Jag blir ärligt talat helt rörd och varm i hela mig när jag ser hur mitt älskade barn, mitt allt är mot alla människor hon möter. Hon visar värme, glädje och kärlek till alla oavsett! Det är svårt att förklara utan att själv falla ner i gråt utav lycka och kärlek.


Men när vi träffade en helt underbar familj ifrån Norge här på semestern så visade hon sådan kärlek till mamman och barnen och barnen till henne att jag blev helt tagen. Helt tagen för att det var så himla underbart och jag blev så varm i hjärtat av att få uppleva och ta del av detta. Pojken visade tydligt att han tyckte om henne och Meja visade direkt tillbaka att hon tyckte så mycket om honom. Jag är så stolt över henne och hennes sätt att visa att hon tycker om andra människor oavsett om de har funktionsvariationer eller inte. Hon visar så tydligt att hon accepterar alla! Tänk om fler kunde tänka så.


Jag kommer fortsätta att lära henne att alla ALLTID är lika mycket värda oavsett, för det har hon redan nu bevisat för mig och Fredrik att hon älskar och accepterar alla oavsett!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag är så trött på den tabu som finns gällande att allt är så himla underbart och fint när man är gravid. För alla är det inte så.. Min första graviditet så spydde jag mig igenom de 25 första veckorna och det var inte underbart eller fint överhuvudtaget. Jag kände mig aldrig fin och att min dåvarande barnmorska hela tiden var på mig om min vikt gjorde inte saken bättre. Sen bara för att man är gravid så betyder ju inte det att man har världens bästa självkänsla och självförtroende. För mig är det snarare tvärtom! Jag nästan avskyr att se mig själv i spegeln, jag ogillar att min kropp blir orörligare och större och att höra av andra att man ser större ut eller lixom att "men gud va det syns väl på dig nu och vad magen blivit stor" får inte heller mig att må så mycket bättre. Även om jag vet att det välmenat sagt så klingar det inte bra i mitt huvud när jag är gravid. Jag kopplar bara ihop det med att jahapp nu blir jag bara ännu större och ännu är inte barnet här.. Men visserligen är barnet värd allt det dåliga tusen gånger om.

Men poängen är att man inte alltid mår så bra och att allt inte är en dans på rosor även fast man gärna uttrycker det. Jag har sagt så många gånger, men det är enbart för att slippa prata om det. Jag vill lixom inte vara till något besvär. Även om jag har så pass ont ibland att jag bara vill tokgråta, men istället biter jag ihop och försöker tänka bort smärtan. Min första graviditet så spydde jag enbart och hade varken sömnproblem eller ont i ryggen å bäckenet.. Så denna gången är det som förbytt att jag istället för illamående har fått sömnproblem och ryggont.. Ryggontet gör sig påminnt om jag blir stilla under en kortare tid, för om jag hela tiden rör på mig eller är aktiv på något sätt så tänker jag inte efter lika noga. Däremot mina sömnproblem gör sig påminda på det sättet att min energi dalar, jag blir mer känslig, jag får sämre koncentration till saker och mitt tålamod blir inte alltid det bästa.

Jag ville bara dela med mig av mina känslor och mitt mående eftersom att jag inte alltid mår så bra nu när jag är gravid, även om jag kanske inte uttrycker det. Jag försöker många gånger få det att framstå som att jag mår bra och att allt är frid och fröjd. Men många gånger så har även jag dagar då jag inte alls mår bra och jag måste tillåta mig att få må dåligt utan att jag känner att jag får ångest för det.

Likes

Comments

Ett helt år har passerat! Det är helt sjukt hur fort tiden har gått, kan knappt fatta det själv. Förut tyckte jag åren gick ganska segt, men jämfört med nu när jag har barn så går dagarna, veckorna och månaderna så himla fort. Jag tänkte att jag skulle göra en liten årssummering och sedan lista lite mål som jag har för 2017.

