Hela dagarna består av kaffedrickande, det är som att vara tillbaka på gymnasiet och göra film, där var kaffebryggaren alltid igång. 
Vi håller på att flytta nu och sista stora lasset går i helgen, och det ska bli så jääävla skönt att bli klar med skiten och flytta in i nya huset. Jag brukar aldrig anstränga mig men nu på senaste har det varit lite intensivt. Sen ska jag bara sova tills det är dags att tapetsera och renovera hela skiten

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Följde med min kompis till stallet lite så där casual häromdagen. Hon har börjat hjälpa en tjej med sin häst och jag var ju inte långsam med att åka med och titta. Hamnade en bit ute på landet i ett perfekt stall med urtrevliga hästmänniskor, helt olikt det kaoset som jag är van vid på inack. Behöver jag säga att jag aldrig ville åka hem? Vi var där i 3 timmar och jag slukade upp varenda hästdoft och vartenda intryck - så mitt hästförråd i hjärtat fylldes upp ordentligt! Stallägaren sa när hon gjorde iordning sin ena häst att det fanns nästan alltid en häst i stallet som behövde ridas och jag kunde ju få följa med på "hennes andra lilla" någon dag när kompisen skulle ut. Jag blev jätteglad och tackade självklart ja till erbjudandet att komma någon dag.

Det visade sig att "hennes lilla" går FEI i dressyr och tävlat St: George..
Blev ju genast lite nervöst när man såg dem dansa runt där i ridhuset.. 😲

Här är iallafall världens bästa Edward Gaal med Moorlands Aster de Jeu i ett St: George program. ❤


Likes

Comments



Känner inte att det är min starkaste sida kanske. Tänkte när jag startade bloggen att jag bannemig skulle börja skriva varje dag, ta upp fotograferingen och liksom dokumentera allt som hände i mitt liv. Men det märks ju hur bra det gick.

Jag har hamnat mitt i ett gårdsköp, och gårdsförsäljning. Visning på nuvarande huset på Torsdag igen och förhoppningsvis flyttar vi in i nya stora huset till årsskiftet. Väl där ska det renoveras i min och pojkvännens flygel som i dagsläget är helt obebolig. Men jag tycker att det är klart värt att ha en fast punkt där vi vet att vi kan bo om livet går snett. Sen kan vi ju bara dra iväg vart vi vill och göra vad som faller oss in. Finns även mark och stallbyggnad där jag ska stoppa in mina framtida stjärnor. Dock får detta vänta några år när jag känner att jag kan lägga 100% fokus på hästarna och inte har tusen andra saker jag vill göra med mitt liv. Men jag har just nu sjuk ridabstinens och börjar nästan böla när jag ser en häst,

Fotograferingen också, min andra passion här i livet. Nja kameran har jag inte använt på över ett halvår. Kan inte installera mitt photoshop på min nya dator då jag inte har någon programmerad CD-läsare och datorn inte hittar drivrutinerna på min D700 så kan inte installera kameran heller.  Så har det varit sedan i somras. Mycket händer osv.

Känns inte så Okej att ha en proffskamera för 50.000 liggandes i en dammig ryggsäck liksom

Likes

Comments

Snälla, hur mjuka kan sminkborstar bli?
Köpte dessa 10 borstar för 14kr styck direkt från kina. Fattar ni? 140kr för alla 10 borstar vilket är sjukt billigt. Och att de va så fruktansvärt mjuka och bra kvalité för det priset är mindblowing! Jag var rädd att de skulle vara hårda och stickiga, men de är så mjuka och de två jag testat med enbart puder var fantastiskt bra!

Jag är Så nöjd och tackar min andra hälft för denna fina present! ❤️


Likes

Comments

Första arbetskvällen. Börjar bli nervös som fan!! Ska sitta i inträde på nattklubb och jag har aldrig någonsin gjort något liknande. Jag var riktigt taggad förut men nu vill jag bara dra täcket över huvudet och bara skita i det! Men det är sån jag är, alltid när jag blir rädd eller nervös som nu 😱. Vill bara böla och att det ska vara över! Haha men det blir säkert bra, no fear!

Hur fan fungerar en kassaapparat?? 😭😭😭


Likes

Comments

"En dag vill jag lysa upp hela världen, vägen dit är ännu lång men jag känner ett litet skimmer i hjärtat"

Jag hade en knepig uppväxt med alkoholiserad, tablett och drogmissbrukande förälder. Redan i fyran började jag skolka, vågade inte komma hem och hitta mamma utslagen i soffan så det slutade med att jag stannade hemma, jag hade "ont i magen".
Jag var ett väldigt förvirrat barn, jag var rädd och blyg. Vågade inte säga mycket men ville alltid vara duktig och försökte i skolan trots omständigheterna. När jag var 13 och slutade 6an så stack min mamma. Hon gick bara ut genom dörren - sa ingenting, vände sig inte om utan bara gick. Hon hörde aldrig mer av sig. Nog för att hon ibland inte kom hem på en vecka eller två, men nu försvann hon för alltid. Där och då i den åldern mamma är som viktigast förlorade jag min. Jag fick reda ut saker och ting i mitt liv själv. Jag blev ännu mer rädd och förvirrad - jag visste ingenting längre, vågade inte gå ut för jag var rädd att träffa på min mamma. Jag kände mig oönskad och övergiven. Högstadiet skolkade jag mer än jag var där. Gjorde inga läxor, gick inte på lektionerna, gick hem eller gick helt enkelt inte ens dit. Kunde vara borta i 2 månader i sträck utan att någon brydde sig. Gick ut 8an och 9an utan betyg, jag sket i allt och gick inte ens på skolavslutningen för att jag skämdes, vad jag nu hade att skämmas för.

