och kväll för att se om det hjälper. Sen ska jag tillbaka till min läkare igen om ca 3månader för att ta nya tester. Innan dess så hoppas jag att jag är piggare. Måste faktiskt säga att det har börjat hjälpa lite, tröttheten är inte borta helt men det är åtminstone en förbättring.

​​Förbättringen har faktisk lett till att jag har orkat gå upp lite tidigare på morgonen för att plugga och göra lite "nytta" i huset innan Meja slår upp sina ögon. Även att jag har orken att ta för mig lite mer än innan, för innan var jag så pass trött att jag inte orkade. Men något som också hjälpt mig till att må bättre är att jag gått och pratat med min terapeut om mitt välmående. Jag har fått tips om att alltid skriva ned om hur pass långt jag kommit i livet och vad jag har åstadkommit. När jag skrivit ned allt detta och sedan känner mig nere, så ska jag titta på vad jag åstadkommit för att kunna släppa det negativa och försöka se allt det positiva. Det har faktiskt hjälpt mig väldigt mycket att ha ett fortsatt positivt tänk vad det gäller i princip allt. Jag är stolt över vad jag åstadkommit. Jag är 22år och har världens underbaraste dotter, en underbar sambo, hund, hus, bil, familj, vänner & är student. Tänk ändå vad mycket jag har åstadkommit redan under min 22år och vad tacksam jag är för allt jag har upplevt, gör och får uppleva. 




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej igen alla fina! Jag tänkte skriva lite om hur det är att vara mammaledig samtidigt som jag studerar på distans.

Jag studerar min 4termin på distans, innan Meja kom så studerade jag på plats i Västerås, men det är inte möjligt nu då Meja är min prioritet. Därför fick jag vänta ett halvår för att hoppa med distanserna,. Vilket inte gjorde mig så mycket då jag fick första tiden med Meja alldeles ifred utan plugg. Men nu är plugget igång igen och jag måste faktiskt erkänna att jag är mer taggad nu än jag var innan. För nu sätts det verkligen på test om jag har psyket och orken att både vara mamma och heltidsstuderande. Vilket jag vet att jag kommer klara, även om det kommer vara tufft så kommer jag klara det!

Just nu så går jag en kurs som heter förskolans pedagogik och didaktik. Det är en 10veckors kurs, men den är väldigt intressant och givande. Vi får chansen att tänka lite bredare och hela tiden reflektera över hur vi bör tänka sen när vi är färdigutbildade om ca 1,5år. Efter den här kursen så har vi praktiken, jag kommer att ha min praktik i Västerås. På ett ställe som jag trivs väldigt bra och jag ser verkligen framemot att få ha praktik igen. Ska bli kul att få vara praktisk och få göra det teoretiska i praktiken. I och med att jag kommer att ha min praktik i Västerås, så innebär det att Fredrik kommer vara pappaledig. Det är superskönt att han kan vara det och jag är tacksam för det. För då får han och Meja ännu mera tid tillsammans. Även om jag kommer sakna dem under dagarna så tror jag att 5veckors praktik kommer gå ganska fort.

Nu när jag studerar samtidigt så har jag insett att jag måste vara mer effektiv och ta tillvara på varje tillfälle som jag får. För jag vet aldrig hur länge som Meja sover, det kan variera från 30min till 2timmar. Så varje litet tillfälle som hon sover på dagarna, ger mig tillfälle att sätta mig i lugn och ro och läsa eller skriva ned lite till olika uppgifter. Men sen får jag ju mer tid också när Fredrik är hemma. Vilket är superbra och som det ska vara i en familj, det handlar om att ge och ta. Dessutom är jag så tacksam för att min mamma + pappa, syster med familj , svärföräldrar & vänner också ibland kan ta Meja en stund så jag får göra vissa uppgifter till skolan, eller får lite egentid. Ibland behöver även jag och Fredrik tid tillsamman så och då är det guldvärt att ha så många underbara människor omkring sig som kan ställa upp och ta Meja ibland. För även om det är viktigt att man som par får egentid, så är det också oerhört viktigt att få tid tillsammans ensamma utan barn ibland. Även tid tillsammans stärker förhållandet och är viktigt för att bibehålla gnistan i relationen.