Året 2016 började segt som höggravid och väldigt orörlig. Den eviga väntan kändes så lång, men till slut så kom Meja till oss den 5februari och gjorde vårt liv helt underbart. Den 5februari blev och är för mig höjdpunkten för 2016. När Meja kom så förändrades allt till det bättre, hon gjorde helt enkelt våra liv helt underbara. Dagarna med Meja har bara sprungit förbi och jag lärde mig att inte planera in för mycket under dagarna då jag upptäckte att det var rätt lätt att bli sen om man har barn.

Under sommaren gjorde vi en liten hotellvistelse i Västerås och åt god mat och frukost, vi gjorde små utflykter och spenderande mycket tid i vår egna trädgård, vi besökte svärfar med familj och sov över där, jag och Meja åkte upp till min fina Moa i Järvsö en helg och myste runt där, vi hade Mejas dop vilket blev helt underbart och vi hade en liten fest på sommaren med lekar och skoj. Även en hel del familjetid, träning och annat skoj hann vi också med. En ganska så lugn första sommar som en familj.

Efter sommaren så kom hösten och då började jag plugga igen och termin 4 gick i en rasande fart. Men det kändes oerhört kul att få börja plugga igen och att ha praktik igen efter nästan 2år var riktigt kul och lärorikt. Så under min praktik så byttes jag och Fredrik av, han fick vara hemma med Meja och jag fick ha 5veckors praktik. Vi var även till Stockholm en helg tillsammans med våra fina vänner, det behövdes verkligen och var oerhört skönt att komma hemifrån lite. Vi åt massa god mat och shoppade även lite. Sen har vi även hela familjen fått vara tillsammans hemma efter att praktiken tagit slut i december. Det var skönt att få umgås hela familjen och få göra lite mer saker tillsammans. Vi hade dessutom en helt underbar jul, Mejas första jul. Vi och framförallt Meja fick många julklappar. Vet nästan inte hur vi ska få plats med allt i hennes sovrum, men vi kommer nog på något! Är så tacksam för allt vi fick och allt som Meja fick i julklapp. Efter julen så kom nyår, trotts att Fredrik var sjuk i feber så tog han sig upp och firade nyår med oss, våra vänner, Fredriks mammas familj och släkt. Det var ett lugnt och mysigt nyår med god mat, härligt sällskap och lite raketer. Efter tolvslaget så var vi helt slut och åkte hem och sov.

Så 2016 har varit ett av det absolut bästa åren i mitt liv. Att få följa och se Mejas utveckling har varit så himla häftigt och underbart att vara med om. Ska bli så underbart att få fortsätta följa hennes utveckling och se hur hon utvecklas som person. Jag tror att 2017 kommer till och bli minst lika bra!

Mina mål för 2017:
• ha ett sockerfritt första halvår.
• klara av termin 5 & 6
•börja träna mer igen
•endast omge mig med människor som ger energi
• köpa en större och bättre bil
• åka på fler familjetrips
•åka på en längre resa med familjen
• vara ännu mer positivare och gladare

  • 107 readers

Likes

Comments

​Hej igen! Det var ett tag sedan jag skrev nu igen, dåligt utav mig  men jag ska bättra mig. Jag har haft fullt upp att skriva tenta, samtidigt som jag haft en väldigt mammig tjej här hemma. Men nu så, nu är vi i mål och tentan är inskickad! Vilket känns sjukt skönt och vilket lättnad, nu kan jag ta helg för den här veckan. Jag ska njuta som bara den innan nästa vecka är här, för då ska jag ta tag i min andra uppgift som ska göras.

​​Jag har insett mer nu att Meja tar upp väldigt mycket tid, speciellt nu då hon är i någon slags "separationsångestfas". Med det menar jag att hon konstant ska vara inpå mig och jag får inte röra mig knappt ett fotsteg ifrån henne. Vilket är ganska frustrerande om jag vill t.ex. laga mat samtidigt som jag är med henne. Men det går ändå eftersom jag har förstått att detta är något som i princip alla bebisar går igenom kring 7-8månader. Sen så är jag så tacksam att jag har min bärsele här hemma nu när hon är i den här fasen. För tack vare den så kan jag få städa samtidigt som hon är i min famn. Och även om jag anser att det är lite jobbigt med denna fas så är den ändå väldigt mysig också då hon vill vara nära mig och gosa med mig. Men så är det väl med mycket saker i världen, just att det finns en bra sida och en lite mindre bra sida. Det gäller väl bara att fokusera på det som är bra så att inte det negativa tar över. 