När jag var 16 fick jag reda på att min mamma gått bort. För mig just då kändes det inte som någon förlust, för mig hade hon redan varit borta tre år. Pluggade upp 4 betyg på IV och kom in på filmutbildningen. Var överlycklig och tänkte att allt nu skulle ordna sig. Trots världens bästa klass och umgänge gick det knackigt i skolan. Var borta en del och kom inte ifatt. Ångesten jag hade haft i länge blev värre och i tvåan fick jag min första panikångestattack. Det slutade med att attackerna kom dagligen flera gånger om dagen. Kunde inte gå hemifrån och för det mesta låg jag i min säng och antingen stirrade upp i taket i väntan på nästa attack eller så sov jag. Kände ingen lust att leva. Allt kändes bara förstört, misslyckades med allt jag tog mig an. Hatade mig själv och att jag var så misslyckad att jag inte ens pallade skolan. Jag blev frustrerad, la bara ner allt och slutade att gå ut, träffade ingen och ville helst av allt bara försvinna.

Fick första gången hjälp på psyk när jag var 18, klassades där som självmordsbenägen och fick prata med den högsta läkaren där. Fick medicin och terapisamtal.
Fick tillbaka en livsgnista och mina drömmar men sedan dess har ingenting varit som förut.

Fortfarande bor den där vettskrämda flickan i mig. Jag kan inte lita på folk, jag drar mig undan och är inåtvänd. Idag försöker jag fortfarande bearbeta allt som hänt i mitt liv, jag har inte kommit fram till mycket än men jag försöker ta reda på svar som ingen kan svara på. Jag vill ändra mig själv, jag vill få fram den personen jag egentligen är, jag vill kunna lita på folk och låta dem som vill komma in i mitt liv. Men det är svårt när man en gång blivit så övergiven och bortglömd.
Jag går framåt med myrsteg, de är små och ibland kommer bakslag. Jag vet inte än vart jag är på väg men förhoppningsvis mot lyckan. Att en dag kanske klara av ett jobb eller att ta körkort. Jag vill mycket men vägen dit är fortfarande stenig.

Ingen är perfekt, vissa är riktigt trasiga. Vi behöver inte sneda blickar och viskningar. Vi är som ni, bara lite skeva och avtrubbade i kanten. Vi kämpar och borde kämpa tillsammans allihopa. Ingen är som du, ingen är som jag. Vi har alla våra anledningar.
Ingen ska behöva dömas utifrån fördomar ❤️

Likes

Comments

Igår skrevs kontrakten.
"Min" bobbolurv är inte min längre. han är min grannes. ;)
Jag är såå glad och nöjd över att han fått ett sånt perfekt hem. På en stor bondgård med får och kor men bara två andra hästar. Där kommer han få ha sin flock och må bra och avslappnat tills det är dags att vandra vidare i en annan värld. 
Men behöver jag nämna att min hästabstinens ligger på rätt hårt? Efter ett helt år utan häst så börjar jag känna mig förvirrad. Vad ska jag göra nu? Vart ska jag och i vilken ordning? Jag vill nästan böla för att jag är så förvirrad.Funderade ett tag på att flytta till London, men skulle nog inte palla trycket, att bara bo där kostar en förmögenhet och inkomsten man får av de jobb som ges ut till svenskar räcker inte långt. Au pair, nja.. har inte så god hand om barn och slita arslet av mig i butik bara för att kunna betala hyra vet jag inte heller om jag är så sugen på. Mina nerver håller nog inte för att behöva dra runt i en storstad, vart ska jag gömma mig där liksom? 

Har kollat in en riktigt intressant häst. Vill nästan gråta för att han är så perfekt! Lite ung men det kan vi nog fixa, åren går ju fort. Hade tänkt mig minst en femåring om hästköp skulle komma på tal men denna är lite yngre,
Funderar starkt på att åka och kolla in den nästa vecka, kostar ca 1500kr för mig att bara åka dit och kolla på den. Säger det klick så kanske det snart står en ny häst i mitt namn. 

Behöver skaffa jobb. 
Coop Forum kanske har något att erbjuda, jobba på nattklubb på helgerna? 
ALLT går <3


Likes

Comments

Nja de där med detox gick ju inte som planerat!
Det får bli någon annan gång hahahaha! Klarade en dag !!

Likes

Comments

Efter en hel jävla dag i tvättstugan är lagom mysigt. understimulerad är nog rätt ordval


Likes

Comments

Jag har nu ätit alla mina favoriter den här veckan. pizza, sibylla och kinapuffar så nu jävlar blir det inget mer av det.
Imorgon startar jag dagen med min detox!!

Likes

Comments