Det är så himla viktigt att man i en familj får egentid och ger varandra det när man känner att det behövs. Eftersom jag oftast är väldigt trött så älskar jag att få min egentid som innebär att jag får åka iväg och träna. Träning ger mig lite ny energi och motivation till att orka lite till. Min träning varierar och kan vara ett pass på gymmet, gruppass på gymmet eller handbollsträning. Men även promenader tillsammans med Meja ger mig lite mer energi. För under promenaderna brukar jag passa på att lyssna på någon bra podd, medan Meja sover lite. All typ av fysisk aktivitet är bra för mitt välmående.

Något som jag tycker är viktigt nu när jag kombinerar mammaledighet med plugg och träning är att använda min kalender och skriva ned en planering vecka för vecka. Detta för att jag ska kunna koll på hur lång tid jag har för vissa arbeten och för att jag ska ha god marginal för att de ska bli gjorda. För om jag blir klar med en tenta 1vecka innan avsatt tid så får jag tid till annat och slipper stressa för att skriva ihop något. Dessutom får jag mer tid tillsammans med Meja och kan åka iväg för att göra något med henne.


Den finaste människan jag vet och jag kommer alltid att göra allt för henne! <3

Likes

Comments

View tracker

Jag kanske inte har använt min blogg till att skriva allt som jag tänkt men jag tänker nu att jag ska försöka ändra på det. Jag behöver få utlopp för mina tankar, min funderingar och min känslor. Vissa kanske gillar det och andra inte, men who cares. Läs det om du känner igen dig eller om du är nyfiken.

Visst mitt liv är väldigt underbart och jag stor älskar att vara mamma, men under ca 7månader har jag varit konstant trött, låg, haft ont i kroppen och haft en hel del humörsvängningar. Vissa gånger när jag yttrat mig om att jag är trött så har jag bara fått höra "Ja men småbarnslivet är så, det blir en omställning!" "Man får vara nöjd med den sömnen man får". Jo, men inte har det gjort att min trötthet blivit bättre. Jag får sova 8-9timmar per natt MEN när jag väl vaknar så är jag minst lika trött som när jag la mig kvällen innan och om inte ännu tröttare. Av ständig trötthet har jag blivit låg, deppig och orkeslös i perioder. Jag kanske inte alltid visar det utåt, men det är för att jag inte vill bekymra någon eller vara till något besvär. Men det har att göra med att jag typ alltid har varit så. Alltså haft väldigt svårt för att öppna mig och berätta hur jag mår/känner mig . Jag har blivit bättre på det, jag försöker och vill lyckas även om jag tycker att det känns svårt. Man skulle kunna säga att jag kom till en gräns där både jag och min familj insåg att NEJ så här kan jag inte gå runt och må. Jag måste ta hjälp utav någon, hjälp för att må bättre. Det tog mig 7månader att inse att jag måste ta hjälp. Jag var tvungen att ta bort min jävla (ursäkta ordvalet) stolhet. Ta bort och sluta tänka att ensam är stark, för så är det inte. TILLSAMMANS är VI STARKA och om inte som ALLRA STARKAST! Så jag uppmanar alla som mår dåligt att ta HJÄLP, var inte rädd för det finns hjälp att få.
Redan efter mitt första besök nu hos en terapeut så mår jag faktiskt redan lite bättre. Jag har dessutom fått göra blodprover för att kolla upp min sköldkörtel. Detta för att se om min trötthet, humörsvängningar och muskel/ledont har att göra med den. Men jag får inte något svar på detta förens om ca 2veckor. Jag försöker att inte hoppas på för mycket vad det kommer visa. Det är för att jag inte vill bli besviken, men däremot vill jag ha en bra förklaring till varför jag mår som jag mår. Och hur jag främst kan få bort min trötthet. 