Just ja, jag kom på att jag inte skrivit något om mina blodresultat! Jag fick svar för ca 1,5vecka sedan och min blodprover visade att jag hade extremt låga järnvärden. Det visade ingenting om sköldkörteln, utan resultatet på sköldkörteln visade sig vara fullt normalt. Testerna visade alltså att jag inte ätit tillräckligt med järn eller att mitt järn aldrig riktigt tog sig tillbaka till det värdet jag hade innan min graviditet.. Så nu äter jag järntabletter morgon och kväll för att se om det hjälper. Sen ska jag tillbaka till min läkare igen om ca 3månader för att ta nya tester. Innan dess så hoppas jag att jag är piggare. Måste faktiskt säga att det har börjat hjälpa lite, tröttheten är inte borta helt men det är åtminstone en förbättring.

​​Förbättringen har faktisk lett till att jag har orkat gå upp lite tidigare på morgonen för att plugga och göra lite "nytta" i huset innan Meja slår upp sina ögon. Även att jag har orken att ta för mig lite mer än innan, för innan var jag så pass trött att jag inte orkade. Men något som också hjälpt mig till att må bättre är att jag gått och pratat med min terapeut om mitt välmående. Jag har fått tips om att alltid skriva ned om hur pass långt jag kommit i livet och vad jag har åstadkommit. När jag skrivit ned allt detta och sedan känner mig nere, så ska jag titta på vad jag åstadkommit för att kunna släppa det negativa och försöka se allt det positiva. Det har faktiskt hjälpt mig väldigt mycket att ha ett fortsatt positivt tänk vad det gäller i princip allt. Jag är stolt över vad jag åstadkommit. Jag är 22år och har världens underbaraste dotter, en underbar sambo, hund, hus, bil, familj, vänner & är student. Tänk ändå vad mycket jag har åstadkommit redan under min 22år och vad tacksam jag är för allt jag har upplevt, gör och får uppleva. 




Likes

Comments

Hej igen alla fina! Jag tänkte skriva lite om hur det är att vara mammaledig samtidigt som jag studerar på distans.

Jag studerar min 4termin på distans, innan Meja kom så studerade jag på plats i Västerås, men det är inte möjligt nu då Meja är min prioritet. Därför fick jag vänta ett halvår för att hoppa med distanserna,. Vilket inte gjorde mig så mycket då jag fick första tiden med Meja alldeles ifred utan plugg. Men nu är plugget igång igen och jag måste faktiskt erkänna att jag är mer taggad nu än jag var innan. För nu sätts det verkligen på test om jag har psyket och orken att både vara mamma och heltidsstuderande. Vilket jag vet att jag kommer klara, även om det kommer vara tufft så kommer jag klara det!

Just nu så går jag en kurs som heter förskolans pedagogik och didaktik. Det är en 10veckors kurs, men den är väldigt intressant och givande. Vi får chansen att tänka lite bredare och hela tiden reflektera över hur vi bör tänka sen när vi är färdigutbildade om ca 1,5år. Efter den här kursen så har vi praktiken, jag kommer att ha min praktik i Västerås. På ett ställe som jag trivs väldigt bra och jag ser verkligen framemot att få ha praktik igen. Ska bli kul att få vara praktisk och få göra det teoretiska i praktiken. I och med att jag kommer att ha min praktik i Västerås, så innebär det att Fredrik kommer vara pappaledig. Det är superskönt att han kan vara det och jag är tacksam för det. För då får han och Meja ännu mera tid tillsammans. Även om jag kommer sakna dem under dagarna så tror jag att 5veckors praktik kommer gå ganska fort.