Så det som jag har kommit till insikt med under senaste tiden är att mitt välmående spelar STOR roll. Det är inget som jag bara ska skjuta bort och strunta i. För mår inte jag bra så kan det smitta av sig på min omgivning och främst min familj, vilket inte alls är BRA. Min hälsa tar jag hädanefter på största allvar. Så min uppmaning till andra är att ta tag i ditt välmående DIREKT om du mår dåligt, det kan vara jobbigt till en början. Men i slutändan så kommer det vara så värt det. För sanningen är den att du och även jag i detta fallet kommer må så mycket bättre! 

Likes

Comments

Inser att jag i skrivande stund inte skrivit något här sedan Meja kom till världen. Det är eftersom dagarna bara flyger iväg och för att det alltid finns något som behöver göras. Men nu har jag tagit mig i kragen och ska skriva av mig lite.

Meja är verkligen världens snällaste och underbaraste lilla tjej. Redan när vi kom hem från BB i Falun så har hon endast varit gnällig om hon vill ha närhet, behöver ny blöja eller vill äta. Annars har/är hon en riktigt nöjd och glad bebis. Och det här med sömnlösa nätter är inte något vi stött på än så länge. Så jag kan faktiskt säga att jag är väldigt pigg när jag vaknar på mornarna. För Meja vaknar endast till 1gång på natten och vill äta, ibland sover hon även hela natten. Däremot på dagarna är hon så himla nyfiken på allt så då sover hon inte särskilt mycket. Hon somnar nästan bara då om vi går ut och går eller åker bil. Men jag uppskattar verkligen en god nattsömn istället, så det gör inte mig mycket om hon är pigg på dagarna.

Lite om Mejas utveckling sedan hon föddes.
​Hon började redan vid 2,5vecka att le medvetet och hon ler verkligen när man pratar med henne och när hon ser en. När hon var ca 1månad så började hon göra lite ljud och efter att hon börjat göra ljud så har det bara kommit mer och mer. Det är så himla gulligt och härligt att se/höra när hon gör ljud. Sen har hon för ca 1-2veckor sedan börjat att skratta medvetet med ljud och hon gör verkligen så söta ljud när hon försöker prata. Hon har även börjat att lyfta på huvudet när hon ligger på mage och har blivit väldigt stark i nacken.

Det händer nästan något nytt varenda dag och hon växer bara mer å mer i mina ögon. Jag förstår nu vad alla menar med att kärleken till sitt barn är villkorslös och att man gör allt för sitt barn. Jag känner precis lika, Meja är mitt allt och hon betyder hela världen för mig. Jag kommer alltid att göra allt för henne och hon kommer alltid i första hand oavsett. Därför är jag så oerhört tacksam för att jag får vara hennes mamma och får följa hennes resa och utveckling i livet.


Världens finaste lilla tjej

Likes

Comments

​Det har gått 8dagar sedan vår lilla prinsessa kom till världen. Det är helt sjukt vad tiden går fort och vår lilla prinsessa är alltså redan 1vecka och 1dag gammal. Jag förstår nu vad andra menar med att man älskar sina barn mer än någonting annat. Hon tog oss med storm när hon kom förra fredagen och fångade våra hjärtan direkt. Ja jag älskar min fina lilla dotter mer än något annat på denna jord och ja hon fångade verkligen mitt hjärta direkt när hon kom till världen. 

Jag tänkte berätta lite om min förlossning. Vid 00:30 natten till fredagen den 5februari så small det till rejält i mina revben och jag fick min första värk. Sedan fortsatte värkarna att komma och då medan värkarna gick att hantera så passade jag å Fredrik på att ta en dusch och äta lite. Men sedan blev värkarna ondare och gick upp i effekt, vilket gjorde att vi ringde till förlossningen. De sa att vi var välkomna att komma in när vi kände oss redo. Så kring 2tiden så valde vi att åka upp till Falun. Det var en smärtsam färd upp till Falun med många onda och täta värkar, men samtidigt så kändes det ganska skönt att det äntligen var på gång. Kring 03:15 så kom vi in på förlossningen och en stund senare så konstaterades det att jag redan var öppen ca 4-5cm. Jag hade tänkte att jag skulle ta ett varmt bad innan eftersom jag trodde att det skulle ta lång tid. Men så fel jag hade, värkarna kom nämligen mycket tätare och gjorde mycket ondare. Då fick jag lustgas att ta för att jag inte skulle känna det onda i värkarna. Barnmorskan frågade om jag ville ha epidural och jag svarade att jag gärna ville ha det om det hanns med. Det trodde barnmorskan att vi skulle hinna med så jag fick fortsätta att andas igenom mina värkar och ta hjälp utav lustgasen i väntan på narkosläkaren. Det kändes då som världens längsta väntan och värkarna började göra ännu mera ont. Men efter ca 1h eller lite mer så kom äntligen narkosläkaren. Minns att jag hade sådan smärta och ville att han skulle snabba på lite och ge mig bedövning, men processen för att sätta i epidural var mer komplicerad än jag föreställt mig. Dessutom så misslyckades narkosläkaren med att sätta i nålen första gången, vilket gjorde att han blev tvungen att göra om det igen. Men den här gången så hann han inte ens sätta i den, för jag började krysta. Barnmorskan kollade hur öppen jag var då och det visade sig att jag var helt öppen. Så narkosläkaren fick gå iväg och jag fick ingen bedövning. När Krystvärkarna kom så togs även lustgasen bort eftersom att den inte gjorde någon nytta. Krystvärkarna kom kring 06:00 och höll på till 07:21. Det var smärtsamt och gjorde väldigt ont att krysta helt utan bedövning, men varje krystvärk så kändes det verkligen som om att vi kom 1steg närmare vår dotter. Men all smärta försvann när barnmorskan la upp Meja på mitt bröst. Jag minns att jag tackade barnmorskan och undersköterskan för all hjälp de gav mig. Min fina Fredrik var även han ett stort stöd under hela förlossningen, han gav mig hela tiden massa ny energi för att få ut våran lilla dotter. Vi båda grät av lycka när vår lilla prinsessa kom ut till oss. När hon kom ut så vägde hon 3430gram och var 49cm lång. Dessutom trotts att jag inte hade nå bedövning så sprack jag inte nå mycket alls, utan behövde bara 2små stygn. Och det kändes skönt efteråt att jag inte haft nå bedövning och att allt gick så pass bra. Det var en snabb och bra förlossning anser jag och jag hade verkligen det bästa stödet och barnmorskorna + undersköterskorna man kan ha, vilket jag är tacksam för. Eftersom det gick så pass fort och bra för mig nu på min första förlossning så är jag inte rädd alls för att föda igen. Däremot så får det vänta ett tag för nu ska jag njuta av att få vara med vår lilla prinsessa och se alla hennes framsteg, hennes utveckling och hennes resa genom livet. 

Jag kan inte sluta titta på henne och känna sådan himla lycka och kärlek. Kärlek och evig tacksamhet för att hon vår lilla tjej är så himla underbar och fin på alla sätt och vis. Jag blir tårögd på ett positivt sätt bara av att titta på henne, för hon utstrålar sådan värme och ger så mycket tillbaka bara genom att vara. Trotts att hon "bara" är 1vecka så känns det som om hon alltid funnits här med oss och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne. Hon är vårt lilla mirakel och vårt underbara barn som vi alltid kommer finnas för oavsett. Och vi älskar henne mest av allt i hela världen. 

Likes

Comments

Känner att jag bara måste få skriva av mig lite. Det har alltså gått 1 vecka över beräknade BFdagen för vår lilla tjej och väntan känns som en evighet. Varje morgon jag vaknat nu och sett min stora mage i spegeln så har jag bara brutit ihop. Det är för att jag är så trött på att vara gravid nu, Och vart jag än kollar så tycker jag att jag ser bebisar överallt, så det har inte gjort min längtan mindre. Vår lilla tjej trivs alldeles för bra i min mage och det känns som om hon aldrig vill komma ut, även om de flesta säger att hon kommer att vilja komma ut när jag minst anar det. 