Nu när jag studerar samtidigt så har jag insett att jag måste vara mer effektiv och ta tillvara på varje tillfälle som jag får. För jag vet aldrig hur länge som Meja sover, det kan variera från 30min till 2timmar. Så varje litet tillfälle som hon sover på dagarna, ger mig tillfälle att sätta mig i lugn och ro och läsa eller skriva ned lite till olika uppgifter. Men sen får jag ju mer tid också när Fredrik är hemma. Vilket är superbra och som det ska vara i en familj, det handlar om att ge och ta. Dessutom är jag så tacksam för att min mamma + pappa, syster med familj , svärföräldrar & vänner också ibland kan ta Meja en stund så jag får göra vissa uppgifter till skolan, eller får lite egentid. Ibland behöver även jag och Fredrik tid tillsamman så och då är det guldvärt att ha så många underbara människor omkring sig som kan ställa upp och ta Meja ibland. För även om det är viktigt att man som par får egentid, så är det också oerhört viktigt att få tid tillsammans ensamma utan barn ibland. Även tid tillsammans stärker förhållandet och är viktigt för att bibehålla gnistan i relationen.

Det är så himla viktigt att man i en familj får egentid och ger varandra det när man känner att det behövs. Eftersom jag oftast är väldigt trött så älskar jag att få min egentid som innebär att jag får åka iväg och träna. Träning ger mig lite ny energi och motivation till att orka lite till. Min träning varierar och kan vara ett pass på gymmet, gruppass på gymmet eller handbollsträning. Men även promenader tillsammans med Meja ger mig lite mer energi. För under promenaderna brukar jag passa på att lyssna på någon bra podd, medan Meja sover lite. All typ av fysisk aktivitet är bra för mitt välmående.

Något som jag tycker är viktigt nu när jag kombinerar mammaledighet med plugg och träning är att använda min kalender och skriva ned en planering vecka för vecka. Detta för att jag ska kunna koll på hur lång tid jag har för vissa arbeten och för att jag ska ha god marginal för att de ska bli gjorda. För om jag blir klar med en tenta 1vecka innan avsatt tid så får jag tid till annat och slipper stressa för att skriva ihop något. Dessutom får jag mer tid tillsammans med Meja och kan åka iväg för att göra något med henne.


Den finaste människan jag vet och jag kommer alltid att göra allt för henne! <3

Likes

Comments

Jag kanske inte har använt min blogg till att skriva allt som jag tänkt men jag tänker nu att jag ska försöka ändra på det. Jag behöver få utlopp för mina tankar, min funderingar och min känslor. Vissa kanske gillar det och andra inte, men who cares. Läs det om du känner igen dig eller om du är nyfiken.

Visst mitt liv är väldigt underbart och jag stor älskar att vara mamma, men under ca 7månader har jag varit konstant trött, låg, haft ont i kroppen och haft en hel del humörsvängningar. Vissa gånger när jag yttrat mig om att jag är trött så har jag bara fått höra "Ja men småbarnslivet är så, det blir en omställning!" "Man får vara nöjd med den sömnen man får". Jo, men inte har det gjort att min trötthet blivit bättre. Jag får sova 8-9timmar per natt MEN när jag väl vaknar så är jag minst lika trött som när jag la mig kvällen innan och om inte ännu tröttare. Av ständig trötthet har jag blivit låg, deppig och orkeslös i perioder. Jag kanske inte alltid visar det utåt, men det är för att jag inte vill bekymra någon eller vara till något besvär. Men det har att göra med att jag typ alltid har varit så. Alltså haft väldigt svårt för att öppna mig och berätta hur jag mår/känner mig . Jag har blivit bättre på det, jag försöker och vill lyckas även om jag tycker att det känns svårt. Man skulle kunna säga att jag kom till en gräns där både jag och min familj insåg att NEJ så här kan jag inte gå runt och må. Jag måste ta hjälp utav någon, hjälp för att må bättre. Det tog mig 7månader att inse att jag måste ta hjälp. Jag var tvungen att ta bort min jävla (ursäkta ordvalet) stolhet. Ta bort och sluta tänka att ensam är stark, för så är det inte. TILLSAMMANS är VI STARKA och om inte som ALLRA STARKAST! Så jag uppmanar alla som mår dåligt att ta HJÄLP, var inte rädd för det finns hjälp att få.
Redan efter mitt första besök nu hos en terapeut så mår jag faktiskt redan lite bättre. Jag har dessutom fått göra blodprover för att kolla upp min sköldkörtel. Detta för att se om min trötthet, humörsvängningar och muskel/ledont har att göra med den. Men jag får inte något svar på detta förens om ca 2veckor. Jag försöker att inte hoppas på för mycket vad det kommer visa. Det är för att jag inte vill bli besviken, men däremot vill jag ha en bra förklaring till varför jag mår som jag mår. Och hur jag främst kan få bort min trötthet. 