Men det positiva i det hela är att bebis inte får vara kvar i magen mer än 1 vecka till, alltså att hon kommer att vara ute inom 7dagar. Så även om jag tycker att väntan nu känns som en evighet så vet jag att hon kommer vara i min famn inom 7dagar. Skulle jag få önska och välja så skulle lillan vara ute innan denna vecka är slut och jag hoppas hoppas verkligen att det stämmer det den här gången. För längtan efter att få bli mamma och längtan efter vårt alldeles egna lilla bebis är på TOK för stor just nu. 

Likes

Comments

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen och jag ska verkligen försöka skärpa mig nu! Just nu så är jag hemma i väntan på att vår lilla tjej ska komma till världen. Det känns för tillfället som världens längsta väntan, men ja snart så är hon här.

I onsdags fick jag världens huvudvärk som vägrade ge sig så vi blev tvungna att åka upp till förlossningen i Falu, eftersom att det inte är bra med extrem huvudvärk när man är gravid. Men det var ingen fara, inge tecken på havandeskapsförgiftning eller liknande. Men vi kom dit så pass sent så vi fick stanna över natten. Bland de kallaste rummen jag sovit i någonsin och kanske inte det bekvämaste. Men vi hade ju ändå tid för tillväxtultraljud dagen efter, så vi härdade ut i det kalla rummet.
På torsdag förmiddag fick vi sedan åka hissen upp till specialistmödravården för att få se vår lilla tjej på tillväxtultraljudet. Allt såg bra ut och hon växer som hon ska. Barnmoskan sa att det bara var för oss att invänta vår lilla tjej. Efter besöket på specialistmödravården så åkte vi tillbaka hem till oss och sov ut efter en nästan sömnlös natt.

Igår så tog jag mig i kragen och städade hela vårt hus, dammade, tvättade, diskade och fixade. Allt för att försöka få vår lilla tjej att vilja komma ut. Men jag lyckades inte så värst bra eftersom hon ligger kvar i magen ;) Fast det var helt klart värt ett försök! Mot kvällen sen så åkte vi hem till två utav våra fina & underbara vänner. Vi gjorde hemmagjord pizza och så hade bästa Frida gjort en supergod daimcheesecake! Helt ärligt det absolut godaste jag ätit på superlänge, något som jag bara måste testa att göra :)
Vi hade med andra ord en supermysig och trevlig kväll tillsammans med två av våra finaste vänner. Vi spelade spel, åt god mat, pratade massa, åt efterrätt och spelade spel.Så vi kom hem väldigt sent och tog en välbehövlig sovmorgon imorse.

Idag så tänkte jag testa på att baka en cheesecake, äta ananas för att jag hört att det kan få bebisen att vilja komma ut, springa i våra trappor och även umgås med mitt hjärta +hans familj.

Alltså jag hoppas verkligen att våran lilla tjej vill komma ut nu! Börjar bli lite otålig nu och vill så gärna ha vår dotter här i min famn. Är dessutom så himla nyfiken på vem hon kommer vara lik. Om hon har lika mycket hår som jag hade, om hon har Fredriks ansiktsdrag eller mina osv. Allt är så himla spännande med hur hon kommer se ut och vara som person, eftersom jag bara känt henne i magen. Men det vi vet helt säkert är att hon kommer vara det absolut finaste och underbaraste i våra liv. Och att vi alltid kommer göra allt för henne oavsett.

Tänk om hon får lika mycket hår som jag hade som bebis, eller blir lika stor som mig.. Spänningen är olidlig.

Magen i V38-39. Nu är det bara slutspurten kvar. Vi är så nyfikna på dig och hoppas du vill ut nu snart!

Den här lilla knubbisen är jag som liten. Ska bli spännande att se om vår lilla tjej blir lik mig! :)

Likes

Comments

Har helt glömt att skriva på ett tag igen och detta för att mycket annat kommit emellan. Det har varit en hel del som skulle göras med julklappar, plugg, jobb, barnmorskemöten och annat.

Så för att börja någonstans så kan jag börja att berätta om julen. Jag jobbade några få timmar på julafton innan vi åkte iväg till svärmor med familj och släkt. Där fick vi supergod julmat och fina klappar, så oerhört tacksam för allt det fina vi fick. Mot kvällen åkte vi sedan hem till mina föräldrar och där var även släkten. Vi fick även där mycket fina julklappar som jag är tacksam för. Vi fick mycket saker till lilla tjejen och även bra saker som vi önskat oss så klapparna var helt över förväntan. Efter paketöppningen så spelade vi julklapps-spelet och sedan åt vi efterrätt som mamma gjort. Det var saffranskladdkaka vilket är en stor favorit, eller allt min mamma gör som har med matlagning eller bakning att göra blir alltid supergott.

Jag har även jobbat mina sista arbetspass nu i mellandagarna som varit. Det kändes både bra och mindre bra. Bra av den anledningen att det börjat bli väldigt tungt nu och för att det är dags att vila lite innan lillan kommer. Det mindre bra är att jag kommer sakna alla arbetskollegor, brukare, barn/ungdomar och pensionärer. Ja jag kommer sakna er ett tag nu framöver då jag inte kommer ha möjligheten att komma och hjälpa er. Men samtidigt så vet jag att 1år går ganska så fort, vilket innebär att jag snart är tillbaka igen. Så det gäller väl bara att göra som Fredrik sa "Njuta av nuet och vila upp dig innan lillan kommer ut".

På nyårsafton så var jag, två fina vänner, Fredrik och vår söta hund bobbo här hemma. Vi gjorde 3rätters-middag, spelade Bingolotto och sällskapsspel. Det var snittar med olika röror till förrätt, till huvudrätt oxfile med potatisgratäng, baconlindad sparris och rödvinssås och till sist chokladtårta till efterrätt. Vi spelade ju även Bingolotto och då vann jag 2sverigelotter, så det var skoj för annars vinner jag typ aldrig. Nyårsafton i sin helhet var superbra och lugn. Oerhört skönt att fira nyår utan att behöva festa och vakna upp bakfull. Dessutom så var det vårt sista nyår som "ensamma", eftersom vår lilla prinsessa kommer ut inom en snar framtid.

2015 var ett helt underbart år som jag fick möjligheterna att uppleva så himla mycket underbart. Vi åkte på 3utlandssemestrar, små mini weekends, hade mysiga middagar på tumanhand och tillsammans med vänner, var på lite olika fester, shoppade, promenerade, fick reda på att vi väntade vårt lilla mirakel, köpte vårt fina hus, jobbade, tränade och firade födelsedagar. Jag är så tacksam för allt som hände under 2015, även de dåliga eftersom jag lärde mig av mina misstag. Eftersom 2015 var ett av de bästa åren som jag upplevt så tror jag att 2016 kommer att bli ännu bättre och detta är för att vår lilla tjej kommer att komma ut nu i slutet av januari eller början av februari. Men det visar sig när hon är redo att titta ut och oavsett när så är hon efterlängtad.

Till sist så är det nu bara ca 3-4 veckor kvar tills lillan är beräknad. Vi har alltså gått in i V.37 (36+2). Hon sparkar på som vanligt inne magen och röjer runt. Dessutom har hon fixerat sig och min mage har sjunkit ganska mycket. Eftersom hon har fixerat sig så har det också gjort att hon trycker på min kissblåsa ännu mer och ja jag hinner knappt ut från toaletten innan jag är kissnödig igen. Men det spelar inte så stor roll eftersom hon kommer vara det finaste och underbaraste vi har när hon kommer ut. Nu är det bara att vänta och se när hon väljer att komma ut till världen.

Lite bilder från 2015

Jag å gravidkulan som inte är så liten längre

Likes

Comments

Har varit lite dålig med uppdateringen igen då mycket av mitt  fokus har legat på att få klart en inlämning och så har jag jobbat en del också. Men nu så har vi äntligen bara en kurs kvar och sedan tar jag min efterlängtade paus från skolan i ca 6månader och får njuta av ledigheten tillsammans med bebis. Jag längtar mer än någonsin och jag tycker veckorna bara flyger förbi. Nu är det bara 6veckor kvar och vem vet hon kanske väljer att komma ut någon dag innan eller senare,  men det visar sig. Oavsett när hon väljer att titta ut så är hon redan nu oerhört efterlängtad. 