Så det som jag har kommit till insikt med under senaste tiden är att mitt välmående spelar STOR roll. Det är inget som jag bara ska skjuta bort och strunta i. För mår inte jag bra så kan det smitta av sig på min omgivning och främst min familj, vilket inte alls är BRA. Min hälsa tar jag hädanefter på största allvar. Så min uppmaning till andra är att ta tag i ditt välmående DIREKT om du mår dåligt, det kan vara jobbigt till en början. Men i slutändan så kommer det vara så värt det. För sanningen är den att du och även jag i detta fallet kommer må så mycket bättre! 

Likes

Comments

Inser att jag i skrivande stund inte skrivit något här sedan Meja kom till världen. Det är eftersom dagarna bara flyger iväg och för att det alltid finns något som behöver göras. Men nu har jag tagit mig i kragen och ska skriva av mig lite.

Meja är verkligen världens snällaste och underbaraste lilla tjej. Redan när vi kom hem från BB i Falun så har hon endast varit gnällig om hon vill ha närhet, behöver ny blöja eller vill äta. Annars har/är hon en riktigt nöjd och glad bebis. Och det här med sömnlösa nätter är inte något vi stött på än så länge. Så jag kan faktiskt säga att jag är väldigt pigg när jag vaknar på mornarna. För Meja vaknar endast till 1gång på natten och vill äta, ibland sover hon även hela natten. Däremot på dagarna är hon så himla nyfiken på allt så då sover hon inte särskilt mycket. Hon somnar nästan bara då om vi går ut och går eller åker bil. Men jag uppskattar verkligen en god nattsömn istället, så det gör inte mig mycket om hon är pigg på dagarna.

Lite om Mejas utveckling sedan hon föddes.
​Hon började redan vid 2,5vecka att le medvetet och hon ler verkligen när man pratar med henne och när hon ser en. När hon var ca 1månad så började hon göra lite ljud och efter att hon börjat göra ljud så har det bara kommit mer och mer. Det är så himla gulligt och härligt att se/höra när hon gör ljud. Sen har hon för ca 1-2veckor sedan börjat att skratta medvetet med ljud och hon gör verkligen så söta ljud när hon försöker prata. Hon har även börjat att lyfta på huvudet när hon ligger på mage och har blivit väldigt stark i nacken.

Det händer nästan något nytt varenda dag och hon växer bara mer å mer i mina ögon. Jag förstår nu vad alla menar med att kärleken till sitt barn är villkorslös och att man gör allt för sitt barn. Jag känner precis lika, Meja är mitt allt och hon betyder hela världen för mig. Jag kommer alltid att göra allt för henne och hon kommer alltid i första hand oavsett. Därför är jag så oerhört tacksam för att jag får vara hennes mamma och får följa hennes resa och utveckling i livet.


Världens finaste lilla tjej

Likes

Comments

​Det har gått 8dagar sedan vår lilla prinsessa kom till världen. Det är helt sjukt vad tiden går fort och vår lilla prinsessa är alltså redan 1vecka och 1dag gammal. Jag förstår nu vad andra menar med att man älskar sina barn mer än någonting annat. Hon tog oss med storm när hon kom förra fredagen och fångade våra hjärtan direkt. Ja jag älskar min fina lilla dotter mer än något annat på denna jord och ja hon fångade verkligen mitt hjärta direkt när hon kom till världen. 