Helgen som var så hade jag min lediga helg tillsammans med Fredrik. Jag hade bokat in oss på en hotellvistelse i Karlstad. Det var ett himla fint hotell som låg mitt i centrum och vi verkligen njöt utav att bara vara, äta god frukost och mat, strosa runt på stan och en lång sovmorgon. Även människorna som vi träffade på i butiker, restauranger, på köpcentret och på hotellet var himla revliga. Alltså tänk om alla kunde vara lite mer så, att man trots att man inte känner varandra frågar hur man mår och om allt är bra. Tänk vad mycket fler människor som skulle få en bättre dag och vad man skulle få fler människor att le. Det skulle då kunna bli som en positiv kedjeeffekt eftersom goda saker har en tendens till att smitta av sig.

Lite kort om vad som händer nu i helgen. Idag så ska jag innan eftermiddagsjobbet luncha med min fina kusin, vilket ska bli himla mysigt och trevligt. Imorgon ska jag vara ledig och tillsammans med Fredrik pyssla och fixa i huset. Planen är att försöka få lite ordning på vårt sovrum, jag vill gärna få upp en fondtapet, måla våra fönster vita och måla det andra väggarna vita. Men vi får se vad tiden räcker till med. Senare mot kvällen så ska jag och en av mina fina vänner gå ut och äta gott på China, ja en riktigt njutningshelg. På söndagen sedan så är det dags för en liten babyshower tillsammans med några av​ mina närmaste vänner. Har en del bakning som jag ska göra och fixa med. Hoppas det blir lika gott som jag föreställt mig. Wish me luck!


Likes

Comments

Det känns som att tiden går väldigt fort nu och att veckorna innan vår dotter är beräknad bara springer iväg. Att lillan inne i magen väger runt 2kg och numera bara behöver lägga på sig i vikt framtill 28januari är bara galet. Alltså jag har svårt att förstå att hon om ca 7veckor kommer att ligga här i sängen bredvid mig. Men tanken att hon kommer att göra det gör mig bara lycklig och förväntansfull, för jag känner mig mer redo än någonsin för att bli mamma.

Även tiden kvar i skolan minskar mer och mer, även om det tillkommer nya uppgifter och saker att göra. Vad det gäller skolan så känns det skönt att jag i mitten av januari tackar för mig i ett halvår och sedan fortsätter plugga till hösten igen, fast då på distans. Distans känns som det enda rätta då hon kommer vara så liten och för att jag själv inte ska tappa fokus helt på mina studier så känner jag att jag måste börja studera igen efter "bara" ett halvår. Det känns inte som om att det gör något att jag blir klar 5-6månader senare än jag skulle, för jag vet att jag i min yrkesroll ändå kommer att vara eftertraktad.

För övrigt så rullar livet på som vanligt med jobb, skola och allt däremellan. Det börjar känns lite i kroppen att man blivit mindre rörlig nu när magen blivit så pass stor men å andra sidan så går det ändå väldigt bra. Och jag är oerhört tacksam över att jag inte haft så mycket krämpor överhuvudtaget under min graviditet. Så att jag kan jobba året ut och några dagar i januari känns bara skönt. Efter det så kommer jag försöka njuta av att bara vara och vara "ledig". Det kommer kännas ganska skumt att inte ha en massa måsten och saker som ska göras under tidspress, men samtidigt så känns det skönt. Dessutom kommer jag att sakna alla fina arbetskolleger, skolkamrater, barn/ungdomar och brukare som jag har på mina jobb, men jag vet ändå att jag inom en snar framtid kommer träffa dem igen.

Till sist så ska jag den här helgen bara njuta av en lugn och ledig helg. Vi ska bara njuta av god mat, julshopping, bio och ja livet helt enkelt. Jag tycker nog att jag är värd en ledig helg efter att ha jobbat fyra stycken i rad. Så det kom alltså väldigt lägligt med en riktig myshelg på tumanhand tillsammans min älskade sambo. 

Likes

Comments