Jag tänkte berätta lite om min förlossning. Vid 00:30 natten till fredagen den 5februari så small det till rejält i mina revben och jag fick min första värk. Sedan fortsatte värkarna att komma och då medan värkarna gick att hantera så passade jag å Fredrik på att ta en dusch och äta lite. Men sedan blev värkarna ondare och gick upp i effekt, vilket gjorde att vi ringde till förlossningen. De sa att vi var välkomna att komma in när vi kände oss redo. Så kring 2tiden så valde vi att åka upp till Falun. Det var en smärtsam färd upp till Falun med många onda och täta värkar, men samtidigt så kändes det ganska skönt att det äntligen var på gång. Kring 03:15 så kom vi in på förlossningen och en stund senare så konstaterades det att jag redan var öppen ca 4-5cm. Jag hade tänkte att jag skulle ta ett varmt bad innan eftersom jag trodde att det skulle ta lång tid. Men så fel jag hade, värkarna kom nämligen mycket tätare och gjorde mycket ondare. Då fick jag lustgas att ta för att jag inte skulle känna det onda i värkarna. Barnmorskan frågade om jag ville ha epidural och jag svarade att jag gärna ville ha det om det hanns med. Det trodde barnmorskan att vi skulle hinna med så jag fick fortsätta att andas igenom mina värkar och ta hjälp utav lustgasen i väntan på narkosläkaren. Det kändes då som världens längsta väntan och värkarna började göra ännu mera ont. Men efter ca 1h eller lite mer så kom äntligen narkosläkaren. Minns att jag hade sådan smärta och ville att han skulle snabba på lite och ge mig bedövning, men processen för att sätta i epidural var mer komplicerad än jag föreställt mig. Dessutom så misslyckades narkosläkaren med att sätta i nålen första gången, vilket gjorde att han blev tvungen att göra om det igen. Men den här gången så hann han inte ens sätta i den, för jag började krysta. Barnmorskan kollade hur öppen jag var då och det visade sig att jag var helt öppen. Så narkosläkaren fick gå iväg och jag fick ingen bedövning. När Krystvärkarna kom så togs även lustgasen bort eftersom att den inte gjorde någon nytta. Krystvärkarna kom kring 06:00 och höll på till 07:21. Det var smärtsamt och gjorde väldigt ont att krysta helt utan bedövning, men varje krystvärk så kändes det verkligen som om att vi kom 1steg närmare vår dotter. Men all smärta försvann när barnmorskan la upp Meja på mitt bröst. Jag minns att jag tackade barnmorskan och undersköterskan för all hjälp de gav mig. Min fina Fredrik var även han ett stort stöd under hela förlossningen, han gav mig hela tiden massa ny energi för att få ut våran lilla dotter. Vi båda grät av lycka när vår lilla prinsessa kom ut till oss. När hon kom ut så vägde hon 3430gram och var 49cm lång. Dessutom trotts att jag inte hade nå bedövning så sprack jag inte nå mycket alls, utan behövde bara 2små stygn. Och det kändes skönt efteråt att jag inte haft nå bedövning och att allt gick så pass bra. Det var en snabb och bra förlossning anser jag och jag hade verkligen det bästa stödet och barnmorskorna + undersköterskorna man kan ha, vilket jag är tacksam för. Eftersom det gick så pass fort och bra för mig nu på min första förlossning så är jag inte rädd alls för att föda igen. Däremot så får det vänta ett tag för nu ska jag njuta av att få vara med vår lilla prinsessa och se alla hennes framsteg, hennes utveckling och hennes resa genom livet. 

Jag kan inte sluta titta på henne och känna sådan himla lycka och kärlek. Kärlek och evig tacksamhet för att hon vår lilla tjej är så himla underbar och fin på alla sätt och vis. Jag blir tårögd på ett positivt sätt bara av att titta på henne, för hon utstrålar sådan värme och ger så mycket tillbaka bara genom att vara. Trotts att hon "bara" är 1vecka så känns det som om hon alltid funnits här med oss och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne. Hon är vårt lilla mirakel och vårt underbara barn som vi alltid kommer finnas för oavsett. Och vi älskar henne mest av allt i hela världen. 

Likes

Comments

Känner att jag bara måste få skriva av mig lite. Det har alltså gått 1 vecka över beräknade BFdagen för vår lilla tjej och väntan känns som en evighet. Varje morgon jag vaknat nu och sett min stora mage i spegeln så har jag bara brutit ihop. Det är för att jag är så trött på att vara gravid nu, Och vart jag än kollar så tycker jag att jag ser bebisar överallt, så det har inte gjort min längtan mindre. Vår lilla tjej trivs alldeles för bra i min mage och det känns som om hon aldrig vill komma ut, även om de flesta säger att hon kommer att vilja komma ut när jag minst anar det. 

Men det positiva i det hela är att bebis inte får vara kvar i magen mer än 1 vecka till, alltså att hon kommer att vara ute inom 7dagar. Så även om jag tycker att väntan nu känns som en evighet så vet jag att hon kommer vara i min famn inom 7dagar. Skulle jag få önska och välja så skulle lillan vara ute innan denna vecka är slut och jag hoppas hoppas verkligen att det stämmer det den här gången. För längtan efter att få bli mamma och längtan efter vårt alldeles egna lilla bebis är på TOK för stor just nu. 

Likes

Comments

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen och jag ska verkligen försöka skärpa mig nu! Just nu så är jag hemma i väntan på att vår lilla tjej ska komma till världen. Det känns för tillfället som världens längsta väntan, men ja snart så är hon här.

I onsdags fick jag världens huvudvärk som vägrade ge sig så vi blev tvungna att åka upp till förlossningen i Falu, eftersom att det inte är bra med extrem huvudvärk när man är gravid. Men det var ingen fara, inge tecken på havandeskapsförgiftning eller liknande. Men vi kom dit så pass sent så vi fick stanna över natten. Bland de kallaste rummen jag sovit i någonsin och kanske inte det bekvämaste. Men vi hade ju ändå tid för tillväxtultraljud dagen efter, så vi härdade ut i det kalla rummet.
På torsdag förmiddag fick vi sedan åka hissen upp till specialistmödravården för att få se vår lilla tjej på tillväxtultraljudet. Allt såg bra ut och hon växer som hon ska. Barnmoskan sa att det bara var för oss att invänta vår lilla tjej. Efter besöket på specialistmödravården så åkte vi tillbaka hem till oss och sov ut efter en nästan sömnlös natt.

Igår så tog jag mig i kragen och städade hela vårt hus, dammade, tvättade, diskade och fixade. Allt för att försöka få vår lilla tjej att vilja komma ut. Men jag lyckades inte så värst bra eftersom hon ligger kvar i magen ;) Fast det var helt klart värt ett försök! Mot kvällen sen så åkte vi hem till två utav våra fina & underbara vänner. Vi gjorde hemmagjord pizza och så hade bästa Frida gjort en supergod daimcheesecake! Helt ärligt det absolut godaste jag ätit på superlänge, något som jag bara måste testa att göra :)
Vi hade med andra ord en supermysig och trevlig kväll tillsammans med två av våra finaste vänner. Vi spelade spel, åt god mat, pratade massa, åt efterrätt och spelade spel.Så vi kom hem väldigt sent och tog en välbehövlig sovmorgon imorse.

Idag så tänkte jag testa på att baka en cheesecake, äta ananas för att jag hört att det kan få bebisen att vilja komma ut, springa i våra trappor och även umgås med mitt hjärta +hans familj.

Alltså jag hoppas verkligen att våran lilla tjej vill komma ut nu! Börjar bli lite otålig nu och vill så gärna ha vår dotter här i min famn. Är dessutom så himla nyfiken på vem hon kommer vara lik. Om hon har lika mycket hår som jag hade, om hon har Fredriks ansiktsdrag eller mina osv. Allt är så himla spännande med hur hon kommer se ut och vara som person, eftersom jag bara känt henne i magen. Men det vi vet helt säkert är att hon kommer vara det absolut finaste och underbaraste i våra liv. Och att vi alltid kommer göra allt för henne oavsett.

Tänk om hon får lika mycket hår som jag hade som bebis, eller blir lika stor som mig.. Spänningen är olidlig.

Magen i V38-39. Nu är det bara slutspurten kvar. Vi är så nyfikna på dig och hoppas du vill ut nu snart!

Den här lilla knubbisen är jag som liten. Ska bli spännande att se om vår lilla tjej blir lik mig! :)

Likes

Comments